Att vara hemkär…

DSC_5247

…måste inte innebär att andra platser blir mindre intressanta. Självklart går det ge sig iväg med små barn också men det är ändå något smidigare att göra utflykter över en helg när inte diverse babyskydd, bärselar och barnvagnar skall med. Jag skall verkligen försöka boka in några platser runtom i Sverige för att få se mer av vårt fina land. Och var gång man kommer hem igen kommer den där känslan – Borta kan vara himla bra men hemma är nog ändå bäst. På med sköna skor och ett varv runt Stamsjön i friska luften. Inte mycket slår det.

DSC_5216DSC_5242

 

Min fredagsbukett maj 2017

Inget slår naturens dofter. Jag vill inte missa en sekund med dofter av varm kåda och barr eller syrenens söta toner. Dofterna ger så många minnen.

DSC_5546

Dofter och blommor är några av de klaraste minnen jag har från min barndom. Med lätthet minns jag Nääs-skogens vitsippor då vi plockade buketter större än vad händerna kunde hålla och fäste dem på pakethållaren, jag minns hur huvudvärken nästan smög sig på när Häggen blommade som mest och lika tydligt sitter minnen kvar från fresiorna vi valde till mamma då min lillasyster föddes.

DSC_5547

Hundkäxen plockades aldrig för doftens skull men plockades – det gjordes dem ändå flitigt. I slutet på mellanstadiet minns jag att blomplockandet plötsligt blev mer medvetet. Från att ha brutit av de flesta blommande växter som kom i min väg kan jag minnas att jag istället började fundera redan i förväg vilka färger jag skulle välja och vilken form jag ville skapa.  Hade jag siktet inställt på att hålla basen vit var naturligtvis hundkäxet en favorit.

DSC_5552

Och fortfarande är hundkäxet (liksom daggkåpan) en favorit – så skir, lätt och luftig i sitt uttryck.

Min fredagsbukett denna veckan går att plocka upp från vilket dike som helst. Fler fredagsbuketter går att finna här, här och här.  Fin fredag till er!

Om ett hem

Så många funderingar har cirkulerat i min tankevärld sedan i september. Tankar, slutsatser, nya teser och fler antaganden. Vad är ett hem? När blir ett boende något man kallar – och känner ÄR – sitt hem?

Kanske har något funnits där en längre tid men efter inspelningen av SVT´s ”Vem bor här” blev det så mycket tydligare. När frågan kom förra året kände jag mig inte redo, men i höstas när frågan kom igen lyckades Lisa övertala mig. Och vilken tur! Oavsett resultat i tävlingen vann jag bästa priset, för det är omöjligt att inte förälska sig i Rina, Gustav, Anna och Christine. Att få nya bekantskaper helt förutsättningslöst där ingen kan börja att berätta om familj, boende, livsstil, jobb är otroligt spännande. Samtalsämnen som sällan dyker upp första gångerna man ses lyfts på några timmar. ”Djupa” ämnen är det enda som går att prata om då alla ”ytliga” ämnen är förbjudna – vad som nu är djupt eller ytligt? Dessa fina människor ligger mig oavsett mycket varmt om hjärtat!

Efter de tre inspelningsdagarna ramlade många funderingar in på hur det kommer sig att det ser ut som det gör här hemma? Dock har ju en hel del hunnit ändras sedan inspelningen, men varför spelar det mig någon roll? För vem ”inreder” jag/vi? Vad är syftet och målet?

Många gånger har funderingarna landat i att vi alla kanske är olika på så sätt att vissa är mer visuella medan andra möjligtvis bryr sig mer om t.ex. ljud. Just det exemplet är från vår vardag då det ”stressar” mig med oordning och saker som ligger över allt medan Daniel har svårt för ljud som t.ex. musik, när barnen sitter och trummar på valfritt kastrulllock, klappar takter, härmar ljud eller sjunger samma sång för tusende gången. Jag finner inte ro när det är rörigt runt mig, Daniel finner inte ro när ljudnivån är hög.

DSC_2598

Tyvärr påverkar det mig så att vissa affärer undviks (hemska tanke att handla mat där halva butiken är uppmärkt med stora skyltar i gult och rött och hyllorna är höga och överpackade…) och ibland blir det svårt att hålla fingrarna i styr när dom bara vill flytta lite på något, ställa undan något annat och gruppera något tredje…hemma hos någon annan. Inte bra alls det där. Men nej, jag pillar inte på andras hem även om lusten faller på…

DSC_0008

Men vad handlar det om egentligen? Är hemma något skapt att ”visa upp”?

