Min fredagsbukett

DSC_4594DSC_4593DSC_4596DSC_4602DSC_4592Det är fredag och för några år sedan hade instagram svämmat över av maffiga fredagsbuketter. Men nu? Nja, inte så vanligt. Kunskapen om hur importerade blommor påverkar klimatet har nått ut i hemmen och på precis samma sätt som vi pratar om flygskam finns nog även en ”importerade-blommor-skam”.

Ändå älskar jag verkligen blommor! Eller kanske inte blommor specifikt, det duger ju lika bra med grenar, blad och gräs, men växtlighet vill jag gärna omge mig med, på något sätt påminner det mig om livet, hur man föds, lever en stund och sedan lämnar livet. Att leva bland blommor, blad, grenar och annat plockat direkt i naturen är också ett sätt att få njuta av årstidernas växlingar, tänk grenen med kaprifol som visar nya små blad redan i januari, snödropparna i den minsta vasen i början på mars, körsbärsblom i maj, lupiner i juni och rönnbären tillsammans med några nypon nu i slutet på augusti. Hösten som visar sin framfart på hedersplats hemma hos mig.

Så vad säger ni, skall vi sluta ”skamma” och skälla, och istället gå tillbaka till att visa massor av fredagsbuketter, men fredagsbuketter som inte har så stor klimatpåverkan? Just denna sista fredagen i augusti får några rönnbärsgrenar bli mitt bidrag.

Paradisverkstaden & Grandpas Low Key på Formex

DSC_4419DSC_4425Handgjord keramik, matt glasyr, milda kulörer – mitt hjärta slår frivolter. Den där grå-blå kulören som jag nog aldrig kommer sluta älska. Öländska Paradisverkstadens enkla sätt att visa upp sitt fina porslin, staplat i varierande höjder med en så enkel inramning som möjligt. Keramiken behöver inte mycket till stylingrekvisita för att göra mässmontern komplett, keramiken i sig själv strålar tillräckligt.DSC_4431Klassikerna ❤  I vitt finns både ljuslyktor, kronärtskocksvasen och ett mycket älskat ägg hemma hos oss. Ägget har jag fått i födelsedagspresent av fina vänner som umgås och har arbetat med familjen Paradis. Varje gång de åker till Öland för att besöka dem är jag avundsglad och hoppas på få se vad som är på gång, vilka kulörer och glasyrer som lyfts fram nu.DSC_4449DSC_4448DSC_4447DSC_4443DSC_4441DSC_4438Nytt för i år är samarbetet med Grandpa där Grandpas egna kollektion Low Key har utökats med ovan fina bruksföremål. Vackert enkla former som gör att keramikens glasyrer får leva ut i full prakt. Vill man läsa mer går det klicka här, här, här  Just den här sortens keramik kan jag inte sluta slänga lovord på. Jag älskar varje del av samarbetet och kan se många användningsområden utöver de självklara.DSC_4458DSC_4424DSC_4422De lite mer brända höstkulörerna är fina de med, men mina favoriter är verkligen de mer gråblå. Kanske på samma sätt som jag nog föredrar en kylig dimmig morgon före en varm kväll med solnedgång… Båda alternativen är väldigt fina, men någonstans inuti säger ändå hjärtat att om valet skulle göras hade dimman alltid kommit först.DSC_4455Många gånger har vi fått frågan om att följa med till Öland, och jag som aldrig varit på ön får nog säga att suget nu är större än någonsin. Kan det bli av redan i höst tro? Håller tummarna.

