Den vackraste av vyer

DSC_5813När örat gör ont och huvudet är så trött så ord börjar falla bort ur minnet. När förkylningar och sjukdomar härjar fritt och schemapussel tar allt för mycket tid. När vårlökar blir liggandes i påsar, deadlines missas och ambitioner får sänkas. Då plockar jag fram berget framför mina ögon. Berget, de öppna vyerna och ljuset. Allt annat är genast glömt och förlåtet och livet är bra fint ändå.

Åre ❤

Längst vägen

DSC_5714Vi sitter i bilen. Turas om att säga ”men titta där – så otroligt vackert”. Ibland byter vi ut frasen och använder ”vilken utsikt!” eller ”ser du så fint?”. Båda liknar vi papegojor som upprepar sig gång på gång.DSC_5703Men det går ju inte bli annat än kär. Vyerna är så vackra, solen växlar från lågt kallt morgonljus med frost och dimma till strålande sol för att till sist ge oss glittrande varmt kvällsljus.DSC_5707När vi stannar till i Vemdalen har molnen dragit in över berget. Vinden är kall men luften gör underverk efter att ha suttit stilla i bilen. Huvudet piggnar till på några sekunder.DSC_5698Här vet vi inte om vi kommit fram till vintern eller hösten. Att åka från något som nästan var sommar och plötsligt sätta fötterna i frost och snö känns nästan overkligt.DSC_5706Med snörade skor traskar vi upp på fjället, skyddar öronen från blåsten och konstaterar att liftarna som står som stålskelett snart kommer leverera skidåkarglädje till både barn och vuxna, och att lugnet som berget nu levererar kommer bytas till liv och rörelse.DSC_5720Jag vill inte gå ner igen. Det är här på berget med vinden i håret som jag känner hur liten och betydelselös jag faktiskt är, en liten, liten människa som fått chansen att vara en del av moder jords stora kretslopp. Härligt, underbart betydelselös ❤

Oktober

DSC_5740September har precis blivit oktober och fortfarande lever jag i tron att det är sensommar. Lågskor, skinnjacka och tunn vindtät tröja på löparrundan är verkligheten för mig. När vi kommer fram till Åre är det mörkt, kvällen kommer tidigare för varje dag som går och skymningen gjorde sig påmind strax efter Vemdalen.DSC_5739Natten är tyst och när morgonen kommer blir förvåningen stor. Vitt överallt!? Tanken har inte ens tänkts. Packningen är helt felplanerad, och planerna får ny inspiration. De där löparskorna med hål på tån stannar i hallen och kängor känns mer aktuella. Vantar? Vart har jag egentligen dom? Och jacka? Vad som helst blir bra, bara jag får komma ut. Gärna redan för en stund sedan, för vem blir inte glad som ett barn på julafton av snön?DSC_5786Jag traskar mina vanliga vägar, hälsar på husen som är mina vänner, tittar efter om något nytt har hänt i våra kvarter. Fryser om händerna och andas den så länge efterlängtade fjälluften. Undrar varför det blir så sällan jag står just här, med berget i ryggen och sjön framför mig, med vinden i ansiktet och håret fullt av snöflingor.DSC_5766Med iskalla fingrar plockas fröstänglar och blommor som ser lika förvånade ut över snön som jag. Tillsammans traskar vi hemåt för att tina inne i sällskap av mängder med te. Oktober kunde nog inte börja bättre.

Stockholm i tre bilder

DSC_4129Fika är inte min starkaste gren. Älskar mat och vill gärna äta sällan men mycket. Dock inte denna gången, då en god liten raw-boll och en kopp te blev sällskap till ett telefonmöte.DSC_4135Tittat på dessa så många gånger på Designtorget. Försöker hitta användningsområde som inte är espresso…eller är det dags att lära sig dricka kaffe?DSC_4113Suddigt och oklart foto från Bacchus Antik, men var ändå tvungen att spara… Vilken dröm! Här finns allt jag älskar, nästan som en bättre upplaga av det jag tycker om mest med Röhsska museet. Många, många, många år har jag önskat mig denna. Fortsätter drömma…

