Söndag i vårt kök

Som vanligt vaknar jag först och att ligga kvar i sängen ger rastlöshet ända ut i tåspetsarna. Tre minuter och jag måste upp. Dygnets första timmar är ofta de bästa, att i lugn och ro plocka undan lite och börja ställa iordning frukosten innan dagens cirkus drar igång.

DSC_0390

 

Söndagen var fint nog en helt cirkusfri morgon. Bara Stina och jag var hemma och ingen retas med någon annan, ingen har dåligt morgonhumör och ingen har bråttom att få i sig frukosten. Kanske bästa stunden sista…veckan?…månaden?…

DSC_0393

Minns ni när kylskåpspoesi var högsta mode? Det är ju ett par år sedan nu. För ett par veckor sedan hittade jag en ask på loppis för 5kr men med inbyggt kylskåp har det istället blivit skorstenspoesi och nu anslagstavlepoesi.

DSC_0396

Stina älskar ord. På kvällen är hon ofta mer mån om att hinna läsa sin läsläxa än att hinna bli läst för. Oftast hinns ju både och med, men som den operfekta mamma jag tyvärr är – är vi ibland ute lite sent och sömnen får prioriteras före det ena eller det andra.  Att sätta ett sådant misslyckande på pränt ger förhoppningsvis bättring framöver. 15 minuters läsning av Stina och 15 minuters läsning för Stina borde vara minimum VARJE kväll.

DSC_0399

Denna morgonen fastnade Stina med orden. Meningar bildades och fantasin flödade. Något ord som saknades korrigerades med penna och på ett annat räckte fantasin, dricka kan väll få stå för Britta?

DSC_0388

Ge mig fler morgnar som denna tack!

Fönsterbrädor

DSC_0353

Under en längre tid har vi tänkt byta fönsterbrädor. De som sitter där nu är vitmålade och slitna, dessutom för ”grunda” för våra rätt stora fönster. Min tanke är att fönsterbrädan skall vara så djup så lite större saker kan stå i fönstret och ett elementskydd kan hamna under, dessutom behöver det vara tåligt så det inte genast blir fula märken (som nu) när fönstret används som bord för tekoppen, äpplet och skålen med fil. Utöver de funktionerna är utseendet viktigt för mig och fönsterbrädor av sten är en av de saker jag suktat efter sedan…alltid.

DSC_0367

Men att bestämma sig för exakt vilken sort det skall bli verkar omöjligt! Nu har jag i alla fall kommit så långt så snälla AnnaCosentino har skickat några produktprover och antalet möjliga alternativ är nu nere i två (vilket då är de som finns med på bilderna). Problemet är nu att jag verkligen gillar båda två, så kanske skulle den ena få bli fönsterbrädor och den andra en bordsskiva till ett soffbord eftersom jag ändå inte hittat något färdigt som passar…? Jag tar tacksamt emot tankar och tips runt fönsterbrädor och kanske soffbord också : )

DSC_0363

Detta var också mitt söndagsstilleben vecka 8. Söndagsstilleben hittas även hos Annelie och Åsa.

Efterlysning

Lisas rum fick för ett tag sedan ny tapet av fina Emma von Brömsen. När hon började prata om rosa blev jag först lite orolig – särskilt när en del neonrosa kläder önskats till garderoben – men när valet var gjort kunde det ju inte blivit bättre!

DSC_0339

I förra veckan fick golvet ett nytt lager färg och motstående vägg en rosa kulör (tack Colorama i Stenkullen för ert tålamod…). Taket behöver målas om, men ett takfönster skall flyttas så det får bli efter det.

DSC_0334

Men nu när rummet varit tomt ser man lättare vad som inte borde få flytta in igen och i och med det saknas nu skrivbord.

DSC_0331

Bevakning på Blocket är inlagd, men skulle någon ha ett något mörkare trärent ”damskrivbord” till salu så finns här en spekulant!

