Höstlistan

Hösten 2018 är….DSC_2396

…rester som står kvar sedan sommaren

DSC_2559

…önskningar om morgondimma. Eller, den önskningen gäller året om.

DSC_4820

…soluppgång och solnedgång i guldiga toner

DSC_2596

…växter som tar igen sig och lever upp efter sommarns torka

DSC_2576

…kanske några kalla bad? Dock bara efter bastu!

DSC_4814

…ögon som verkar åldrats och har svårt att hitta skärpan på morgonen

DSC_2547

…ljudet av vingar som fångas in av dimman när alla änder samtidigt plötsligt lyfter ur vattnet och landar några meter längre bort

DSC_2570

…att vilja rensa hemma och skänka vidare det som inte används. Att bara ha kvar de där riktiga favoriterna och kunna komma hem med en vacker fjäder som enkelt finner sin plats.

DSC_5277

…återupprepningar. Verkar gå på repeat varje höst. Gula kulörer blir plötsligt intressanta.

DSC_2589

…tid i tystnad.

 

Den vackraste hösten finns här.

London

DSC_2278

Storstäder kan vara fyllda av charm, vackra fasader och mysiga myllrande gator, men har resan varit en present är det den som fått gåvan som får välja och när charm inte står högst på önskelistan utan ett andra besök på Primark önskas orkar jag inte riktigt.

DSC_2317

Ibland är jag så glad att vi är olika, mina syskon och jag. Min storasyster stannar med dottern och kusinen på Primark och vi säger ”hejdå” och ”ring när ni är färdiga”.

DSC_2289

En av mina barndomsvänner bodde, pluggade och jobbade många år i London efter gymnasiet. Några tips hade hon skickat med mig så nu när jag ändå var relativt nära traskade jag bort till Liberty.

DSC_2298

Byta shopping mot shopping kan man ju tänka, men riktigt så är det kanske inte. Köpte inget, men älskade att bara gå runt och titta. Inte alla varuhus kan bjuda på interiörer som lockar mer än prylarna som säljs.

DSC_2291

Sedan fanns ju såklart massor av vackra saker också. Tyger, porslin, tvålar… allt möjligt fint faktiskt, men finast var nog ändå inramningen. Gammalt vackert trapphus, trägolv där miljoner fötter har trampat ned trösklar, arbetade paneler på väggarna.

DSC_2290

På fjärde våningen hade julen redan plockats fram. Tidigt men inte direkt förvånande.

DSC_2327

En hel del skandinaviska varumärken salufördes, men även deras egna produkter, som t.ex. kannan nedan.

DSC_2308

Nog är det ändå skillnad på shopping och shopping?

Söndagsstilleben

DSC_2531

En mix av mina favoritvaser och favoritkeramik. Det mesta från Loppis, någon från House doctor och kan det vara så att den högra gråa är något äldre från Ikea kanske? Mycket omtyckt oavsett : )

DSC_2522

Ibland hamnar någon liten blomma här, ibland står keramiken ensam och idag blev det en gren upplockad från gatan under tiden dottern red. Helt klart ett fynd! Bladen har en fantastiskt djupt röd kulör.

DSC_2527

Som vanligt på söndagarna finns stilleben hos Annelie här och hos Åsa här. Ögongodis, som alltid ❤

DSC_2525

Brique

DSC_0691

Förr köpte jag mycket oftare saker hem. Ljusstakar, vaser, små saker. Gick gärna i butiker och tittade i timmar.

DSC_0683

Så är det inte riktigt längre. För var dag som går känns det mer och mer besvärande att trängas. Blir mer trött av stökiga miljöer.

DSC_0680

Men så finns det platser som är som balsam för själen och Nääs Fabriker med Brique är en sådan plats. Längesedan något inhandlades, men att bara titta i butiken är ögongodis på hög nivå. Alltid så fint fixat efter säsong.

DSC_0674

På helgerna serveras dessutom soppbuffé i kafét. Kan ju inte bli så mycket bättre.

DSC_0667

Pågående utställning finns också att se. Textil, keramik och blommor tillsammans.

DSC_0663

Så roligt att se områdets utveckling senaste åren. Det gamla vackra finns kvar men är nu tillgängligt för många fler, så varför inte soppa till helgen?

Hösten

Jag är trött. Längtar ut till skogen men hinner inte riktigt med. Rörigt och stökigt hemma och skulle behöva skogen ännu mer för att få vila i sinnet lite. Höstens friska luft är efterlängtad och kanske kan den få komma djupt ner i lungorna snart.

