Fyndläge

DSC_3168

En strålande glad flicka hade jag med mig hem för ett par dagar sedan. I handen stolt bärandes på en liten bukett, dessutom inslagen på ett sådär proffsigt sätt med blött papper runt stjälkarna och en liten plastpåse utan på.

DSC_3176

Buketten bestod av fynd från marken på blomsterlandet. Små blommor som brutits av och ramlat ner när krukor lyfts för bedömning eller bara flyttats runt. Små blommor som hon nu räddat till ett längre liv och dessutom själv fått slå in på samma sätt som hon sett floristerna göra.

DSC_3178

Fortfarande står en av fyndblommorna där på köksbordet och blommar villigt likt en liten extra sol, och jag ser mig själv som barn – hopkrupen under arbetsdisken på gamla Oscarshöjd – letandes efter fynd i komposten. Om just den ärvda genen är bra eller sämre kan man ju fundera på.

På min trappa

Att tankar om en kulör ens kan få ta plats i huvudet när det finns så mycket viktigare saker att fundera över låter ju helt…knäppt?

DSC_3122

Men ändå. Vad som dyker upp där i huvudet styr man oftast inte över och nu är det ju ett par veckor sedan gula tulpanlökar köptes. Tanken var att de skulle få lysa upp påsken, men sedan var det så fasligt kallt att de först nu slagit ut.

DSC_3158

Och visst är dom ändå lite fina? Tillsammans med en mörk oxalis gör dom sig riktigt bra där på trappan.

Om att resa II

…fortsättning följer…

DSC_1979DSC_1948

Färöarnas huvudstad Torshavn blandar starka kulörer och ett landskap som tar andan ur mig. Kontrasterna är lite ovana. I Sverige pratar vi om att måla husen i kulörer som smälter in i landskapet, här har man tänkt helt tvärt om.

DSC_1981DSC_1974

Det verkar som om det går bra för landet (som i och för sig är en del av Danmark) då det byggs rätt spektakulära villor och på vägarna rullar bara nya bilar. En del gamla hus är fint bevarade men resten har nya fasader eller är på gång med renoveringar.

DSC_1986DSC_2026

Priserna på restaurangerna är höga! Hämt-sushi för två personer går på över 600kr och när vi läser restaurangernas menyer landar de flesta – vad som verkar som ordinära – middagarna på vad som skulle vara lyx-nivå i Sverige.

DSC_1996DSC_2012

Hela landet har några fler invånare än Lerums kommun så någon storstadskänsla går inte prata om ens i Torshavn, men det är inte för stadsliv man åker till Färöarna och fortsättningen blir fler får och berg…

Några av fredagens blommor

 

Hur mycket hon än försökte verka frisk imorse gick det liksom inte att förneka. Whiskey-röst, hosta, lite små-varm. Är det disco senare på kvällen och man dessutom skulle ta med sig en kompis hem från skolan så är sjukdom en stor sorg, men till sist var VAB – eller jobba hemifrån –  ett faktum.

DSC_3090

Lite morgon och förmiddags-vila, men sedan svämmade liksom våren över och att titta ut på visset påskris kändes bara för trist. Liten hostig dotter hade dessutom piggnat till något och var sugen på blommande blommor (obs! mycket viktigt det där med att det är blommor och inte bara blad). En stund senare –  efter Blomsterlandet, torget och Rallarrosen – var det livlösa riset ett minne blott!

Nog för att det alltid går att finna vackert i naturen, men idag tog vi genvägen och i Rallarrosens kyldisk fann vi scabiosa och något litet vippigt gräs. Enkel men uppiggande fredagsbukett.

Om att resa

Jag gillar att vara hemma och känner sällan längtan att åka långt bort. Eller… sällan är nog fel ord, snarare så gott som aldrig. När vänner runt mig berättar om kommande resor till Thailand, Spanien eller kanske New York säger jag ”så kul!” och tänker helt andra saker. Tanken att ligga på en strand får min rastlöshet att krypa i hela kroppen och ännu värre blir det när det pratas om att trängas med massor av andra människor. Men jag förstår att resa till sol och värme eller städer kan vara så mycket mer än det.

