Just nu…

…längtar jag så otroligt mycket efter hav och havsluft. Vind som blåser i håret och ljus som sprids mjukt mot vattnets yta.…efter ljudet av vågor som med full kraft slår mot klipporna helt utan att sakta in eller ta hänsyn. Vitt stänk som små tårar i ansiktet.…och får jag inte havet så kan jag nöja mig med en disig morgon vid min hemma-sjö. Sjön jag ratar en varm sommardag men älskar en dimmig kall morgon.…men egentligen är jag nog inte färdig med vintern. Går det på något sätt få till några fler Åre-dagar före säsongen är helt slut? Det är som att senaste årens allt för knappa vinterdagar bara bygger på min eviga snölängtan och nu måste redas ut. Längtan är bra, men när går det från längtan till saknad?…men just nu kanske jag funderar mest på meningen med livet. Svaren verkar dock utebli.

Formex II

Frida, Trendenser, skriver tänkvärda ord om Formex. Om stirriga blickar och säsongsprodukter och att inte vilja delta i spelet. Orden har satt igång tankar och funderingar på vad det är med Formex som tilltalar mig.

Dagen före Formex startade träffade jag en vän som frågade vad jag såg fram emot att se på mässan? Något speciellt varumärke? Någon nyhet?

Jag har inte sett mässan så. Mest nyfiken är jag nog på hur kulörer används, hur montrar byggs för att skapa rumslighet, vilken känsla utställarna vill förmedla. Själva prylarna är inte så intressanta. Sällan har jag lyckats komma ihåg vad jag såg i vilken monter eller vilka nyheter som lanserats, men däremot sitter känslan kvar. Jag minns den där montern med löv-tak, järnsängen som var bäddad i fina kontraster mellan senapsgult och blått och väggen som var klädd i textil. Jag minns mannen som berättade om keramiken han tillverkade för hand, jag minns den unga fotografen som blygt tackade för berömmet och jag minns kvinnan som generöst delade med sig om sina tankar kring att välja ekologiskt kontra närproducerat till sina produkter.

När årstiden växlar är det som om hela min sinnesstämning ändras. Våren drar mig ut och jag vill bara omge mig med knoppiga grenar och nygröna blad. Sommaren är för mig piggare kulörer, tunna textilier och öppna dörrar och fönster. När hösten kommer händer samma sak år efter år, suget efter murrigare, djupare kulörer och att få tända ljus kommer som ett brev på posten. Varje år plockas det där senapsgula kuddfodralet fram för att få se dagens ljus någon månad tills höstkänslorna lagt sig något. Att på Formex få ”bada” i hösten är som att tvätta av sig sommaren och ladda upp för en ny säsong. Rätt…..mysigt?

Nä, något bra förhållningssätt eller slutsats om Formex har jag nog ännu inte hittat, men bredvid rostiga röda toner kan jag i alla fall konstatera att där fanns en hel del gult. Precis som det brukar vara om hösten.

 

Borås & Rött

Borås. Hur exotiskt och häftigt låter egentligen det? I flöden syns soliga stränder, varma klippor, vibrerande städer och exotiska resmål. Riktigt så har inte sommaren sett ut här. Soliga stränder önskar jag att jag hade uppskattat, klipporna tilltalar mest när det inte är trängsel. Förslag som ”skall vi åka till Skåne, Malmö, Köpenhamn?” bemöts med stora protester och ”hur lång tid tar det?”. På två minuter är förslaget nedröstat…Men Borås! Bara 40 minuter hemifrån! Gick dessutom locka med Upzone som båda barnen gillar.En övernattning i Borås gav oss dessutom ett helt oplanerat sammanträffande med att det var ”torsdagskväll i Borås” då butiker höll öppet till 21. Det fanns även en scen på torget och människor i sommarkläder och stora leenden var ute och roade sig.Borås bjuder bland annat på gatukonst – No limit Street Art – och textilmuseum. Förvånande nog sögs min blick mot röda accenter både här och där. Rött har varit kulören som stått lägst i rang (tillsammans med gult och lila) på min lista men plötsligt visade sig några röda toner som fångade mitt intresse.Nu regnar det ute och rött känns rätt mysigt. Rött som kontrast till mer nedtonat kyligare blått. Vi får se om det blir något intryck som stannar.