DSC_8960

Det är grönare nu än i juli efter senaste veckornas regn. Vissa blommor tar igen missad blomning i somras. Nu samsas de med trattkantarellerna som tydligt visar att hösten är här. Trattkantareller hade inte varit fel i en höstig soppa…

Soppa kan vara favoritmaten. Sugen på testa någon ny restaurang, men vet inte riktigt när det skulle hända, kanske mest på grund av trött huvud. Tar kanske den där boken om Gerts villor istället. Efter tvätten, disken, smulorna på bordet, skorna i hallen och badrummet som först behöver städas då…

Långsamma beslut

Ibland kan jag fundera så länge så inget händer. Vill gärna vända och vrida på alla möjligheter före beslutet fattas och just så har det varit på vår baksida. Har inte riktigt kunnat bestämma mig om det är marktegel, grus eller granit som skall ligga på marken, och vilka perenner som skall få ta plats. Att det skall vara marktäckare och gärna grönt året om vet jag, men den där känslan att alla alternativ är genomgångna har inte riktigt infunnit sig och då har inget alls hänt.

DSC_2362

Senaste besöken hos blomsterhandlare har dessutom varit rätt torftiga, känslan som finns på våren infinner sig inte riktigt så köpen har uteblivit. Men så i fredags stod plötsligt en rudbeckia där, eller tre plantor var det ju. Kulören är inte vad jag tänkt mig men plötsligt kom en idé om rostiga växt-ställningar, mörka blad, dessa aprikosa (?) rudbeckior och några skimrande vita blommor som små ljus som och lättar upp de mörkare bladen….dock ännu ej hittade.

Kanske kan det bli bra. Annars är det väl bara att göra om och göra rätt?

Här är en liknande sort hos Anna.

Söndagsstilleben

En vecka till är lite för fort över. Söndagen kommer strax efter att man somnat på måndagskvällen. Känns det som i alla fall. Vissa söndagar blir det söndagsstilleben, andra söndagar blir det annat. Lite som med det mesta, till och från.

DSC_2374

Stilleben – på Wikipedia står det: ”även kallat nature morte, är en motivkategori inom måleri och fotografi, som bara innehåller föremål. Ofta gäller det sådant som hör till hemmet: bordsserviser, blommor, böcker, men ibland dödskallar (vanitasmotiv), dött villebråd och dylikt sedda på nära håll.”

Kanske är allt runt mig stilleben, eller så är det tvärt om, att inget är det, men porslin, skålar, blommor och annat smått och gott kan inte bara ”hamna” någon stans. Posthögen mår jag bäst av när den är sorterad. En blomma i en kulör som inte riktigt stämmer i sammanhanget stör mitt öga tills den är flyttad, en sladd som ligger framme – men är i rätt kulör och snyggt virad, lagd symmetriskt högst upp på den sorterade posthögen där det översta pappret såklart är i rätt färgskala – gör inget, medan en skrikigt turkos sladd utspridd över bänken ger lätt hjärtklappning.

DSC_2370

Vårt kök är nu snart tolv år gammalt. Förr fick kök leva i evigheter, nu är det inte riktigt så längre, men vi har inga planer på att byta. Jag trivs även om en del detaljer helt klart känns daterade och börjar bli slitna. Öppna hyllor samlar dam, men jag skulle inte stå ut om väggen var full av överskåp då köket ju är litet och smalt.

DSC_2375

På de öppna hyllorna skapas – medvetet ibland, men oftast lite i farten – någon typ av stilleben. Saker som jag bara känner att jag vill ha nära, favoritprylar helt enkelt.

DSC_2381

Den lilla grenen råkade jag bryta av när jag planerade om busken. Nästan glad för det så den nu får stå och lysa upp ett av kökets stilleben. Om man nu kan kalla des stilleben när det bara är vardagen ståendes rakt upp och ner på ett hyllplan.

London

Lördagen ägnas åt bröllop och packning hinns inte riktigt med. Natten blir sen och flyget går tidigt. Flyget som ger klimatångest och självförakt. Vem tror jag att jag är som tar mig rätten att flyga? Dessutom andra gången i år. Att flyget ändå hade gått, att kompensera genom att betala sig till ”renare samvete” eller att dra ner på köttet är kommentarer som hörs, men om vi alla bara ursäktar oss så blir väl aldrig våra beteendemönster bättre? Inte heller minskar miljöpåverkan av min flygning genom att jag funderar, skäms eller försöker hitta ursäkter, gjort är gjort och går inte ta tillbaka.

DSC_2084

Men fram kommer vi, med lätt handbagage-packning och minnen från London som ligger närmre 20 år tillbaka i tiden. På slutet av 90-talet då vi åkte båten över vattnet.

DSC_2191

Telefonkioskerna är de samma. Kulören som är så tätt förknippad med Englands huvudstad. Flickan framför kiosken är dock inte den samma, utan för henne är det första besöket.

