Hanna Wendelbo i Palmhuset

Nu känns det ju nästan taskigt att visa bilder från något så fint när det redan är för sent för att få uppleva det på plats, men Palmhuset är ju alltid en bra idé och nu blommar Kameliorna så även om Hannas utställning inte längre finns kvar kanske Palmhuset ändå lockar. Och blomsterpill kan ju ske precis vart som helst.

Att träffa Hanna är som en vitamininjektion. De mönster i vackra kulörer hon skapar är precis som hon själv; varm, yvig, ärlig och framför allt så inbjudande och strålande. Det går inte att lämnas oberörd. Grattis till dig Martin!

Hanna har varit med och startat blomsteruppropet som inspirerar oss att tänka svenskodlat i säsong på precis samma sätt som vi försöker tänka om maten. Av någon anledning har blommorna stått utanför det tänket förut men senaste året har frågan blivit aktuell på agendan hos flera av oss.

Hannas utställning i Palmhuset visar torkade blommor i vackra små buketter, installationer i glaskupor och ett stort moln med svävande blommor och gräs. Det torkade växtmaterialet kommer från mindre svenska blomsterodlare i blomsteruppropets anda.

Blomsterpill är något som för ett par år sedan växte som en stor instagram-trend. Någon gång har jag testat hemma, men denna gången fanns så mycket mer roligt material att välja på och att få sitta mitt emot Tina och bara låta mönstren växa fram ger ro i sinnet. Dofterna i växthuset, de små bladen som flyttar på sig av minsta lilla vindpust och kulörkombinationerna gör att tiden bara springer iväg. Testa själva!

Tack Hanna för allt fint du delar med dig av! Nu ser jag fram emot att bläddra i denna fina boken.

 

Bästa julklappen

Får man känna sig lite ledsen över att vara för gammal för att få önska sig julklappar?

Nej, jag vill inte ha massor av paket med saker i som ändå inte är riktigt vad jag själv hade valt, men ni vet de där sakerna som är så svårt att ge till sig själv? Som det känns som att man inte riktigt förtjänar? Som man inte tar sig tiden till? Det hade väl ändå blivit perfekta julklappar?

Hade jag fått önska hade jag velat ha en natt här på Nääs. Nu är det inte så längesedan Stina och jag bodde över, men min längtan tar ändå inte slut. Det är något med hotellrum med högt i tak, stora fönster mot Sävelången, gammalt tegel och kalla bad i sjön tillsammans med varm bastu. De vackra miljöerna påverkar mig så starkt ❤

Nu är väl jag för gammal för att skriva önskelista men i mina drömmar finns även en övernattning på Nääs Slott, en helg på Varbergs kusthotell och en weekend i Köpenhamn. Vad finns bland era önskningar?

Jag tror inte på att sluta med julklappar helt och hållet, på något sätt är det ändå ett sätt att visa omtanke, och traditionen har nog en så stark rot så den inte välts omkull i första taget. Men för allas skull kan vi väl försöka tänka lite längre än till de där enkla snabba köpen? Kanske kan dessa julklappstipsen vara något?

 

Slättens Gård

Julmarknad, krispig luft, sjunkande ljus och alldeles lagom stort. Lite trängsel i den vackra ladan men gott om luft ute på gården och i växthuset. Lika mysigt båda alternativen. Och växthuset ja, Växthuset med stort V, som kanske är det vackraste jag sett med sina arbetade detaljer helt utan att bli pråligt. Det står där stolt tillsammans med trädgårdens odlingslådor som ger sånt lugn med sin symmetri.Ett kliv innanför dörren och det som redan var ljuvligt blir ännu bättre. Vill flytta in och bli bofast.Efter novembers gråa dagar kom frosten och gjorde allt lite vackrare. Konturer som förstärks, glittret när solens låga strålar träffar kristallerna, ljuset som terapi. Hade nog längtat mer än jag själv anade.Frosten gör verkligen underverk, men en plats som denna skänker skönhet även en grå och regnig dag.Och fortfarande går mina tankar på precis samma sätt. Att bo – hur vet man att man valt rätt?

Här kan man följa Slättens gård på instagram.

