# Min hållbara fredagsbukett

Jo, jag älskar ju blommor. Blad också. Och grenar. Löv och blad är ju inte heller fel…

Även om lördagsmorgnarna så gott som alltid börjar med att jag går till jobbet är det ju ändå något speciellt med fredagar. En annan känsla i luften, ett större lugn i kroppen, färre pling i telefonen. Ro. Och för att hålla kvar den där känslan och njuta lite extra känns det fint att på något sätt ändå markera dagen så den inte bara rinner iväg i strömmen med alla andra dagar. Att få känna att just nu är lite speciellt och lite extra mysigt.

Fredagsbuketten har ju varit ett fenomen som skänkt just det där – lite extra omtanke och kärlek till dagen. Turligt nog öppnas ögonen och vi lär oss hela tiden, för kanske är det inte riktigt rimligt att varje vecka köpa snittblommor odlade långt borta och fraktade många mil. Vissa saker har man ju gjort av rutin och tradition och inte tänkt på i några längre banor.

Men måste det bli så ”skammat” med en fredagsbukett? Är det rätt väg att gå? Måste verkligen fenomenet nödvändigtvis dö ut helt? Finns inte möjligheten att istället visa på de bra exemplen och uppmuntra till bättre alternativ? Alternativ som kan vara minst lika vackra? För vad är egentligen vackrare än några klart blå skillor när våren så sakta smyger sig in över landet?

Kunskap är allts moder så framöver är det jag som läser på mer och firar in helgen med blommor som valts med eftertanke. Ja, så får det nog bli! Mindre skäll och skam och mer uppmuntran till goda exempel.

Denna fredagen finns #minklimatsmartafredagsbukett på köksbordet. Just de blå små skillorna på bilderna har redan hunnit vissna, men vad gör det när man bara kan plocka nya?

Trevlig helg!

Nu är det verkligen dags

Idag var det riktigt varmt ute. Ett telefonmöte kan ju pågå vart som helst, så passade på att andas in vårluften, i alla fall för en stund. Solen värmde skönt på näsan och påminde om att det som skall föreställa en trädgård är dags att ta några beslut om och börja jobba på…

Vad skall klättra här?

Förra året. Gillar att fylla krukan med gamla löv, som om blommorna spruckit genom jordtäcket och inte alls planterats ”färdiga”…

Daggkåpan – en favorit sedan barnsben ❤ Ofta faller jag ju för de gröna växterna och blommorna nästan glöms bort…

…men nu har jag i alla fall bestämt mig för att det skall bli några blommor och jag tänker blått, aprikos och vitt. Kanske låter konstigt, men vi får väl se. Att göra om är aldrig omöjligt.

Stockholm

Förra veckan innebar några jobbdagar i Stockholm, den mesta tiden i Solna Business park som kanske inte är den mest inspirerande platsen i världen rent visuellt men ändå doftar så gott av kafferosteriet (även om jag ju inte dricker kaffe!). Men på väg till och från fanns ändå tid för att…

…njuta av denna fina kulörkombinationen! Går ju inte direkt att översätta på vårt boende, men ändå så vacker och värd att spara till något annat som skall få färg.

…äta på Pom & Flora. Man får prioritera : ) Gillar insynsskyddet på toaletten. Och allt annat förstås.

…drömma om att hitta en Karin-fåtölj som är sådär vackert lagom sliten second hand. Skulle i och för sig kunna tänka mig en ny också. Bevakningar finns utlagda, men inga fynd ännu… Skulle ju kunna tänka mig en Jetson också : )

…dricka te i hotellets fönster. Och tycka att den ljust, ljust gula kulören på koppen både var mjuk och behaglig. Tror dock kulören har utgått.

”Det beror på”

Hur många gånger har man egentligen blivit tillfrågad vilken som är favoritkulör? Fler gånger än man kan hålla räkningen på i alla fall. Barnen brukar ju även vrida på frågan och undra ”vilken färg som är fulast”.

