Rosendals trädgård

En söndag i Februari. Snålblåst, regnigt och kallt. Riktigt ruggigt! Att vilja ha krispig vinter före våren anländer, men tänka att nu är det kanske ändå för sent  så låt våren komma…Jag öppnar dörren in till Rosendals trädgårds växthus. Doften av jord, växtkraften och den spirande känslan gör mig nästan yr av vårkänslor! Blommor och blad blandas med vackra vaser och fröer. Underbart!Men också inte en endaste sittplats ledig, otroligt långa köer i cafét och trångt till och med utanför växthusen. Jag är långt ifrån ensam att fly söndagsrusket.Ändå måste jag stanna en liten stund, dofta på mimosan, förundras av de skira små anemonbladen och räkna antalet pelargon-sticklingar. Vissa platser är så kära så till och med trängsel går att stå ut med ❤

Rosendals Trädgård igen och igen och igen

Kan man ha ”stammis-hak” som ligger 45 mil hemifrån? Om det är möjligt så skulle Rosendal och Pom och Flora vara mina sådana. Börjar ju nästan känna mig lite hemma där nu.

Av alla pampiga växter med fantastiska blommor så är det ändå något i de små, enklare varianterna som lockar mig. Vildpelargonen överst – hur ljuvlig är den inte? Strukturen i bladen…

Det var ju det där med det enkla. Taklök, några snödroppar. Vad är det Ernst säger; ”i det enkla bor det vackra…”

En plantering med vildtulpaner eller en kruka som egentligen inte stämmer i storleken. Ljuvligt ändå!

Och denna väggen! Som jag funderar på i förväg och undrar vad som kommer finnas uppställt just idag. Kondensen på rutorna, det mjuka ljuset som skapas av de dimmiga rutorna. Inget kunde väl vara bättre?

Sedan finns ju de mer maffiga kreationerna. Vackra dom med såklart. Fint också att lite mer vild natur med grenar fått lyfta buketten ytterligare ett snäpp.

Valde soppa. Som alltid. God topping, gillar när det blir kontraster i struktur och kallt och varmt samsas.

Egentligen skulle man ju vilja smaka på allt. Vet inte riktigt varför jag inte tog en smörgås också? Färskost, citron, mandel, oregano, sotad purjolök – ungefär alla goda smaker samlade.

Denna var ju också fin, men kanske inte mitt förstahandsval.

Blomblad på fin-fikat. Klart det skall se fint ut! Undrar om det ger någon smak?

Krispiga tulpaner. Tänk, snart är dom där ute i rabatterna. Om rådjuren är snälla vill säga.

En av mina barndomsfavoriter – iris – men då hellre i blått. Nu gillar jag den även i den ljusgula kulören.

Vårgäck, eller är det korrekta namnet vintergäck förresten?

Undrar just om det går att få till ett besök i kommande vecka…

Rosendals trädgård

Några ställen har nästan blivit rutin att besöka när jag är i Stockholm. Rosendals trädgård är ett sådant ställe och i söndags när det var dags för lunch – efter att ha trampat trampbåt i kanalen enligt dotterns önskemål – var det dags att styra stegen mot de vackra blommorna, de ljuva växthusen och den goda maten.

Väl framme vände vi nästan i dörren. Kön var så lång så växthuset inte räckte till. Men kanske är det ändå så att den som väntar på något gott…

Inne i växthusen var det dock gott om plats. Solen gassade så utomhusplatserna var hett eftertraktade och inomhusplatserna mer än varma och ratade.

Vi traskade förbi detta fina vildvinet – precis så vill jag att det skall klättra på min pergola…

…och satte oss under äpple och päronträden.

När den kalla goda soppan var slut så gick jag en sväng för att få lukta, känna och andas in allt fint.

Rosendal gör egna krukor. Superfina! Dock passar de inte hos oss.

Detta är en av mina favoritplatser – väggen direkt till vänster innanför ingången till växthuset där blommor och vaser säljes. Här står alltid mycket fint uppställt och ljuset silas och bryts så vackert genom glasvaserna.

Dagen före hade ett bröllop ägt rum på Rosendal och här och var stod små vaser med luktärter. Tyvärr visste inte personalen vilken sort det var, men doften var helt ljuvlig.