DSC_2205

Oxford Cirkus. Bussar som tar längre tid än att gå. Hög ljudnivå och vackert kakel på byggnaden. Välvda fönster måste väl vara något av det vackraste?

DSC_2129

Skyltar som i sin enkelhet blir så fina. Guidar mellan gränder längst med Themsen när Lisa hälsar på en vän.

DSC_2161

En klasskompis som flyttade för snart ett och ett halvt år sedan är saknad och att få se hennes nya hem är kanske det största målet med resan. För mig innebär det några timmar på egen hand.

DSC_2149

Och det gör mig inget alls. V&A hade nog inte Lisa riktigt uppskattat och kanske gör inte heller jag det fullt ut. Så mycket att se, så sammanhangen nästan försvinner, ofta faller jag för mindre utställningar där föremålen eller målningarna tillsammans berättar en specifik historia, här är det så mycket så jag inte riktigt ser skogen för alla träd…

DSC_2148

…men visst är det vackert ändå. Arkitekturen förhöjer föremålen och är kanske det jag tycker bäst om.

DSC_2157

Så modernt men ändå så längesedan. Piedestaler och skulpturer eller byster, populariteten kanske nådde sin topp för ett år sedan, men fortfarande är det många piedestaler som sveper förbi i magasin och på instagram. Lite mer mainstream nu än för något år sedan…

DSC_2166

Vissa byggnader är vackrare än andra. Även om det bara är modeller.

DSC_2259

Tunnelbana är ett måste. Öronen trillar nästan av när det gnisslar som mest, men det går inte säga annat än att det är en stor fördel att ha trafiken under marken.

DSC_2317

Liberty of London < 3  Prylarna är mindre intressanta, men byggnaden, känslan, atmosfären!

DSC_2203

Slitna golv kan man inte få för många av. Om det inte är fult slitna hemma då…

DSC_2357

Allvarliga skyltdockor. Vill man inte att barnskyltar skall kännas positiva? Eller kanske alla skyltar? Kulörerna gillar jag oavsett.

DSC_2232

En morgon före de andra vaknat vill jag få en känsla av vad London faktiskt är.

DSC_2235

Inte bara hamna bland turister och trängas. Jag vill möta de som bor här, se hur deras blickar ser ut när de skyndar till jobbet på morgonen, hur de rör sig, vad deras vardag innebär.

DSC_2237

Våningar som är staplade på varandra, likt Tetris. Tegel som värmer hjärtat och tvätt på lina som påminner om de riktiga invånarna, inte de där som pratar svenska på Primark.

DSC_2238

Egentligen rätt nära hemma, men ändå så olikt. Ljudnivåer som ett mellanstadie-disco i butikerna, artighet som slår svenskar med hästlängder och ett vatten som slingrar genom staden som man önskar hade behandlats med samma kärlek som i Paris. Jag kan inte titta mig mätt på teglet och gläds åt att restaurangutbudet erbjuder lättillgänglig vettig mat, men ändå är det fint att komma hem. Kanske tar det tjugo år tills nästa återbesök.

Söndagsstilleben

Inte är det söndag idag, men vad gör väl det? Torsdagar är minst lika trevliga?

DSC_0245

I somras fick Ida lite rabarber av mig. Vi får stora mängder rabarber och gör sällan – eller aldrig – av med dem, så jag plockade en del och lämnade på Kullgården.

Ida har ett brinnande mat-intresse och gör bland annat marmelader av frukter och bär. Denna sorten – som är gjord på mina rabarber – tyckte jag mycket om! Sådant som ”bara” är sött tycker jag sällan om, och ofta är det just så jag upplever marmelader, men denna som hade en del ingefära i sig och fick lite ”sting” var riktigt god. Kontaktar man Ida finns nog möjligheten att få tag på en burk.

DSC_0264

Päron har vi plockat i mängder hos min syster senaste månaden och visst känns det lite extra fint att kunna äta såpass närodlat, både päron och marmelad.

Vardag

DSC_0589

Vardagen är i full gång och rutiner börjar sätta sig igen. Ett själsligt lugn lägger sig när inte varje dag måste innehålla tusen nya beslut att fatta. Ungefär samma frukost plockas fram, klockan visar samma tid när det är dags att gå hemifrån och vägen att gå är den samma. Dag efter dag utan att behöva fundera så mycket. Huvudet finner vila i rutinerna.

DSC_0585

Kanske är det så för alla, men tröttast är jag efter att ha jobbat med hjärnan och min bästa återhämtning hittar jag utomhus; en söndagsmorgon med dimma, en onsdagskväll med värmande kvällssol eller en regnig torsdag klädd i regnställ. Allt fint på sitt sätt ❤

DSC_0605