Det där med att städa

Jag har sagt det förut; Ordspråket säger att ”genier behärskar även kaos”. Jag är med andra ord inget geni.

På vår övervåning finns kattvindar. Många av de saker som skall förvaras där hamnar halvvägs. Upp på ovanvåningen – men inte in på vinden. Även jag är bov i detta dramat. En skruvdragare här, tre vinterjackor där…Hur kan det ta så mycket av min energi bara för att det ligger saker (FULA saker) lite utspritt?

DSC_0531

Nu är alla prylar lagda där dom skall och några aklejor fyller istället rummet. Med ens går det att andas när man kommer upp för trappan. Axlarna sänks några centimetrar. Luften känns frisk. Konstigt att det kan vara sådan skillnad.

DSC_0541

Kanske att man skulle fira städningen med att slå sig ner i den där soffan och bläddra i någon fin bok?

DSC_0545

Ja, det borde jag nog. Man får passa på före barnen vaknat i morgon, en gympapåse packas upp till hälften över golvet och ett papperspyssel resulterar i ett färgglatt konfetti.

All min kärlek till dessa kreativa barn som uppenbarligen är mycket större genier än sin mamma:)

Liljekonvalj

Jag vet inte hur ofta jag säger ”det här är min favorit-blomma”. Troligen rätt ofta.

Det börjar då våren närmar sig för att ta över efter vintern, eller faktiskt ibland redan i slutet på januari, när de första snödropparna visar sig (så efterlängtat). Sedan kommer våren med vitsippe-hav som breder ut sig och man vill ut och plocka varje kväll. Vidare till små nätta skogsvioler och alla fina vippiga grässorter. Körsbärskvistar, äppleblommor och magnolior. För att inte tala om trädgårdens mer stolta växter som pioner, eller varför inte chokladblommor och löjtnandshjärtan? Doften av höstflox är underbar. När naturen inte bjuder lika mycket på sig finns vår lokala lilla blomsterhandel och står till tjänst med barndoms-favoriter som iris och fresia (doften! – igen).

Men största favoriten av de alla kära kanske ändå är liljekonvaljen. Så vacker, väldoftande, vit (favoritfärgen i växtväg) och så många barndomsminnen.

DSC_0432

Samma sak är det nog med månaderna. ”Åh, mars är min favoritmånad – så många förhoppningar”, ”Känn så skön hög frisk luft det är nu i september” eller ”December är så mysigt. Hyacinter och samvaro”.

För hur är det man säger? Kärleken är inte begränsad, den räcker till alla.

Köksfavoriter

I mitt barndoms-hem hängde en Semi Pendel. Vid något ombyggnads-tillfälle ersattes den med, något för 90-talet, mer modernt. Länge stod den i mammas och pappas, allt för stora, förråd, men när jag tyckte det var dax för den något åldrade lampan att få flytta hem till oss så kom mina föräldrar fram till att den nog istället förflyttats till tippen i någon av rensar-vändorna. Lite tråkigt. Tur då att jag hittade en egen hos Östlingh Schedin.DSC_9551

Köket hemma hos oss är litet. Små dimensioner men väl-fungerande. Här spenderas mycket tid, dock inte på avancerad matlagning (tyvärr), utan snarare med allehanda små-pill. Här vill jag omge mig med favoriter. Semi Pendeln är ett uppskattat föremål. Skärbrädan från Hk Living ett annat. Det lilla fotot från Dan Isaac Wallin ett tredje.

DSC_9555

Den lilla glasvasen har jag fått av min morfar. Enligt honom är det en ”jungfru” som man mäter upp sin snaps med. Eftersom jag inte är så intresserad av snaps-drickande så används den desto flitigare som vas.

Alla dessa ting – hur kan man bli så fäst vid dom?

Lisebergs trädgård

7-10 maj pågår årets trädgårdsmässa på Liseberg. Många utställare och fin trend-utställning på Stora scenen, men finast av allt;

DSC_9991

Dessa små ”vild-tulpaner”, hur gulliga!?

DSC_9996

En trilling!

DSC_9998

Blodlönnen vid det lilla vattenfallet.

DSC_0010

 

Fin patina på huset som smälter in i växtligheten.

DSC_0019

Äpple-blommor.

DSC_0049

Men finast av de alla, favoriten liljekonvalj.

DSC_0053