Utan titel

DSC_4590Det är här, i morgondiset, som tankarna är som klarast. Banorna får bli långa och slutsatser är närmre än någonsin. Inget avbryter, inget pockar på uppmärksamhet, ingen förväntar sig respons precis just direkt nu. Dimman är som ett skydd mot verkligheten, som en mjuk omslutande stoppning. Det är här jag stannar mitt i steget och inser att det finns så mycket vackert, samtidigt som andra saker tar emot. Inser att dans på rosor inte är något eftersträvansvärt dag efter dag. Inser att pulsen just där och då är lägre än under nattens sömn. Dimmans förlovade land ❤ DSC_4576

Växtrum i lerum

Ett litet besökstips kommer här, lagom för en eftermiddag med härliga skor på fötterna och lågt stående sol.DSC_3902Sedan 2015 har kända trädgårdsprofiler varje år fått i uppdrag att skapa varsin liten trädgård i Lerum under projektnamnet ”Växtrum”. Lerumsbor samlas sedan och genomför planteringarna.DSC_3925DSC_3911DSC_39242017 skapade Gunnel Carlsson ”Aspens sol”. Växtvalen håller sig i en kulörskala mellan gult och rött, formen är som en sol med en mitt av rosor och strålar som breder ut sig från mitten. Som namnet antyder så ligger just denna trädgården på Aspens badplats, närmst Aludden.DSC_3915Solen har blommat fantastiskt hela sommaren och strålar fortfarande i full sensommarglans. Kan tänka mig att fröställningarna kommer hålla sig fina länge i höst.DSC_3922DSC_3928Mitten består som sagt av rosor. Gula blommor har ju aldrig varit mina favoriter, men visst är dessa rosorna vackra? DSC_3937På väg till någon av de andra 10 växtrumsträdgårdarna kan man passa på att tjuvkika in i privatträdgårdarna längst vägen, och förundras över att gräsmatta är väl ändå onödigt när man kan ha äng? Blåklint, vallmo, rölleka, högt gräs – ibland är det lite mer otämda precis lika vackert (eller vackrare?) än det tuktade välplanerade.

Just där och då

DSC_3819Denna veckan kommer inte gå till historien som den bästa. I ärlighetens namn så kanske den snarare kommer bli ihågkommen som en av de sämre. Nattens timmar har inte gett något lugn och tankar och beslut velar. Återkommande gnäll och klagan utan att göra något åt det står inte högt i kurs hos mig – framåt, förbättring, lösningsorientering, kämparglöd och ansvar är mitt sätt att se på livet och hur jag skall kunna bidra med något till den värld vi lever i, men på ett område är jag inte alls den människan jag vill vara. Jag gnäller och klagar. Hoppas att saker skall ändras men gör inga åtgärder när samma saker upprepas gång på gång. Låter det hända och blir besviken och ledsen men orkar ändå inte ta tuffa beslut för att få förändring.

DSC_3838Vaknar tidigt till kompakt dimma i två dimensioner. Dimman i huvudet kan nästan inte ta in dimman utanför fönstret. men en halvtimma senare står jag ändå ute på bryggan insvept i naturens dimma. Bröstet vidgar sig, hjärtats slag är hårda men helt lugna, surret i huvudet tystnar. Sikten i dimman är kort men insikten desto längre. Vi bor i Sverige, har gott om mat, bor bra, har ett trevligt arbete, är friska… vi är priviligierade! Vilka hinder som än må komma i min väg är det som småsten i jämförelse med de som upplevt krig, flykt och svält, de som kämpat för att överleva dagen, de som varken har pengar eller hem. Det är dags att sluta gnälla.DSC_3822

Min plats

Tidig morgon med dimma som döljer alla skavanker. Morgontimmarnas mjölkiga dis som gör ljudet dämpat, ljuset mjukt och livet till sockervadd. Jag älskar de små små vattenpartiklarna som hänger kvar i luften och ensam där ute känns det som om hela världen är min, alla andra går miste om det fantastiska.

