Söndagsstilleben med skogsklematis

DSC_2646Det är söndag men veckodagarna hoppar huller om buller. Jag jobbar lite då och då när vädret ändå är sämre och familjen mest vill ligga på soffa och titta på skärmar. Jobb som avlastar grubblerier. DSC_2647Att knäppa bilder på en skogsklematis är ett annat sätt att stilla tankar lite. Bara snurra på kamerans rattar och fundera på skärpdjup, skärpa och ljusförhållanden, att försvinna in i bilden ett par minuter. Eller sekunder.DSC_2648Trodde aldrig att det skulle vara lätt att bli tonårsmamma, men…ja, men? Vad hade jag förväntat mig egentligen?

Om någon mer vill drömma sig bort i bilder så klicka in hos mina söndagsstillebenkompisar Åsa och Annelie.

Den bästa av dofter

Det kan hända att jag missbrukar ordet favorit…men hur kan man låta bli när man möts av kaprifol-doften?

DSC_1027

En bättre söndag får man ändå räkna denna till. Blir så lugn i hela kroppen av att få komma ut på morgonen och röra på mig. Idag blev det en lite annan tur än min vanliga, fick till och med in ett bad (ja, simmade faktiskt en stund) före frukosten på Garveriet. Cykel, löpning, bad och god frukost – inget mer att önska. Nästan så man  funderar på om man verkligen kan få ha det så bra?

DSC_1022

Nu doftar det i alla fall ljuvligt här hemma. Ett doftande söndagsstilleben, något bångstyrigt i dåligt anpassad vas, men ändå…FAVORIT.

Hos mina bästa söndagsstilleben-vänner Annelie och Åsa blommar det också. Klicka in för fin blomsterprakt ❤

Loppis på kökshyllan

DSC_9656

Första lediga lördagsförmiddagen på….länge, länge, länge, så passade på att åka till Östhjälpen för att leta några nya ramar. Köksbord och stolar skulle ju inte heller vara fel att hitta, men det verkar omöjligt att hitta rätt mått till bordet och stolar har vi letat i ett par år nu. Hopplöst. Kanske också på grund av beslutsångest.

DSC_9651

Koppar behöver jag dock inga fler, men det går ju inte lämna något som ger sådan kärlek vid första ögonkastet, så nu står de där på hyllan. För små att drick te ur och kaffe dricker jag ju inte, men fina är dom i alla fall. Ibland kan det räcka så.

DSC_9640

Tänk att det nästan alltid är på loppis de där riktiga förälskelserna dyker upp.

En annan veckas söndagsstilleben

DSC_7393Ni vet den där känslan när man får de första grenarna att blomma inomhus? Som om det spritter i hela kroppen och den lilla blomman på en knapp centimeter ändå har förmågan att sprida värme i hela bröstet? Jodå, några av er vet precis och andra tänker nog galenskap. DSC_7395Några som jag är övertygad om att de delar min känsla är Annelie (se t.ex. här) och Åsa, och vi är nog fler när man ser all energi och alla sprudlande vårkänslor på instagram. Tycker så mycket om detta glada och vackra forum som en kontrast till vardagen med syskonkärlek, stök och jobb. Inte för att jag inte gillar vardagen, för just vardagen med rutiner är ju himla fin enligt mig, men på något sätt får instagrams små rutor en att se de där små vackra sakerna som förgyller just vardagen, oavsett om det är en blomma i diket på väg till jobbet eller solen som faller in vackert en tidig morgon. De små sakerna som bara är lite extra bildsköna och härliga att vila ögonen på.

När man inte får nog

Grenarna är överallt! Varje rum, varje yta – små knoppar på väg att slå ut. Kan inte titta mig mätt på hur något som bara är en liten knöl på grenen några dagar senare har gått igenom en metamorfos och plötsligt är en vacker blomma eller ett blad – betydligt större än den där lilla knoppen var alldeles nyss.

DSC_8553

 

Ett av livets underverk. Samma sak varje år och ändå lika fascinerande.

Blått porslin

I porslinsväg finns det väl inte något mer klassiskt än det med blått mönster? När kulören stämmer samman kan mönstren variera utan att det stör mina ögon. Småblommigt tillsammans med 50-tals former och nyare fåglar i de vackraste mönstren. Allt sammanhållet av den blå färgtonen.

DSC_7430

Vilken av alla som faktiskt är favorit går inte att säga för kanske är det som med barn – att det finns tillräckligt med kärlek hur många man än får.

DSC_7437

Men visst gör sig Götefors porslinet – som Emma von Brömssen skapat – fint med klassikern Mon Amie?

