Årets första söndagsstilleben

Det är något som händer från 31 december till 1 januari. Som genom ett trollslag kommer suget efter nygrönt – knoppar, små lökar – eller allt som inte är mörkgrönt med barr eller grågrönt som eukalyptus.

DSC_5831

På köksbänken står spretiga små lökar och om någon dag visar sig nog blå iris – men jag gillar dem nästan bäst som de är nu – knoppiga och fulla med växtkraft.

Söndagsstilleben 3:e advent

DSC_5250

Mitt favoritpynt för advent och jul (och alltid) är gratis. Vackra grenar, mossa, ris och kottar. Några julblommor som ger den där doften kanske inte är riktigt gratis, men det är egentligen inte mycket som behöver köpas för att få julkänslan på plats.

DSC_5252

 

I Lerum, där ju snön inte är direkt djup, går det plocka lingonris, blåbärsris och annat fint. Lite ståltråd och lingonris blir en minikrans på fem minuter, ingen stomme behövs, inga förkunskaper eller färdigheter krävs. Bara lätt som en plätt och snabbt gjort – så ut och plocka är dagens tips!

DSC_5165

 

Söndagsstilleben – andra advent

DSC_4950

När julgranen lyser med sin frånvaro hamnar julgranskulorna lite här och var.

DSC_4965

Sedan 1992 – då jag var tio år – tror jag det endast är 2 julaftnar vi inte tillbringat i Åre. Ett år var jag i yngre tonåren och minns jag rätt hade nog mer eller mindre hela familjen feber eller magsjuka. Det andra året var 2011 och Stina behandlades för leukemi. Två dagar före julafton fick pappa dessutom hjärtinfarkt.

DSC_4968

Julgran hör julen till och i Åre har vi haft granar som varit vindpinade av fjällvindar, något annat år stod där ett formklippt, själlöst, importerat exemplar från Danmark och någon gång kånkade vi in en gran så lång så stegen fick hämtas och stjärnan sättas på plats från ovanvåningen. Julgran i Lerum brukar vi däremot hoppa över eftersom vi oftast brukar söka snön redan i mitten av december.

DSC_4955

Julgranskulor kan jag däremot inte motstå. De vackrast har jag hittat på loppisar och samlingen utökas varje år. Så sent som igår fick ett par stycken följa med hem från Östhjälpen. Fina milda kulörer och tillräckligt blanka för att kontrastera till den matta keramiken (och skapa någon form av självporträtt).

DSC_4962

Något år har kulorna hamnat på ett fat, ett annat år har de hängt i fönstret för att ett tredje år pryda en tallkvist eller trollhassel. I år har några av kulorna hamnat i köket tillsammans med tekopparna och där hänger de nu välvilligt och ger köket lite extra julkänsla.

Titta in här för fler söndagsstilleben. De flesta av fina Åsa och Annelie.

Kottar och konst

DSC_3905

På väggen ovanför soffan har jag länge tänkt att jag vill ha någon konst i större format. Jag tänker mig något i en färgskala som är jordad och lugn, något jag inte tröttnar på allt för fort och som dessutom går ihop med väggen bredvid som redan har foton uppsatta. En del av Dan Isac Wallins foton gillar jag även om många av dem är för kulörta för att funka här. En annan favorit är Cecilia Hedins Faroe Islands, men även där kanske inte riktigt färgskalan funkar. Hos Krickelin är alla foton ljuvliga, men ändå har jag inte funnit något som passar in i färg och format. Svartvitt blir för trist och hårt och jag vill inte ha varken fotade eller tecknade nakna kvinnor på väggarna. Lite svårt har jag också för porträtt på människor som inte är bekanta till mig, på något sätt känns det som en främling tagit sig in i min trygga borg och iakttar vårt liv.

DSC_3914

Kraven är uppenbarligen ganska stora (tips mottages tacksamt!) så tills det rätta verket uppenbarar sig sitter IKEA spegeln där. Faktiskt ett av mina favorit IKEA inköp som jag tittat på i över ett år före den slutligen hamnade på vardagsrumsväggen. Så fin i sin runda form med ramen som växer ut nedtill och blir en perfekt plats till en liten porslinsräv. Djur kan man ju inte få för många av…

DSC_3906

Något som också är svårt att få för många av är kottar. Nu när advent närmar sig har spegeln fått en girland av tall-kottar. Girlanden gjorde jag förra året – lätt som en plätt – genom att snurra lite tunn ståltråd runt kottarna som vi hittade i skogen. I samma skog finns även lärk och grenen som ligger på brickan får bli en del av denna söndagens söndagsstilleben.

DSC_3916

Som sagt, tips på vad som skulle kunna passa på väggen mottages gärna!

Söndagsstilleben

Dagarna bara rusar på och det finns så mycket jag skulle vilja göra utan att tiden riktigt räcker till. I morse när mörkret skingrade sig var dimman helt oemotståndlig och just där och då var suget efter att komma ut och ta djupa andetag av morgonens minusgrader större än arbetsmoralen. Skorna snörades på, vinterjackan knäpptes hela vägen upp i halsen och en mössa rotades fram ur djupet av dotterns låda. Att prioritera utomhus i morgonljus är nog aldrig fel.