DSC_0100

Jag både älskar lugnet som får mig att tro att i just denna stunden är platsen är min, ingen gör anspråk på att försöka ta den ifrån mig, men samtidigt finns där en liten strimma oro; hur kan ingen mer än jag vilja stå här, mitt på bryggan i livets kanske vackraste dimma?

DSC_0611

Någon timma senare befinner jag mig – precis som resten av befolkningen – framför en skärm med en prioriteringslista liggands bredvid, en lista innehållande ”dagens viktigaste måsten”. Fingrarna rör sig över tangentbordet och skriver snabbt svar på frågor, egna funderingar, planer för kommande kvartal. Jag är precis som en av alla andra.

DSC_0083

En stund tidigare var tankarna stora. Stärkta av dimmans magi var inget omöjligt, livet fritt och funderingarna livsavgörande. Ibland är vägen mellan bländande ljus och vardagsgrått inte längre än några hundra steg och två timmar lång.

Garveriet i Floda

DSC_4239DSC_4233DSC_4230DSC_4234

Oj oj oj, nu blir det många bilder…

DSC_4237DSC_4245

Blev kär på nytt i torsdags då jag i ett jobbärende besökte Garveriet i Floda. Senaste veckorna har jag haft lite för mycket att göra på jobbet så i sista stund tänkte jag nästan hoppa över mötet eftersom det inte rörde något allt för akut, men vilken tur att jag ändrade mig och gick!

DSC_4256DSC_4258DSC_4264

Skulle jag gissa så är det nog närmre tjugo år sedan jag senast var inne på området och då var byggnaden otroligt sliten. Jag jobbade extra någon dag då och då i en liten butik som Floramor hade. Utöver Jettes fina butik minns jag bara att där fanns en butik med godis och ”små-skräp”.

DSC_4311DSC_4298

Visst hade jag läst lite om Garveriet och de nya visionerna, men jag hade nog ändå inte funderat på hur det skulle vara, och när vi åkt förbi i all hast har utsidan som fortfarande är byggarbetsplats inte alls skvallrat om den fina insidan.

DSC_4274DSC_4271

Torsdagsmorgonen var kylig och ljuset hade inte hunnit vakna. Byggarbetarna hade däremot vaknat och startat morgonen med att gräva och hamra utanför entrén. En ganska diskret kylt visade ändå vart man skulle gå in och öppettiderna visade att det sedan en tid tillbaka var öppet alla dagar i veckan.

DSC_4248DSC_4249

Innanför dörren möttes man av värme, ljuvlig doft och en atmosfär som gav en stor osynlig kram. Köket är öppet och i den stora lokalen – med möbler som antingen köpets second hand eller tillverkats på platsen – finns även en liten butik. Många bygg-element har fått lite omvårdnad och kärlek och kunnat behållas från tiden då byggnaden faktiskt var ett garveri, så känslan är genuin och avslappnad.

DSC_4265

Garveriet jobbar klimatsmart efter de globala målen, vilket bland annat innebär ”zero waste”, prissättning efter kostnad och lokala råvaror.  Här kan du också ta del av föreläsningar, workshops och t.ex. lära dig mer om ölbryggning och prova olika sorter öl, eller delta i matlagningskurser för att minska matsvinnet. Aktiviteter finns både för företag, amatörer och proffs och skulle inte en kväll i provköket vara en perfekt julklapp till den matlagnings-intresserade?

DSC_4281DSC_4283

Fortfarande byggs det som sagt en hel del och ett projekt som startas upp precis nu i dagarna är Garveriets egna fiskodling. Om några månader kommer det med andra ord serveras fisk från egen odling.

DSC_4277

Garveriet har också byggt en egen vedeldad bakugn, så brödet som finns i restaurangen, och som man även kan köpa med sig hem, går inte av för hackor.DSC_4297

 

En våning upp, ovanför restaurangen och provköket finns möteslokaler, så här kan företag boka konferenser och är man ett mindre företag finns även möjligheten att jobba lite mer mobilt från Garveriet.

