Söndagsstilleben

En vecka till är lite för fort över. Söndagen kommer strax efter att man somnat på måndagskvällen. Känns det som i alla fall. Vissa söndagar blir det söndagsstilleben, andra söndagar blir det annat. Lite som med det mesta, till och från.

DSC_2374

Stilleben – på Wikipedia står det: ”även kallat nature morte, är en motivkategori inom måleri och fotografi, som bara innehåller föremål. Ofta gäller det sådant som hör till hemmet: bordsserviser, blommor, böcker, men ibland dödskallar (vanitasmotiv), dött villebråd och dylikt sedda på nära håll.”

Kanske är allt runt mig stilleben, eller så är det tvärt om, att inget är det, men porslin, skålar, blommor och annat smått och gott kan inte bara ”hamna” någon stans. Posthögen mår jag bäst av när den är sorterad. En blomma i en kulör som inte riktigt stämmer i sammanhanget stör mitt öga tills den är flyttad, en sladd som ligger framme – men är i rätt kulör och snyggt virad, lagd symmetriskt högst upp på den sorterade posthögen där det översta pappret såklart är i rätt färgskala – gör inget, medan en skrikigt turkos sladd utspridd över bänken ger lätt hjärtklappning.

DSC_2370

Vårt kök är nu snart tolv år gammalt. Förr fick kök leva i evigheter, nu är det inte riktigt så längre, men vi har inga planer på att byta. Jag trivs även om en del detaljer helt klart känns daterade och börjar bli slitna. Öppna hyllor samlar dam, men jag skulle inte stå ut om väggen var full av överskåp då köket ju är litet och smalt.

DSC_2375

På de öppna hyllorna skapas – medvetet ibland, men oftast lite i farten – någon typ av stilleben. Saker som jag bara känner att jag vill ha nära, favoritprylar helt enkelt.

DSC_2381

Den lilla grenen råkade jag bryta av när jag planerade om busken. Nästan glad för det så den nu får stå och lysa upp ett av kökets stilleben. Om man nu kan kalla des stilleben när det bara är vardagen ståendes rakt upp och ner på ett hyllplan.

Söndagsstilleben

Inte är det söndag idag, men vad gör väl det? Torsdagar är minst lika trevliga?

DSC_0245

I somras fick Ida lite rabarber av mig. Vi får stora mängder rabarber och gör sällan – eller aldrig – av med dem, så jag plockade en del och lämnade på Kullgården.

Ida har ett brinnande mat-intresse och gör bland annat marmelader av frukter och bär. Denna sorten – som är gjord på mina rabarber – tyckte jag mycket om! Sådant som ”bara” är sött tycker jag sällan om, och ofta är det just så jag upplever marmelader, men denna som hade en del ingefära i sig och fick lite ”sting” var riktigt god. Kontaktar man Ida finns nog möjligheten att få tag på en burk.

DSC_0264

Päron har vi plockat i mängder hos min syster senaste månaden och visst känns det lite extra fint att kunna äta såpass närodlat, både päron och marmelad.

Päron

DSC_9420

Söndagar med stilleben är nu en kär tradition. Har ni sett Åsas och Annelies?

I går var regnet lätt och mjukt, höstluften närvarande och dofterna fuktiga. Övergången från sommar till höst kom snabbt, plötsligt och nästan lite oväntat. Hur mycket jag än längtat efter att kunna andas fritt igen, få klä mig i lager på lager och komma tillbaka till rutiner så finns en sorg i bröstet. Kanske handlar sorgen lika mycket om att terminsstarten gör det så uppenbart att barnen blivit stora som att sommaren varje gång får mig att känna mig allt för udda som inte kan njuta av rosé och solande på stränder. Som ett misslyckande att inte heller detta året lyckats passa in och bli den där sommarälskaren.

Något som känns betydligt mer älskvärt med de senaste månaderna är vilket fantastiskt frukt-år det resulterat i. Fruktträden och bärbuskarna fullkomligt översvämmas av frukt och bär. Min syster har äpplen och päron i överflöd och några av päronen fick följa med hem till oss och bli en del i ett stilleben.

Allra mest älskvärt är nog ändå denna favoriten. Vet inte hur många gånger jag lyssnat, men tröttna verkar jag aldrig göra.

DSC_9421

Glass som inte är glass

Traditionell fika är inte så vanligt förekommande här men fika kan vara så mycket mer än kanelbullar eller kakor. Idag blev fikan till lunch…

DSC_8352

Banan i bitar ligger ofta i frysen och blåbär likaså. Även om det var några grader kallare – eller kanske några grader mindre stekhett – idag så är inte riktigt suget där efter lagad mat mitt på dagen, så idag fick det bli nicecream i värmen.

DSC_8356

En banan fryst i skivor och kanske en halv deciliter frysta blåbär får stå i kylskåpet en stund så det blir lite lättare för stavmixern. Tycker oftast den stora mixern är klumpig att plocka fram och svårare att få riktigt ren (Lisa är allergisk mot banan) så jag använder mest stavmixern. Sen är det bara att trycka på start och på under en minut är det färdigt.

DSC_8353

Jag äter gärna ”glassen” med kvarg eller liknande och lite rostad kockos för att få lite varierande struktur. Gott som tusan i värmen!

