Hanna Wendelbo i Palmhuset

Nu känns det ju nästan taskigt att visa bilder från något så fint när det redan är för sent för att få uppleva det på plats, men Palmhuset är ju alltid en bra idé och nu blommar Kameliorna så även om Hannas utställning inte längre finns kvar kanske Palmhuset ändå lockar. Och blomsterpill kan ju ske precis vart som helst.

DSC_8616

Att träffa Hanna är som en vitamininjektion. De mönster i vackra kulörer hon skapar är precis som hon själv; varm, yvig, ärlig och framför allt så inbjudande och strålande. Det går inte att lämnas oberörd. Grattis till dig Martin!

DSC_8611

Hanna har varit med och startat blomsteruppropet som inspirerar oss att tänka svenskodlat i säsong på precis samma sätt som vi försöker tänka om maten. Av någon anledning har blommorna stått utanför det tänket förut men senaste året har frågan blivit aktuell på agendan hos flera av oss.

DSC_8607

Hannas utställning i Palmhuset visar torkade blommor i vackra små buketter, installationer i glaskupor och ett stort moln med svävande blommor och gräs. Det torkade växtmaterialet kommer från mindre svenska blomsterodlare i blomsteruppropets anda.

DSC_8617

Blomsterpill är något som för ett par år sedan växte som en stor instagram-trend. Någon gång har jag testat hemma, men denna gången fanns så mycket mer roligt material att välja på och att få sitta mitt emot Tina och bara låta mönstren växa fram ger ro i sinnet. Dofterna i växthuset, de små bladen som flyttar på sig av minsta lilla vindpust och kulörkombinationerna gör att tiden bara springer iväg. Testa själva!

DSC_8632

Tack Hanna för allt fint du delar med dig av! Nu ser jag fram emot att bläddra i denna fina boken.

 

Åre ambivalens, det goda samtalet och blod är inte tjockare än vatten

Agneta Pleijel sa i sitt sommarprat ”att skriva är att möta sig själv genom text”. Kanske är det precis vad jag försöker göra när 40-års krisen frågar mig vem jag verkligen är. Eller så vill jag bara ha någonstans att spara mina foton som visar min gamla romantiserade bild av Åre.

DSC_8271DSC_8275

Snart 38 år gammal och relativt vuxen är det lättare att se på sig själv och sin familj med en mer klarsynt blick, att ta ett steg tillbaka och betrakta hur familjen fungerar. Ett lov med många som bor nära ihop och allt blir ännu tydligare. Ens egna sämre sidor kommer i ljuset och självföraktet matas samtidigt som många funderingar om vad, och vilka, som faktiskt betyder något för en dyker upp. Precis som komplexiteten i livet kan sorgen både existera och smärta samtidigt som en styrkan kan växa ur den.

DSC_8531DSC_8265

Åre har varit den plats där mina axlar sjunker och andetagen landar mjukt hela vägen ner i magen. Åre är orten jag längtar efter så fort tåget lämnar stationen och Åre har för mig varit synonymt med ”mitt andra hem”. Kanske är det inte så längre. Jag älskar bergen, jag älskar snön, jag älskar vidderna och jag älskar luften, men min längtan är efter naturen, stillheten och vyerna, inte liftkö, fulla bilparkeringar och skryt i sittliften. Mer och mer lockar en liten stuga närmre naturen, en liten stuga där jag kan omge mig med de saker jag valt. Hur banalt det än låter är det som att min puls ändrar tempo efter vilka intryck som når mina ögon och öron. Rum med kulörer som spretar, där smulor stannar på bordet och där samtalen handlar om att få rätt ger mitt hjärta en karaktär av småfågel. Jag påminns om att det är mig det är fel på, att jag så gärna hade velat kunna blunda, kunna släppa, inte påverkas av synintrycken och bara följa med strömmen.

DSC_8448DSC_8254

Den familj jag föddes i är stor och bullrig. ”Att tala är silver men tiga är guld” är nog det ordspråk som minst passar in. Att föra fram sina egna åsikter och ha rätt är betydligt mer viktigt än att ha en dialog där man kan lära av varandra, för att lära är inte intressant, alla kan ju redan allt. Det är det sätt jag lärt mig att samtal fungerar, något annat sätt har jag aldrig fått öva på.