DSC_1715

Att se Sverige är jag däremot väldigt nyfiken på. Vårt land har så mycket vackert att bjuda på och många delar är för mig ännu oupptäckta. Norge och Danmark känns också lockande. Kanske är det en feghet i mig som gör att jag gärna väljer det som redan är bekant, det som liknar där jag känner mig hemma.

Ytterligare saker som påverkar mig är miljösamvetet som säger att flyga gör man så sällan som möjligt. Finns andra alternativ väljer man det.

DSC_1725

Att resa med barnen har – jag tycker egentligen inte om att gnälla – inte heller varit lätt. Allergier underlättar inte direkt och att alltid behöva ha med specialmat blir i längden både krångligt och trist. Att uppleva en ny plats känner jag innefattar även att ta del av matkulturen och det har inte varit möjligt. Det är så kort tid barnen är barn och vill vara med oss, snart har de både tagit körkort och flyttat hemifrån och då är det liksom ”för sent”. Så rädd att jag skall stå där om några år och tänka att jag borde gjort saker tillsammans med dem.

DSC_1736

För en tid sedan skrev Kristin – Krickelin om resande och utforskande som ett sätt att förstå världen bättre, ett sätt att göra oss mer ödmjuka och ha bättre förståelse för andra kulturer, och den tanken kan jag absolut skriva under på. Att få uppleva hur andra lever och se att det inte behöver vara fel eller rätt kan säkerligen ge oss alla större och mer öppna hjärtan. Synd bara om det skall behöva innebära stor belastning på miljön, men kanske finns lösning? Minns jag inte fel berättade Christian Kjellvander i Värvet om att han tog båten till USA för att hälsa på sin pappa. Allt är möjligt om man orkar och vill tillräckligt mycket. Frågan är bara vad jag vill.

DSC_1741

Sedan första gången jag såg Cecilia Hedins foton från Färöarna har jag sagt att ”om det är någonstans jag kan tänka mig att resa är det dit”. Innerst inne har jag tänkt att det kanske skulle kunna bli en resa om ett par år när barnen är större och jag har komplett kamerautrustning och gott om tid. Kanske skulle det vara värt att få uppleva en så fantastisk miljö även om flygsamvetet gnager. Kanske går det att åka båt?

DSC_1767

Så kom julafton 2017. Och ett litet kuvert. På tal om samvete är detta ett svart ögonblick. Jag får en resa till Färöarna och kan inte känna glädje. Inte alls. Vill sjunka genom jorden, backa en dag och kanske vakna till en annan julafton. Jag MÅSTE vara tacksam. MÅSTE! Och kan inte.

Den där resan till Färöarna som jag tänkt mig ligger många år fram i tiden. Många år fram då jag med gott samvete kan lämna jobbet och vara borta med lugn i själen. Då jag gått både foto och redigerings-kurs. Då jag investerat i kamera och objektiv och hunnit vänja mig vid utrustningen. Då jag googlat sönder internet och planerat resan och platser att besöka i minsta detalj. Då barnen vill vara ensamma hemma eller kanske ute på en egen resa. Och kanske hade jag tänkt åka själv. Helt ensam. Att kunna stanna på en plats och vänta in ”rätt” ljus utan att någon blir otålig. Inget hänsynstagande, helt uppslukad av egoism.

DSC_1792

Så går dagarna och jag inser att det faktiskt fortfarande ligger en resa i det där kuvertet. Så vi åker.

Lämnar ett platt Köpenhamn och landar i en sagovärld. Och före vi ens kommit fram till vårt boende har vi stannat på vägen fler gånger än handen har fingrar…

…fortsättning följer.

 

 

Fotoutmaning mars 2018

Sedan några år tillbaka har Hanna Wendelbo bjudit in till fotoutmaning i mars. Ett ord per dag, fri tolkning, man deltar de dagarna man vill. Tycker så mycket om detta fina initiativet som känns varmt och inkluderande men helt utan tvång. Tänk om vårt samhälle kunde vara lite mer på det sättet?

