Dimma

DSC_2944

Här skulle man kunna bo, men det gör jag inte. Inte nu i alla fall, men kanske någon gång i framtiden?

DSC_2950

Söndagen börjar med kompakt dimma. På vissa ställen ser man bara några meter, på andra ställen rör sig luften lite snabbare och sikten blir lite längre.

DSC_2941

En vanlig väg ser plötsligt ut som plockad ur en saga som skulle kunna heta ”från här till evigheten”. Inga bilar är ute på söndagsmorgonen. Inga människor heller. Allt är tyst och världen har tagit helg.

DSC_3048

Där dimman är lite tunnare letar sig solens strålar igenom. Daggen i gräset glittrar.

DSC_3019

Strax till vänster utanför bild ligger ett hus. Utsikten är helt fri över ängarna och åkrarna. Vem blir man av att vakna till vyer som denna? Vänjer man sig?

DSC_2930

Någon gång kanske det är jag som vaknar där. Drar undan gardinerna och fastnar med blicken. Dricker te i fönsterkarmen och lyssnar på musik. Ser hur rådjuren lugnt traskar vidare och funderar på vart deras bo finns?

DSC_3045

Kanske någon gång.

 

Vardag

DSC_0589

Vardagen är i full gång och rutiner börjar sätta sig igen. Ett själsligt lugn lägger sig när inte varje dag måste innehålla tusen nya beslut att fatta. Ungefär samma frukost plockas fram, klockan visar samma tid när det är dags att gå hemifrån och vägen att gå är den samma. Dag efter dag utan att behöva fundera så mycket. Huvudet finner vila i rutinerna.

DSC_0585

Kanske är det så för alla, men tröttast är jag efter att ha jobbat med hjärnan och min bästa återhämtning hittar jag utomhus; en söndagsmorgon med dimma, en onsdagskväll med värmande kvällssol eller en regnig torsdag klädd i regnställ. Allt fint på sitt sätt ❤

DSC_0605

Nääs Fabriker Hotell

Så bokade vi den där natten till sist. Ett dygn ifrån rutiner utan att slippa åka så långt.

DSC_6128

Vet inte hur många gånger jag slängt kärleksord över det vackra teglet, men byggnaderna, sjön och hela området kan inte förklaras på annat sätt än med kärleksfulla superlativ.

DSC_5923

Hotellrummet är något helt annat än ett vanligt hotellrum. Barnens ögon spärrades upp när det var två våningar. Syskon”kärlek” uppstod när vem som skall sova vart avhandlades men tillslut hade alla hittat sin plats.

DSC_5939

I det stora fönstret kunde man krypa upp (en av mina drömmar om jag någonsin byter boende). Kuddarna som Weronika skriver om här fanns i fönstret, syns dock inte så bra bakom Stinas rygg.

DSC_5925

Svårt att förstå att hon är tolv år. Den sannaste klyschan av de alla är nog att ”tiden går så fort”.

DSC_6183

Brev nästan lite sugen på heltäckningsmatta i sovrummet. Akustiken tilltalar och känslan under fötterna också. Kulörerna är närvarande, mättade, väl avvägda. Kanske till och med vågade när man jämför med vad vi brukar se.

DSC_5935

Morgonrock eller badrock? Vad är skillnaden?

Vi hade tänkt trampa trampbåt eller paddla SUP, men vinden var för stark. Ledsamt och lite besviken men det tjänar ju inte till något att fundera mer på det. Nya planer istället så det blev en eftermiddag i det lilla badhuset som också hör till hotellet.

DSC_5996

Finaste öl-flaskan. Bilden på etiketten är från Hotellets brygga nere vid vattnet. Funderar på om jag någonsin kommer tycka om öl eller ens kunna stå ut med öl-lukt. Men fin etikett hur som helst.

DSC_5992

Citronvatten är mer min melodi. Om det innebär tråkig så är det så det får vara.

DSC_6030

Vacker mat. Dock får jag nog ändå säga att restaurangen skulle behöva lyfta sig ett snäpp för att nå upp till resten av hotellets fantastiks standard. Maten är bra men inte så man imponeras, tyvärr har jag hört missnöje från andra om bemötande i restaurangen. Anmälda allergier missades och till frukosten fanns faktiskt inget Lisa kunde äta. Personalen fick dock sätta sig i bilen och köra iväg för att handla så hon kunde få i sig något…och kom tillbaka med produkter hon inte tålde. Men ett eller två köp fungerade i alla fall.

