November

Alla månader är på sätt och vis mina favorit-månader. November gör tända ljus, eld i brasan och många koppar te lite mysigare är vad samma saker är i juli och det är väl ändå en fin egenskap?

I år har november bjudit på ett Åre där snön hade vänligheten att ligga en hel förmiddag så barnen han åka pulka.

2 nya fina medlemmar i familjen har hälsats välkomna. Och jo, vi lever med allergier här så Isa och Svea får bo utomhus och hälsa på korta stunder inne. Dock glömmer (förtränger) vi ibland allergierna och lånar in en och annan grann-katt. Vad skall man annars fylla ut dagarna med när det blir VAB efter VAB…?

Frosten har också visat sig både en och tre gånger. Ute-suget blir gigantiskt och som tur var har frost och några tillgängliga morgontimmar haft vänligheten att infalla samtidigt.

Även dimman har visat sig några morgnar. Just där och då förstår jag precis varför jag är en lantis i själen och nog alltid kommer förbli det.

Någon dag var ljuset nästan svårt att förstå sig på. Färgerna blev nästan overkliga.

Men även denna månaden har jobb tagit mig till Stockholm och då passar jag mer än gärna på att stanna en dag extra. Förstår dock fortfarande inte varför i hela friden jag inte ens testade skorna?

Bort bra men hemma bäst även om vår baksida – som vardagsrummets stora fönster vetter mot – ser stökigare ut än någonsin. Kaninbur, halm, strö… jaja. Jag väljer att titta på frosten som la sig över bordet istället.

Och det var väl på ett ungefär vad november bjöd på i år. Förutom allt regn då som gjort gräsmattan till lerpöl, långa nätter med hosta som aldrig tar slut och djupt sorg på jobbet. Men sådant gör sig sällan bra på bild.

 

 

SparaSpara

Om ordet pynt

Ord, och dess status kan uppta mina tankar. Pynt hamnar långt ner på värdighets-skalan. Pynt är meningslösa prylar utan någon längre livslängd. Kanske är det dessutom plastigt och lite för mycket glitter. Eller?

Vad är egentligen skillnaden på pynt och dekorationer? På prydnadsföremål och rariteter? Kan en raritet användas som pynt?

I den världen jag växte upp var inte inredning intressant. Känslor jag fick med mig – och nu brottas med – är bland annat ytlighet och meningslöshet, men hur många gånger jag ändå sett de där axelryckningarna eller känt av ointresset påverkar miljöerna i min omgivning mig mer än mycket annat. Så här och nu slår jag ett slag för julPYNT, och pappersPYNT är något av de första som nu finns på plats inför adventshelgen. Kanske inte några rariteter direkt men ändå – så enkla och fina!

Tisdags önskningar

28:e november och bara några dagar kvar till december. Dagarna rinner iväg även om november bestått av allt för mycket VAB. Svårt att inse att julafton är mindre än en månad bort och före dess skall vi förflytta oss från lilla Lerum till Åre. Men får jag önska skulle det kännas mjukt i hjärtat att fått några fler morgnar med morgondimma och kylig luft före väskorna skall packas.

En julmarknad att bara strosa runt på lockar också. Skulle det gå att önska ett lätt snöfall samtidigt skulle jag inte tacka nej. Men vart hittar man julmarknaden där man inte måste trängas och gärna helt utan blinkande kulörta lampor. Finns ponnyridning eller andra djur blir det alltid trevligare stämning i familjen…

Ett julbord som består av allt det där goda – alltså grönkåls-sallader med granatäpple, brysselkåls-blandningar med apelsinzest, rödkålsröror med strimlor av äpplen – längtar jag också efter. Skinka är också gott, men mycket av den tunga maten kan jag vara utan.

Än så länge funderar jag på att testa julmaten här, här, här eller här. Kanske blir det julmarknad här eller här, men om någon sitter inne på tips tar jag gärna emot!

Söndagsstilleben med adventsförväntan

Återigen lånar jag Weroicas fina ord adventsförväntan.

Nu är det bara en vecka kvar tills första ljuset brinner. Pepparkaksdeg är bakad efter receptet i favoritboken som var en julklapp för många år sedan. En stjärna hänger i vardagsrummet, en ljusbåge finns i fönstret och nedräkningsljuset är inköpt. Nu väntar vi bara på att få tända första ljuset.

min fredagsbukett

Det sista som fick följa med från Stockholm i lördags var några amaryllis från Hötorget. Då var det bara knoppar men nu är de utslagna i full prakt. Kanske att jag nästan är lika förtjust i knopparna i och för sig, knoppar ger mig den mjuka känslan av att något fint skall komma.

Tredje omgången VAB nu på en dryg månad. Möjligtvis samma bacill som inte vill ge med sig helt, men varje gång febern stannar lite för länge slår oron till. Återfalls-rädslan kommer nog aldrig släppa.