DSC_8425DSC_8443

Att vara tyst är fel. Att vara tyst kan vara det samma som blyg och en sämre egenskap går väl inte finna?

DSC_8522DSC_8195

Snart 38 år och relativt tyst har jag kanske insett att jag inte riktigt passar in i min familj. Att inte passa in är inte det samma som att inte tycka om. Min äldre syster har t.ex. världens största hjärta, skulle ställa upp vad som än hände och sprider kärlek och värme vart hon än går. Fin och full av kärlek rakt igenom.

DSC_8221DSC_8525

Är det kanske dags att inse att blod inte är tjockare än vatten? Att hur stor min kärlek än är för de jag delar kött och blod med så passar jag ändå bättre ihop med andra? Där tyst inte är det samma som blyg eller sur? Där funderingar kan få löpa hela vägen i sakta takt utan att behöva valideras, bedömas eller stämplas med rätt eller fel. Där de tända ljusens lågor omsorgsfullt lyser upp mjuka omgivningar. Kanske är det där jag hör hemma. Där och ute i snön.

 

 

Bästa julklappen

Får man känna sig lite ledsen över att vara för gammal för att få önska sig julklappar?

DSC_7811

Nej, jag vill inte ha massor av paket med saker i som ändå inte är riktigt vad jag själv hade valt, men ni vet de där sakerna som är så svårt att ge till sig själv? Som det känns som att man inte riktigt förtjänar? Som man inte tar sig tiden till? Det hade väl ändå blivit perfekta julklappar?

DSC_7815

Hade jag fått önska hade jag velat ha en natt här på Nääs. Nu är det inte så längesedan Stina och jag bodde över, men min längtan tar ändå inte slut. Det är något med hotellrum med högt i tak, stora fönster mot Sävelången, gammalt tegel och kalla bad i sjön tillsammans med varm bastu. De vackra miljöerna påverkar mig så starkt ❤

DSC_7807

Nu är väl jag för gammal för att skriva önskelista men i mina drömmar finns även en övernattning på Nääs Slott, en helg på Varbergs kusthotell och en weekend i Köpenhamn. Vad finns bland era önskningar?

DSC_7813Jag tror inte på att sluta med julklappar helt och hållet, på något sätt är det ändå ett sätt att visa omtanke, och traditionen har nog en så stark rot så den inte välts omkull i första taget. Men för allas skull kan vi väl försöka tänka lite längre än till de där enkla snabba köpen? Kanske kan dessa julklappstipsen vara något?

 

Hav

DSC_7790DSC_7732DSC_7782Tänk så mycket enklare livet varit om jag älskade en dag på stranden vid havet i 30 graders värme, om kusten mitt i sommaren med ett glas vitt vin i handen var en målbild och om solstolen kändes lockande en kväll vid en sjöbod.

DSC_7748Istället vill jag stå på klipporna med vinden i ansiktet, jag vill se när det går gäss på vågorna och jag mår utmärkt när fingrarna behöver vantar.

DSC_7711En arbetsdag i Varberg och en lunchrast vid havet. Vågorna slår mot berget så skum bildas och för säkerhetsskull står jag lite bredbent så inte vinden kastar omkull mig. Varberg påminner mig om Åre; I Åre möter man löpare även när det är 20 minusgrader och massor av snö – det skulle inte hända i Lerum. I Varberg pågår fullt med vattenaktiviteter när vinden kommer oavsett om det är början på december eller mitt i sommaren – skulle heller aldrig hända i Lerum. Friluftslivet, rörelsekulturen finns inte riktigt här i min hemort och kanske är det just det som gör att både Åre och Varberg känns lite nära hjärtat, att ute alltid är ett bra alternativ oavsett väder?