Jul på Håkesgård

Som alltid vill jag tipsa om fina platser att besöka. Just Håkesgård är kanske, som bekant, en av mina favoriter som vi även bland annat besökt på sommaren här och på hösten här. Detta besöket fick jag dela med Tina. Fint med någon som också gärna stannar upp med kameran ❤En liten titt in i butiken. Måste ut i skogen och leta grenar med mossa. Kan ju inte bli finare?Hade jag haft ett riktigt stort bord utomhus hade en låda gamla glasvaser fått stå där för jämnan. På våren med de första kvistarna på väg i blom, på sommaren med praktfulla pioner och kombinerade med vippiga gräs, på hösten med grenar från bok där både bladen och bokollonen sitter kvar och på vintern med enris som fått behålla sina små blå bär. Visst hade det varit tjusigt?En marschallhållare har jag länge, länge tänkt att jag vill ha i den stora lådan på baksidan. Vill ha liv även när det inte växer, och nu var det dags. Tog bara kanske två år att bestämma sig för vilken som var finast… men denna blev det tillslut. I växthuset ❤ Enris är nog min favorit bland barren (eller kanske lärk?). Tänker på min morfar som förr rökte fisk (tror jag det var?) på landet i en egenbyggd mojäng fylld med just enris.Just ett sånt här växthus skulle jag kunna tänka mig. En plats att vara, fixa, göra fint. Fly vinden när det blåser, fly stormen i sinnet när vinden blåst dit…Älskar trädgårdar med många rum och många olika platser att slå sig ner på. Lite som ett äventyr att gå runt en häck och se vad man hittar där.Återigen. Enris-kärlek!Såhär såg det ju ut hos mig förra året. Detta året blev det bara tre hyacinter i en mindre kruka. Alltid denna ambivalens. Vill fixa redan tidigt, men då känns det för tidigt – och sedan när det är dags har jag redan börjat räkna ner tills vi skall åka till Åre och då blir det nästan onödigt att göra för mycket för några få dagar.Och till sist, nedan: Kanske har hon råkat få lite av maten utanför munnen? Hur gullig? Påminns om djurens förmåga att bara utstråla självklarhet. Inte bry sig, bara göra det som känns bäst just där och då. Har så mycket att lära…Tack Marie för ett – som alltid – fint besök! Och har ni chansen – Bo över en natt!

Robin Delselius

Om det är något jag skulle önska till vårt lilla torg i Lerum så är det en bra soppbuffé. Soppa känns väl mest förknippat med höst för många, men tänk t.ex. nässelsoppa på våren och kall gazpacho på sommaren – visst finns det soppor för varje årstid?Härom dagen passade jag på att gå förbi Robin Delselius för pumpa-soppa. Älskar när det är just buffé så man själv kan välja vad man skall toppa med. Just den dagen fanns grönkål, yoghurt, kockos, krutonger och en mix av rostade frön och nötter. Hur gott som helst! Som alltid är lokalen nästan lika viktig som maten för mig. Visst kan smakerna vara bra på många ställen, men för att jag verkligen skall vilja sitta kvar och känna riktig matro måste omgivningen ge mig lugn. Mjuka kulörer, vackra detaljer och fin bordsgranne, kan inte annat än trivas.Avslutar med en kyrka – Katarina kyrka. Odöpt och icke-konfirmerad älskar jag ändå kyrkor, byggnader som fått så mycket kärlek av stolta arkitekter genom tiderna. Hoppas verkligen vi förstår värdet i att bevara och ta hand om våra fina kyrkor även framöver. Vackra omgivningar gör nog oss alla gott, oavsett om det är hem, caféer, gator och torg eller i naturen.

Stockholm i tre bilder

Fika är inte min starkaste gren. Älskar mat och vill gärna äta sällan men mycket. Dock inte denna gången, då en god liten raw-boll och en kopp te blev sällskap till ett telefonmöte.Tittat på dessa så många gånger på Designtorget. Försöker hitta användningsområde som inte är espresso…eller är det dags att lära sig dricka kaffe?Suddigt och oklart foto från Bacchus Antik, men var ändå tvungen att spara… Vilken dröm! Här finns allt jag älskar, nästan som en bättre upplaga av det jag tycker om mest med Röhsska museet. Många, många, många år har jag önskat mig denna. Fortsätter drömma…

Omayma – Frukost på Nytorget

Ibland vet jag inte vem mitt sanna jag är, om det finns någon sådan? Jag brottas med mina tankar, trycker ner mig själv och skrattar lite hånfullt i hemlighet åt hon som fortfarande inte kan ge en samlad, sammanhållen självbild.  Men någonstans måste jag nog ändå till sist erkänna; även om mitt starkt bultande hjärta säger lantis och skogens friska luft känns mest som hemma, så gillar jag Stockholm mer och mer. Jag hittar på vägarna utan att behöva telefonens hjälp, känner mig hemma på vissa gator och har en runda att springa.Att faktiskt känna sig hemma och uppleva ett lugn i en stad gör mig förvirrad. Jag vill gå ut och äta, testa nya restauranger, uppleva nya smaker. Väljer inte de ställen där kön ringlar sig lång men kan ändå tänka mig kryp-in där platserna är få och grannarna på bordet bredvid hamnar nära. Listan på ”ställen att besöka” är lång. Ett av de där ställena var Omayma. Litet, frukost hela dagen, färgglatt, mycket grönt. Lät som gjort för mig och det var det också. Skulle gärna smakat på allt, men fick nöja mig med en blandad frukosttallrik och sedan gröt. Himla gott! Ännu en liten pärla som får Stockholmskärleken att växa….även om sanningen nog ändå är den att det är i skogen jag hör hemma.

