Besökstips – Gunnebo Slott

Vill så gärna dela med mig av härliga ställen som går att besöka i fina Sverige och detta är en sådan plats:

Gunnebo Slott och Trädgårdar

DSC_0922Snart blomstrar och spirar det för fullt, men även när knopparna är få och tonerna fortfarande dämpade finns mycket vackert att se på. För att minska smittspridning är slottsvisningarna inställda tills vidare, men en tjuvkik genom fönstret avslöjar pampiga salar med fantastiska fönster och ljuskronor som bara skulle platsa i just ett slott.DSC_0924DSC_0927Arkitektur som denna. Vackert, välgjort, arbetat…DSC_0925…med detaljer som någon en gång i tiden la lite extra tid på.DSC_0929Kulörerna är mjuka, som utblandade med grädde. Om en kulör kan kännas är det som att svepas in i en mjuk, svagt doftande babyfilt.DSC_1009I den lilla butiken lyser solen in och träffar glasvaserna, bildar solkatter och hela rummet lever upp. Glasföremål placerade i grupp i solsken är ett enkelt tips att inspireras av och kanske testa hemma.DSC_1002En trädgårdsmästare måste väl ha en solhatt? Mer sommar än stråhatt finns inte i min värld! Än så länge är det många sysslor som hamnar före trädgård på min ”att göra lista”, men någon gång hoppas jag på att ha vanan att ta den dagliga trädgårdsrundan och se till att allt mår fint. I min imaginära bild kan det då finnas en stråhatt på mitt huvud.DSC_0997Vackert torkat i väntan på grönare toner. Naturen har alltid något att bjuda på, oavsett årstid, det gäller bara att öppna ögonen.

Här finns lite bilder från restaurangen och här är trädgården i ett lite grönare tillstånd. Är du i närheten så planera in ett besök : )

 

Rosendals trädgård

DSC_9452DSC_9463DSC_9466En söndag i Februari. Snålblåst, regnigt och kallt. Riktigt ruggigt! Att vilja ha krispig vinter före våren anländer, men tänka att nu är det kanske ändå för sent  så låt våren komma…DSC_9462DSC_9469DSC_9460Jag öppnar dörren in till Rosendals trädgårds växthus. Doften av jord, växtkraften och den spirande känslan gör mig nästan yr av vårkänslor! Blommor och blad blandas med vackra vaser och fröer. Underbart!DSC_9473DSC_9439DSC_9442Men också inte en endaste sittplats ledig, otroligt långa köer i cafét och trångt till och med utanför växthusen. Jag är långt ifrån ensam att fly söndagsrusket.DSC_9472Ändå måste jag stanna en liten stund, dofta på mimosan, förundras av de skira små anemonbladen och räkna antalet pelargon-sticklingar. Vissa platser är så kära så till och med trängsel går att stå ut med ❤

Mer av

DSC_9052Det finns så mycket att se och uppleva, att testa, och att lära sig av. Nu när åren med riktigt små barn är slut och mer tid finns är det ibland som att jag inte vet vad jag faktiskt vill göra. Egentligen önskar jag kanske att åren skulle gå att backa så den där tvååringen som valde mamma före kompisar kom tillbaka, men det kommer ju inte hända så andra värden måste nog smyga sig in i livet.

Just idag är huvudet tungt och synen inte riktigt med mig, men för alla andra dagar finns den ständiga önskningen om fler timmar ute i skogen – platsen som ger mig lugnet jag annars har så svårt att finna. På önskelistans placering nr 2 kanske ändå nyfikenheten på ny mat smyger sig in. Att testa det som inte hör till vardagen, att inte alltid välja ställen med finast polerad yta utan våga gå för smakerna vill jag bli bättre på. Och om ändå den oblyga önskelistan har påbörjats så plitar jag ner en notering om besök i fler mellanstora städer runt om i landet. Lagom avstånd, kunna gå genom staden, få se stadens vardag och inte bara just det där som vanligtvis visas upp.