Utan titel

DSC_4590Det är här, i morgondiset, som tankarna är som klarast. Banorna får bli långa och slutsatser är närmre än någonsin. Inget avbryter, inget pockar på uppmärksamhet, ingen förväntar sig respons precis just direkt nu. Dimman är som ett skydd mot verkligheten, som en mjuk omslutande stoppning. Det är här jag stannar mitt i steget och inser att det finns så mycket vackert, samtidigt som andra saker tar emot. Inser att dans på rosor inte är något eftersträvansvärt dag efter dag. Inser att pulsen just där och då är lägre än under nattens sömn. Dimmans förlovade land ❤ DSC_4576

Omayma – Frukost på Nytorget

DSC_4529Ibland vet jag inte vem mitt sanna jag är, om det finns någon sådan? Jag brottas med mina tankar, trycker ner mig själv och skrattar lite hånfullt i hemlighet åt hon som fortfarande inte kan ge en samlad, sammanhållen självbild.  Men någonstans måste jag nog ändå till sist erkänna; även om mitt starkt bultande hjärta säger lantis och skogens friska luft känns mest som hemma, så gillar jag Stockholm mer och mer. Jag hittar på vägarna utan att behöva telefonens hjälp, känner mig hemma på vissa gator och har en runda att springa.DSC_4539DSC_4546Att faktiskt känna sig hemma och uppleva ett lugn i en stad gör mig förvirrad. Jag vill gå ut och äta, testa nya restauranger, uppleva nya smaker. Väljer inte de ställen där kön ringlar sig lång men kan ändå tänka mig kryp-in där platserna är få och grannarna på bordet bredvid hamnar nära. Listan på ”ställen att besöka” är lång. DSC_4542DSC_4543Ett av de där ställena var Omayma. Litet, frukost hela dagen, färgglatt, mycket grönt. Lät som gjort för mig och det var det också. Skulle gärna smakat på allt, men fick nöja mig med en blandad frukosttallrik och sedan gröt. Himla gott! Ännu en liten pärla som får Stockholmskärleken att växa….även om sanningen nog ändå är den att det är i skogen jag hör hemma.

Växtrum i lerum

Ett litet besökstips kommer här, lagom för en eftermiddag med härliga skor på fötterna och lågt stående sol.DSC_3902Sedan 2015 har kända trädgårdsprofiler varje år fått i uppdrag att skapa varsin liten trädgård i Lerum under projektnamnet ”Växtrum”. Lerumsbor samlas sedan och genomför planteringarna.DSC_3925DSC_3911DSC_39242017 skapade Gunnel Carlsson ”Aspens sol”. Växtvalen håller sig i en kulörskala mellan gult och rött, formen är som en sol med en mitt av rosor och strålar som breder ut sig från mitten. Som namnet antyder så ligger just denna trädgården på Aspens badplats, närmst Aludden.DSC_3915Solen har blommat fantastiskt hela sommaren och strålar fortfarande i full sensommarglans. Kan tänka mig att fröställningarna kommer hålla sig fina länge i höst.DSC_3922DSC_3928Mitten består som sagt av rosor. Gula blommor har ju aldrig varit mina favoriter, men visst är dessa rosorna vackra? DSC_3937På väg till någon av de andra 10 växtrumsträdgårdarna kan man passa på att tjuvkika in i privatträdgårdarna längst vägen, och förundras över att gräsmatta är väl ändå onödigt när man kan ha äng? Blåklint, vallmo, rölleka, högt gräs – ibland är det lite mer otämda precis lika vackert (eller vackrare?) än det tuktade välplanerade.

Sensommardagar

DSC_3213DSC_3211Jag växlar mellan höstpepp och sommarslutsvemod. På några dagar är tempot uppe i 300km/h igen och jag älskar det samtidigt som jag vet att jag inte kommer kunna hålla samma tempo i evigheter. DSC_3203Planering är mitt sätt att försöka få kontroll på tusen uppgifter och samtidigt försöka hitta små hål för inspiration. Tillsammans med skogen är vackra miljöer och fina platser mina bästa ställen för återhämtning, uppladdning och just inspiration till hela livet, för visst kan inspiration handla om så mycket mer än att byta väggfärg? Inspiration att få vakna till ännu en dag fylld med möjligheter. Inspiration – eller förväxlar jag det med lycka? Kanske är det lite samma?DSC_3219Att besöka Nääs Fabriker skall planeras in, Helgluncher i glasverandan när solen fortfarande kan ge känsla av sensommar, svampplockning i Tollereds skogar följt av fika i kafét eller kanske en övernattning snart igen? Här trivs jag så bra och fylls av ett härligt lugn. DSC_3202Har jag riktig tur kanske det finns tillräckligt med värme för en stunds semsommar-SUP. Ja, nu tror jag nog ändå peppen vann över vemodet. Hoppas ni känner det samma!