En av fördelarna med mitt jobb är att kunna välja arbetstider själv och morgonen utomhus ångrar jag inte för en sekund, men mitt söndagsstilleben känner nog att lite dagsljus hade suttit fint. Sent till jobbet – och dessutom paus med sötaste systerdottern – ger sent hem och dagsljuset var försvunnet, men ett söndagsstilleben blev det ändå. Dock långt ifrån så tjusigt ljussatt som Åsas. Eller Annelies för all del.

Söndagsstilleben mitt i hösten

På väg hem får jag nästan gnugga mig i ögonen. När eftermiddagssolen träffar trädens höstlöv uppstår de mest mättade gula kulörerna som skådats. På just vår gata har grannarnas buskar låtit sin jullängtan blomma ut fullt och visar upp rödare toner än tomten själv skulle kunna frambringa. Hösten visar just nu upp sig i all sin prakt.

Innanför vår dörr är intrycket ett helt annat. Här har istället höstens löv hunnit falla till marken och tappa sin kulörthet. Tonerna är dova och ljuset lugnt. När någon säger att jag har ”natur-toner” hemma hos mig undrar jag lite – för är det inte i naturen just alla livets färger finns? Från fuchsians mättade lila till körsbärsträdet pastelliga rosa eller vårens första små gröna blad?

DSC_2234

Onekligen börjar naturen i alla fall dra sig tillbaka. Några luktärter blommar fortfarande och chokladblomman är ännu frikostig, men snart är det dags att byta till mossa, äpplen och gran. Var sak har sin tid. Men just idag fick chokladblomman hedersplatsen på matbordet tillsammans med loppis-lampan. Länge leve höstmyset!

 

Söndag igen

Söndag igen och flitiga Åsa och Annelie fyller på med fina foton på #söndagsstilleben. Här rann tiden iväg och plötsligt var mörkret på ingång så kameran riktades mot något som redan stod färdigt på köksbänken.

Ibland tänker jag att praktiskt borde gå före fint och då borde min absoluta favoritvas ersättas av salt och peppar eller något annat som används dagligen köket, men ”ibland” är just bara ”ibland” och allt som oftast bestämmer jag mig ändå för att utan fint skulle jag inte trivas i köket – hur praktiskt det än var – så Kajsa Cramers fina keramik får stå kvar med en liten kvist av någon sorts brokbladig kornell. Just den här sortens kornell är en av mina favoriter. Kanske kan någon det kompletta namnet?

 

Söndagsstilleben

Stress och press är ämnen som det pratas om i många kretsar. Ibland handlar det om att vi, t.ex. via instagram, har tillgång till så många andras liv som alltid framstår som fantastiska och i jämförelse känns våra egna vanliga vardagar rätt grå. Detta sättet att prata om sociala medier återkommer frekvent och lösningen verkar vara att ha en skärmfri vecka eller liknande, att försöka vara i sitt eget liv utan att känna en stress att ”alla andra” hittar på ”fantastiska saker”.

För mig är sociala medier något helt annat. Det är sociala medier som för en stund helt plockar bort det där med stress och press. Mitt näst bästa sätt att lämna jobbet och vardagen bakom mig är att få scrolla igenom vackert bildmaterial och stanna för att ta ett djupt andetag när det där fantastiskt vackra fotot rullar fram över min skärm.

DSC_1583

När jag har som mest att göra och huvudet inte kan släppa funderingarna ett tag vill jag gärna plocka fram kameran. Att bara fokusera på en bild. Se vart ljuset finns, hur färgerna harmonierar, om formerna samspelar. Det går inte tänka på timbudget, brandsäkerhet eller tillbudsrapporter då, ögonen och huvudet släpper allt annat.

DSC_1576

Så nu längtar jag. Längtar efter att ta mig tiden att knäppa den där bilden. Att flytta något en liten bit till höger eller ändra höjden på stearinljuset. Idag fanns inte riktigt den tiden, men några korta minutrar snodde jag ändå till mig mellan en dusch med en rasande arg 6-åring och en sagostund med samma 6-åring – nu dock strålande mysig och nöjd. Några få minutrar, något slarviga bilder, och strax skall jag ta en kopp av det där teet i den fina burken.

Här finns mer om Bliss (bland annat teet) som är ett samarbete mellan Kajsa Cramer och Emma von Brömssen.

Och PS. mitt allra bästa sätt att koppla bort och varva ner är fortfarande skogen, hög puls och svett. Helt prestationsfritt utan mätningar av distanser eller tider.

 

Söndag

DSC_0270

Kantareller hamnar sällan i svampkorgen, av någon anledning hittar vi sällan dem, men bättre går det med trattkantareller. Skogsturen blev inte många steg då det mest var att böja sig och plocka svamparna som nu ligger utspridda och väntar på vidare rensning. Med sina fina höstfärger fick de bli dagens söndagsstilleben.

DSC_0269

Hos Annelie finns mer höststilleben och nog tycker jag att det finns lite höstkänsla även i Åsas bild.