DSC_4309

Oavsett om du gillar inredning, är en riktig foodie eller har ditt fokus på hållbarhet så är detta en plats att besöka. Garveriets mål är att bli en matdestination och jag tvekar inte på att de kommer lyckas.

Men snälla ge mig…

…lite mer av…

DSC_3719

…morgnar som ger ordet soluppgång en helt ny dimension…

DSC_9065

…vita kanter som framhäver lövens unika former…

DSC_3713

…och frostkristaller så lätta som luft…

DSC_5977

…trädgårdar som är lika vackra på vintern som på sommaren…

DSC_3722 (1)

…blanka vatten som reflekterar minsta lilla tanke…

DSC_7773_2

…och blomblad tunna som åldrad hud.

Det är väl ändå inte för mycket begärt?

Längtan

DSC_0960

Det är gråväder ute. 10 grader varmt och långt ifrån krispigt och frostigt.

DSC_3710

Jag bläddrar bland gamla bilder och fastnar bara för dem med få färger och enkla uttryck. Frost och vatten verkar locka.

DSC_7482

Jag fantiserar om öppna vyer. Lyssnar på Designpodkastens intervju med fotograf Ragnar Omarsson där samtalet flyter in på hur uppväxtorterna miljö påverkar.

DSC_4794

Jag längtar efter lugn. Huvudet har fått jobba lite för mycket. Älskar utmaningar men när tiden inte räcker till tar tröttheten över framåt kvällen.

DSC_0932

Orkar inte tänka klart, orkar inte ta beslut, längtar bara efter någon sorts advents-lugn med varma dofter, krispiga morgnar och tomma agendor.

DSC_4470

Och snart kommer det. Advent-lugnet. Funderar på kulörer och längtar efter midnattsblåst. Julen måste inte vara röd.

DSC_1050

Men först några dagar till med gråväder och trötthet.

Dimma

DSC_2944

Här skulle man kunna bo, men det gör jag inte. Inte nu i alla fall, men kanske någon gång i framtiden?

DSC_2950

Söndagen börjar med kompakt dimma. På vissa ställen ser man bara några meter, på andra ställen rör sig luften lite snabbare och sikten blir lite längre.

DSC_2941

En vanlig väg ser plötsligt ut som plockad ur en saga som skulle kunna heta ”från här till evigheten”. Inga bilar är ute på söndagsmorgonen. Inga människor heller. Allt är tyst och världen har tagit helg.

DSC_3048

Där dimman är lite tunnare letar sig solens strålar igenom. Daggen i gräset glittrar.

DSC_3019

Strax till vänster utanför bild ligger ett hus. Utsikten är helt fri över ängarna och åkrarna. Vem blir man av att vakna till vyer som denna? Vänjer man sig?

DSC_2930

Någon gång kanske det är jag som vaknar där. Drar undan gardinerna och fastnar med blicken. Dricker te i fönsterkarmen och lyssnar på musik. Ser hur rådjuren lugnt traskar vidare och funderar på vart deras bo finns?

DSC_3045

Kanske någon gång.

 

Vardag

DSC_0589

Vardagen är i full gång och rutiner börjar sätta sig igen. Ett själsligt lugn lägger sig när inte varje dag måste innehålla tusen nya beslut att fatta. Ungefär samma frukost plockas fram, klockan visar samma tid när det är dags att gå hemifrån och vägen att gå är den samma. Dag efter dag utan att behöva fundera så mycket. Huvudet finner vila i rutinerna.

DSC_0585

Kanske är det så för alla, men tröttast är jag efter att ha jobbat med hjärnan och min bästa återhämtning hittar jag utomhus; en söndagsmorgon med dimma, en onsdagskväll med värmande kvällssol eller en regnig torsdag klädd i regnställ. Allt fint på sitt sätt ❤

DSC_0605