Här är några av bilderna:

DSC_0485HÄLSA

Kanske en presentation skulle varit på sin plats, men hur presenterar man sig egentligen? Jag vet ju knappt ens själv vem jag är. Ordet hälsa är ett ord som det för mig finns så många definitioner av, så många – så texten skulle bli oändligt lång och spekulerande. Hälsa är vad jag tänker att jag jobbar med dagligen.

DSC_0601FEM

Med bara 5 ingredienser kan man komma långt. Matlagningssituationen hemma hos oss skall inte beskrivas med några sköna ord. En med allergier mot allt och lite till, en uppväxt med sond och sondnäring, en som tänker att maten är viktig för hälsan och en som kanske inte har så starka åsikter men gillar falukorv i ugn. Vi har svårt att mötas på ett sätt där alla är helt nöjda. Tråkigt – men säga annat skulle vara lögn.

DSC_0634

KONTRASTER

Vintern har vägrat släppa taget utomhus men inne på köksbordet försöker vi lura oss själva att våren är här.

DSC_0638UPPÅT VÄGGARNA

En köksvägg har fått en String-hylla. Kanske att en kök skulle ha mer koppar och glas framme och mindre lindform-vaser? Men jag struntar i det och glädjs varje dag av de där små vaserna. Och förresten, det är olika te-sorter i burkarna på nedre hyllplanet så det känns väl ändå som köks-saker?

DSC_0788GREN

Liten grön gren vid sängen gör kanske morgonen lite bättre?

DSC_0806HÄLFTEN

Brickor är tveksamt om man kan få för många av. Eller? Här är kanske hälften av mina favoriter. Som synes dras jag alltid till djurmotiv. Den där djupa blå kulören i koppen och brickan från Götefors och skålen från loppis tycker jag så mycket om, särskilt tillsammans med det mörkare träet. Kulörkombinationer kan verkligen uppta mina tankar titt som tätt.

DSC_1035HELT ÅT SKOGEN…

…är det kanske att våren inte kommit längre? Men vi fortsätter att låtsas inomhus.

DSC_1077MAKALÖST

Jag hänger inte riktigt med, helt makalöst vad tiden går fort. Vips! och det verkar närma sig påsken. Samma påskpynt får duga år efter år.

DSC_1163UPP OCH NER

Den ena är ”min” och hon är bäst i världen, den andra älskar jag nog nästan lika mycket som om hon var ”min”. Så mycket så det gör ont i mig ibland och jag nästan inte vill träffa henne för att skydda mig själv. Kusinkärleken går det i alla fall inte ta miste på och just denna kusinen som är min lillasysters dotter har fått mig att återigen undra vad livets mening är. Min syster är 10 år yngre än jag och som barn kunde jag nästan få känslan av att ha henne som min dotter. Att få hämta henne hos dagmamman och passa henne långhelger när våra föräldrar var bortresta var bara förknippat med glädje. För är det inte det som är livets mening? Att ha barn?

Ibland tror jag att jag ”kommit över” att ”bara” ha 2 barn, andra dagar inser jag hur gärna jag skulle haft fler. Samtidigt är tacksamheten över de två fantastiska döttrarna stor då det inte var självklart att det skulle bli någon alls, eller att Stina skulle överleva. Tänker på de som inte fått några barn och skäms nästan när jag önskar fler och beklagar mig…

DSC_1198LJUS

Om man nu får vara elak mot naturen så skulle jag nog säga att den visar sig från sin sämsta sida nu. Ingen morgondimma, när det är sol är det för starkt solljus för bild, bara gråa toner och inte ens vacker frost när det är minusgrader. Näe, skärpning på dig – leverera lite bättre i april tack!

DSC_1242EXTRA ALLT

Så blev det påsk. Vilket kanske inte innebar extra allt hos oss, men lite gult fick komma fram, även om det inte höll många dagar…

DSC_1274MÖNSTER

Snödroppar igen!?   Ja, det finns ju inte mycket annat att plocka direkt. Naturens mönster är ändå de vackraste av alla. Efter naturen kommer mönster från Hanna, Emma von Brömsen och LisaLisa på delad andraplats.

 

TACK HANNA för att du håller i detta år efter år. Hoppas på återseende om sådär 11 månader.