Ibland önskar jag starkt att några av mina personlighetsdrag kunde vara vänliga och tona ner sig lite. Eller så skyller jag bara ifrån mig och får inse att det är upp till mig vilka sidor som får fritt spelrum – för ”det beror på” är nog mitt mest frekventa svar. På alla sorters frågor…

Tillbaka till kulören. Favorit? Det beror på. Tänk gul blomma i november – nja, helst inte faktiskt. Tänk gula påskliljor någon vecka före påsk – ja tack! Tänk vita blommor i skymningen – ljuvligt! men vita blommor i fullt solljus – inte lika kul. Tänk nyansen av grönt som de spirande ljust gröna nyutslagna små knopparna har precis när våren gör sin entré – men i oktober vill jag ha eukalyptusens grågröna toner.

Så i just denna frågan håller jag mig nog till ”det beror på”.

Morotshummus

Att följa recept verkar vara en omöjlighet för mig, men minns jag rätt så visade Therese Elgqvist morotshummus i någon ”stories” på Instagram. Något recept noterade jag aldrig, men ugnsrostade morötter stannade i alla fall i minnet, så en dag när det var dags att titta i kylskåpet efter vad som var dags att ta hand om låg där några morötter och såg lite trötta ut.

Inte blev dom piggare av att åka in i ugnen, men när de mjuknat och mixats med lite annat gott, såsom kikärtor, vitlök, salt, tahini och mycket citron så smakade dom i alla fall gott! Funkade bra både på knäckebrödet och att bara äta som den var tillsammans med andra grönsaker.

Rosendals Trädgård igen och igen och igen

Kan man ha ”stammis-hak” som ligger 45 mil hemifrån? Om det är möjligt så skulle Rosendal och Pom och Flora vara mina sådana. Börjar ju nästan känna mig lite hemma där nu.

Av alla pampiga växter med fantastiska blommor så är det ändå något i de små, enklare varianterna som lockar mig. Vildpelargonen överst – hur ljuvlig är den inte? Strukturen i bladen…

Det var ju det där med det enkla. Taklök, några snödroppar. Vad är det Ernst säger; ”i det enkla bor det vackra…”

En plantering med vildtulpaner eller en kruka som egentligen inte stämmer i storleken. Ljuvligt ändå!

Och denna väggen! Som jag funderar på i förväg och undrar vad som kommer finnas uppställt just idag. Kondensen på rutorna, det mjuka ljuset som skapas av de dimmiga rutorna. Inget kunde väl vara bättre?

Sedan finns ju de mer maffiga kreationerna. Vackra dom med såklart. Fint också att lite mer vild natur med grenar fått lyfta buketten ytterligare ett snäpp.

Valde soppa. Som alltid. God topping, gillar när det blir kontraster i struktur och kallt och varmt samsas.

Egentligen skulle man ju vilja smaka på allt. Vet inte riktigt varför jag inte tog en smörgås också? Färskost, citron, mandel, oregano, sotad purjolök – ungefär alla goda smaker samlade.

Denna var ju också fin, men kanske inte mitt förstahandsval.

Blomblad på fin-fikat. Klart det skall se fint ut! Undrar om det ger någon smak?

Krispiga tulpaner. Tänk, snart är dom där ute i rabatterna. Om rådjuren är snälla vill säga.

En av mina barndomsfavoriter – iris – men då hellre i blått. Nu gillar jag den även i den ljusgula kulören.

Vårgäck, eller är det korrekta namnet vintergäck förresten?

Undrar just om det går att få till ett besök i kommande vecka…

Scandic Downtown Camper

Fredag! Även om jag så gott som alltid jobbar på helgen så är det ändå något speciellt med fredagar. På något sätt är det oftare lättsammare jobb på helgen…konstigt det där ändå, när det är jag själv som styr min arbetstid och mina uppgifter.

Nästa vecka börjar i alla fall med några dagar i Stockholm, och förra gången, när möbelmässan besöktes, så bodde jag på Scandic Downtown Camper. Grundidén i hotellet – friluftsliv, camping, nära natur? – känns lite konstig, lite som att klistra på något som inte är riktigt sant. Alla minns vi nog Kalle Anka på julafton när den stora ”solfjädern” med en vacker vy fälls ner i husvagnen och där bakom är det en….soptipp? Riktigt så ”illa” menar jag inte att Camper är, men det kanske hade känts mer naturligt med camping-tema om man kunde sätta på sig kängorna och vandra ut från hotellet?