Så ge mig fler nya skogar att springa i, nya städer att besöka och spännande restauranger att testa! Tror en början blir att läsa ”not so white guide” så får vi se vart vi hamnar nästa gång. DSC_9039

En annan bild av Svenskt Tenn

Svenskt Tenn förknippas nog av de flesta med mönsterprakt i glada kulörer, Josef Franks tyger som spirar, piggar upp och sprider glädje. Mönster, kulörer och former som modigt sätts samman och inte lämnar någon oberörd.

DSC_9390DSC_9404DSC_9398DSC_9400

Allt det där finns när man kliver innanför dörren på Strandvägen och även om uttrycket är så långt ifrån mitt eget hem älskar jag varenda kvadratcentimeter. Tänk så tråkigt om man bara sökte sig till samma, samma och samma hela tiden.

DSC_9393

Jag går där och känner hur hela kroppen piggnar till, hur blodet rinner lite snabbare i ådrorna och hur det nästan doftar vår. Blir förundrad över hur starkt omgivningen faktiskt påverkar mig. Plockar upp kameran och tänker att mönsterprakten skall fastna på minneskortet.

DSC_9408DSC_9396

Kommer hem och undrar vad som hände? Vart är mönstren? Kulörkombinationerna? Hur kommer det sig att inget av allt det där jag såg, allt det där typiska för Svenskt Tenn gick genom min kameralins? På något sätt är det som vanligt mest blommor och de enklaste uttrycken som finns där…

DSC_9401DSC_9403

…jo, men ett mönstrat skåp lyckades jag i alla fall fånga.

 

Liljevalchs vårsalong 2020

DSC_9495Någon gång har jag hört Ernst Billgren säga att bra konst skall skava lite och jag tänker att det är samma sak som med musik; de där låtarna som man gillar från första början är också de som man tröttnar snabbt på och sedan inte orkar höra en enda gång till. DSC_9503Favoritlåtarna som följer en hela livet är däremot de som kanske var lite intressanta vid första lyssningen och sedan växt ju fler gånger man fick höra musiken. Efterhand hittar man nyanserna, upptäcker nya harmonier och noterar markeringar i takter som inte hör till de vanliga.DSC_9504Så är det kanske med konst också? Det som bara är vackert från första stund blir rätt platt när ögat letar efter mer.DSC_9509Liljevalchs vårsalong är en härlig tradition. Konstnärer i alla åldrar får söka för att vara med och variationen blir så fin. Här kan alla hitta något som passar just dem. Teknikerna varierar och priserna likaså eftersom konstnären själv väljer. DSC_9500Kanske en konstnär inspirerad av Lars Lerin? Björkstammar i akvarell kommer jag nog alltid förknippa med just Lars Lerin.DSC_9499Kölapparna på en vårdcentral fick jag känslan av…DSC_9508Om blicken på killen i översta bilden ger olust, utstrålar hundens ögon motsatsen. DSC_9486Min vän gillade inte alls denna medan jag stannade länge, länge, länge. Hos mig kom känslan av hur fantastisk människokroppen är, hur allt hänger samman i oss, hur åldrandet sliter och hur viktigt det är att ta hand om vårt fysiska jag som skall bära oss genom livet. Min vän tyckte mest ”läskig!”DSC_9510Kastas tillbaka till träslöjden i mellanstadiet! När man fick löda in sitt namn i ljusstaken man just svarvat till. Ganska långt ifrån hantverksskickligheten i verket ovan. DSC_9483Men denna var ändå min favorit. ”Ett par som levt ihop länge. Båda med lite för mycket på agendorna. Ingen tid tillsammans, barnen börjar bli stora, borde kanske skiljas. Går på släktkalas och träffar den ensamma farbrodern som nyss blivit änkling och nu är ensammast i hela världen. Kommer hem. Trötta efter att försökt hålla god min utåt. Vill inte vara ensamma. Vet inte om ensamheten är störst som skild eller om ensamheten är ännu större som gift där livet ändå inte är gemensamt. Slår sig ner. Närhet gör för ont. Avståndet måste finnas där, handens hudkontakt väcker alla de där förhoppningarna igen. Kanske måste inte ensamheten fortsätta.”

Ingen aning om konstnären tänkte så i och för sig, men här är det just det där ”skavet” som gör att jag inte vill sluta titta.

Är ni i Stockholm så missa inte utställningen som pågår till 22 mars.