Finare ”left over” hittar man nog inte ❤

Här är fler bilder från fina Rosendal. Nästa besök kommer inte bli en helg under semesterveckorna, bäst trivs jag nog här en vardag under hösten eller våren. Lugnt och fortfarande så vackert.

 

Rosendals trädgård

En dag på mässa och en lunch med IKEA ger sug efter frisk luft. Tänkte att en promenad runt Djurgården blir lagom att hinna med före tågets avgång och plötsligt står jag där och öppnar dörren till Rosendals trädgårdsbutik, som om fötterna styrt dit av sig själva. Kanske är det den plats jag besökt flest gånger i Stockholm, eller enklare uttryckt; en absolut favorit-plats som ger längtan i hela kroppen.

Allra mest tycker jag om platser som denna när det inte är säsong. Sommar med trängsel under äppelträden kanske har sin charm men att få växthusen, trädgårdsgångarna med snö och det väldoftande caféet nästan helt för sig själv är ändå betydligt bättre. Visst blommar inte trädgården nu, men butiken kompenserar min längtan efter grönt med hundratals vårlökar.

Jag kan liksom inte sluta klicka med kameran. Allt är vackert, allt utstrålar livskraft och allt doftar ljuvligt.

Efter en stund som känns allt för kort inser jag att det är bråttom till tåget. Hur kommer det sig att tiden bara försvinner när man befinner sig i fina växthus?

Lite vår fick dock följa med på tåget hem och står nu på köksbordet.

Rosendals trädgård

Februari-månad förknippas knappast med ‘trädgård’, men Rosendals trädgård är så mycket mer än ”bara” odling, växter och rabatter. Så mycket mer att sociala medier alltid visar någon aktuell bild från Djurgårdens pärla. Just detta ger mig lite ambivalens då det verkligen är tacksamt att genom t.ex. instagram få upptäcka nya platser man aldrig annars hade uppmärksammat, dock blir man sällan ensam på platserna och trängsel är inte riktigt min melodi.

En lördag i februari var det alltså fullt med folk ute på Rosendal. Kanske tack vare bilder från pressevent och blogginlägg som läses av många, kanske bara med anledning av platsens charm. Trots folkmyllret är fortfarande Rosendal en Stockholmsfavorit för mig.

Växthus-kärleken är något som hängt kvar sedan Oscars höjd hade sin verksamhet i de äldre växthusen. Några av mina starkaste och käraste barndomsminnen är från de gånger vi följde med mamma när hon skulle köpa blommor. Vid entrén stod snittblommor och i en nedsänkning i jordgolvet slängdes de snittblommor som inte dög till försäljning. Den fördjupningen är min barndoms bästa guldgruva, där kunde man plocka upp lite tilltufsade fresior och få ihop till en kortstjälkad mindre bukett.

Nog om det, men Rosendals växthus påminner mig om Oscarshöjd och de lättare, söta blomdofterna som blandades med mörkare doft från jordgolvet. Samma känsla på något sätt.

I februari är det inte direkt odlingarna som lockar – även om de torkade fröställningarna kan vara nog så vackra – utan snarare är dragningskraften att få kliva in i växthusen, mötas av vårkänslor bland alla växter och slå sig ner för att fika. Fint det med.

 

Nästa gång blommor nog rabatterna igen och kanske blir det fika under äppleträden ❤

 

 

Rosendals Trädgård

Rosendals Trädgård har stått med i min bok – där jag skriver upp platser, butiker och restauranger jag gärna skulle besöka – länge nu. Vid senaste Stockholmsbesöken har tiden varit snål eller så har det varit fel årstid och mindre lockande. Trodde nästan inte det skulle bli av denna gången heller då barnens önskningar har fått gå i första hand, men efter många timmar på Moderna Museets skaparverkstad var dom ändå lite sugna på att få springa av sig. Och vilken tur för mig!

Där fanns så mycket fint att se. Önskar bara att vi kommit i tid så café, restaurange och butik inte precis skulle stänga. Men nu vet jag till nästa gång att det helt klart är värt att ta sig tiden att åka hit.

Fler bilder kommer nog…

Tror kanske att tips-tacket skall gå till Elsa

Hemma?

Ibland undrar jag verkligen varför jag – och fler med mig – fastnar i någon form av navelskåderi. Senaste året (eller kanske åren?) har jag funderat orimligt mycket på vad som är hemma, vad som gör ett hem och vad jag vill få ut av det.