DSC_7717DSC_7715Denna gången lämnar jag Varberg med lungor fyllda av havsluft och trassligt hår. Vinden sätter ju sina spår, och snart får blåsten en ny chans, nästa vecka blir det två dagars jobb i Varberg igen. Längtar lite.DSC_7754

Slättens Gård

Julmarknad, krispig luft, sjunkande ljus och alldeles lagom stort. Lite trängsel i den vackra ladan men gott om luft ute på gården och i växthuset. Lika mysigt båda alternativen. Och växthuset ja, Växthuset med stort V, som kanske är det vackraste jag sett med sina arbetade detaljer helt utan att bli pråligt. Det står där stolt tillsammans med trädgårdens odlingslådor som ger sånt lugn med sin symmetri.DSC_7691DSC_7686DSC_7664DSC_7675Ett kliv innanför dörren och det som redan var ljuvligt blir ännu bättre. Vill flytta in och bli bofast.DSC_7679DSC_7681DSC_7673DSC_7674Efter novembers gråa dagar kom frosten och gjorde allt lite vackrare. Konturer som förstärks, glittret när solens låga strålar träffar kristallerna, ljuset som terapi. Hade nog längtat mer än jag själv anade.DSC_7689DSC_7661DSC_7667DSC_7654Frosten gör verkligen underverk, men en plats som denna skänker skönhet även en grå och regnig dag.Och fortfarande går mina tankar på precis samma sätt. Att bo – hur vet man att man valt rätt?

Här kan man följa Slättens gård på instagram.

Jul på Håkesgård

Som alltid vill jag tipsa om fina platser att besöka. Just Håkesgård är kanske, som bekant, en av mina favoriter som vi även bland annat besökt på sommaren här och på hösten här. Detta besöket fick jag dela med Tina. Fint med någon som också gärna stannar upp med kameranDSC_7462En liten titt in i butiken. Måste ut i skogen och leta grenar med mossa. Kan ju inte bli finare?DSC_7443Hade jag haft ett riktigt stort bord utomhus hade en låda gamla glasvaser fått stå där för jämnan. På våren med de första kvistarna på väg i blom, på sommaren med praktfulla pioner och kombinerade med vippiga gräs, på hösten med grenar från bok där både bladen och bokollonen sitter kvar och på vintern med enris som fått behålla sina små blå bär. Visst hade det varit tjusigt?DSC_7454En marschallhållare har jag länge, länge tänkt att jag vill ha i den stora lådan på baksidan. Vill ha liv även när det inte växer, och nu var det dags. Tog bara kanske två år att bestämma sig för vilken som var finast… men denna blev det tillslut. DSC_7439I växthuset ❤ Enris är nog min favorit bland barren (eller kanske lärk?). Tänker på min morfar som förr rökte fisk (tror jag det var?) på landet i en egenbyggd mojäng fylld med just enris.DSC_7438Just ett sånt här växthus skulle jag kunna tänka mig. En plats att vara, fixa, göra fint. Fly vinden när det blåser, fly stormen i sinnet när vinden blåst dit…DSC_7430Älskar trädgårdar med många rum och många olika platser att slå sig ner på. Lite som ett äventyr att gå runt en häck och se vad man hittar där.DSC_7434Återigen. Enris-kärlek!DSC_7433Såhär såg det ju ut hos mig förra året. Detta året blev det bara tre hyacinter i en mindre kruka. Alltid denna ambivalens. Vill fixa redan tidigt, men då känns det för tidigt – och sedan när det är dags har jag redan börjat räkna ner tills vi skall åka till Åre och då blir det nästan onödigt att göra för mycket för några få dagar.DSC_7458Och till sist, nedan: Kanske har hon råkat få lite av maten utanför munnen? Hur gullig? Påminns om djurens förmåga att bara utstråla självklarhet. Inte bry sig, bara göra det som känns bäst just där och då. Har så mycket att lära…DSC_7429Tack Marie för ett – som alltid – fint besök! Och har ni chansen – Bo över en natt!