Hanna Wendelbo i Palmhuset

Nu känns det ju nästan taskigt att visa bilder från något så fint när det redan är för sent för att få uppleva det på plats, men Palmhuset är ju alltid en bra idé och nu blommar Kameliorna så även om Hannas utställning inte längre finns kvar kanske Palmhuset ändå lockar. Och blomsterpill kan ju ske precis vart som helst.

DSC_8616

Att träffa Hanna är som en vitamininjektion. De mönster i vackra kulörer hon skapar är precis som hon själv; varm, yvig, ärlig och framför allt så inbjudande och strålande. Det går inte att lämnas oberörd. Grattis till dig Martin!

DSC_8611

Hanna har varit med och startat blomsteruppropet som inspirerar oss att tänka svenskodlat i säsong på precis samma sätt som vi försöker tänka om maten. Av någon anledning har blommorna stått utanför det tänket förut men senaste året har frågan blivit aktuell på agendan hos flera av oss.

DSC_8607

Hannas utställning i Palmhuset visar torkade blommor i vackra små buketter, installationer i glaskupor och ett stort moln med svävande blommor och gräs. Det torkade växtmaterialet kommer från mindre svenska blomsterodlare i blomsteruppropets anda.

DSC_8617

Blomsterpill är något som för ett par år sedan växte som en stor instagram-trend. Någon gång har jag testat hemma, men denna gången fanns så mycket mer roligt material att välja på och att få sitta mitt emot Tina och bara låta mönstren växa fram ger ro i sinnet. Dofterna i växthuset, de små bladen som flyttar på sig av minsta lilla vindpust och kulörkombinationerna gör att tiden bara springer iväg. Testa själva!

DSC_8632

Tack Hanna för allt fint du delar med dig av! Nu ser jag fram emot att bläddra i denna fina boken.

 

Bästa julklappen

Får man känna sig lite ledsen över att vara för gammal för att få önska sig julklappar?

DSC_7811

Nej, jag vill inte ha massor av paket med saker i som ändå inte är riktigt vad jag själv hade valt, men ni vet de där sakerna som är så svårt att ge till sig själv? Som det känns som att man inte riktigt förtjänar? Som man inte tar sig tiden till? Det hade väl ändå blivit perfekta julklappar?

DSC_7815

Hade jag fått önska hade jag velat ha en natt här på Nääs. Nu är det inte så längesedan Stina och jag bodde över, men min längtan tar ändå inte slut. Det är något med hotellrum med högt i tak, stora fönster mot Sävelången, gammalt tegel och kalla bad i sjön tillsammans med varm bastu. De vackra miljöerna påverkar mig så starkt ❤

DSC_7807

Nu är väl jag för gammal för att skriva önskelista men i mina drömmar finns även en övernattning på Nääs Slott, en helg på Varbergs kusthotell och en weekend i Köpenhamn. Vad finns bland era önskningar?

DSC_7813Jag tror inte på att sluta med julklappar helt och hållet, på något sätt är det ändå ett sätt att visa omtanke, och traditionen har nog en så stark rot så den inte välts omkull i första taget. Men för allas skull kan vi väl försöka tänka lite längre än till de där enkla snabba köpen? Kanske kan dessa julklappstipsen vara något?

 

Slättens Gård

Julmarknad, krispig luft, sjunkande ljus och alldeles lagom stort. Lite trängsel i den vackra ladan men gott om luft ute på gården och i växthuset. Lika mysigt båda alternativen. Och växthuset ja, Växthuset med stort V, som kanske är det vackraste jag sett med sina arbetade detaljer helt utan att bli pråligt. Det står där stolt tillsammans med trädgårdens odlingslådor som ger sånt lugn med sin symmetri.DSC_7691DSC_7686DSC_7664DSC_7675Ett kliv innanför dörren och det som redan var ljuvligt blir ännu bättre. Vill flytta in och bli bofast.DSC_7679DSC_7681DSC_7673DSC_7674Efter novembers gråa dagar kom frosten och gjorde allt lite vackrare. Konturer som förstärks, glittret när solens låga strålar träffar kristallerna, ljuset som terapi. Hade nog längtat mer än jag själv anade.DSC_7689DSC_7661DSC_7667DSC_7654Frosten gör verkligen underverk, men en plats som denna skänker skönhet även en grå och regnig dag.Och fortfarande går mina tankar på precis samma sätt. Att bo – hur vet man att man valt rätt?

