Glass som inte är glass

Traditionell fika är inte så vanligt förekommande här men fika kan vara så mycket mer än kanelbullar eller kakor. Idag blev fikan till lunch…

DSC_8352

Banan i bitar ligger ofta i frysen och blåbär likaså. Även om det var några grader kallare – eller kanske några grader mindre stekhett – idag så är inte riktigt suget där efter lagad mat mitt på dagen, så idag fick det bli nicecream i värmen.

DSC_8356

En banan fryst i skivor och kanske en halv deciliter frysta blåbär får stå i kylskåpet en stund så det blir lite lättare för stavmixern. Tycker oftast den stora mixern är klumpig att plocka fram och svårare att få riktigt ren (Lisa är allergisk mot banan) så jag använder mest stavmixern. Sen är det bara att trycka på start och på under en minut är det färdigt.

DSC_8353

Jag äter gärna ”glassen” med kvarg eller liknande och lite rostad kockos för att få lite varierande struktur. Gott som tusan i värmen!

Hösten

På min kökshylla står just nu en liten kvist ljung. Även om kulören inte är min favorit kunde jag inte låta bli att plocka med mig från skogen härom dagen. Ljung får mina tankar att förflyttas till tidig höst, till skog som luktar kåda och till knastrande torra marker. Med 32 grader idag – eller kanske ännu mer? – verkar det som hösten låter vänta på sig, men skogen knastrar oroväckande torr. Regnlängtan har aldrig varit större.

DSC_8172

Blåbär

DSC_8171

Samma sak händer gång på gång. Något riktigt gott finns i kylen eller skåpet och man kunde ju tro att det skulle försvinna därifrån illa kvickt, men så är det precis tvärtom.

DSC_8170

Det där lilla extra goda vill man ju inte bara skall svepa förbi i all hast. Eller? Nä, stunden skall kännas rätt, tiden finnas och hungern är alltid bästa kryddan. Så det blir stående i väntan på just det där rätta tillfället.

DSC_8167

Plötsligt är det nästan för sent och ambitionen är alltid att inte slänga någon mat alls så då blir det liksom ”nu eller aldrig” snarare än ”rätta stunden”. Snälla, säg nu att tillfället kommer imorgon för just dessa blåbären, i annat fall skall jag börja öva på att skåps-äta…

Hunnebostrand

DSC_7839DSC_7757

Sommaren är varmare än någonsin och att semestra i Sverige kunde inte vara mer attraktivt. Trängseln i kustbyarna är ett faktum och jag önskar att det inte spelade mig någon roll. Barnen har funnit fina sommarvänner och badar dagarna i ända men jag orkar inte vara där bland alla andra.

Sanningen är den att havet är underbart. Klippor, vyer, frisk vind. Ljuvligt. Men jag vill inte trängas, orkar inte prata ytligt om grannar som gjort det ena eller det andra eller prata bara för pratandes skull. Men det är inte riktigt okej.

DSC_7846DSC_7828

Men barnlängtan kan övervinna allt och att fånga en solnedgång med efterlängtad dotter är ändå väldigt fint. Fint också att se hur väl hon trivs mitt bland alla människor. Lättad att märka att hon inte fått mina dåliga sidor. Och även om det alltid är insidan som räknas så är hon så fin där i solnedgången.

DSC_7741

Picklad rödlök

Häromdagen visade @kullgårdsida en foto med picklad rödlök på instagram. Ida har ett stort mat-intresse och tillverkar bl.a. marmelader på sin fritid (går att läsa mer här), men just denna dagen stod bland annat rödlök på menyn. Vissa saker är så lätta att göra och ändå blir det inte gjort – lite som om det bara skjuts på framtiden eftersom det är så simpelt så det går att göra när som helst – och det har alltså aldrig blivit av att jag picklat rödlök själv även om det är en favorit när det serveras på restauranger eller caféer.

DSC_8138

Men idag var det dags. Mandolin, rödlökar och sedan koka 1-2-3-lag. Svårare än så är det ju inte.

DSC_8136

Nu skall burken bara stå till sig lite i kylen före det är dags att äta.

Nääs Fabriker Hotell

Så bokade vi den där natten till sist. Ett dygn ifrån rutiner utan att slippa åka så långt.

DSC_6128

Vet inte hur många gånger jag slängt kärleksord över det vackra teglet, men byggnaderna, sjön och hela området kan inte förklaras på annat sätt än med kärleksfulla superlativ.

DSC_5923

Hotellrummet är något helt annat än ett vanligt hotellrum. Barnens ögon spärrades upp när det var två våningar. Syskon”kärlek” uppstod när vem som skall sova vart avhandlades men tillslut hade alla hittat sin plats.

DSC_5939

I det stora fönstret kunde man krypa upp (en av mina drömmar om jag någonsin byter boende). Kuddarna som Weronika skriver om här fanns i fönstret, syns dock inte så bra bakom Stinas rygg.