At Six

När Stockholm Design Week gick av stapeln i början på februari tog jag tåget från Lerum och checkade in två nätter på At Six. Mer nyfiken än vad jag var på måndagskvällen när jag skulle kliva in i entrén går väl knappt bli, förutsatt att man inte är sex år och väntar på jultomten.

At six öppning har skrivits om på så många ställen så att försöka räkna samman de tecken som beskrivit hotellet skulle vara smått omöjligt. Efter öppningen har heller inte publiciteten stannat av.

Men hur var det då?

Jo, visst var det fint! Entrén och konstverket i trappan upplevde jag som mycket mindre än jag tänkt mig, och så är det väl rätt ofta, bilder kan både förstora och förminska. Men visst var det fint! Personalens varma leende gick inte säga något annat än fina ord om.

Uppe på rummet var minsta lilla detalj genomtänkt, matchad och vacker. Sammet, marmor, mörkt och mysigt. Välkomnande mjukt! Lätt att trivas.

Något jag alltid tittar efter när boende skall bokas (inte för att det händer särskilt ofta…) är att det finns träningsmöjligheter, och finare gym än At Six´s har jag inte stött på ännu. Efter gym behövs dusch och badrum, och tvål och schampoo som fanns där doftade ljuvligt!

Nästa morgon var det dags för hotellfrukost som ju är en given favorit. Mycket gott men ingen riktig överraskning. Matsal vacker som få och hade inte annat varit planerat kunde timmarna gärna fått gå här.

Så motsvarade hotellet de högt ställda förväntningarna? Möjligtvis nåddes dom, men min känsla är ändå något lite stel. Kanske är det för att min själ alltid kommer vara en lantis som inte riktigt hör hemma i de finaste rummen? Den upplevelsen uteblev dock helt på vackra PM och Vänner där jag traskade in med två pigga barn och allt kändes ändå välkomnande och fint.

Så fantastiskt fina interiörer, service i toppklass och allt fint man kan förvänta sig, men mitt hjärta klappar nog ändå lite starkare för PM och vänner.

 

Någon jag verkligen tycker om har det tungt. Och kommer ha det tungt lång tid framöver. Vad gör man när allt bara är grått och längtan efter ständig sömn är uttalad, när framtiden försvann över en natt och inget längre lockar?

DSC_0182

Hur är man en bra medmänniska? När man vill vara vitamin-injektionen men ändå vet att C-vitamin inte bedövar konstant smärta. När det inte ens finns positiva ord man själva tror på – vilka ord väljer man då?

DSC_0186

Hur reagerar man när färgstarka, uppmuntrande tillrop möter en med eko längst ner på botten? Känns det som ett hån? Hör man ens orden? Finns det överhuvudtaget lämpliga ord när natten tagit över dygnets alla timmar?

Tänk om jag visst hur jag bäst kan finnas för dig.

 

Palmhuset

Det är något visst med att komma in i ett växthus. Dofterna, fukten i luften, värmen.

Några av mina finaste barndomsminnen utspelar sig i Oscarshöjds växthus. Nu är butiken flyttad till ett nyare byggnad men när jag var barn fick man öppna en låg dörr och kliva in på jordgolvet i de gamla växthusen. På födelsedagen fick man välja snittblommor men var det inte födelsedag fanns en fördjupning i marken där Maj-Lis (som då drev Oscarshöjd men numera sköter Nääs Fabrikers planteringar) slängde det som blev över och där gick det alltid hitta små fynd som avbrutna fresior eller rosor på väg att blomma över.

Med det sagt ligger Palmhuset i trädgårdsföreningen mig varmt om hjärtat. Just nu blommar Kamelia och om det är någon gång man uppskattar blomning extra mycket så är det väl nu?

min fredagsbukett

Fredag idag igen. Förstår inte riktigt hur veckorna bara rinner iväg?

DSC_7286

Idag är min fredagsbukett tulpanerna från alla hjärtans dag.

DSC_7279

Visst är de lite söta de här ”tvilling-tulpanerna”?

DSC_7291

Rött brukar ju inte vara mitt val när det kommer till blommor, men är det alla hjärtans dag så är det och dessa är ju ändå väldigt gulliga med sina dubbla blad.