Picklad rödlök

Häromdagen visade @kullgårdsida en foto med picklad rödlök på instagram. Ida har ett stort mat-intresse och tillverkar bl.a. marmelader på sin fritid (går att läsa mer här), men just denna dagen stod bland annat rödlök på menyn. Vissa saker är så lätta att göra och ändå blir det inte gjort – lite som om det bara skjuts på framtiden eftersom det är så simpelt så det går att göra när som helst – och det har alltså aldrig blivit av att jag picklat rödlök själv även om det är en favorit när det serveras på restauranger eller caféer.

DSC_8138

Men idag var det dags. Mandolin, rödlökar och sedan koka 1-2-3-lag. Svårare än så är det ju inte.

DSC_8136

Nu skall burken bara stå till sig lite i kylen före det är dags att äta.

Söndagsstilleben

DSC_5811

Jag är inte beredd att kompromissa bort form till förmån för funktion men är inte heller beredd på motsatsen – att bara prioritera form. Båda måste få leva tillsammans sida vid sida för att jag skall trivas. För mig känns vardagen mycket enklare när saker man använder ofta finns lätt-tillgängliga och var sak har sin plats så man slipper letandet. Finns inte många saker som retar mig så mycket som när handduken saknas på sin krok, när nycklarna inte hänger i skåpet eller när jag snubblar över tusen skor i hallen även om skolådan är 30 cm åt höger. Ett annat exempel på det där som faktiskt underlättar lite – även om det låter otroligt banalt – är saxen som hänger på en krok i köket. Saxen används flitigt och det är så smidigt att slippa dra i lådor med kletiga händer när något litet klipp behövs. Men för att det skall vara tillgängligt och bekvämt måste det inte bli fult och för mig är köksbrickan från en loppis i Järpen ett sådant exempel; salt använder vi ofta på maten och i köksfönstret bredvid den lilla fredagsbuketten står flingsalt i ett loppis-glas. På alla sätt win – win.

DSC_5808

Som alltid finns fler söndagsstilleben hos Åsa och Annelie.

Söndagsstilleben

Många gånger har jag lovat mig själv att inte säga att jag inte haft tid eftersom tid är något vi alla har lika mycket av. Mycket rättvist på så sätt.

DSC_5660

Vad man sedan väljer att lägga tiden på kan vara olika. Senaste veckorna har inte söndagsstilleben fått stjäla av tiden men det är inte utan att jag saknat det.

DSC_5662

Annelie är nog den som varit flitigast och sällan missat en söndag, och gissningsvis har Åsa och jag varit ungefär lika produktiva. Roligt att se att det då och då trillar in lite adra bidrag till #söndagsstilleben – taggen på instagram också. Är någon sugen så häng på!

DSC_5663

I söndags knäpptes i alla fall en bild. Så mycket till stilleben kanske det inte är, men ännu en av alla mina blom-favoriter – smällglim, som jag sällan hittar här i Lerum, finns oftare ut mot havet – hade plockats in och fick skänka lite extra glitter till te-hyllan. Ibland kan det där lilla räcka. ❤

 

Söndagsstilleben

Klockan är 22:21 och jag sitter fortfarande ute. Filt behövs men med den runt axlarna är det inte direkt kallt. Dofterna är som intensivast på kvällen och det är nu – i skymningen – jag minns varför jag älskar vita blommor så mycket.

Jag försöker tömma kameran på filer men datorn protesterar. FULLT! påstår den. Kanske för många foton med blommor skulle jag gissa. Att sortera och lägga över på externt minne är tråkigare än att dammsuga. Nästan i alla fall. Vill mest bara klicka och klicka igen på kameran för att – om några månader – kunna minnas allt som är så vackert just nu.

För just nu blommar allt samtidigt. Syrén, hägg, lupin, liljekonvalj – allt som doftar och som på några sekunder trollar fram barndomsminnen. Tur man inte är pollenallergisk och täppt i näsan ❤

DSC_4299

DSC_4297

DSC_4301

DSC_4298

På tal om stilleben; lyssna på detta! Så hög igenkänningsfaktor här.

Söndag

Då var det söndag igen och denna söndagen är en mindre pigg och kry sådan men några blommor har ändå fått byta plats och en och annan bänk har blivit av med sitt lager damm…DSC_3481För ett par veckor sedan var jag och min syster på Lilling Cottage och åt supergod brunch. Det är ett par ställen som fastnar lite extra nära hjärtat och Lilling är ett sådant ställe. Varje gång jag åker därifrån längtar jag till nästa besök. Denna gången åkte jag därifrån med en ensam liten blomma. En ensam en som nu torkat och fortfarande är lika fin. Ekonomiskt blomsterinköp i allra högsta grad!DSC_3479En av mina favoritfotografer och en lika ”favoritig” stylist håller på att slutföra en bok om Lilling och jag längtar så mycket till boken kommer ut, men tills dess kan man få se lite ”behind the scenes” hos Rebecca, Lina och Marie.

Fortsatt fin söndag!

Söndagsstilleben

DSC_1035

Halvvägs in i mars och vintern är som mest ´vintrig´. En stund i sol på isen och när vi kom hem ligger dessa fina tjusigt inslagna utanför dörren. Kanske är det min mormor, barnens gammelmormor, som promenerat förbi? Min mormor som jag tycker så mycket om, som aldrig pratar bara för att höras, som alltid vill hjälpa till och som inte tar mer plats än nödvändigt. Omtänksam och den i min familj som jag känner mest samhörighet med. På något sätt finns outtalade band mellan oss som kan drömma om en ljusstake när andra inte alls förstår hur förälskelse till något så banalt kan uppstå. Min fina mormor som samvetet säger att jag borde hälsa på oftare eftersom tiden – och åren – går allt för fort.