DSC_5925

Svårt att förstå att hon är tolv år. Den sannaste klyschan av de alla är nog att ”tiden går så fort”.

DSC_6183

Brev nästan lite sugen på heltäckningsmatta i sovrummet. Akustiken tilltalar och känslan under fötterna också. Kulörerna är närvarande, mättade, väl avvägda. Kanske till och med vågade när man jämför med vad vi brukar se.

DSC_5935

Morgonrock eller badrock? Vad är skillnaden?

Vi hade tänkt trampa trampbåt eller paddla SUP, men vinden var för stark. Ledsamt och lite besviken men det tjänar ju inte till något att fundera mer på det. Nya planer istället så det blev en eftermiddag i det lilla badhuset som också hör till hotellet.

DSC_5996

Finaste öl-flaskan. Bilden på etiketten är från Hotellets brygga nere vid vattnet. Funderar på om jag någonsin kommer tycka om öl eller ens kunna stå ut med öl-lukt. Men fin etikett hur som helst.

DSC_5992

Citronvatten är mer min melodi. Om det innebär tråkig så är det så det får vara.

DSC_6030

Vacker mat. Dock får jag nog ändå säga att restaurangen skulle behöva lyfta sig ett snäpp för att nå upp till resten av hotellets fantastiks standard. Maten är bra men inte så man imponeras, tyvärr har jag hört missnöje från andra om bemötande i restaurangen. Anmälda allergier missades och till frukosten fanns faktiskt inget Lisa kunde äta. Personalen fick dock sätta sig i bilen och köra iväg för att handla så hon kunde få i sig något…och kom tillbaka med produkter hon inte tålde. Men ett eller två köp fungerade i alla fall.

Restaurangmaten på kvällen vad god, men även där är det tråkigt när det står ett litet fat med bröd framme och man undrar om det är något Lisa kan äta? Eftersom informationen inte gått fram vet ingen riktigt och till sist hittas 3st formfranska av någon sort som plockas fram. Men vem vill ha 3st formfranska, när inte ens smör, pålägg eller rost finns? Att dessutom behöva vara den där jobbiga gästen som faktiskt visar sig missnöjd som personalen inte riktigt vill bemöta är inte roligt.

DSC_6031

Shuffleboard, både på bord och i storvariant på golv efter maten. Roligt! Toppen med aktiviteter man kan göra tillsammans med barnen.

DSC_6050

Solen stannar uppe länge och Lisa och jag tog med kvällsläsningen till bryggan. Filtar och stolar finns utställda lite här och där. Mysigt att slå sig ner och se solen tacka för dagen.

DSC_6051

Färgklickar som gör sig så fint. Varma och sköna också när kvällen går mot natt.

DSC_6148

Som sagt, mycket kulörer, väl sammansatta. Varmt och härligt intryck.

DSC_5919

Personligen bokar jag nog aldrig hotell utan att se att där finns träningsmöjlighet…och efter morgonträningen blev man ännu piggare av det gula fina badrummet.

Ibland undrar jag om man (läs: jag) fegar för mycket. Tror att starka uttryck är lätta att tröttna på. Men är det verkligen säkert att man snabbare tröttnar på ett gult badrum än ett vitt? Visserligen är kanske ett vitt lättare att ändra uttryck i, men det är ju inte omöjligt att ändra känslan i ett gult badrum heller?

DSC_6178

Ett fint dygn som gav lite revansch-lust. Kanske skall vi försöka pricka in en till övernattning när vädret tillåter SUP och restaurangen får en chans till?

Här kommer man till Nääs Fabrikers hemsida och här kan man läsa mer om Nääs från min synvinkel.

SparaSpara

Här bor någon med en riktigt brinnande passion för mat.

DSC_7193

Fina, fina Rina öppnade en konversation med ”vad brinner du för?” Vanligtvis handlar samtal med okända människor om jobb, barn, civilstatus och boende, men Rinas fråga öppnade mina ögon.

DSC_7196

En människa utan eld i sig intresserar mig inte sådär jättemycket. Ibland kan jag inte alls förstå det brinnande intresset men att se någon riktigt hänge sig och älska något är spännande, oavsett om det är surf eller att tillverka flugor. Att få höra berättelser fullproppade med inlevelse och glöd väcker intresse oavsett vad ämnet egentligen är.

DSC_7205

Cecilia – min fina vän – är en sådan brinnande människa. Hon kan prata mat, leva mat och jobba med mat som ingen annan. Hon strålar och man kan inte annat än att dras med i engagemanget.

DSC_7195

Våra nätter i Stockholm har vi spenderat i Cecilias lägenhet. Att ha tillgång till kök är nästan en nödvändighet om man skall vara borta ett par dagar med Lisa. Allergier och medföljande fobier sätter stopp för all mat som inte är ”den vanliga”. När jag drömmer om att få testa en ny kaféfrukost vill hon bara äta det hon alltid äter, till och med exakt samma fabrikat för att vara på den säkra sidan.