Restaurangmaten på kvällen vad god, men även där är det tråkigt när det står ett litet fat med bröd framme och man undrar om det är något Lisa kan äta? Eftersom informationen inte gått fram vet ingen riktigt och till sist hittas 3st formfranska av någon sort som plockas fram. Men vem vill ha 3st formfranska, när inte ens smör, pålägg eller rost finns? Att dessutom behöva vara den där jobbiga gästen som faktiskt visar sig missnöjd som personalen inte riktigt vill bemöta är inte roligt.

DSC_6031

Shuffleboard, både på bord och i storvariant på golv efter maten. Roligt! Toppen med aktiviteter man kan göra tillsammans med barnen.

DSC_6050

Solen stannar uppe länge och Lisa och jag tog med kvällsläsningen till bryggan. Filtar och stolar finns utställda lite här och där. Mysigt att slå sig ner och se solen tacka för dagen.

DSC_6051

Färgklickar som gör sig så fint. Varma och sköna också när kvällen går mot natt.

DSC_6148

Som sagt, mycket kulörer, väl sammansatta. Varmt och härligt intryck.

DSC_5919

Personligen bokar jag nog aldrig hotell utan att se att där finns träningsmöjlighet…och efter morgonträningen blev man ännu piggare av det gula fina badrummet.

Ibland undrar jag om man (läs: jag) fegar för mycket. Tror att starka uttryck är lätta att tröttna på. Men är det verkligen säkert att man snabbare tröttnar på ett gult badrum än ett vitt? Visserligen är kanske ett vitt lättare att ändra uttryck i, men det är ju inte omöjligt att ändra känslan i ett gult badrum heller?

DSC_6178

Ett fint dygn som gav lite revansch-lust. Kanske skall vi försöka pricka in en till övernattning när vädret tillåter SUP och restaurangen får en chans till?

Här kommer man till Nääs Fabrikers hemsida och här kan man läsa mer om Nääs från min synvinkel.

SparaSpara

Sommaräng

DSC_5838

Tänk en platt gräsmatta kantad med välklippt häck. Fyrkantigt, välskött och trist. Eller tänk en trädgård – hur liten den än må vara – som är indelad i olika rumsligheter med väggar, golv och tak. Inget trist gräs så långt ögat kan nå, lummigt, mysigt och ombonat. En sittplats gömmer sig bakom en grön vägg och en gång leder vidare till nästa plats. Det faller jag för. Håkesgård är en sådan plats, min jordplätt är så långt ifrån det man kan komma.

Jag går en sväng, tjuvkikar i andras trädgårdar för att kunna bestämma mig för vilka favoriter jag vill leva med länge, funderar, gör mentala noteringar. Går en bit till och kommer till en äng. Tistel och gräs. Helt ljuvlig. Inser att hur mycket jag än funderar och planerar kommer jag aldrig kunna mäta mig med naturens egen skönhet.

DSC_5840

 

Växtrum i Lerum

 

För ett par år sedan startade Lerums kommun ett projekt kallat ”växtrum”. Varje år bjuds två kända trädgårdsprofiler in och designar varsin liten offentlig trädgård. Som trädgårdsintresserade kan man sedan vara med i en grupp som tillsammans skapar och underhåller själva trådgården.

DSC_5761

Nu, efter ett par år så finns de ett par fina offentliga trädgårdar för oss alla att besöka då och då. Trädgårdarna är placerade runt om Lerum, relativt centralt så man kan promenera runt och titta.

DSC_5762

När jag går förbi någon av trädgårdarna kan jag sällan låta bli att stanna till och på samma sätt var det en kväll tidigare i veckan. Som alltid älskar jag de vita växterna i skymningen allra mest. Se hur de lyser!

 

Välkomna att besöka Lerum och ta del av det fina : )

Söndag

DSC_3724

Det är söndag och väckarklockan sjunger och kvittrar som aldrig förr utanför sovrumsfönstret. Klockan har knappt passerat fem men det är ändå mer än en timma senare än gårdagen. Att somna om när orkestern utanför spelar som bäst och ljuset redan nått ögonen skulle vara en omöjlighet.

DSC_3708

 

Kameran över axeln, bekväma skor och de kläder som råkar ligga närmst åker på. Utanför dörren är stillheten slående. Fåglarna sjunger som om det gällde livet och spelrummet är fritt nu när resten av världen är tyst.