DSC_4676

Nä, jag försöker rannsaka mig själv, men tror nog ändå inte det. Vi utgår från de behov vi anser oss ha. Tyvärr är våra åsikter ofta skilda, vilket t.ex. gäller TV´n som jag gärna skulle förpassa till övervåningen men resten av familjen vill behålla och demokrati är nog ändå det bästa… Utan tvekan tas givetvis inspiration in från omvärlden, det vore dumt att inte inse det, då synen nog är mitt starkaste sinne. Att väggarna är gråa nu och var vita 2006 är ingen slump utan helt klart en påverkan av omvärlden. Icke desto mindre ser det ut som det gör nu för att vi tycker om det. Lugnt, tryggt, vilsamt. Eller? Det är hur jag upplever det, och det är det jag vill ha ut av vårt ”hemma”. Någon annan skulle säkert uppleva det annorlunda, kanske rentav tråkigt? Gissningsvis skulle jag också vilja ha ut något annat av mitt hem om min arbetsplats var just lugn och vilsam, men nu när den är just motsatsen så är det för mig skönt att komma hem till kontrasten.

Hur tänker ni om era boende?

 

Fratelli – Örebro

DSC_5202

En restaurang-upplevelse är så mycket mer än vad maten smakade. För mig är det lika viktigt att trivas i miljön, att personalen är trevlig och hjälpsam och att atmosfären känns välkomnande.

I lördags klev vi in på ett Fratelli som var fullsatt, men efter en stund i baren – barnen var otroligt imponerade av killen som gjorde drinkar och fina glass-efterrätter – fick vi ett ledigt bord förutsatt att vi var färdiga om en timma.

DSC_5168

Att resa med barn där den ena har fler allergier än händerna har fingrar och den andra är uppvuxen på sondnäring ställer en del krav på restaurangerna. Det absolut bästa bemötandet vi fått var på PM och vänner där de hade ordnat en helt egen meny till Lisa. Helt fantastiskt och en upplevelse utöver det vanliga. Sådant bemötande förväntar vi oss inte men att personalen i alla fall försöka lyssna och lösa något att äta är önskvärt.

DSC_5180

Efter en titt på menyn beställdes en sallad och så var det det där med barnen. Tyvärr kunde inte personalen tänka sig att ordna något kött/tillbehör till Lisa även om det fanns kött på menyn – men som då alltså ingick i någon rätt med ingredienser Lisa inte tålde. Det hon fick var pasta. Punkt.

DSC_5178

Stina ville ha pizza utan något på, alltså bara själva brödet. Inte heller detta var möjligt att ordna, så för Stina blev det samma som för syrran. Pasta. Och kanske är det mest mamman som upplever detta som tråkigt, barnen åt pastan, saltade lite extra och tyckte det var toppengott!

DSC_5171

Toppengod var även min sallad. Vacker och smakrik.

DSC_5091

Nästa dag när vi befann oss i närheten igen och lunchdags började närma sig önskade barnen att få gå till samma ställe och äta pasta igen. Tydligen bara i mitt hjärta kvällen före upplevts som lite tråkig. Glada barn är alltid måltidens bästa ingrediens även om en skål sallad också sitter fint.

DSC_5085

Så är man en lite mindre ”besvärlig” kund är jag övertygad om att Fratelli är ett toppen-ställe. God mat och lokal som välkomnar på alla sätt och vis. Gemytlig ljudnivå och inredning som i alla fall tilltalar mig, men om någon sitter inne på tips runt om i Sverige på mer flexibla restauranger så tar jag gärna emot dem!

 

 

Vissa dagar…

är bättre och vissa dagar sämre. Så är det ju bara. Men när de där sämre dagarna kommer kan man kanske ändå liva upp dem med en liten kvist som blommar. DSC_5279På vår kökshylla samsas skålar, redskap och en bricka med något litet grönt. Vad för grönt får säsong och utbud avgöra men något levande finns där alltid. En dålig dag blir lite bättre när en ny fin kvist får sprida vårkänsla. Tänk vad det lilla kan pigga upp. DSC_5283

Örebro slott

Som skolämne låg historia lägst i rang hos mig. När kungar levde, vem som var gift med vem och vem som hade gjort vad fastnade aldrig i mitt minne. Jag minns ämnet mest som memorering av årtal, slagfält och namn – inget jag var intresserad av.

DSC_5104

På senare år kan jag fortfarande otroligt få kunganamn och inget av namnen kan kopplas till rätt årtal men någonstans längst vägen har jag upptäkt att historia är så mycket mer än just det. Historia kan vara livsöden och berättelser om människoliv och om något – så är det ofta sådant som fångar mitt intresse.

DSC_5165

I söndags var vi då på guidad visning av Örebro slott. Vi fick höra historier om Lasse-Majas rymningar och om hur kungen (…men minns inte vilken kung eller vilket år…) till slut benådade Lasse-Maja så han kunde skriva ner sina berättelser, vilket blev en av dåtidens mest populära skrifter.

DSC_5129

I en annan vacker sal som använts som festsal berättades om mattraditionen på finare tillställningar i kungens sällskap. Ingen fick sluta äta före kungen så var man mätt tog man sin fjäder – stack ned den i halsen – kräktes – och på så sätt fick lite till mat plats i magen.