DSC_7202

Cecilia däremot äter nog ute oftare än hemma både i jobbet och privat.  Suget efter att testa nya saker går inte att ta miste på.

DSC_7187

Slänger man ett öga i bokhyllan är där kokböcker, bakböcker och böcker om mat.

DSC_7186

Tänk om lite av denna passion kunde smittas över på mina barn. Önska går ju alltid.

DSC_7185

 

Rosendals trädgård

Några ställen har nästan blivit rutin att besöka när jag är i Stockholm. Rosendals trädgård är ett sådant ställe och i söndags när det var dags för lunch – efter att ha trampat trampbåt i kanalen enligt dotterns önskemål – var det dags att styra stegen mot de vackra blommorna, de ljuva växthusen och den goda maten.

DSC_6734

DSC_6732

DSC_6743

Väl framme vände vi nästan i dörren. Kön var så lång så växthuset inte räckte till. Men kanske är det ändå så att den som väntar på något gott…

DSC_6796

DSC_6793

Inne i växthusen var det dock gott om plats. Solen gassade så utomhusplatserna var hett eftertraktade och inomhusplatserna mer än varma och ratade.

DSC_6821

Vi traskade förbi detta fina vildvinet – precis så vill jag att det skall klättra på min pergola…

DSC_6828

DSC_6827

…och satte oss under äpple och päronträden.

DSC_6760

När den kalla goda soppan var slut så gick jag en sväng för att få lukta, känna och andas in allt fint.

DSC_6782

DSC_6783

Rosendal gör egna krukor. Superfina! Dock passar de inte hos oss.

DSC_6770

DSC_6764

Detta är en av mina favoritplatser – väggen direkt till vänster innanför ingången till växthuset där blommor och vaser säljes. Här står alltid mycket fint uppställt och ljuset silas och bryts så vackert genom glasvaserna.

DSC_6775

DSC_6792

DSC_6780

Dagen före hade ett bröllop ägt rum på Rosendal och här och var stod små vaser med luktärter. Tyvärr visste inte personalen vilken sort det var, men doften var helt ljuvlig.

DSC_6825

Finare ”left over” hittar man nog inte ❤

Här är fler bilder från fina Rosendal. Nästa besök kommer inte bli en helg under semesterveckorna, bäst trivs jag nog här en vardag under hösten eller våren. Lugnt och fortfarande så vackert.

 

Det där med att vara mamma

DSC_6925

3 dygn i Stockholm med bara ena dottern är fint. Att storasyster inte alltid måste vara storasyster och ta hänsyn till lillasyster är något vi misslyckas med gång på gång, särskilt när storasyster är ansvarstagande, medkännande och lätt ger med sig. 3 dygn utan småsyskonet gör gott.

DSC_6941

DSC_6986

Att vara mamma är den svåraste uppgiften jag tagit mig an. Att säga nej och sätta gränser för att framtiden skall bli bra känns för mig viktigt även om det är så mycket lättare att säga ja och vara ”snäll” just där och då. Att alltid behöva vara den som säger stopp och får ta rollen som ”dum” är inte så roligt men det finns nog ändå något i uttrycket ”björntjänst” som är sant och trots allt frågar hon mig om vi inte kan åka bort tillsammans. Mitt bland konflikterna finns ett förtroende. Kanske något skört nu när tonåringen börjat komma fram. Hur vet man vad som är rätt väg att gå?

DSC_6897

DSC_7003

I går sa hennes stegräknare närmre 23 000 steg men ändå följde hon med ut i solnedgången. Kvällen slutade på närmre 27 000 steg och stolt och trött somnade hon. Men jag funderar… 27 000 steg det är väl inget alls när man tänker tillbaka på hur mycket man själv rörde sig som barn? Eller? Då var det återigen det där med gränser och björntjänster – hur mycket skärmtid och hur mycket rörelse skall man reglera…?

DSC_6942

ARKET

Spaltmeter har skrivits om ARKET, pressmaterial har visats på alla tänkbara ställen och den som missat satsningen har troligen inte varit i närheten av internet senaste året. Tillslut vet man nästan inte vad man skall förvänta sig, är det så sensationellt så det verkligen gjort sig förtjänt av all uppmärksamhet?

Butiken är fin. Cafét likaså. Allt är fint frontat och välhängt, man slipper högar där kunder rotat runt utan att lägga tillbaka varorna i ordning. Kulörerna sticker inte ut utan ger hela butiken en jordnära känsla. Butiksinredningen är väl utvald och caféts möbler likaså (inkl. stolen som visats gång på gång). Allt är precis sådär som man kunde förvänta sig, men jag hittar inte riktigt den där wow-känslan som skulle motsvara alla de där miljontals tecken som skrivits.

Kanske att det blir ett återbesök under morgondagen för att testa en vit enkel omlott-tröja. När tid finns brukar jag göra så, testa en dag – fundera en dag – och testa igen om suget fortfarande finns kvar.

Besökstips – för visst var det fint – men kanske inte något som skiljer sig så mycket från annat.