We decor life – gammalt

 

”something old, something new, something borrowed, something blue” är egentligen ett ordspråk som hör bröllopen till, men kanske går det lika bra att sätta i inredningssammanhang?

 

För tjugo år sedan var det helt otänkbart för mig att besöka en loppis. Samma motstånd kände jag för att ärva någon annans saker. Det var som om en påhittad lukt av gammalt hade fastnat i näsan, en lukt jag aldrig trodde gick att få bort.

För femton år sedan gick svärfarmor bort och en lägenhet var fylld av föremål. Motståndet gnagde fortfarande men där stod vi, ett gäng barnbarn som fick i uppgift att se om något skulle sparas före Röda Korset hämtade rubb och stubb. Rubb och stubb som i ett helt livs älskade föremål nedplockade i kartonger. Saker valda med omtanke genom år av familjeskapande, åldrande, änkeliv och livsslut.

Jag kan minnas vart någonstans i lägenheten jag stod när känslan slog mig, känslan som inte gick att avgöra om det var sorg eller kärlek eller kanske en blandning av båda? Känslan av att en människa på sätt och vis fanns kvar hos oss genom hennes val av saker genom livet.

Plötsligt vaknade ögonen. Kanske fanns ändå något vi faktiskt ville spara? Idag, femton år senare tänker vi fortfarande på svärfarmor när vi plockar fram mon Amie kaffekopparna eller slänger ner mynten i träskålen. Och doften av gammalt har fått en helt annan innebörd.  

Här, hos living by W, finns Karins fina tankar om gammalt.

 

We decor life – rosa

Ibland gör motståndet motivationen större. Rosa är egentligen inte min kulör så en extra tanke behövdes för att hitta något rosa att fota men när tanken väl väckts hittades – utöver favorit-doftljuset – ett kärt loppisfynd. I samma veva höll vinden på att blåsa sönder höstanemonen så med saxens hjälp lever nu istället blommorna vidare inomhus.

Hos Weronica finns nu en hel del rosa länkar att klicka runt bland. Scrolla och kolla vetja!

We decor life – Rosa

Denna veckan har Weronica valt rosa som ord till #wedecorlife och som avslutning på dahlia-säsongen visar hon den allra mest fantastiska trädgårdsbuketten. Det är kanske inte någon hemlighet att jag är löjligt förtjust i de kreationer Weronica skapar av de hon själv stoppat i jorden månaderna före, och denna buketten är som sagt inget undantag.

Mitt förhållande till rosa är lite kantstött. Båda mina systrar älskar rosa men jag har aldrig känt mig hemma i kulören. Kanske är en av orsakerna känslan av att jag är långt ifrån typiskt ”tjejig” – vad nu det skulle innebära – eller så finns det inget att analysera mer än att mina ögon anser att en hel del andra kulörer gör sig bättre hos mig.

Hur som helst så har oktober kommit att bli den rosa månaden. Främst handlar det om bröstcancer men alla former av bidrag till cancerforskning – oavsett form – är självklart positiva. På mitt jobb har vi kommande söndag event där hela entrésumman går till bröstcancerfonden samtidigt som rosa vattenflaskor säljs för fullt hela månaden, och ett enkelt sätt för oss alla att hjälpa forskningen framåt är ju att välja det där doftljuset där en del pengar går till något bra, plocka ner varorna i den rosa påsen på Ica och lyfta blicken mot de lite bättre alternativen. Självklart ligger barncancerfonden lite extra nära mitt hjärta.

Så Hannas passion för rosa kommer jag nog aldrig få uppleva, men just nu i oktober får nog ändå rosa flyttas upp bland favoriterna med tanke på allt gott kulören för med sig.

#We decor life

 

Vissa ord har så många bottnar att mitt ordförråd på alla sätt och vis är undermåligt. Språket finns inte i mig och meningarna går inte formulera.

Ljus är ett sådant ord. Utan ljus – inget liv. Ljusets återkomst på våren. Brinnande solnedgångar över västerhav. Kura skymning när hösten omfamnar. Vinterns snö som ger ljusterapi eller bara samlingen med ljusstakar. Så många tankar om ljus och så många stunder i livet som helt är beroende av ljuset.

Nej, mina ord finns inte, men om ett favoritord ändå skall präntas ner så väljer jag morgonljus. Just idag ett dunkelt nästan lite smutsigt sådant, som om en eld brinner bortom dimman.

Johanna presenterar ljus på ett helt ljuvligt sätt och fler bidrag finns att finna här.

Om ett par dagar presenterar bästa Weronica ett nytt tema. Häng på du med!

 

 

 

 

We decor life – Till bords (& den trista sanningen)

I min önskevärd sitter vi alla fyra i familjen tillsammans runt köksbordet. Maten vi äter är god, grön och fylld av bra näring, men det är inte det som är det viktiga. Samtalet är glatt och varmt och ingen tittar på klockan. När alla ätit upp dukar vi tillsammans ut och när barnen plockat in i diskmaskinen fortsätter vi vuxna att städa undan det sista. Trevligt va?

Men det där har fortfarande inte hänt hos oss. Lisas allergier (mjölk, ägg, fisk, kyckling, skaldjur, bönor, ärtor, alla baljväxter, soja, alla nötter inkl. mandel och cashew, banan, ingefära, melon…listan är ännu längre) begränsar utbudet och Stinas första år med cancer och sondmatning är en del av sanningen, men lika mycket handlar det om tider att passa. Någon behöver stanna på jobbet, en annan har danslektion, den tredje får bråttom iväg till kusinen medan den fjärde har svårt att äta lagad mat för sent på kvällen.

Skulle tre av fyra ändå lyckats samlas runt bordet som är dukat med tre olika alternativ slår hjärtat ett extra litet glädjeslag. Några minuters samtal om vad som hänt i skolan under dagen. Några få minuter blir det sedan behöver någon tydligen hälla vatten på sina nudlar som efter det inte blir goda vilket sammanfaller med en plötslig mättnad. En annan undrar varför man inte får ha Ipad när vettiga samtalsämnen ändå inte avhandlas och den där tredje suckar lite men är ändå varm i hjärtat för de där minutrarna matstunden började med.

Sådan är vår sanning allt som oftast men med små steg kanske vi kan närma oss önskevärlden, åtminstone någon dag i veckan?

Hos Weronica finns ett mer levande bord jag mer än gärna sitta vid. Titta in där vet ja!

 

We Decor Life – vecka 9

Decorlife.se ´s tema denna veckan är VÅRLÄNGTAN. Jag är lite kluven. Vill inte att skidsäsongen skall vara över utan att ens ha börjat, men längtar efter ljuset. Stina plockade hos grannen. Våra hade inte kommit lika långt. Nu står dom i alla fall på köksbordet. Någon som vet vilken sorts snödroppar just detta är? Turkiska, grekiska…?