Götefors Selma

Någon gång i början på sommaren stod vi några stycken i en vacker gammal byggnad belägen i kvarnbyn i Mölndal. Emma von Brömssen berättade om de mönster hon skapat för en servis tillsammans med Götefors. Vackert var liksom bara förnamnet.

Och så härom dagen kom en kopp på posten. Lika fin nu som då. Några dagar har den fått stå på köksbänken till beskådan men idag var det dags att fylla den med te.

Det kan låta löjligt men jag är lite petig med vilka koppar jag gillar dricka ur och en sak jag kan ha svårt för är när porslinskanten är för tjock. Min nya kopp kvalade dock snabbt in på favoritlistan med sin tunna kant. Fin och skön, inte mycket mer att önska.

Mörkret är här tidigt så man kan lika gärna ta en kopp te till…. Tack Götefors ❤

Om snön

Att vakna till snöfall överglänser det mesta. Jullängtan slår till med full kraft och barnens ögon glittrar. Snötäcket dämpar alla ljud och ljuset är ett helt annat än det novembers morgnar brukar bjuda på.

Väder-appen sa dock att det var läge att inandas snön där och då, plusgrader förväntades några timmar senare.

Och tyvärr var det just så. Nu kom regnet ganska snart och fortfarande regnar det – men vi låtsas – eld i kaminen, julmusiken igång och några plåtar pepparkakor är bakade – känns ändå som om vinter och julkänslan höll i sig. Rätt fint ändå.

 

Mitt bästa loppisfynd

Just de saker som hör julen till känns lite extra fina att finna second hand. Vet inte om jag känner så för att julen ändå är en traditionell högtid och saker som fått vara med ett par år lättare förmedlar samma känsla eller om det snarare beror på den korta period under året vi har framme dessa prylar och då tar det emot lite att köpa nytt för de där få dagarna det används. Hur som helst så är det helt klart ett tips att leta julpynt (ser ofta superfina julkulor t.ex.) på loppis!

När Weronica frågade efter det bästa loppisfyndet var det svårt att välja, men med adventshelg 11 dagar bort fick det bli några värmande ljusstakar och en liten klocka. En liten samling som plockas fram när december närmar sig.

Här, hos Elsa Billgren, finns fler loppisfynd.

 

Oväntat

Jag tror nästan det otroliga, helt oväntade, mycket förvånande har hänt.

Kanske att jag faktiskt lärt mig tycka om en stad. Börjar hitta, ser det fina, känner mig nästan hemma. Små stunder när fasadernas vackra kulörer känns mer än de tomma blickarna på centralstationen kl. 08 en vardagsmorgon, när utsikten över vattnet i solnedgång överglänser trafikstockningarna, och när de små butikerna med fantastiska skapelser i lera uppenbarar sig som motpol till ett överfullt och smått illaluktande HM/Åhlens/you name it…

Stockholmsfasader, Garageportar och Swedish Nature Collaborations. Ändå rätt fin huvudstad vi har?

Men varför köpte jag inte dessa?

Kottar och konst

På väggen ovanför soffan har jag länge tänkt att jag vill ha någon konst i större format. Jag tänker mig något i en färgskala som är jordad och lugn, något jag inte tröttnar på allt för fort och som dessutom går ihop med väggen bredvid som redan har foton uppsatta. En del av Dan Isac Wallins foton gillar jag även om många av dem är för kulörta för att funka här. En annan favorit är Cecilia Hedins Faroe Islands, men även där kanske inte riktigt färgskalan funkar. Hos Krickelin är alla foton ljuvliga, men ändå har jag inte funnit något som passar in i färg och format. Svartvitt blir för trist och hårt och jag vill inte ha varken fotade eller tecknade nakna kvinnor på väggarna. Lite svårt har jag också för porträtt på människor som inte är bekanta till mig, på något sätt känns det som en främling tagit sig in i min trygga borg och iakttar vårt liv.

Kraven är uppenbarligen ganska stora (tips mottages tacksamt!) så tills det rätta verket uppenbarar sig sitter IKEA spegeln där. Faktiskt ett av mina favorit IKEA inköp som jag tittat på i över ett år före den slutligen hamnade på vardagsrumsväggen. Så fin i sin runda form med ramen som växer ut nedtill och blir en perfekt plats till en liten porslinsräv. Djur kan man ju inte få för många av…

Något som också är svårt att få för många av är kottar. Nu när advent närmar sig har spegeln fått en girland av tall-kottar. Girlanden gjorde jag förra året – lätt som en plätt – genom att snurra lite tunn ståltråd runt kottarna som vi hittade i skogen. I samma skog finns även lärk och grenen som ligger på brickan får bli en del av denna söndagens söndagsstilleben.

Som sagt, tips på vad som skulle kunna passa på väggen mottages gärna!