När jag kliver innanför dörren till det som är mitt hem vill jag känna någon sorts ro, jag vill så gärna att mitt hem skall vara min lugna plats där energin fylls på och där jag hittar ett lugn. Precis den känslan kan jag få springandes ensam i skogen runt häcksjön, i längdspåret långt bort från elljusslingan eller på en klippa med vinden i ansiktet. Fullkomlig ro och energipåfyllning för alla sinnen.

Samma sak kan hända på platser som t.ex. Nääs Fabriker eller Rosendals trädgård, favoritställen där allt bara känns rätt. Miljön runt mig påverkar mig så otroligt mycket och känns inte atmosfären rätt trivs jag inte fullt ut. Jag undviker vissa mataffärer (för mycket röda och gula stora skyltar), restauranger (med skränig ljudnivå och sittplatser som vänder ryggen mot entrén eller mitt i gångstråk), och ”retail”affärer (som inte förstått vikten av en bra visual merchandiser).

Nu är vi i Åre. Åre har varit mitt andra hem. För femton år sedan såg byn helt annorlunda ut mot nu, affärerna var mindre, torget var gammalt och genuint och inga stora klumpiga byggnader fanns. Jag förstår till fullo utbyggnaden av bygden – miljön här är underbar och för att fler skall få ta del av den behövs utbyggnad, kanske hade en del saker kunnat göras lite mer….passande (?) dock. Nu är torget är inte längre mitt hemma, Ica-affären har växt och vissa veckor är trängseln stor till och med i längdspåret. Men jag älskar fortfarande bergen, snön, vyerna…

Huset vi bor i är min pappas och mammas. Att bo i något som inte är ens eget är alltid en utmaning för mig – …och nu är vi tillbaka på navelskåderiet. Varför kan jag inte bara vara här och inte fundera så mycket? Men det går bara inte. Jag ser golvmattan som är allt för liten (stengolv så en stor mjuk matta skulle ”behövas” för att ta ner ljudnivå, göra sittplatsen mer ombonad och dessutom rama in en rumslighet eftersom det är ett stor öppet rum med högt i tak), jag ser den nya lampan som är i kallt stål (vitmålade väggar, stengolv….att tillföra mer hårda material är kanske inte rätt väg att gå om man vill skapa någon ombonat, med trevlig ljudmiljö) och istället kunde varit en Pia-lampa eller en stor rislampa. Jag tänker på den svarta mattan som hänger på väggen som en stor mörk svart ruta och tror att balansen hade känts så otroligt mycket mer harmonisk om det mörkaste kulörerna fick grunda rummet istället för att komma högt uppe på väggen… Nu behöver jag ju inte radda upp alla saker som gång på gång på gång bara plingar till i mitt huvud, utan frågan är ju snarare hur man får bort det där plingandet i huvudet?

Åre är fortfarande platsen i mitt hjärta, men kanske skulle jag tycka lika bra om ett annat berg? Ett berg med mindre trängsel, med färre stora affärer och med en liten stuga att göra som man själv vill i? Kanske finns ”hemma” även längst bort i det längdspåret. Kanske är det dags att bli vuxen och skaffa något eget.

2017

Ett år sammanfattat via blommor och blad.

JANUARI

Även om jag knappt minns det så började tydligen året med snö. Vi hade nyss kommit hem från Åre och då som nu var den där ambivalensen där. Fina Åre som byggs ut i ett så högt tempo så vi inte riktigt hinner med. Fina Åre som nästan blivit överexploaterat.

Vårlökar dök snabbt upp i butikerna och tempot på jobbet var högt. Hela jobbåret har varit fartfyllt, lärorikt och roligt. Men hur roligt det än varit skall 2018 få innehålla energi även till annat. 

FEBRUARI

Februari var möbelmässa och ett fullt Hötorg.

Är man i Stockholm får man passa på att besöka Rosendal.

Hemma stod ornithogalum bredvid sängen och 5 års dagboken var tom – då liksom nu.

 

MARS

I mars var några morgnar fyllda med frost. Även om färgerna är monokroma är naturen vacker och alltid finns något att plocka i naturen. I mars hittade jag fina fröställningar som fick stå på kökshyllan.

