Min fredagsbukett

 

DSC_6017Precis som Wikipedia skriver råder det delade meningar om vad som är ogräs, och med den del av Wikipedias beskrivning som säger ”växer på platser där de för människor inte är önskvärda” kommer man ganska långt. Maskrosor i gräsmattan = ogräs, maskrosor barnen plockat med stor stolthet = vackert. Kriskål i hela rabatterna = ogräs, kirskål som gått i blom och fyller ut buketter med ett skirt ljust bakgrundsljus = bra.

DSC_6026

På samma sätt tänker jag mig dessa växter som jag tappat namnet på. Ogräs för vissa, men i min trappa en fin glädjespridare som ger mig minnen från en något vildvuxen trädgård ute på västkustens fina Hamburgö. Kanske minns någon annan namnet på växten?

DSC_6025

Fortsatt fin fredag!

#minfredagsbukett

 

DSC_5874

Hos Volang och Skillad finns idag en ljuvlig bukett bestående av grön och vit bas mixad med en mjuk aprikos ton. En fantastisk skapelse värdig ett bröllop.  Min egen fredagsbukett är långt ifrån bröllopslik, men idag när temat är ”hej juni” var detta vad just junis skog gav mig. Och inte är det så dumt det heller för hur begeistrad jag än blir av stora ljuvt komponerade buketter är det inte alltid de kommer till sin rätta hemma hos mig. Här kan det lilla ibland skänka lika mycket glädje.

DSC_5876

Fler fredagsbuketter här.

 

 

 

Min fredagsbukett maj 2017

Inget slår naturens dofter. Jag vill inte missa en sekund med dofter av varm kåda och barr eller syrenens söta toner. Dofterna ger så många minnen.

DSC_5546

Dofter och blommor är några av de klaraste minnen jag har från min barndom. Med lätthet minns jag Nääs-skogens vitsippor då vi plockade buketter större än vad händerna kunde hålla och fäste dem på pakethållaren, jag minns hur huvudvärken nästan smög sig på när Häggen blommade som mest och lika tydligt sitter minnen kvar från fresiorna vi valde till mamma då min lillasyster föddes.

DSC_5547

Hundkäxen plockades aldrig för doftens skull men plockades – det gjordes dem ändå flitigt. I slutet på mellanstadiet minns jag att blomplockandet plötsligt blev mer medvetet. Från att ha brutit av de flesta blommande växter som kom i min väg kan jag minnas att jag istället började fundera redan i förväg vilka färger jag skulle välja och vilken form jag ville skapa.  Hade jag siktet inställt på att hålla basen vit var naturligtvis hundkäxet en favorit.

DSC_5552

Och fortfarande är hundkäxet (liksom daggkåpan) en favorit – så skir, lätt och luftig i sitt uttryck.

Min fredagsbukett denna veckan går att plocka upp från vilket dike som helst. Fler fredagsbuketter går att finna här, här och här.  Fin fredag till er!

Fredagsblommor på en lördag

Denna vår-vintern har tulpanerna varit få hos oss. Tulpaner utan sällskap från matbutiken har inte lockat, knoppiga, krispiga första dagen och sedan gulnande toppar på bladen nästa. Gult är som bekant inte en av mina favoritkulörer – och besöken hos floristen har varit relativt få när tid behövts till annat – så tulpanerna har inte hunnit bli uttjatade direkt.

DSC_3922

Men så idag skulle ett par timmar spenderas på vårt torg där folkhälsan gjorde sig påmind i form av löparlopp. Min funktion var att en gång i kvarten se till att förbispringande små knattar mellan 2 och 6 år inte sprang vilse. En sådan funktion innebar också minutrar mellan starterna där ögonen kunde vandra vidare till närmsta trappan där Alis frukt skyltade ”kanske säsongens sista tulpaner?” för 50 kronor. Säsongens sista tulpaner blev inte riktigt säsongens första, men inte heller långt därifrån. De – möjligtvis – sista dock så mycket finare än buntarna i närmsta spann på Ica.

DSC_3925

Men vad hände egentligen? Valde jag just rosa tulpaner? Frivilligt? Undrens tid är inte förbi.

DSC_3924

Om en fredagsbukett

Det var en gång en något besvärlig människa. En sådan som alltid vill välja själv och sällan blir nöjd. En sådan som plockar isär, ändrar om och håller på. En så´n som kallas störig på mindre fin svenska.

DSC_3719

Pampiga röda rosor, pigga gula påskliljor och frasigt fransiga rosa tulpaner. Så vackert! men inte hos mig, eller just det, hos den där störiga personen.

DSC_3723

Fast kanske är det uppenbart, jag är ju den där. Den som gärna vill flytta på saker, som trivs bäst när färgerna harmonierar och kan förälska mig i ett lupinblad.

DSC_3771

Större buketter flyttar in någon gång då och då och samma buketter får genomleva separationer. Storslaget är inte riktigt min melodi. Den lilla blomman eller grenen tilltalar mig ofta mer.

DSC_3721

Veckans fredagsbukett överlevde natten men så fort morgonljuset väckte morgonmänniskan var tillsammansaktiviteterna slut och nu finns brottstycke utplacerade över fönsterkarmar, småbord, kökshyllor och nattduksbord.

DSC_3838

Kanske är det helt enkelt så att jag vill ha enkelheten runt mig även om ögonen jublar när Weronica visar motsatsen.

DSC_3844

 

Min fredagsbukett vecka 12

DSC_2481

Om bara tre veckor är vi mitt inne i påskhelgen. Traditionellt förknippas nog högtiden med gult och kulörta fjädrar. Just den där påsk-gula kulören är inte någon av mina favoriter så lite extra glad blev jag när jag hittade veckans fredagsbukett.

