Götefors Selma

Någon gång i början på sommaren stod vi några stycken i en vacker gammal byggnad belägen i kvarnbyn i Mölndal. Emma von Brömssen berättade om de mönster hon skapat för en servis tillsammans med Götefors. Vackert var liksom bara förnamnet.

DSC_4259

Och så härom dagen kom en kopp på posten. Lika fin nu som då. Några dagar har den fått stå på köksbänken till beskådan men idag var det dags att fylla den med te.

DSC_4246

Det kan låta löjligt men jag är lite petig med vilka koppar jag gillar dricka ur och en sak jag kan ha svårt för är när porslinskanten är för tjock. Min nya kopp kvalade dock snabbt in på favoritlistan med sin tunna kant. Fin och skön, inte mycket mer att önska.

DSC_4268

Mörkret är här tidigt så man kan lika gärna ta en kopp te till…. Tack Götefors ❤

Om snön

Att vakna till snöfall överglänser det mesta. Jullängtan slår till med full kraft och barnens ögon glittrar. Snötäcket dämpar alla ljud och ljuset är ett helt annat än det novembers morgnar brukar bjuda på.

Väder-appen sa dock att det var läge att inandas snön där och då, plusgrader förväntades några timmar senare.

Och tyvärr var det just så. Nu kom regnet ganska snart och fortfarande regnar det – men vi låtsas – eld i kaminen, julmusiken igång och några plåtar pepparkakor är bakade – känns ändå som om vinter och julkänslan höll i sig. Rätt fint ändå.

 

Mitt bästa loppisfynd

DSC_0577

Just de saker som hör julen till känns lite extra fina att finna second hand. Vet inte om jag känner så för att julen ändå är en traditionell högtid och saker som fått vara med ett par år lättare förmedlar samma känsla eller om det snarare beror på den korta period under året vi har framme dessa prylar och då tar det emot lite att köpa nytt för de där få dagarna det används. Hur som helst så är det helt klart ett tips att leta julpynt (ser ofta superfina julkulor t.ex.) på loppis!

När Weronica frågade efter det bästa loppisfyndet var det svårt att välja, men med adventshelg 11 dagar bort fick det bli några värmande ljusstakar och en liten klocka. En liten samling som plockas fram när december närmar sig.

Här, hos Elsa Billgren, finns fler loppisfynd.

 

Oväntat

Jag tror nästan det otroliga, helt oväntade, mycket förvånande har hänt.

DSC_4190

Kanske att jag faktiskt lärt mig tycka om en stad. Börjar hitta, ser det fina, känner mig nästan hemma. Små stunder när fasadernas vackra kulörer känns mer än de tomma blickarna på centralstationen kl. 08 en vardagsmorgon, när utsikten över vattnet i solnedgång överglänser trafikstockningarna, och när de små butikerna med fantastiska skapelser i lera uppenbarar sig som motpol till ett överfullt och smått illaluktande HM/Åhlens/you name it…

DSC_4186

Stockholmsfasader, Garageportar och Swedish Nature Collaborations. Ändå rätt fin huvudstad vi har?

DSC_4173

Men varför köpte jag inte dessa?

Kottar och konst

DSC_3905

På väggen ovanför soffan har jag länge tänkt att jag vill ha någon konst i större format. Jag tänker mig något i en färgskala som är jordad och lugn, något jag inte tröttnar på allt för fort och som dessutom går ihop med väggen bredvid som redan har foton uppsatta. En del av Dan Isac Wallins foton gillar jag även om många av dem är för kulörta för att funka här. En annan favorit är Cecilia Hedins Faroe Islands, men även där kanske inte riktigt färgskalan funkar. Hos Krickelin är alla foton ljuvliga, men ändå har jag inte funnit något som passar in i färg och format. Svartvitt blir för trist och hårt och jag vill inte ha varken fotade eller tecknade nakna kvinnor på väggarna. Lite svårt har jag också för porträtt på människor som inte är bekanta till mig, på något sätt känns det som en främling tagit sig in i min trygga borg och iakttar vårt liv.

DSC_3914

Kraven är uppenbarligen ganska stora (tips mottages tacksamt!) så tills det rätta verket uppenbarar sig sitter IKEA spegeln där. Faktiskt ett av mina favorit IKEA inköp som jag tittat på i över ett år före den slutligen hamnade på vardagsrumsväggen. Så fin i sin runda form med ramen som växer ut nedtill och blir en perfekt plats till en liten porslinsräv. Djur kan man ju inte få för många av…

DSC_3906

Något som också är svårt att få för många av är kottar. Nu när advent närmar sig har spegeln fått en girland av tall-kottar. Girlanden gjorde jag förra året – lätt som en plätt – genom att snurra lite tunn ståltråd runt kottarna som vi hittade i skogen. I samma skog finns även lärk och grenen som ligger på brickan får bli en del av denna söndagens söndagsstilleben.

DSC_3916

Som sagt, tips på vad som skulle kunna passa på väggen mottages gärna!