Gunnebo kaffehus och krog på Gunnebo Slott

Vill så gärna dela med mig av härliga ställen som går att besöka i fina Sverige och detta är en sådan plats:

Till Gunnebo Slott och trädgårdar åker man nog främst för trädgårdsinspiration eller kanske för att gå på sommarteater, men även restaurangen är väl värd ett besök.

DSC_3086DSC_3055

Jag väljer hellre att äta lunchen ute, än sena middagar, dels eftersom jag aldrig gillat mat sent på kvällen men kanske främst för att luncher oftast känns mer avslappnade, tillåtande och opretentiösa. Att det ofta finns salladsbord är såklart också en stor fördel för en grönsaksälskare.

DSC_3009DSC_3014DSC_3020

Att äta ute är så mycket mer än att bara bli mätt, alla sinnen skall vara involverade om jag skall bli riktigt nöjd. Lokalen påverkar mig nästan lika mycket som maten som serveras, och är det stökigt med hög ljudnivå blir det sällan fler än ett besök. Dofter, synintryck och personalen – alla detaljer räknas och de bästa ställena har hittat en helhet där allt hänger samman.

DSC_3024DSC_3031DSC_3025DSC_3050

På Gunnebo är golven väl nedtrampade, borden är skavda på de rätta ställena och stolar har patina som bara går att få en äkta vägen. Vackert omhändertaget, mjukt och med en utstrålning av kärlek. Någon har tagit om hand, vårdat och brytt sig om. Kulörerna är samspelta och levande utan att skrika, blommorna är nyplockade och behöver inte skryta för att synas.

DSC_3042DSC_3059DSC_3082DSC_3076

Ja, men just det – maten – det är ju ändå en restaurang! Maten är KRAV-märkt, säsongsanpassad och så närodlad som det går. Mycket är plockat i den egna trädgården och annars försöker man hitta producenter i närområdet. Förutom lunch finns även fika och Gunnebos egna te som går att köpa med sig hem från butiken. Under sommarens högsäsong kan det bli rätt så fullt, så de populäraste lunchtiderna hoppar jag gärna över, men har man inget emot kö och att vänta på bord funkar ju även det. MEN – vad är egentligen vackrare än att sätta på sig regnjackan, stövlarna tillsammans med en varm tröja och vandra runt bland växter och jord? Dofter som blir tydligare och lugnet det ger? För att sedan värma sig med en härlig lunch och en varm kopp te? Låter väl som en fin höstplan att se fram emot?

DSC_3080DSC_3062

 

Röhsska museet

Kommunala museer har så mycket att erbjuda och ändå tar vi (läs:jag) oss sällan tiden att besöka de museer som finns nära i vardagen. Åker man bort blir det helt plötsligt en annan sak, tiden finns på ett naturligare sätt och kanske handlar det också om nyfikenheten för den nya platsen.DSC_3970Carl-Harry Stålhane. Kanske det vackraste jag vet.DSC_3973

 

I alla fall;

Vi tog oss till Röhsska museet som haft nypremiär för ett par månader sedan. Just Röhsska är ett av mina favoritmuseer eftersom intresset för ”hem och att bo” är så stort. Älskar att se vilka saker som funnits i hemmen genom tiderna. Saker man känner igen som väcker barndomsminnen, saker man en gång i tiden ratat men som nu känns lite lockande, saker som imponerar med sin hantverksskicklighet som väcker frågor om vad vi nuförtiden egentligen kan skapa, om hantverket har dött ut.

DSC_3957

Saker – i tider då stora delar av samhället reflekterar över konsumtion, produktion och hållbarhet är det intressant att kunna backa och fundera över vad som stannat kvar över tid, vilka saker som tilltalat just mig genom alla år, vad som verkligen får mitt hjärta att klappa, för ”saker” påverkar mig i allra högsta grad.

DSC_3965Som avslutning, Helena Sandström fantastiskt vackra halssmycke ”Lönnfrökrage”. Här lever i alla fall hantverket vidare ❤