APRIL

Så kom april och man kunde skymta grönt här och där. De första penséerna fick flytta ut på entrétrappan

I slutet på månaden sprack många knoppar ut i blom och varje sekund skulle kunna spenderas utomhus med kamera i högsta hugg.

MAJ

Inte många månader slår maj i skönhet. Allt spirar och är så ljuvligt nygrönt. Hemma står små buketter överallt. I maj har jag också mer jobb än någonsin och nätterna framför datorn är många. På något sätt säger ändå kroppen att hur mycket som än finns att göra skall aldrig utomhustid och träning prioriteras bort.

Nästan varje dag får någon gren som hunnit blomma över bytas ut mot något annat smått ljuvligt. Är inte mitt hem i hyfsad ordning får jag ingen ro. Det blir så tydligt för mig, hemma är en så viktig plats. Det är där – och i skogen – jag hittar lugnet, men för att kunna göra det behöver jag trivas och det gör jag inte med disk på diskbänken och skor att snubbla över i hallen. Ungefär här börjar barnen också prata om kaniner, en övertalningskampanj som efter många månader lyckas.

Ett jobbärende i Varberg passade perfekt i tiden då Varberg visade sig från sin allra vackraste sida och blommade längst hela havet.

I maj blommade också min systers fruktträd. Om det är någon gång trädgård är som bäst måste det vara i maj.

JUNI

Juni kom med pionfrossa på instagram och bloggar. Juni kom också med midsommarhelg. Högtider då man förväntas vara uppe hela natten och skåla passar inte mig. Vårt midsommarsällskap fick stå ut med att jag som vanligt vill dra mig undan efter ett tag och gärna tar en sväng i naturen istället, och där på Ramsvikslandet fanns fina prästkragar.

JULI

I Juli blommar det fortfarande fint och Lisa och jag har några dagar själva i Stockholm. En eftermiddag äter vi glass på Rosendal där Lisa ser sitt livs första råtta. Dock ser vi mycket annat fint också, som en av mina favoriter – sommarljus – när det kommer till sommarblommor. Så skir och ändå stark på något sätt.

AUGUSTI

Redan i augusti blir det mörkare om kvällarna och de vita växterna är som vackrast i skymningen. Även om jag jobbat mer eller mindre hela sommaren skall det bli skönt med rutiner igen. Barnen har varit lediga sedan skolavslutningen och nu känns det verkligen som om det är dags att lämna dagar utan styrning och struktur.

Den där pergolan jag pratat om i evigheter verkar tillslut bli verklighet och planer för vad som skall planteras börjar så sakteliga ta form. Kornell är en favorit men får nog egentligen ingen naturlig plats. 

SEPTEMBER

September och äntligen höst. Högsommar har aldrig varit min favorit, så när doften av höst börjar smyga sig på välkomnar jag med öppna armar. September är lurigt, en dag sommar, nästa dag höst.

Till öppna spisen finns fortfarande mycket fint att plocka.

OKTOBER

I slutet på oktober är vi på lovledighet i Åre. En kort förmiddag bjuder på snö men mestadels är det höstväder. Och mitt där band det vissna finns fortfarande någon sorts margurit eller prästkrage. Efter Åre är barnen också övade 2 kaniner.

NOVEMBER

November ger frost och mörkret har verkligen tagit över kvällarna. Jullängtan kryper sig på och när Weronica skriver om adventsförväntan svämmar nästan kroppen över av längtan.

I november händer också något som bara inte får ske. En alldeles för ung människa lämnar oss och jag kan fortfarande inte förstå att det är sant.

DECEMBER

December och egentligen alldeles nyss. Ändå känns det så avlägset?

Den där mysiga känslan med julförberedelser stannar upp i mitten på månaden när jag och barnen tar sovtåget till Åre. Åre bjuder oss på mer snö än vi kan önska och att se barnens skidglädje eller tända pannlampan och glida några mil i längdspåret om kvällen är så mycket värt.

Ett år går fort. På tok för fort känns det som ibland. Ändå har vi hunnit samla minnen, glada som sorgliga. De där stunderna med barnen nära – som när vi alla 3 bodde i Lomma i en 1.40 säng – är ändå de allra bästa. Det är de små stunderna jag samlar närmst hjärtat.

2016

2015

 

SparaSpara

Delad glädje är dubbel glädje?