Vernissage med Emma von Brömssen på Nääs Fabriker

Fantastiskt duktiga Emma von Brömssen har nästan blivit en följetång här hos mig, men har man favoriter så har man.

Emma von Brömssen berättar att det nu är tio år sedan hon studerat färdigt på HDK och detta firar hon nu med utställningen ”tio år – tio mönster” på Nääs Fabriker.

Emma berättar vidare: ”Jag har länge drömt om att visa mina mönster i en konst-kontext och att sätta mönstren i ett större sammanhang, i det här fallet naturligt som en inredning. Varje mönster är tryckt på unika material just för utställningen. Det finns bara den tyglängden, den limiterade upplagan av kuddar, väggkonst osv.”

Karparna ovan är från Bliss Collection som är ett samarbete med en av mina andra favoriter – Kajsa Cramer. När två lysande stjärnor gör något tillsammans kan det bara bli vackert. Just denna tavlan skulle jag så otroligt gärna ha hemma hos mig. Måste bara spara lite först ❤

Det serverades bland annat världens kanske godaste oliver. Och bubbel, om man nu gillar det.

Att få höra historien bakom varje mönster är så intressant, Att få leva sig in i hur mönstret kom till och hur processen var ger ännu större kärlek till det vackra.

På Brique kan man köpa limiterade upplagor av vissa produkter speciellt framtagna för just denna utställningen.

Blåregns-mönstret har Emma skapat för Sandatex. Finaste sortens rullgardin och just denna tyglängden som tryckts upp speciellt för utställningen är till salu.

När Emma berättar om sitt mönster med hararna tas vi med till sagorna.

Det finns även en del möbler som är omklädda i Emmas tyger, möblerna är också till salu.

Fler bilder från utställningen kan man hitta här: #tioårtiomönster.

Eilersen – Stockholm furniturefair 2018

När jag hör rapporter om att ”kulörerna är tillbaka och skall ta över våra hem” snurrar mitt huvud iväg till primärfärger, starka kulörer och väldigt klara, rena färger, men skalan mellan grått och renaste rött är så stor och nyansrik och måste inte vara antingen svart-vit eller tuggummi-rosa, klarblå och gräsgrön. Jag är inte redo för Trendstefans CMYK-trend eller att närma mig de kulörer som förknippas med Mondrian. Klart rött, gult och blått – särskilt gult och rött –  ger mig inget lugn, och jag tror inte heller att det är den typen av kulörer vi kommer se i våra vardagliga hem runt om i landet snart, för även om det vita är borta landar de flesta av oss i mjukare färgskalor.

Men mer kulör kan jag längta lite efter, dock kommer fegisen i mig troligen landa i färgskalorna som Eilersen visade på mässan (och några av alla de keramikföremål som fanns med skulle inte heller tackas nej till).

Färg påverkar mig så mycket. ”Färgmatchat” stök hemma klarar jag av medan en endaste liten knallblå strumpa är en strumpa för mycket. Tidningshögen som skall få fart på elden i spisen måste toppas av en neutral sida, skulle en annons med röda siffror hamna högst i högen sticker det i ögonen…

Men egentligen kanske det inte handlar om kulörerna i sig utan snarare om kulörernas kompisar och sammanhang, för titta in hos Weronica där mönster och kulörer möts. Inget sticker i ögonen utan istället är det som en vitamininjektion utan att bli det minsta barnsligt och knalligt. En matchningskonst jag imponeras stort av.

Hur tänker ni hemma hos er? Utgår ni från kulör när ni väljer vad som får komma innanför dörren?

det enklaste

Kransar alltså. Finns så otroligt många vackra varianter. Lätta att variera för olika årstider och funkar både inne och ute. Tror jag kan fortsätta slänga positiva ord i evigheter, men titta på dessa fina istället så behövs inte fler ord.