DSC_3754

Solens strålar är nästan varma – trotts tidig morgontimma – men händerna får ändå landa i fickorna. Vantar i maj kommer inte på fråga. Dragkedjan dras ännu en bit högre upp och stegfrekvensen får öka för att hålla värme. Tio minuter senare glittrar det i sjön och på vägen dit har inte en enda levande själ visat sig, men där – långt ut på sjön – rör sig något. Sakta och ljudlöst kommer båten närmre och den gamla mannen och jag hälsar utan ord i någon slags samhörighet.

DSC_3760

Tänk om man kanske skulle skaffa sig en roddbåt ändå?

Lördagsmorgonen

 

DSC_6314

Morgonen är min favoritstund på dygnet. Vaknar pigg och kan inte ligga kvar i sängen, längtar upp efter dagen.

DSC_6305

Morgnarna nu är fortfarande mörka. Tittar man noga går det urskilja om temperaturen är över eller under nollan men mycket mer än så syns inte genom fönstret. Varje dag bjuder soluppgången på en överraskning trots väder-appar som vill berätta om temperaturer och vind timma för timma. Många dagar har ljusets intrång vid åtta-snåret knappt varit märkbart, bara en något tunnare grå utsikt.

DSC_6316

Men så kom lördagen och morgonen bjöd äntligen på ett ljus som lockade ut kameror. På något sätt en fin tyst gemenskap när vi möts på gator och broar.

DSC_6315

En morgon som får börja med siktlinjer som äts upp av dimma, med luft som luktar fukt på ett positivt sätt och fåglar som tar sina första vår-toner sparas som ett varmt minne. Ett minne som troligen behöver plockas fram redan i morgon när barnens frukost är svår att tugga i sig, skolböcker skall packas och blötväder återigen väntas. Men egentligen, trotts vardagens negativa klang är det ju just det där kontrasterna jag tycker så mycket om, barnens lugna morgon-närvaro en dag och dimmans lika lugna närvaro en annan. Fint är det, vardagen här i vårt eget lilla fågelbo.

DSC_6318

Grå-beige – väldigt trendigt just nu…

DSC_2437

Långa arbetsdagar, men vad gör egentligen det när ljuset knappast visar sig om dagen? Det där med väderprognoser och appar är oftast inte för mig, det blir ju ändå vad det blir, men nu kommer nästan suget efter att titta om det finns NÅGON chans till en ljus helg.

DSC_2429

Kameran och jag längtar efter annat än det gråa som visat sig vara så uthålligt sista dagarna. Eller är det sista veckorna? Kan knappast minnas när ljuset faktiskt var med oss sist. Och inte förväntas gnistrande sol, frost och långfärdsskridskor varje dag, men skulle det kunna bjudas på    n å g o n    dag med lite riktig vinter skulle den sparas nära hjärtat.

DSC_2341

Typiskt Svenskt är det väl att fundera sådär mycket på vädret och kanske är det dags att bara acceptera och planera för aktiviteter som inte innebär promenerande utomhus, så kanske skulle aqvarellmuseet besökas? Eller Konstmuseet? Troligen jublar inte barnen av de förslagen så om någon har aktivitetstips med barn 7 & 11 år så dela gärna med er!

DSC_2447

Om vintern

2018 är här. Nytt år och även om det bara är en ny sida i almanackan gör det något med själen. Längtan efter att starta på nytt, rensa och få in ljus kommer hos så många fler än mig.

DSC_3491

På något sätt känns det ändå att årets mörkaste dag är någon vecka bort. Inte för att dagsljuset på något sätt dröjer sig kvar längre, utan snarare på sättet samtalen går.DSC_0952

För mörkret är mer kompakt än någonsin. Eller kanske inte mörkret, men det gråa. Vädret bjuder på regn och rusk. Dag efter dag. Och vi alla kunde röra oss med nedböjda huvuden och tunga ögon, men någonstans är ändå en liten gnista tänd.DSC_0960

Och bilderna är verkligen inte från nu, men de påminner om att januari faktiskt kan vara vackert. Och tid för det finns ännu! Förra årets januari gav några vackra morgnar med frost. Det säger i alla fall mitt foto-bibliotek. Själv minns jag sällan…DSC_2624

En fin vän till mig lider genom det mörka halvåret. Jag ser det och kan inte mycket göra. När vi traskar tillsammans i regnet påminner jag om de där vinterdagarna som kanske kommer, de där när ljuset nästan är starkare än mitt på sommaren. När solen får hjälp av ett vitt täcke över marken. DSC_1056

Så, för min väns skull kanske du skulle kunna bjuda på lite riktigt vinterväder? Eller vad säger du om det januari?