Oavsett så är ju allt väldigt fint! Välgjort, matchat, genomtänkta detaljer. Till frukost finns allt möjligt att välja på, gymmet saknar crosstrainer och är lite i minsta laget men fortfarande snyggt och fräscht med fin utsikt. Yoga erbjuds på fredagar och en fin SPA-avdelning finns också. Så visst är det ett hotell i toppklass, men både Nääs Fabriker och At Six hamnar högre upp på min favoritlista.

Hej hej i badrums-spegeln i badrummet som var superfint. Nästa gång testar jag ett annat hotell, men därmed inte sagt att det var något fel på Downtown Camper : )

 

#fotoutmaningmars2019

Dagens ord i @hannawendelbos #fotoutmaningmars2019 är hylla…

…och på min kökshylla hyllas våren!

Min mamma hade en dag med sig några kvistar forsythia och en av de mindre grenarna fick stå på kökshyllan i en av mina favoritvaser.

Med tanke på hur mycket tid som tillbringas i köket känns det fint att ha en liten påminnelse om vilken årstid som råder ute.

Blått porslin

I porslinsväg finns det väl inte något mer klassiskt än det med blått mönster? När kulören stämmer samman kan mönstren variera utan att det stör mina ögon. Småblommigt tillsammans med 50-tals former och nyare fåglar i de vackraste mönstren. Allt sammanhållet av den blå färgtonen.

Vilken av alla som faktiskt är favorit går inte att säga för kanske är det som med barn – att det finns tillräckligt med kärlek hur många man än får.

Men visst gör sig Götefors porslinet – som Emma von Brömssen skapat – fint med klassikern Mon Amie?

Något av det svåraste

En morgon i förra veckan började ute. Kanske är det en av de saker jag tycker om allra mest – att smyga iväg ut före alla andra vaknat, att få lite tid att tänka klart utan att nya saker hunnit trilla in som måste besvaras eller funderas över. En stunds att bara vara i rörelse och låta tankarna få luft.

Oftast är inte planerna så stora, fötterna trampar på och jag hamnar där jag hamnar. Just denna dagen gick jag förbi gården med får, där vi något år fått komma och klappa de alldeles nyfödda små lammen. Barnen fick hjälpa till att mata någon stackare vars mamma inte kunde dia och några av fåren gick efter och ”buffade” om man slutade klappa. Mysigare kan det väl knappt bli.

Några månader senare ringer pappa och frågar om vi vill ha kött… Pappa känner gårdens ägare och sanningen är ju den att inte alla lamm får leva vidare. På något sätt känns det sorgligt och på ett annat sätt känns det både rätt och väldigt falskt, för även om jag äter betydligt mindre kött nu än tidigare så är det ju just denna sortens kött jag borde äta om nu något kött skall ätas. Jag vet ju att fåren haft det hur bra som helst, att de fått gå ut och in som de velat och haft så stora hagar att de inte gått att överblicka. Bättre får-liv kan man nog inte tänka sig. Och ändå ser jag framför mig de där små lammen som vi klappade så fint och känner ett litet tryck i bröstet. Den känslan har ju inte infunnit sig när livets tidigare köttfärssåser eller fläskkotletter ätits…

Andra tankar kommer längst vägen. Vide hittas och jag funderar på vad som kommer hända med framtidens blomsterbutiker. Hur fort kommer det ske en omställning? Minns någon förresten Landet Järna? Var de kanske lite för långt före sin tid? Jag minns att jag rev ut artikeln ur Residence och tänkte att det var rätt likt mina blomval hemma – även om jag också älskar att lägga till vackra snitt.

Men just nu duger de där videkvistarna fint.

Benen fortsätter gå och så många tankar snurrat runt, runt utan att få några kloka svar. Tänker så mycket på vilket sätt vi faktiskt vill leva på och vad vi förmedlar vidare till våra barn. Hur gör jag egentligen för att bemöta en -snart – 13-åring som bara vill åka till ”Ullared och shoppa”, helt utan att egentligen ha behov av någon nytt? Konflikterna hänger i luften och det är svårare än någonsin att vara mamma.