DSC_2477

Om detta är en variant av påsklilja eller pingstlilja vet jag inte – har aldrig riktigt förstått skillnaden mellan dem – men vacker i färgen tycker jag att den är. Två buntar fick följa med i all hast, kanske får buketten kompletteras med något mer under morgondagen.

DSC_2473

Såhär års törstar kanske vi alla lite extra efter blommor och blad och vad passar inte bättre då än #minfredagsbukett, eller Veronicas ljuvliga Söndagsbukett?

Fredagsbuketten vecka 7 2017

Stora buketter har sin charm men även den lilla, lilla blomman kan ge mig lika mycket glädje. En maffig bukett kanske inte får plats på köksbordet när frukosten dukas fram men en liten kvist kan alltid få stå kvar. Och är det inte så, att mest glädje får man av det man kan se ofta och ha nära sig?

dsc_1018

På vårt köksbord står just nu denna blomma. Någon typ av skilla skulle jag gissa. Och på tal om skilla, så finns fler fina blommor hos Skillad, volang eller på #minfredagsbukett.

Min fredagsbukett vecka 4

dsc_9817

Januari och tulpaner hör ihop för mig. Gnisslet av stjälkarna och krispigheten. Men skall sanningen fram så tycker jag bäst om tulpanerna innan de slagit ut. En tulpanknopps spänstiga känsla slår lätt ett helt fång utslagna tulpaner med blad som börjat gå mot gult i topparna. Självklart får tulpanerna stå kvar även utslagna men det är med något dåligt samvete jag ändå erkänner att buketten efter fyra fem dagar oftast hamnar på någon mindre synlig plats…

dsc_9820

Som partner till tulpanerna blev det – just denna gången – några grenar nedtaget sly av något slag från skogen. Ibland räcker det lilla.

dsc_9821

Fler fredagsbuketter här, här och här

Fredagsbuketten vecka 2 -17

dsc_9030

Jo, visst är det söndag men ibland går tiden lite för fort och fortfarande står samma blommor kvar. Köpta i tisdags men långt ifrån utblommade. Ovanligt nog har buketten till och med fått nytt vatten då och då, kanske har det gjort sitt för hållbarheten.

dsc_9040

Varje gång jag känner doften av fresia dyker minnen av BB och min lillasyster upp. 10 år gammal var jag då hon föddes och kanske var det fresia vi köpte med till BB när vi hälsade på. Jag har frågat mamma om hon minns vilka blommor hon fick men hon är inte säker, men helt omöjligt är det nog inte då jag nästan alltid valde fresia till min födelsedag. Just fresia och iris var mina favoritblommor som barn så varför skulle jag inte välja det även till en efterlängtad syster?  Doftminnen kan vara starka.

 

Fredagsbuketten och några funderingar

Doften av luktärt är bara så fin. Jag kan inte gå förbi utan att ta ett lite djupare andetag och stanna till en kort stund mitt i steget.  De små charmigt snurriga antennerna växten lagt sig till med för att kunna klättra upp mot ljuset och fascinationen över hur allt det fina kunde komma ur de små fröna vi stoppade ner i krukan i slutet på våren. Otroligt och nästan overkligt men i samma stund hur vanligt som helst, för det händer ju runt oss hela tiden.

Jag går förbi gång på gång och hämtar kameran nästan lika många gånger. Vrider på lite kamera-rattar och klickar. Funderar över varför det blev ännu en bild på samma stackars luktärt. Vad skall jag med alla bilder till? Inga svar känns vettiga, logiska, strukturerade eller smarta…

dsc_4829

Men ändå, någon timme går och plötsligt finns där tre bilder till sparade på minneskortet. Kanske är det själva klickandet, att se genom linsen och fundera över bildskapandet? Att för en liten kort stund bara se en liten bildruta och stänga ute resten av världen?  Kanske är det ett snabbt sätt att ersätta de långa stunderna med pennor och papper eller färg och duk som jag ägnade mig åt för femton år sedan?  Ja, jag vet helt ärligt inte, men att det ger mig glädje är otvivelaktigt.

dsc_4830

För ett par år sedan var min upplevelse att jag aldrig kom framåt med mina påkomna hemmaprojekt. Allt kändes långsamt även om omgivningen ibland kunde påpeka att här alltid var något gjort sedan sist. Tanken att dokumentera de små stegen föddes, kunde jag känna mig mer nöjd om jag svart på vitt fick se att handtagen faktiskt bytts ut och fotlisten hamnat på plats? Om jag kunde bläddra tillbaka och jämföra då och sen? Och klappa mig själv på axeln? Kanske kunde det hjälpa och denna websidan föddes.

Sedan kan man undra vad som hände. Någonstans blev det bara en samlingsplats för saker sökaren på kameran riktats emot. Visst riktades objektivet ibland mot en nytapetserad vägg eller en ommöblerad hall men oftast dokumenterades bara de små sakerna runt omkring mig. Och någonstans kändes det lite fint att ha en plats där även den dokumentation fanns kvar.

Nu säger dock min plats här att den är full. Lagringsutrymmet är maxat. Tekniken runt detta är något jag varken förstår eller försökt förstå, kanske är det så att bilderna borde göras mindre för att inte vara så skrymmande? Ja, som sagt, inte vet jag. Något jag vet är dock att det är möjligt att köpa till plats. Men känns det rimligt att lägga pengar på det? Kanske går det bara att starta en ny plats? Upplys mig gärna.