Omayma – Frukost på Nytorget

DSC_4529Ibland vet jag inte vem mitt sanna jag är, om det finns någon sådan? Jag brottas med mina tankar, trycker ner mig själv och skrattar lite hånfullt i hemlighet åt hon som fortfarande inte kan ge en samlad, sammanhållen självbild.  Men någonstans måste jag nog ändå till sist erkänna; även om mitt starkt bultande hjärta säger lantis och skogens friska luft känns mest som hemma, så gillar jag Stockholm mer och mer. Jag hittar på vägarna utan att behöva telefonens hjälp, känner mig hemma på vissa gator och har en runda att springa.DSC_4539DSC_4546Att faktiskt känna sig hemma och uppleva ett lugn i en stad gör mig förvirrad. Jag vill gå ut och äta, testa nya restauranger, uppleva nya smaker. Väljer inte de ställen där kön ringlar sig lång men kan ändå tänka mig kryp-in där platserna är få och grannarna på bordet bredvid hamnar nära. Listan på ”ställen att besöka” är lång. DSC_4542DSC_4543Ett av de där ställena var Omayma. Litet, frukost hela dagen, färgglatt, mycket grönt. Lät som gjort för mig och det var det också. Skulle gärna smakat på allt, men fick nöja mig med en blandad frukosttallrik och sedan gröt. Himla gott! Ännu en liten pärla som får Stockholmskärleken att växa….även om sanningen nog ändå är den att det är i skogen jag hör hemma.

I säsong

Godast just nu!

DSC_3754

Såhär års finns gott om svensk zucchini. Kanske har man till och med turen (eller snarare skickligheten!?) att odlat egen?

Min fina svägerska Emelie bjöd i början av sommaren på en rätt med zucchini som jag sedan försökt plocka fram ut minnet för att återskapa. Kanske är det inte precis som hon gjorde, minnet är inte alltid det bästa, men den här varianten är jag i alla fall väldigt förtjust i och har gjort gång på gång.

När det skall gå snabbt tar jag bara mandolinen och skivar tunt och lägger på salt, peppar, citronzest och parmesan, finns lite mer tid får gärna zucchinin saltas en stund i förväg så den släpper lite vätska. Kanske toppa med lite god olja också? Och frön eller nötter ger ju alltid lite extra struktur.

Enkelt, snabbt och gott – bättre blir det väl inte?

Spetskål med vitlök och halloumi

Hunger är bästa kryddan. Hunger är också motståndaren till fina matbilder. Oavsett foto måste jag tipsa om detta enkla men ack så goda.

En vitlöksklyfta – riven – får svettas i olja i en stekpanna. I med strimlad spetskål och stek mjuk. Halloumi får gå med sista stunden. Lite salt och peppar och kanske några droppar pressad citron på. Enkelt som tusan men ändå så gott!

DSC_9925

Fredagsmys

DSC_9555

Fredag, och Stina och jag är ensamma hemma. Det där med fredagsmys är ju inte så vanligt förekommande här, men ibland försöker vi och idag när vi är själva är lugnet ett helt annat.

Stina önskar rostat bröd och sedan glass och visst måste man inte äta samma saker? Hon får vad hon önskar och jag får vad jag önskar.

Ibland orkar jag inte tänka utan äter samma sak gång på gång på gång på gång… men helt plötsligt kommer suget efter variation och det blir roligt att gå i affären och titta efter något som inte lika ofta följer med hem. En dag hamnade jag i frysdisken och hittade…

Lingon! Som barn tror jag inte att jag gillade det alls, men för kanske tio år sedan fick jag lingon i grädde och efter det tänkte jag om. Lingon är ju supergott!

Frysta bär är perfekt att ha hemma, och idag blev det keso blandat med vaniljpulver toppat med lingon, björnbär, mynta, kokos och mandlar som fått ligga i havremjölk över ett dygn – mjuka och goda! Perfekt fredagsmys enligt mig!

DSC_9556

Gurksallad

Det där med att fota mat beundrar jag. Själv vill jag ju bara äta när maten väl är färdig…

LyssnadeBillgren Wood och fick så stort sug efter gurksalladen Sofia Wood pratade om. Som vanligt kunde jag dock inte följa recept utan min blev på gurka, grekisk yoghurt, mycket citron och citronzest, salt, peppar och ärtskotten vi odlat själv i köksfönstret. Nästa gången skall jag dock vara ute i bättre tid och testa mynta i. Låter så gott!

DSC_8072

Morotshummus

Att följa recept verkar vara en omöjlighet för mig, men minns jag rätt så visade Therese Elgqvist morotshummus i någon ”stories” på Instagram. Något recept noterade jag aldrig, men ugnsrostade morötter stannade i alla fall i minnet, så en dag när det var dags att titta i kylskåpet efter vad som var dags att ta hand om låg där några morötter och såg lite trötta ut.

DSC_7479

Inte blev dom piggare av att åka in i ugnen, men när de mjuknat och mixats med lite annat gott, såsom kikärtor, vitlök, salt, tahini och mycket citron så smakade dom i alla fall gott! Funkade bra både på knäckebrödet och att bara äta som den var tillsammans med andra grönsaker.

Soppa med broccoli och grönkål

DSC_7193

Det där med att följa recept är inte min starka sida. Oftast är det något jag vill ändra på, jag plockar bort en sak här och lägger till något annat där, ändrar proportioner, passar på att använda det som finns i kylen.