Ofta är jag rätt nöjd med det enkla och en dag på väg hem från skogen snubblade jag nästan över grenar som blåst ner från en hängbjörk. Grenarna var långa och mjuka så jag plockade med några hem. Först var min tanke att använda grenarna för att skapa stommar att bygga vidare på, men sedan när några var gjorda så fick en och annan stanna som stomme. Enkla grenar och ett enkelt band fick räcka. Några fick dock mer kläder på sig, men visst kan det ibland få vara sådär simpelt? Inte ens ståltråd behövdes, bara att snurra runt och sno in ändarna runt varandra. Inte barrar det eller torkar tråkigt heller.

Ibland nästan massproduceras det kransar här. Nu är barnen så duktiga på att få till fina också, så då hamnar de överallt, och inte mig emot.

Fler tidigare kransar från fler årstider här.

Oväntat

Jag tror nästan det otroliga, helt oväntade, mycket förvånande har hänt.

Kanske att jag faktiskt lärt mig tycka om en stad. Börjar hitta, ser det fina, känner mig nästan hemma. Små stunder när fasadernas vackra kulörer känns mer än de tomma blickarna på centralstationen kl. 08 en vardagsmorgon, när utsikten över vattnet i solnedgång överglänser trafikstockningarna, och när de små butikerna med fantastiska skapelser i lera uppenbarar sig som motpol till ett överfullt och smått illaluktande HM/Åhlens/you name it…

Stockholmsfasader, Garageportar och Swedish Nature Collaborations. Ändå rätt fin huvudstad vi har?

Men varför köpte jag inte dessa?

40-års-kris

Nu är det några år kvar men kanske är det ändå en form av 40-års-kris? Att fundera och grubbla på livet i stort och smått.

83 mil i bil mellan Åre och Lerum sätter fart på tankarna. Många vyer är så vackra, landskapet skiftar från de djupaste barrskogar till böljande åkrar. Gårdar ser övergivna ut och vissa hus hade nog gått att köpa genom ett drag med visa-kortet, om de inte skulle kunna övertas så gott som gratis.

Några hus har fortfarande värme lysande från fönstren. Vem bor där? Hur är det att bo där? Hur ser dagarna ut? Kommer de närmsta grannarna flytta snart och bygden bli helt tom?

 

Hur påverkar det en att vakna till fri luft utan grannar inpå knuten? Till kompakt mörker utan gatlyktor? Att se solen gå upp över fälten?

Trots foton från en bil som susade fram i full fart i lördags får det mig att fundera. Har vi aktivt valt det liv vi lever eller har det ”bara blivit”? Vad tror ni?

7

För precis 7 år sedan satt jag nyduschad i soffan efter kvällens träning. Det var måndagskväll och dimman låg tät när en vän var på ett kort kvällsbesök. Allt var precis som vanligt just då men 5 timmar senare var hon född. Söt som tusan med sitt mörka trollhår och fina (gulsot!) hudton. Liten och nätt och alldeles ljuvlig. Kl. 05 imorgon bitti fyller hon 7 år. 7 år av den största av alla kärlekar. 

Inspirationskväll på Spinneriet

Iittala och Trendenser bjöd i kväll in till en inspirationskväll på Spinneriet. Frida pratade om vasgarderoben – vad man kan tänka på och vilka vaser som kan komma till användning till olika sorters buketter – och berättade även om Alvar Aaltos klassiska Savoy-vas. Lilla Spinneriet hade ordnat snittar som var svåra att sluta äta av, och Iittala hade med sig och visade många av deras fina produkter.

Min Iittala-favorit är Kastehelmi. Vi dricker ur glasen här hemma och sedan innan har jag en blå ljuslykta för värmeljus, idag fick ljuslyktan en kompis i frostat glas. Tack Iittala, Frida och Anna för en fin kväll, och tack Cissela för sällskap. Ljuslyktan används redan 🙂