Torkad hortensia

DSC_7378

Rensar skåp och lådor – sorterar, gallrar, organiserar om. Minnen väcks till liv och att åren gått blir så tydligt. Syskon och föräldrar kommer och tar med det som allt för länge blivit liggandes här, röda korset får en egen kartong. Fint att redan på kvällen få en bild från systern som doppar sushin i soya uthälld på det lilla fatet som en gång i tiden burit hårnålar i mitt badrum. Multifunktionellt och glädje i att se sakerna leva vidare.

Lådan med torkade blommor är inte redo att flytta hemifrån, där finns torkad havre, vete, grenar med speciellt fina torkade bär, fröställningar med maracas-känslar, grenar av lärkträd, en grön hortensia och så denna vackra blå. I väntan på vår och spirande grönska får den återigen lämna lådan för en stund.

#söndagsstilleben

Vårens söndagsstilleben

Jag älskar blommor, eller snarare – jag ÄLSKAR växter! Det måste inte vara blommor, det måste inte vara storstilat, det måste inte vara pampigt. Men det måste vara LIV, natur, ett uttryck av hur naturens årscykel ständigt återupprepar sig, en påminnelse om att allt fortsätter, återkommer och ger nya chanser. De torkade fröställningarna i november som känns helt fel i februari, och omvänt, de nygröna snödropparna som inte alls hade känts rätt i november.

DSC_7216

Våren smyger sig långsamt närmre och kottar, fröställningar och torkade grenar med eklöv får lämna plats åt det som känns mer nu. En morgonpromenad förra veckan gav fantastiska fynd. För så känns det! Kommunen har tagit ner sly som fått ligga kvar i diket och där fanns de. Vide-grenarna ❤

DSC_7211

Efter ett par dagar inne i värmen tror nu grenarna att våren är här på riktigt. Mjukt gult. Känslan av att det börjar på nytt, livet kommer åter, nya chanser kommer alltid.

DSC_7204

Hörni, har ni inte läst om #blomsterupproret så klicka in till Hanna som är en av initiativtagarna, men läs även här hos Weronica – de fantastiska trädgårdsbuketternas okrönta drottning – och en av mina favoriter som berikar mig med just det jag själv inte har – mönstermixar och oväntade kulörkombinationer.

DSC_7213

Detta blev alltså denna veckans söndagsstilleben. Fler finns hos Åsa och Annelie, och roligt nog så börjar nu # fyllas på från fler än oss.

Vårens gröna nyans

Mossgrönt, olivgrönt, limegrönt… hundratals olika nyanser, så att kalla det ”grönt” blir nästan som en allt för grov förenkling. I november vill jag bara ha växter som Aloe Vera, Corokia eller Echeveria – grågröna, lite kallare toner. Nu är längtan någon helt annan stans. Det grågröna känns dammigt och sömnigt och jag drömmer om det där spirande ljust gröna, det som ger hopp om att livet startar om igen, det pigga, glada nästan lysande gröna – där finns min önskan nu.

DSC_7070

Jag behöver inte mycket, en kvist viburnum räcker gott. Jag återupprepar mig gång på gång – hur mycket jag än älskar att få se de pampiga, ståtliga, stora buketterna (titta på denna FANTASTISKA!) så räcker det fint med det lilla hos mig, den enda kvisten ger så mycket glädje och ny energi. Kan inte önska något mer just nu.

DSC_6978

Vintern har inte lämnat över stafettpinnen ännu, men vårkänslorna börjar långsamt närma sig. Inga stora förändringar sker hemma hos oss, men det är just de där små sakerna – som hur de gröna nyanserna skiftar – som gör så mycket för mig.

DSC_7075

Hur flyttar våren in hos er?

 

 

Återigen…

…söndagsstilleben på fel dag. Men det spelar ingen roll. Läser Johannas Bradford och slås återigen av tanken att man får göra som man vill. Och fint är väl ändå det? Oftast har jag inte öppnat min ingstagram-app på hela dagen, jobb, barn, träning – det verkliga livet pågår liksom under dagtid, men när jag slår mig ner med min tekopp på kvällen efter att barnen somnat är det en av mina favoritstunder. Jag drömmer mig bort bland vackra foton, noterar kulörkombinationer och hur former samspelar i bilderna, skriver ner fina platser som jag vill besöka, sparar ett och annat recept. Jag slukas upp av en annan värld, en plats där jag inte behöver planera, fixa saker, ta beslut, strukturera – saker jag egentligen tycker om, men som är så skönt att för en liten stund bara släppa. Jag bildknarkar fullt ut och mitt huvud vilar lugnt och tryggt. Jag följer bara sådant jag njuter av att titta på, känner ingen press att hålla koll på ”vad som händer därute” eller vad ”bekanta” gör, sorterar bort om det är något som inte riktigt ger mig vad jag önskar. Mitt flöde är bara min njutning, och jag bestämmer själv vad som skall få hamna där.

dsc_5801

Vad är instagram för er?