Här kan man följa Slättens gård på instagram.

Jul på Håkesgård

Som alltid vill jag tipsa om fina platser att besöka. Just Håkesgård är kanske, som bekant, en av mina favoriter som vi även bland annat besökt på sommaren här och på hösten här. Detta besöket fick jag dela med Tina. Fint med någon som också gärna stannar upp med kameranDSC_7462En liten titt in i butiken. Måste ut i skogen och leta grenar med mossa. Kan ju inte bli finare?DSC_7443Hade jag haft ett riktigt stort bord utomhus hade en låda gamla glasvaser fått stå där för jämnan. På våren med de första kvistarna på väg i blom, på sommaren med praktfulla pioner och kombinerade med vippiga gräs, på hösten med grenar från bok där både bladen och bokollonen sitter kvar och på vintern med enris som fått behålla sina små blå bär. Visst hade det varit tjusigt?DSC_7454En marschallhållare har jag länge, länge tänkt att jag vill ha i den stora lådan på baksidan. Vill ha liv även när det inte växer, och nu var det dags. Tog bara kanske två år att bestämma sig för vilken som var finast… men denna blev det tillslut. DSC_7439I växthuset ❤ Enris är nog min favorit bland barren (eller kanske lärk?). Tänker på min morfar som förr rökte fisk (tror jag det var?) på landet i en egenbyggd mojäng fylld med just enris.DSC_7438Just ett sånt här växthus skulle jag kunna tänka mig. En plats att vara, fixa, göra fint. Fly vinden när det blåser, fly stormen i sinnet när vinden blåst dit…DSC_7430Älskar trädgårdar med många rum och många olika platser att slå sig ner på. Lite som ett äventyr att gå runt en häck och se vad man hittar där.DSC_7434Återigen. Enris-kärlek!DSC_7433Såhär såg det ju ut hos mig förra året. Detta året blev det bara tre hyacinter i en mindre kruka. Alltid denna ambivalens. Vill fixa redan tidigt, men då känns det för tidigt – och sedan när det är dags har jag redan börjat räkna ner tills vi skall åka till Åre och då blir det nästan onödigt att göra för mycket för några få dagar.DSC_7458Och till sist, nedan: Kanske har hon råkat få lite av maten utanför munnen? Hur gullig? Påminns om djurens förmåga att bara utstråla självklarhet. Inte bry sig, bara göra det som känns bäst just där och då. Har så mycket att lära…DSC_7429Tack Marie för ett – som alltid – fint besök! Och har ni chansen – Bo över en natt!

Robin Delselius

DSC_7019Om det är något jag skulle önska till vårt lilla torg i Lerum så är det en bra soppbuffé. Soppa känns väl mest förknippat med höst för många, men tänk t.ex. nässelsoppa på våren och kall gazpacho på sommaren – visst finns det soppor för varje årstid?DSC_7018Härom dagen passade jag på att gå förbi Robin Delselius för pumpa-soppa. Älskar när det är just buffé så man själv kan välja vad man skall toppa med. Just den dagen fanns grönkål, yoghurt, kockos, krutonger och en mix av rostade frön och nötter. Hur gott som helst! DSC_7017Som alltid är lokalen nästan lika viktig som maten för mig. Visst kan smakerna vara bra på många ställen, men för att jag verkligen skall vilja sitta kvar och känna riktig matro måste omgivningen ge mig lugn. Mjuka kulörer, vackra detaljer och fin bordsgranne, kan inte annat än trivas.DSC_7020Avslutar med en kyrka – Katarina kyrka. Odöpt och icke-konfirmerad älskar jag ändå kyrkor, byggnader som fått så mycket kärlek av stolta arkitekter genom tiderna. Hoppas verkligen vi förstår värdet i att bevara och ta hand om våra fina kyrkor även framöver. Vackra omgivningar gör nog oss alla gott, oavsett om det är hem, caféer, gator och torg eller i naturen.