När maten är färgglad blir man ju lite extra glad och till denna soppan började jag hacka 2 små gula lökar och lite vitlök. Svettade det en stund i en stor kastrull och la sedan i 2 delade broccoli. På med vatten så det precis täcker (inte för mycket så soppan blir tunn!) och lantbuljongpulver (tycker mycket om Rene Voltaires). Koka en stund så broccolin börjar mjukna och låt grönkålen – gärna en hel stor påse! – följa med och kokas sista minuten. Sedan är det stavmixerns tur och efter det i med något mer krämigt; kokosmjölk, havregrädde, vanlig grädde eller crème fraîche. Till denna soppan gillar jag kanske crème fraîche mest för att få lite syra. Har jag tagit tillräckligt med lantbuljongpulver behövs nästan inget salt men däremot älskar jag mycket svartpeppar. Och viktigast av allt – topping! Olika goda saker varje gång : ) En dag kan det bli rostad kockos, hasselnötter och en skvätt grädde, en annan dag en klick crème fraîche, pumpafrön och parmesan. Så mycket gott att välja på!

DSC_7187

En annan favoritsoppa är denna.

Någon sorts coleslaw

Ibland är jag lite trött på att mat måste klassas in i olika fack. Det skall vara ”vegetariskt” ”paleo” ”lchf” ”vegansk” ”glutenfritt” ”nyttigt” osv. Kan inte mat bara få vara mat, njutning och gott – som dessutom ger oss det bränsle kroppen behöver för att fungera? Har man allergier eller intoleranser är det ju en helt annan sak i och för sig, men annars kanske man bara själv kan få välja utan att någon utifrån behöver tänka det ena eller det andra?

DSC_6163

Nu låter det ju kanske konstigt att det är just jag som inte vill placera in maten i kategorier, jag som är så noggrann med att få i mig ordentligt med näring och tycker det är bra om man tänker på miljön och jordens resurser. Men ibland får jag bara känslan av att man vill klassa in maten i kategorier för att på något sätt markera status och lägga värderingar i hur bra och duktig du är beroende på vad du äter eller inte äter. Plötsligt blir maten något ångestfyllt och jobbigt som skall visa på status och karaktär istället för något njutbart.

DSC_6157

Jag är inte vegetarian, men äter heller inte särskilt mycket kött. Känner inte behovet eftersom det ändå finns så mycket annat som är gott och ger mig det jag behöver för att fungera bra. Som t.ex. kål. Min variant på coleslaw gör jag på rödkål, surt äpple, cremefraiche, dijonsenap, lite majonäs, pepparrot, vinäger och salt. Himla gott tycker jag, och kulören gör det inte sämre. Testa!

Söndagsstilleben en onsdag

dsc_5581

Nu har jag kanske tappat dagarna helt och hållet, men vad gör egentligen det? #söndagsstilleben kanske bara innebär att det finns söndagskänsla?

Roligt att det kommer in fler #söndagsstilleben än de Åsa, Annelie och jag lägger upp. Under taggen är det oftast Annelie som bidrar med ätbara stilleben, men nu var ju dessa bollarna för goda för att inte dela vidare. Att bilden är sådär blundar vi för och tänker istället på hur mycket gott det finns att äta, och dessutom massor av gott som samtidigt gör gott, som skänker näring och inte bara tom energi.

Originalreceptet är från Foodpharmacy, men jag kan aldrig hålla mig till recept så hos mig blev det hallon istället för jordgubbar och lite vaniljpulver som tillägg. Någon gång fick även lite kardemumma följa med… Testa vetja!

Ett något otydligt recept på morotssoppa

DSC_3428

Soppa ❤

För många är soppa något som hör till hösten och till viss del håller jag med, men det finns ju så många olika sorters soppa, och eftersom mat ur skål är min favoritmat, så tycker jag nog ändå att soppa är gott året runt. Tänk en fisksoppa en sommarkväll vid havet, en soppa på gröna ärtor på våren, gulaschsoppa efter skidåkning eller varför inte en tomatsoppa med curry året runt?

Ofta tänker jag att jag skall ta en matbild som kan inspirera andra att testa något nytt, det är ju ofta så jag själv blir sugen på något oprövat, men så blir jag så hungrig och fotolusten är som bortsprungen när maten är klar. Vi alla är olika och jag föredrar att äta sällan, bli riktigt hungrig och äta mycket. Aptiten finns liksom inte om jag inte är riktigt hungrig.

DSC_3432

Men då och då händer det ändå att maten hinner fångas före den hamnar i magen och tidigare i veckan var det en sådan dag, så här kommer ett något otydligt recept på morotssoppa.

Strimla/skär morotsbitar, hacka gul lök och hacka vitlök. Svetta en stund i olja och öka sedan temperaturen så att det får fräsa lite till tillsammans med chili och finhackade soltorkade tomater, säkert hade tomatpuré funkat lika bra. På med buljong och färsk finriven ingefära, lite sambal oelek är ju inte heller fel. Låt koka en stund så morötterna mjuknar och häll i kokosmjölk. Sedan får stavmixern jobba lite före det är dags att smaka av med salt, peppar och citron. Kanske hade lite apelsinzest varit gott i?

Något av det bästa med soppa är ju att man kan toppa med lite allt möjligt. Just denna gången blev det en botten av klippta rucolablad och turkisk yoghurt och krasse på toppen, men det kunde lika gärna varit creme fraich och pumpafrön t.ex.

Såhär på hösten är även pumpasoppa något jag hade kunnat tänka mig att äta någon dag varje vecka men kanske har någon av er någon annan favoritsoppa att tipsa om?