Här hos Volang-Linda kan du se några av hennes bidrag i fotoutmaningen.

 

SparaSpara

Nu är det dags!

Luktärtor bör nog hamna i jord nu och frön av alla de sorter skulle redan kunnat visa sina första blad. Mina systrars hem svämmar över av små plantor men hos oss finns bara en.

DSC_1393

En liten söt. En pluttig som Stina fått med sig hem från skolan där de planterat i avklippta mjölkpaket. Att ha ett mjölkpaket stående i fönstret var kanske inte det roligaste så mitt enda odlingsbidrag hittills i år är att flytta denna lilla till en finare kruka.

DSC_1394

Må denna söta växa till sig till en fin tomatplanta och håller jag tummarna riktigt hårt kanske de där luktärtorna kommer i jord snart. Skall bara få gjort lite annat först…

Om påsken

DSC_1077

Det är nästan samma sak inför varje ”högtid”. Jag tänker att det skall bli fint med några lediga dagar och nu skall vi väl ändå hitta på något kul? Pynta och pyssla i tid tänker jag mig som självklart.

DSC_1240

 

Några veckor före (just i detta fallet tre veckor före) flyttar lådan med samlat krimskrams fram och barnen får börja plocka vad de vill ha till sina rum. Sen står lådan där. Tiden – som vi alla har lika mycket av – prioriteras varken till pynt eller pyssel. Det där tvättberget och disken slukar all tid. Påskpynta när det ligger halm efter kaniner på golvet och brödsmulor på matbordet lockar inte direkt.

DSC_1233

Någon kväll hör jag mig själv komma med idéer på vad vi kan hitta på. Idéer som möts med suckar eller bara kompakt tystnad. Uppenbarligen tycker vi inte samma i denna familjen.

DSC_1089

Några påskliljor köps och ett par gula kuddar plockas fram. Lite verkligt känns det ändå att påsken närmar sig när blommorna står där på bordet. Eller? Orimligt många funderingar läggs på om gult måste vara påskens färg? Låtsas att vi från och med nu kör rosa för hela slanten varje påsk – hade barnen då haft en annan syn på påskens färg när de blir vuxna? Gult är inte min favorit. I och för sig är ju inte rosa det heller. Skulle det funka med petroleum? Turkos? Lindblomsgrönt?

DSC_1239

Brist på arbete råder det inte och med tanke på att nästa vecka är lov-vecka och en resa är planerad mellan onsdag och söndag kanske det är lika bra att beta av lite jobb över påskhelgen? För det var ju det där, mina aktivitetsförslag landar sällan i jubel och få andra kommer upp, så kanske lika bra att försöka komma ikapp allt som jag ligger efter med.

DSC_1073

Men tänka sig, hur mycket besvikelsen ändå river i mig just nu så är det ändå samma sak varje gång: Ny högtid – allt känns möjligt – och tron att just denna högtiden kommer bära med sig gott om tid, harmoniskt pysslande barn, ett hem som känns mysigt att komma hem till och aktiviteter som alla vill vara med på verkar inte alls orimlig. Och kanske är det inte så viktigt hur det blir för bara känslan inför högtiden, de där varma förhoppningarna, skänker ju glädje längst vägen.

DSC_1097

Glad påsk till er!

DSC_1230

 

Kanske inte direkt påskgult…

…men ändå gult.

DSC_1225

Gult – särskilt som i påskkyckling-gult – har jag svårt för, men som alltid finns tusen nyanser som i grund och botten härstammar från gult och är det påsk så är det.

DSC_1230

Efter ett möte i kommunhuset stod denna ornithogalum nästan mitt framför fötterna på mig, nästan som om den bad om att få följa med hem. Nu är ju inte jag så svårövertalad när växter bjuder in sig så en kort stund senare var den borttagen från gatan och inflyttad hos oss.

DSC_1223

Väldigt ensam med sin mörka, nästan senapsgula, kulör stod den där och helt ensam vill väl ingen vara så efter lite letande i skåpen fick blomman lite gula vänner.

DSC_1171

Nu återstår att se hur länge det håller i sig. Påsken börjar om 5 dagar, håller jag ut tills dess…?

DSC_1175