DSC_5120

Även spökhistorier och politiska berättelser – då riksdagen huserat i Örebro slott – berättades. Barnen tyckte naturligtvis att spökhistorierna var spännande medan jag fastnade för den smarta landshövdingen som låtit renovera slottet för att försöka få tillbaka riksdagen till Örebro. När riksdagen inte var inne på samma linje utan ville stanna kvar i Stockholm flyttade landshövdingen själv in. Smart drag där, att få ett fint renoverat slott att flytta till.

DSC_5098

Efter 45 – 60 minuter hade vi fått se fantastiska rum, källarhålor med fängelseceller där fångar suttit instängda, första riksdagssalen och dessutom lärt oss en hel del nytt, så nu är bara frågan vilket slott som skall besökas nästa gång?

Örebro – CE inne ute

DSC_5033

Mycket finns att se utan att behöva resa långt. Idag har jag och döttrarna tittat runt lite i Örebro. På en av gatorna vi hamnade på – mest av en slump – fanns en superfin butik som var svår att inte gå in i.

Gillar butiker där blommor och blad blandas upp med inredning. Känns som butiken andas på ett så fint sätt när lite grönt får flytta in.

En ljusring att hänga upp i fönstret fick följa med hem då jag länge funderat på en sådan. Men där fanns så mycket annat fint som var svårt att hålla sig borta ifrån. Besökstips om man befinner sig i Örebro!

 

Liseberg trädgårdsdagar

Variationen av motiv min kamera fångar just nu är minimal. Vart jag än vänder mig fastnar ögonen bara för knoppar, grenar, blommor och annat grönt. Med det sagt så kommer nu ännu fler…

Idag öppnade Liseberg trädgårdsdagar. I år blir det inget besök då jag och döttrarna var där i fredags. Döttrarna passade på att åka så mycket som möjligt nu när säsongen inte riktigt är igång ännu och köerna är obefintliga. Jag fastnade mest för planteringarna för redan då fanns många fina kombinationer av vårlökar, penséer, hyacinter och annat smått och gott, så säkert blir det en fin kommande helg för er som besöker parken.

DSC_4243

Sist jag besökte trädgårdsdagarna var 2015 och det jag minns mest  var Sarah Widman som gjort stora scenen så fin. Minns faktiskt också några små liljekonvaljer. Liljekonvaljer ligger alltid nära hjärtat. Liljekonvaljer och stora blombuketter i cykelkorgar…

Vill man se lite mer från tidigare år så kan man klicka här,  här eller bara googla, för gott om bildmaterial går att finna. Så mycket fint så man kan ju hoppas att det ger mig den motivationen jag behöver för att komma igång på min egen lilla trädgårdsplätt…

 

 

Kan man trycka på paus?

DSC_4998

Jag har hört att snön har singlat ner på sina ställen idag, men hemma hos mig är våren högst närvarande. Jobb i Varberg igår och som minne från dagen finns nu en kvist stående bredvid soffan. En kvist vår, Varberg och vackert. Många V.

DSC_4960

Inte mycket slår naturen just nu. Knoppar fyllda av kraft och liv, späda små blad på väg att veckla ut sig och doften av nyklippt gräs. Utomhuslängtan.

DSC_4995

Hemma hos mig finns mycket jag borde göra och så många projekt att ta tag i men tiden har behövts till annat och när det kommer till att prioritera går en timma i skogen före skrubba kökskakel. Det kan sägas gång på gång och låta kylschigt men naturen är min bästa plats för att samla kraft…

DSC_5000

…och då får gärna naturen följa med hem.

 

Trädgårdsföreningen

Just nu står Trädgårdsföreningen i full blom. Körsbärsträd, magnolior, vårlökar. Det doftar ljuvligt och har man turen kan man snegla över axeln på någon som sitter försjunken i sitt skapande och målar av något som nyss kommit upp ur jorden.

Ett par av tulpanlökarna har hunnit öppna sina kronblad men ännu finns tusentals knoppar som snart kommer sprida ännu mer färg och energi. Någonstans kombineras tulpanlökarna med penséer och på en annan plats skvallrar doften på långt håll att hyacinter fått stå som sällskap till tulpanerna. Även om jag själv oftast väljer dämpade färger njuter jag till fullo av fantastiska väl genomtänkta färgkombinationer och lika väl genomförda planteringar.

DSC_4446

I lördags när vädret plötsligt på en vecka bytt från vinter till sommar fylldes parken på med allt från morgonpigga barnfamiljer till grupper med äldre kvinnor försedda med kamera och kärlekspar som nog helt missade växtligheten till förmån för varandra. Caféer med långa köer, fullt med liv och rörelse och stort hjärterum. Ett Göteborg som visade sig från sin bästa sida med andra ord.

Inne i Palmhuset var temperaturen mer än sommarvarm men en och annan värmeälskare letade sig ändå in. En dag då termometern visar några grader mindre känns palmhuset som att kliva in i en annan värld, som att besöka ett annat land. Med kyla utanför är bänkarna inomhus omringade av kamelior en plats att längta efter.

Är ni i Göteborgstrakten och uppskattar växter så är trädgårsföreningen ett fint ställe året om, men just nu glittrar det lite extra vackert.