Robin Delselius

DSC_7019Om det är något jag skulle önska till vårt lilla torg i Lerum så är det en bra soppbuffé. Soppa känns väl mest förknippat med höst för många, men tänk t.ex. nässelsoppa på våren och kall gazpacho på sommaren – visst finns det soppor för varje årstid?DSC_7018Härom dagen passade jag på att gå förbi Robin Delselius för pumpa-soppa. Älskar när det är just buffé så man själv kan välja vad man skall toppa med. Just den dagen fanns grönkål, yoghurt, kockos, krutonger och en mix av rostade frön och nötter. Hur gott som helst! DSC_7017Som alltid är lokalen nästan lika viktig som maten för mig. Visst kan smakerna vara bra på många ställen, men för att jag verkligen skall vilja sitta kvar och känna riktig matro måste omgivningen ge mig lugn. Mjuka kulörer, vackra detaljer och fin bordsgranne, kan inte annat än trivas.DSC_7020Avslutar med en kyrka – Katarina kyrka. Odöpt och icke-konfirmerad älskar jag ändå kyrkor, byggnader som fått så mycket kärlek av stolta arkitekter genom tiderna. Hoppas verkligen vi förstår värdet i att bevara och ta hand om våra fina kyrkor även framöver. Vackra omgivningar gör nog oss alla gott, oavsett om det är hem, caféer, gator och torg eller i naturen.

HAY

DSC_6937Hotell lite då och då – himla härligt alltså ❤ Glömma tvätten, disken och allt annat för en natt eller så. DSC_6941Särskilt när utsikten från rummet är arkitektur vacker som få. Fler byggnader borde ha denna härliga blå kulören! Gissar att byggnaden känns igen…DSC_6976Skrivbordet på rummet hade nog ingen av döttrarna tackat nej till. I alla fall inte spegeln!DSC_6997Blir sugen på att sätta tavlor sådär – över ett hörn. Måste bara hitta lämpligt hörn. Har ett i åtanke men lite osäker på om man verkligen kan sätta upp ramar såpass nära kaminens skorsten?DSC_7002Lobbyns kulörer som går igen i rummen. Älskar koncept som går hela vägen, där alla detaljer hänger ihop. Där inget lämnats åt slumpen och alla valen är gjorda för att bidra till helheten.DSC_6958Men visst är det lite Stena Line-känsla med heltäckningsmatte-korridorer?DSC_6965Frukost!DSC_6966Och frukost igen. Älskar att slippa ordna själv och kunna sitta länge. Smaka på sådant min vanliga frukost inte brukar bestå av. Vara mätt fram till nästa dag…DSC_6970Golv – kanske skulle man inte vara så feg ändå? För visst blir man glad av att få gå på stjärnor?DSC_7006Tack HAY Market för denna gången. Kanske ses vi igen!

Lite fler hotell här

Den vackraste av vyer

DSC_5813När örat gör ont och huvudet är så trött så ord börjar falla bort ur minnet. När förkylningar och sjukdomar härjar fritt och schemapussel tar allt för mycket tid. När vårlökar blir liggandes i påsar, deadlines missas och ambitioner får sänkas. Då plockar jag fram berget framför mina ögon. Berget, de öppna vyerna och ljuset. Allt annat är genast glömt och förlåtet och livet är bra fint ändå.

Åre ❤

Längst vägen

DSC_5714Vi sitter i bilen. Turas om att säga ”men titta där – så otroligt vackert”. Ibland byter vi ut frasen och använder ”vilken utsikt!” eller ”ser du så fint?”. Båda liknar vi papegojor som upprepar sig gång på gång.DSC_5703Men det går ju inte bli annat än kär. Vyerna är så vackra, solen växlar från lågt kallt morgonljus med frost och dimma till strålande sol för att till sist ge oss glittrande varmt kvällsljus.DSC_5707När vi stannar till i Vemdalen har molnen dragit in över berget. Vinden är kall men luften gör underverk efter att ha suttit stilla i bilen. Huvudet piggnar till på några sekunder.DSC_5698Här vet vi inte om vi kommit fram till vintern eller hösten. Att åka från något som nästan var sommar och plötsligt sätta fötterna i frost och snö känns nästan overkligt.DSC_5706Med snörade skor traskar vi upp på fjället, skyddar öronen från blåsten och konstaterar att liftarna som står som stålskelett snart kommer leverera skidåkarglädje till både barn och vuxna, och att lugnet som berget nu levererar kommer bytas till liv och rörelse.DSC_5720Jag vill inte gå ner igen. Det är här på berget med vinden i håret som jag känner hur liten och betydelselös jag faktiskt är, en liten, liten människa som fått chansen att vara en del av moder jords stora kretslopp. Härligt, underbart betydelselös ❤