Garveriet i Floda

Oj oj oj, nu blir det många bilder…

Blev kär på nytt i torsdags då jag i ett jobbärende besökte Garveriet i Floda. Senaste veckorna har jag haft lite för mycket att göra på jobbet så i sista stund tänkte jag nästan hoppa över mötet eftersom det inte rörde något allt för akut, men vilken tur att jag ändrade mig och gick!

Skulle jag gissa så är det nog närmre tjugo år sedan jag senast var inne på området och då var byggnaden otroligt sliten. Jag jobbade extra någon dag då och då i en liten butik som Floramor hade. Utöver Jettes fina butik minns jag bara att där fanns en butik med godis och ”små-skräp”.

Visst hade jag läst lite om Garveriet och de nya visionerna, men jag hade nog ändå inte funderat på hur det skulle vara, och när vi åkt förbi i all hast har utsidan som fortfarande är byggarbetsplats inte alls skvallrat om den fina insidan.

Torsdagsmorgonen var kylig och ljuset hade inte hunnit vakna. Byggarbetarna hade däremot vaknat och startat morgonen med att gräva och hamra utanför entrén. En ganska diskret kylt visade ändå vart man skulle gå in och öppettiderna visade att det sedan en tid tillbaka var öppet alla dagar i veckan.

Innanför dörren möttes man av värme, ljuvlig doft och en atmosfär som gav en stor osynlig kram. Köket är öppet och i den stora lokalen – med möbler som antingen köpets second hand eller tillverkats på platsen – finns även en liten butik. Många bygg-element har fått lite omvårdnad och kärlek och kunnat behållas från tiden då byggnaden faktiskt var ett garveri, så känslan är genuin och avslappnad.

Garveriet jobbar klimatsmart efter de globala målen, vilket bland annat innebär ”zero waste”, prissättning efter kostnad och lokala råvaror.  Här kan du också ta del av föreläsningar, workshops och t.ex. lära dig mer om ölbryggning och prova olika sorter öl, eller delta i matlagningskurser för att minska matsvinnet. Aktiviteter finns både för företag, amatörer och proffs och skulle inte en kväll i provköket vara en perfekt julklapp till den matlagnings-intresserade?

Fortfarande byggs det som sagt en hel del och ett projekt som startas upp precis nu i dagarna är Garveriets egna fiskodling. Om några månader kommer det med andra ord serveras fisk från egen odling.

Garveriet har också byggt en egen vedeldad bakugn, så brödet som finns i restaurangen, och som man även kan köpa med sig hem, går inte av för hackor.

 

En våning upp, ovanför restaurangen och provköket finns möteslokaler, så här kan företag boka konferenser och är man ett mindre företag finns även möjligheten att jobba lite mer mobilt från Garveriet.

Oavsett om du gillar inredning, är en riktig foodie eller har ditt fokus på hållbarhet så är detta en plats att besöka. Garveriets mål är att bli en matdestination och jag tvekar inte på att de kommer lyckas.

Tankar om klimatångest och konsumtion

Att säga att internet ”svämmar över” av fina initiativ som ”White monday”, ”skralt under granen” och klimatsmarta uppmaningar låter ju negativt men just precis nu kommer jag inte på något bra uttryck. Kanske skulle ”internet sprudlar av…” eller ”en oas av tips” passa bättre? Men strunt i själva formuleringarna nu och till något annat.

Black Friday är nära, och till julafton återstår blott en dryg månad. Prognoser pekar på rekordförsäljning även denna julen och klimatångesten kan ju ge vem som helst ont i magen. Det känns nästan som om det bara kan gå dåligt och fel kommer man göra hur mycket man än anstränger sig.

Jag tänker att julafton och julklappar i grunden är något fint. Visst kan man ge en present någon annan gång än på julafton och lika självklart kan man visa uppskattning på andra sätt än att genom gåvor, men någonstans i mig finns en vilja att fundera på vad de jag håller kära skulle bli glada av, att hitta något som känns speciellt utvalt till just dem. Och en gåva måste ju inte vara ett nyproducerat föremål.

Om man skall vara lite mer krass så behöver pengar fortsätta röra sig i samhället och jag tänker mycket på hur vi gör det på ett bra sätt? Att vi bara slutar handla tror jag inte kommer hända, men just nu upplever jag det som om vi nästan bannas och får skämmas om vi köper något.

