Lisas rum

Före vi blev barnfamilj var min övertygelse att småfolk var mycket formbara, att bebisar växte upp som man fostrat dem. Lisa kläddes främst i bruna, vita och beiga små sparkbyxor och bodys. Turkost var så långt som mitt färgstarka färgval sträckte sig. En dag – som kom alldeles för fort – blev hon två år och började älska rosa. Ju skrikigare färg – desto bättre. Byxor kom inte på fråga. För mig finns inte någon anledning att bråka om sådant. Hon var tydligen (fantastiskt och underbart nog) en egen individ, med åsikter och smak som inte bara var präglad av mig. Tänk så fel jag hade haft!

Den rosa perioden gick över och nu, sedan tre år tillbaka, är det snarare den turkosa perioden som är aktuell.

Den där lilla katten hon gjort av toarullen alltså ❤

Mån om sitt rum är hon, men städa är inte en syssla som prioriteras högt.

Nu är hon redan över nio år, så frågan är vilken färg som kommer dominera anslagstavlan framöver?

Att se men inte röra…

…kan vara så svårt.

Att gå förbi den där perfekta grenen, fantisera om hur den får följa med hem, skapa bilden på näthinnan där den passar perfekt i köket. Och inse att man inte får plocka på andras träd.

Skall försöka minnas hur mycket jag faktiskt tycker om pärlrönn nästa gång ett träd till lilla mini-trädgården skall väljas.

Men tills dess får jag helt enkelt nöja mig med några blad från en krukväxt. Inte helt fy skam det heller, även om de vita, runda, vackra bären fortfarande dansar runt i bildminnet.

Boråstapeter – Linen

Kanske inte det modigaste tapetvalet i livet, men vad spelar det för roll? För oj vad jag tycker om den. En varmt grå nyans med fin struktur. Måste dra fingrarna över väggen gång på gång. Kärlek vid första ögonkastet.

Linen – Boråstapeter

Brasan snart installerad, golvet får ny färg och soffan har nu kommit till butik och väntar på att få levereras de 30 milen hem till oss. Längtar. Men allra mest tycker jag om tapeten. I alla fall känns det så just nu. Återkommer i nästa vecka när elden sprakar. Kanske har jag ändrat mig då…

Bergianska trädgården & Gamla orangeriet

En del tycker att sommaren är årets höjdpunkt. Blomsterprakt, värme, fullt med liv. Jag hör inte till dom. Hösten skänker hela livet ett annat lugn. Inga stora förväntningar, inga fantastiska planer eller krav på sol. Trädgårdar går i vila, men kan ändå skänka en sådan skönhet.

Bergianska trädgården är ett sådant ställe. Vackert även i duggregn. Helt utan att trängas nu när hösten intagit Stockholm.

Att sitta inne i Gamla orangeriet och lyssna på ett stillsamt höstregn. Gott om plats, lugn stämning och till det – den vackra miljön. Blir inte mycket bättre än så?

Jo, men lite bättre blev det faktiskt. Humus fanns till lunchen. Och ”Krämig jordärtskocksoppa med äppeltärningar” som menyn så fint berättade. Kan man begära mer än så en höstdag? Tror inte det.

När man dessutom bryr sig om de små detaljerna – som hur man förvarar toapapper tex – då vinner man stor kärlek.

Hösten del V

Vill bara vara ute…

Tavelvägg eller ”hur kommer det sig…”

Kan inte riktigt förstå varför. Kanske någon klokare än mig kan förklara? Hur kommer det sig att tavlorna på tavelväggen alltid hamnar lite snett? Ibland ler jag lite och bryr mig inte, ibland rätar jag upp. Några dagar senare hänger de där på sniskan igen.

Tre fina saker just nu – vecka 42 2015

Att det fortfarande går att plocka med sig blommor in från trädgården…

…samtidigt som det går att hitta de mest ljuvliga torkade fröställningarna i naturen…

…naturen som alla människor borde få ta del av dagligen. Som bjuder på så mycket fint.

Det är vad jag uppskattar lite extra just nu. Vad förgyller er vardag dagar som dessa?

Höstlistan

Det bästa med hösten?

Frisk, klar, hög luft. Kravlöst. Doften av skog. Doften av stearinljus. Te. Höstlöv. Första frosten. Soppa, mustiga grytor. Kan inte välja bara en sak ❤

Vad kommer du äta?

Drömmer om svampsoppor, grytor med vin och bambuskott, svenska äpplen. Vad det blir i verkligheten återstår att se. Kanske blir det mest humus efter besöket hos Berit och Elvy. Några jobbresor till Stockholm återstår före vintern kommer på riktigt, så en och annan brödbit från Fabrique landar nog i magen också.

Vad kommer du dricka?

Te – antagligen alldeles för mycket. Ibland varm mjölk med riktigt mycket gott kakaopulver i.

Vad kommer bli ditt mest använda plagg?

Det som är mest bekvämt och mjukt. Högt i topp ligger en skjortklänning från Monki.

Vad gör du om dagarna egentligen?

Lite olika beroende på dag, men varje dag måste innehålla, i alla fall, lite tid utomhus. Ibland är jag och Stina lediga, ibland är jag på jobbet. Varje dag innehåller någon form av fysisk aktivitet.

Vad gjorde du vid den här tidpunkten förra året?

Ungefär det samma som nu. Kanske låter det tråkigt, men jag gillar det.

Vad kommer du att lyssna på?

Jazzen är ett favoritalbum när jag lyssnar privat. I jobbet blir det mer tempo, tex Petter. En hel del poddar förgyller också.

Vad läser du?

Önskar att jag kunde dra till med något fint här, men just nu ”läser” jag mest Residence, Plaza, bloggar och de lappar som följer med i små ryggsäckar och hamnar på anslagstavlan.

Vad tittar du på?

Bilder på Instagram och Pinterest. När ”På spåret” börjar tänkte jag nog se det. Om det börjar…? Någon som vet? Snart skall jag titta på elden i braskaminen som vi äntligen beställt. Föredrar eld framför tv.

Vad var bäst med sommaren?

Att man kan plocka blommor med barnen dag efter dag. Att sommaren alltid leder till hösten.

Vad har du för höstplaner?

Att vara ute i naturen så mycket som möjligt, gärna med kameran. Att sitta med barnen och läsa sagor framför brasan.

Här finns några av alla andra fina höstlistor:

Krickelin

Volang-Linda

Sofia Byström

Babes in Boyland

Bonjour vintage

We used to dance

Nevnarien

Think organic

Hönö & Lilling cottage

Havsluft är aldrig fel så i söndags var vi ute på Hönö.

 

 

God mat…

…och fin butik.

Helt klart ett besöks-tips!

Lilling Cottage

Västra Vägen 13
475 42 HÖNÖ
031-96 80 35

Nejlika

Vissa blommor väcker fler känslor än andra. Kanske är nejlika en sådan? Förknippad med sorg och bortgång, ofta kallad begravningsblomma. Ibland bara ansedd som tråkig.

Även om nejlikan inte finns i topp på min ”mest älskade”-lista så sprider de glädje på köksbordet. Små och söta, lättskötta och hållbara. Passar mig som handen i handsken.