Eilersen – Stockholm furniturefair 2018

DSC_6694

När jag hör rapporter om att ”kulörerna är tillbaka och skall ta över våra hem” snurrar mitt huvud iväg till primärfärger, starka kulörer och väldigt klara, rena färger, men skalan mellan grått och renaste rött är så stor och nyansrik och måste inte vara antingen svart-vit eller tuggummi-rosa, klarblå och gräsgrön. Jag är inte redo för Trendstefans CMYK-trend eller att närma mig de kulörer som förknippas med Mondrian. Klart rött, gult och blått – särskilt gult och rött –  ger mig inget lugn, och jag tror inte heller att det är den typen av kulörer vi kommer se i våra vardagliga hem runt om i landet snart, för även om det vita är borta landar de flesta av oss i mjukare färgskalor.

Men mer kulör kan jag längta lite efter, dock kommer fegisen i mig troligen landa i färgskalorna som Eilersen visade på mässan (och några av alla de keramikföremål som fanns med skulle inte heller tackas nej till).

Färg påverkar mig så mycket. ”Färgmatchat” stök hemma klarar jag av medan en endaste liten knallblå strumpa är en strumpa för mycket. Tidningshögen som skall få fart på elden i spisen måste toppas av en neutral sida, skulle en annons med röda siffror hamna högst i högen sticker det i ögonen…

Men egentligen kanske det inte handlar om kulörerna i sig utan snarare om kulörernas kompisar och sammanhang, för titta in hos Weronica där mönster och kulörer möts. Inget sticker i ögonen utan istället är det som en vitamininjektion utan att bli det minsta barnsligt och knalligt. En matchningskonst jag imponeras stort av.

Hur tänker ni hemma hos er? Utgår ni från kulör när ni väljer vad som får komma innanför dörren?

DSC_6685

DSC_6693

DSC_6702

DSC_6700

DSC_6701

DSC_6696

DSC_6688

Semmeldagen

Temadagar råder det ingen brist på men en av de mest klassiska dagarna är väl ändå fettisdagen som i år infaller just idag. Hittills i år har det inte blivit någon semla och som motvikt mot alla semlor som florerar på instagram och överallt blir det istället äpplebollar här!

DSC_7219

Ursprungsreceptet kommer från Food Pharmacy men som alltid har jag svårt att följa recept till punkt och pricka.

DSC_7220

 

I mixern åker äpple, mycket kanel, mandlar eller nötter av valfri sort, några dadlar, lite kardemumma, ibland vanliljpulver. När det blivit en smet blandar jag ihop det med havregryn (dessa är min absoluta favorit!) och ibland kockos. Någon gång har kokosen bara fått vara på utsidan men titt som tätt hamnar även kockos i smeten. Sedan är det bara att rulla och börja fika : )

Rosendals trädgård

En dag på mässa och en lunch med IKEA ger sug efter frisk luft. Tänkte att en promenad runt Djurgården blir lagom att hinna med före tågets avgång och plötsligt står jag där och öppnar dörren till Rosendals trädgårdsbutik, som om fötterna styrt dit av sig själva. Kanske är det den plats jag besökt flest gånger i Stockholm, eller enklare uttryckt; en absolut favorit-plats som ger längtan i hela kroppen.

Allra mest tycker jag om platser som denna när det inte är säsong. Sommar med trängsel under äppelträden kanske har sin charm men att få växthusen, trädgårdsgångarna med snö och det väldoftande caféet nästan helt för sig själv är ändå betydligt bättre. Visst blommar inte trädgården nu, men butiken kompenserar min längtan efter grönt med hundratals vårlökar.

DSC_7111

Jag kan liksom inte sluta klicka med kameran. Allt är vackert, allt utstrålar livskraft och allt doftar ljuvligt.

Efter en stund som känns allt för kort inser jag att det är bråttom till tåget. Hur kommer det sig att tiden bara försvinner när man befinner sig i fina växthus?

Lite vår fick dock följa med på tåget hem och står nu på köksbordet.