Jag tänker att vi kanske tillsammans kunde försöka visa på bättre alternativ hellre än att bara säga ”nej”, ”fel” och ”fy”. Låta moroten vara mer framträdande än piskan? Hjälpa varandra att hitta alternativen? Självklart behöver vi veta vad som är ”fel” också, men skrämseltaktik har inte alltid visat sig vara den bästa metoden så en balans kanske är att föredra. Och känner man sig osäker är det nog lättare att välja de bra alternativen om man blivit presenterad för dem. Kanske lättare att välja ”rätt” då än om man bara veta vad man skall välja bort?

Jag VILL ge mina barn julklappar. Det behöver absolut inte vara ett berg under granen, men några väl utvalda klappar kommer ändå kännas fint om de finns där. Kanske blir det ett medlemskap på studsmattepark, biljetter till en hästtävling eller en dag i höghöjdsbana? En kurs där man lär sig något nytt hantverk hade väl också varit roligt? Det kanske inte måste vara ”prylar”?

Själv skulle jag gärna önska mig ett restaurangbesök eller kanske övernattning här?

Jag är verkligen glad att konsumtion och miljö lyfts mer för var dag som går och skulle samtidigt gärna se att vi tillsammans visar på goda, positiva alternativ och inte bara hamnar längre och längre ner i klimatångesten.

Hur tänker ni?

Men snälla ge mig…

…lite mer av…

…morgnar som ger ordet soluppgång en helt ny dimension…

…vita kanter som framhäver lövens unika former…

…och frostkristaller så lätta som luft…

…trädgårdar som är lika vackra på vintern som på sommaren…

…blanka vatten som reflekterar minsta lilla tanke…

…och blomblad tunna som åldrad hud.

Det är väl ändå inte för mycket begärt?

Förra årets jul

Brunt låter ju inte så juligt, men tydligen var det den kulören som dominerade förra julen hemma hos oss. Brunt och natur uppblandat med några blanka små inslag.

Vi behöver egentligen inte fler julkulor men jag längtar ändå efter att hitta några ”nya” ömtåliga på loppis. Den inre konflikten jobbar med konsumtionsmönstret, att det på något sätt växer en längtan i bröstet efter nytt även om inget verkligt behov finns. Men när finns egentligen ett legitimt behov? Vi alla skulle nog kunna sluta köpa saker i flera år utan att behöva gå barfota i kyla.

I år får nog det bruna sällskap av midnattsblått. Tänker mig djupt blå sammetsband till julkransarna och inser att de där sammetsbanden inte verkar så lätta att hitta efter lite googlande. Vi får väl se vad det blir av det hela. Blir nog bra vilket som.

Längtan

Det är gråväder ute. 10 grader varmt och långt ifrån krispigt och frostigt.

Jag bläddrar bland gamla bilder och fastnar bara för dem med få färger och enkla uttryck. Frost och vatten verkar locka.

Jag fantiserar om öppna vyer. Lyssnar på Designpodkastens intervju med fotograf Ragnar Omarsson där samtalet flyter in på hur uppväxtorterna miljö påverkar.

Jag längtar efter lugn. Huvudet har fått jobba lite för mycket. Älskar utmaningar men när tiden inte räcker till tar tröttheten över framåt kvällen.

Orkar inte tänka klart, orkar inte ta beslut, längtar bara efter någon sorts advents-lugn med varma dofter, krispiga morgnar och tomma agendor.

Och snart kommer det. Advent-lugnet. Funderar på kulörer och längtar efter midnattsblåst. Julen måste inte vara röd.

Men först några dagar till med gråväder och trötthet.

Loppispyntet

Vill bara lämna en liten påminnelse om att det finns så mycket fint på loppisarna runt om i landet. Julpynt som används så kort tid är väl utmärkt att inhandla secondhand?

Att se sig om

Idag vill jag lyfta något jag funderat på ett tag och tror att vi alla skulle kunna dra nytta av.

Det finns två låtar som ibland plötsligt spelas upp i mitt huvud, oftast är det när jag sitter på ett tåg och tittar ut men det händer även när en promenad leder förbi ett öppet fält med vajande havre eller när längdskidorna har kommit till en plats där snön utanför spåren är helt orörd.

Detta är den ena låten och den andra är denna.

Jag skulle så gärna vilja kunna inspirera till att utforska vårt vackra land. Vi har så mycket fint nära oss som vi kan uppleva utan att behöva flyga.  Ibland tänker jag att det slängs fantastiska mängder kärlek över Sverige (eller kanske främst Österlen, Västkusten och Gotland – och absolut inget fel med de platserna) under sommarmånaderna och sedan vill vi helst glömma bort resten av året och kanske också resten av platserna.