I jobbet och även privat har det blivit ett par resor till Stockholm senaste året så nu hittar till och med jag, helt utan lokalsinne, åtminstone hjälpligt i vår fina huvudstad. Några favoriter får återkommande besök men nu är jag lite sugen på att se nytt vid nästa besök. Så vart hittar man de bästa tipsen?

Artipelag var ett ställe jag länge velat besöka och när tillfälle gavs i augusti överträffade det förväntningarna.

En toalett som fått extra kärlek är aldrig fel. Dessutom hör den till bästa Pom och Flora. Skålmat (fortfarande favorit!) på högsta nivå!

På Pom och Flora finns ju även annat, men det är skålmaten jag ständigt längtar efter.

Oscar och Clothilde är väl egentligen inte riktigt mitt förstahandsval men bland sakerna som är ”lite för mycket” för mig finns ett och annat som får hjärtat att slå hårt. Dessa harar/kaniner (?) skulle jag mer än gärna ta med hem.

Även Snickarbacken 7 är värt återkommande besök liksom Gamla orangeriet, Zetas och Rosendahl. God mat har jag funnit på Portal och Hermans, är ju förtjust i mat som innehåller mycket grönt. Men kanske vill någon dela med sig av en ny pärla?

Stockholm i juli del 1

Hur mycket jag än älskar att få komma iväg över en helg eller ett par dagar med barnen så går det inte förneka att det oftast blir på Stinas villkor. Är man yngst orkar man inte vara uppe lika sent eller titta i lika många affärer, benen blir fortare trötta och når man inte upp till Gröna Lunds längdgränser är det liksom inte mycket att göra. Som snäll storasyster får man ofta stå tillbaka för sin yngre – mycket viljestarka – lillasyster. Många gånger önskar jag att dela på barnen för att ha gott om tid med dem en och en men när livet liksom visar sig från sin sanna sida är tiden oftast knapp.

Men så plötsligt kom möjligheten. Lisa var Stockholmssugen, Stina ville vara hos farmor, mannen var bortrest på tävling och jobbet kunde vänta tre dagar. Man får passa på när möjligheten ges, så Lisa och jag bokade in oss på tåget mot huvudstaden.

Huvudstaden som jag börjat känna mig bekväm i. Staden jag aldrig trodde jag skulle lära mig hitta i men som så sakteliga har ristat in sitt vägnät i minnet. Stockholm som är så vackert så det inte går att förneka dess skönhet ens för en skogsmulle som mig.

 

Vem kan motstå en utsikt som denna? Oavsett väder är vyn så fantastiskt vacker men i kvällsljus blir allt – om möjligt – ännu lite vackrare. Lisa var kall och fick på sig min något för stora tröja, för man måste ju bara stanna och vila ögonen en stund.

Vila ögonen gjorde vi mer än en gång. En ros här, en fin lerskulptur i ett fönster där… Benen fick dock vila först innanför dörren hos en fin vän som är på väg att renovera köket. Betongväggen kan jag ändå inte låta bli att tycka om.

En lunch på Rosendals trädgård blev det också. Eller, som vanligt fanns inget att äta för Lisa men en glass tålde hon i alla fall. Och sin livs första råtta fick hon också se, en förvirrad en som sprang rakt in i ett stolsben. 11 år utan att sett en enda riktig råtta och sedan 2 råttor på 3 dagar, den andra sprang dock på Söder mellan de söta små husen. Lisa konstaterade att fler borde skaffa katt. En upplevelse om något att få se råttor på riktigt!

Som sagt, mycket att titta på både här och där. En ros som fått några av lördagens regndroppar på sig eller en sprakande väggmålning. Så vilt skilda företeelser men likväl ögongodis.

Lisa gladde sig åt att vara 140cm lång (med skor…) och få åka allt på Gröna Lund. Själv var min lycka lika stor att se hennes spänning och förväntan i köerna som var sådär rimligt långa. 20 minuter är helt okej att stå för att få falla fritt ner under några sekunder. Efter några timmar hade vi testat allt utom spökhuset, åkattraktioner skrämmer inte Lisa men spökhuset var det inte att tala om att gå in i. Vem vet, kanske blir det spökhuset nästa sommar, men för denna gången var vi mer än nöjda efter en fantastisk utsikt i Eclipse.