Växtrum i lerum

Ett litet besökstips kommer här, lagom för en eftermiddag med härliga skor på fötterna och lågt stående sol.Sedan 2015 har kända trädgårdsprofiler varje år fått i uppdrag att skapa varsin liten trädgård i Lerum under projektnamnet ”Växtrum”. Lerumsbor samlas sedan och genomför planteringarna.2017 skapade Gunnel Carlsson ”Aspens sol”. Växtvalen håller sig i en kulörskala mellan gult och rött, formen är som en sol med en mitt av rosor och strålar som breder ut sig från mitten. Som namnet antyder så ligger just denna trädgården på Aspens badplats, närmst Aludden.Solen har blommat fantastiskt hela sommaren och strålar fortfarande i full sensommarglans. Kan tänka mig att fröställningarna kommer hålla sig fina länge i höst.Mitten består som sagt av rosor. Gula blommor har ju aldrig varit mina favoriter, men visst är dessa rosorna vackra? På väg till någon av de andra 10 växtrumsträdgårdarna kan man passa på att tjuvkika in i privatträdgårdarna längst vägen, och förundras över att gräsmatta är väl ändå onödigt när man kan ha äng? Blåklint, vallmo, rölleka, högt gräs – ibland är det lite mer otämda precis lika vackert (eller vackrare?) än det tuktade välplanerade.

Sensommardagar

Jag växlar mellan höstpepp och sommarslutsvemod. På några dagar är tempot uppe i 300km/h igen och jag älskar det samtidigt som jag vet att jag inte kommer kunna hålla samma tempo i evigheter. Planering är mitt sätt att försöka få kontroll på tusen uppgifter och samtidigt försöka hitta små hål för inspiration. Tillsammans med skogen är vackra miljöer och fina platser mina bästa ställen för återhämtning, uppladdning och just inspiration till hela livet, för visst kan inspiration handla om så mycket mer än att byta väggfärg? Inspiration att få vakna till ännu en dag fylld med möjligheter. Inspiration – eller förväxlar jag det med lycka? Kanske är det lite samma?Att besöka Nääs Fabriker skall planeras in, Helgluncher i glasverandan när solen fortfarande kan ge känsla av sensommar, svampplockning i Tollereds skogar följt av fika i kafét eller kanske en övernattning snart igen? Här trivs jag så bra och fylls av ett härligt lugn. Har jag riktig tur kanske det finns tillräckligt med värme för en stunds semsommar-SUP. Ja, nu tror jag nog ändå peppen vann över vemodet. Hoppas ni känner det samma!

Gunnebo kaffehus och krog på Gunnebo Slott

Vill så gärna dela med mig av härliga ställen som går att besöka i fina Sverige och detta är en sådan plats:

Till Gunnebo Slott och trädgårdar åker man nog främst för trädgårdsinspiration eller kanske för att gå på sommarteater, men även restaurangen är väl värd ett besök.

Jag väljer hellre att äta lunchen ute, än sena middagar, dels eftersom jag aldrig gillat mat sent på kvällen men kanske främst för att luncher oftast känns mer avslappnade, tillåtande och opretentiösa. Att det ofta finns salladsbord är såklart också en stor fördel för en grönsaksälskare.

Att äta ute är så mycket mer än att bara bli mätt, alla sinnen skall vara involverade om jag skall bli riktigt nöjd. Lokalen påverkar mig nästan lika mycket som maten som serveras, och är det stökigt med hög ljudnivå blir det sällan fler än ett besök. Dofter, synintryck och personalen – alla detaljer räknas och de bästa ställena har hittat en helhet där allt hänger samman.

På Gunnebo är golven väl nedtrampade, borden är skavda på de rätta ställena och stolar har patina som bara går att få en äkta vägen. Vackert omhändertaget, mjukt och med en utstrålning av kärlek. Någon har tagit om hand, vårdat och brytt sig om. Kulörerna är samspelta och levande utan att skrika, blommorna är nyplockade och behöver inte skryta för att synas.

Ja, men just det – maten – det är ju ändå en restaurang! Maten är KRAV-märkt, säsongsanpassad och så närodlad som det går. Mycket är plockat i den egna trädgården och annars försöker man hitta producenter i närområdet. Förutom lunch finns även fika och Gunnebos egna te som går att köpa med sig hem från butiken. Under sommarens högsäsong kan det bli rätt så fullt, så de populäraste lunchtiderna hoppar jag gärna över, men har man inget emot kö och att vänta på bord funkar ju även det. MEN – vad är egentligen vackrare än att sätta på sig regnjackan, stövlarna tillsammans med en varm tröja och vandra runt bland växter och jord? Dofter som blir tydligare och lugnet det ger? För att sedan värma sig med en härlig lunch och en varm kopp te? Låter väl som en fin höstplan att se fram emot?