Men kanske kan vi försöka inspirera varandra till att hitta alternativ till t.ex. en London weekenden (som ju jag var på, dock inte självvald…)?  Vi kan kanske dela med oss av våra små pärlor för några dagars besök, visa en vecka i fjällvärlden eller bara de där färgrika skördedagarna på Öland som förhoppningsvis gör att vi inte längtar (långt) bort lika mycket?

En av mina pärlor är Nääs Fabriker. Ni som tittat in här förut har nog redan märkt det, men kärleken tar liksom inte slut, så i tisdags checkade jag och Stina in på hotellet. Vi badade i badhuset och i sjön (!!), spelade shuffleboard, testade gymmet, hade med oss ”sätt sprätt på en miljon” och ”UNO” och hade det bara – sammanfattningsvis – väldigt bra.

2 varma pooler utomhus, aromabastu och vanlig bastu gav 8-9 dopp i kalla sävelången. Så levande man känner sig när man kommer ner i det kalla vattnet!

Vi alla är ju olika och för mig är omgivningen, inredningen och miljön viktig så Nääs passar mig utmärkt. Stora (gigantiska!?) fönster, vackert tegel, planteringar och blommor som alltid är superfina, inredning som är spännande och samtidigt inbjudande. Bara positiva ord här.

Platser att slå sig ner på finns lite överallt, både under tak utomhus, nere på bryggan, på caféet, hos Ost Hugo, inne i foajén… Inbjudande, mysigt. Både sociala platser och ställen man kan få vara lite mer privat på.

Vill man kan man cykla en sväng, kanske till Tollered? På sommaren kan man också trampa trampbåt och testa SUP.

På helgerna nu under hösten har caféet börjat servera soppbuffé. Mat ur skål är alltid mina favoriträtter så soppbuffé passar mig utmärkt, men även lunchen i restaurangen har bara blivit bättre och bättre och under sommaren serverades underbar sommarlunch-buffé. Älskar att kunna plocka precis det man själv vill, från goda grönsaksblandningar (långt ifrån hackad isbergssallad, tomat, majs och oliver…) till att få testa olika varmrätter och kunna sitta ute på altanen.

Här kan man också sitta, på Ost Hugos lilla söta uteplats. Delikatesser kan köpas med hem och även här finns goda lunchalternativ.

När jag på instagram berättade om min önskan att kunna inspirera och inspireras till att välja Sverige som resmål och därmed göra resandet lite mer klimatsmart så föreslog Helena Sandström att vi kan samla våra tips under hashtagen klimatsmarta resmål sverige – #klimatsmartaresmålsverige – vilket jag tycker är en fenomenal idé! Tack Helena!

Så kan vi nu hjälpas åt och dela med oss av våra pärlor, så att vi – när res-suget faller på – inte känner att flyget är nödvändigt? Är ni med?

Funderingar en söndagsmorgon

För någon dag sedan frågade min 8-åring plötsligt ”-vad är meningen med livet?”. Frågan handlade nog mest om något hon hört någon annan prata om och hade kanske inte det där djupet frågan egentligen kan innehålla. Samtalet gled vidare i hur jorden blev till (vem kan svara på det?!) och om det inte kunde vara så att meningen var att ”bara” leva?

Men de där morgnarna när världen är tyst och inget utifrån sliter och drar i en kommer frågan till mig ganska ofta. Vad är meningsfullt? Lustfyllt? Vad har ett syfte? Ett mål? Vad strävar vi efter? Vet vi själva?

Redan som barn eller ung tonåring tänkte jag att få barn och familj var det jag ville. Jag var säker på att jag ville bli en ung mamma och ha många barn. Drömde aldrig om andra platser, spännande yrken eller extraordinära upplevelser. En egen familj att ta hand om och plocka svamp i skogen med var vad jag såg framför mig. Ett hem att pyssla, fixa och leva tillsammans i.

Barn kommer dock inte på beställning och jag är otroligt tacksam för de två fina vi har. Ibland tror jag att jag förlikat mig med tanken om att det ”bara” blev två, andra dagar kommer sorgen så plötsligt att den chockerar mig. Mamma-träningsgruppen som jag nästan inte kan gå förbi, systerns dotter som jag ibland låtsas är min egen… Och ändå så fel, jag har två fantastiska döttrar, vissa blir helt utan, hur kan jag klaga?

En snöig söndagsmorgon maler tankarna. Om meningen med livet är att få barn så är jag nog förbrukad. Men jag har tänkt leva frisk, pigg och länge så förhoppningsvis finns kanske någon mer mening? Eller så fortsätter det att vara meningsfullt att vara mamma även om man inte får fler barn och är ständigt behövd?

Tänk om det bara fanns ett enkelt svar man kunde googla sig fram till…