När tiden plötsligt finns

DSC_4084

Jag önskar så klart inte på något sätt att barnen skall behöva vara sjuka, men VAB med Stina är ändå rätt mysigt så länge det rör sig om sjukdomar som är övergående och man inte behöver vara rädd för livet. Att det dessutom blir ett par timmar hemma som ger den där extra tiden att faktiskt städa ordentligt är bara ett plus.

DSC_4086

Det gör något med mig, att få komma in i ett nystädat badrum utan störmoment och med någon kvist, blomma eller gren som möter ögonen när dom väcks av morgonens först obarmhärtiga ljus. Nu är jag i och för sig morgonmänniska och vaknar nästan alltid pigg men ögonen mår nog ändå lite bättre av att landa på livgivande gröna växter än bara kallt och kalt porslin och kakel.

DSC_4079

Så lite som krävs för en mycket bättre morgon.

Klassiker

Röda rosor och brudslöja, några läderblad runt. Sinnebilden för den romantiska buketten. Tråkig, förutsägbar och kanske…mindre fin (för att inte säga ful) har jag nog tänkt. Rött är en kulör jag haft, och till viss del fortfarande har, svårt för.

DSC_4063

Men så fanns inte mycket att välja på. Rosor eller gerbra. Pest eller kolera, fast ändå med något positivare eftersmak. Så där stod jag plötsligt med ett knippe rosor i ena handen och brudslöja i den andra. Dock vita rosor.

DSC_4062

Och kanske blev det inte helt katastrof ändå. Kajsa Cramers vas hjälper ju upp det hela en hel del också. Har förresten haft någon typ av brudslöja i kruka på altanen hela sommaren – och älskat den – men sorten har varit ännu mer skir och med finare grönare stjälkar.

Fler blommor och blad här och här.

Vackrast just nu II

Gråvädret kom tillbaka och mörkret la sig redan vid tre. Om det ens var ljust före dess?

Vi är halvvägs in i november och det börjar bli legitimt att tänka, längta och leva advent. För mig är jul och advent olika känslor. Advent förknippar jag med avskalat, lugna intryck, vinter, frost, krispighet, hyacinter, tall och stämningsfull musik. När vi närmar oss jul tar mer intryck som överdåd, kulörthet, mycket, livligt och tunga smaker vid. Nästan som två motsatser, det lugna i advent mot julens släktingar, förväntningar och tomtar.

DSC_3918

Något av det jag tycker mest om med advent är när vårt lilla samhälle plötsligt lyses upp. När trädgårdar smyckas med ljusslingor och grannarnas fönster strålar av både stjärnor och stakar vet man att advent snart är här. Hemma hos mig har en ljusslinga fått flytta in i sovrummet och snart finns nog även ”glimmande bågar”, men tills dess kan man lyssna på Sofia Karlsson när hon sjunger om bågarna här

Mer ”vackrast just nu” hittas hos Weronica .

Frost – Vackrast just nu – We decor life

DSC_3719

+10 grader eller +12 grader spelar mindre roll, men de två graderna som skiljer +1 och -1 är betydligt intressantare. Nu har det ju i och för sig varit fler minusgrader än 1 de senaste dagarna, men ändå…

DSC_3713

VAB idag och det gör nästan lite ont i hjärtat att inte kunna gå ut när solen stiger och hela världen glittrar. Kanske kunde man låna en barnvagn som en liten tunn 7-åring kan sitta i? Dock tveksamt om 7-åringen hade accepterat det.

DSC_3717

 

 

Söndagsmorgonen bjöd i alla fall på både sol och dimma och trots tidsbrist gick det inte hejda suget att komma ut. Borta vid badplatsen var fler än jag som inandades allt det vackra. Strax före åtta kändes nästan platsen som förtrollad från den vanliga badplatsen med långgrunt, slarviga människor som lämnat skräp efter sig och lerig botten till något helt annat; spegelblank yta, brinnande himmel och gnistrande kristaller.

DSC_3694

Mycket är vackert just nu i kylan, och söndagsmorgonen kunde nästan mäta sig med Weronicas amaryllis.

Söndagsstilleben

Dagarna bara rusar på och det finns så mycket jag skulle vilja göra utan att tiden riktigt räcker till. I morse när mörkret skingrade sig var dimman helt oemotståndlig och just där och då var suget efter att komma ut och ta djupa andetag av morgonens minusgrader större än arbetsmoralen. Skorna snörades på, vinterjackan knäpptes hela vägen upp i halsen och en mössa rotades fram ur djupet av dotterns låda. Att prioritera utomhus i morgonljus är nog aldrig fel.

En av fördelarna med mitt jobb är att kunna välja arbetstider själv och morgonen utomhus ångrar jag inte för en sekund, men mitt söndagsstilleben känner nog att lite dagsljus hade suttit fint. Sent till jobbet – och dessutom paus med sötaste systerdottern – ger sent hem och dagsljuset var försvunnet, men ett söndagsstilleben blev det ändå. Dock långt ifrån så tjusigt ljussatt som Åsas. Eller Annelies för all del.