Omayma – Frukost på Nytorget

DSC_4529Ibland vet jag inte vem mitt sanna jag är, om det finns någon sådan? Jag brottas med mina tankar, trycker ner mig själv och skrattar lite hånfullt i hemlighet åt hon som fortfarande inte kan ge en samlad, sammanhållen självbild.  Men någonstans måste jag nog ändå till sist erkänna; även om mitt starkt bultande hjärta säger lantis och skogens friska luft känns mest som hemma, så gillar jag Stockholm mer och mer. Jag hittar på vägarna utan att behöva telefonens hjälp, känner mig hemma på vissa gator och har en runda att springa.DSC_4539DSC_4546Att faktiskt känna sig hemma och uppleva ett lugn i en stad gör mig förvirrad. Jag vill gå ut och äta, testa nya restauranger, uppleva nya smaker. Väljer inte de ställen där kön ringlar sig lång men kan ändå tänka mig kryp-in där platserna är få och grannarna på bordet bredvid hamnar nära. Listan på ”ställen att besöka” är lång. DSC_4542DSC_4543Ett av de där ställena var Omayma. Litet, frukost hela dagen, färgglatt, mycket grönt. Lät som gjort för mig och det var det också. Skulle gärna smakat på allt, men fick nöja mig med en blandad frukosttallrik och sedan gröt. Himla gott! Ännu en liten pärla som får Stockholmskärleken att växa….även om sanningen nog ändå är den att det är i skogen jag hör hemma.

Växtrum i lerum

Ett litet besökstips kommer här, lagom för en eftermiddag med härliga skor på fötterna och lågt stående sol.DSC_3902Sedan 2015 har kända trädgårdsprofiler varje år fått i uppdrag att skapa varsin liten trädgård i Lerum under projektnamnet ”Växtrum”. Lerumsbor samlas sedan och genomför planteringarna.DSC_3925DSC_3911DSC_39242017 skapade Gunnel Carlsson ”Aspens sol”. Växtvalen håller sig i en kulörskala mellan gult och rött, formen är som en sol med en mitt av rosor och strålar som breder ut sig från mitten. Som namnet antyder så ligger just denna trädgården på Aspens badplats, närmst Aludden.DSC_3915Solen har blommat fantastiskt hela sommaren och strålar fortfarande i full sensommarglans. Kan tänka mig att fröställningarna kommer hålla sig fina länge i höst.DSC_3922DSC_3928Mitten består som sagt av rosor. Gula blommor har ju aldrig varit mina favoriter, men visst är dessa rosorna vackra? DSC_3937På väg till någon av de andra 10 växtrumsträdgårdarna kan man passa på att tjuvkika in i privatträdgårdarna längst vägen, och förundras över att gräsmatta är väl ändå onödigt när man kan ha äng? Blåklint, vallmo, rölleka, högt gräs – ibland är det lite mer otämda precis lika vackert (eller vackrare?) än det tuktade välplanerade.

Om inspiration och ERNST på Formex hösten 2019

DSC_4311DSC_4315Mycket kan sägas, och har sagt, om Formex. Prylar, överflöd, konsumtionsuppmuntran. Formex har nästan blivit lite ”fulkultur”- som ”Let´s dance” i förhållande till ”Scener ur natten” – är Formex i jämförelse med antikmässan.DSC_4318Själv vet jag inte riktigt hur jag skall tänka, känna eller se på företeelsen. Att välja second hand före nyproducerat hoppas jag blir vardag för alla, men det går inte heller förneka att viss produktion måste fortgå för att få ett hållbart samhälle. Hållbarhet handlar ju om fler aspekter, såsom t.ex. ekonomi, jämställdhet, hälsa och välbefinnande. HUR och hur mycket produktionen skall fortgå är en av de viktigaste frågorna som behöver ”lösas” omgående. Att vi kommer fortsätta behöva en del nyproducerat även i framtiden går inte att förneka. DSC_4322DSC_4329En mässa som Formex, vad kan den erbjuda mig? Och varför vill jag ens gå dit? Några inköp blir det ju inte, eftersom jag inte är inköpare, så vad kan jag då få ut av det? DSC_4332DSC_4334För mig är Formex inspiration! Sällan noterar jag varumärke (okej, just detta fallet undantaget då en vän är väldigt förtjust i ERNST och en annan vän pratade om Ernst så sent som igår) men alltid känner jag in kulörer, material, känslor.DSC_4340DSC_4341Efter att ha lämnat ERNST monter vill jag lära mig lera, jag vill plocka torkade växter i naturen och jag vill använda mitt vackraste porslin och duka fint även till vardags. Inspiration till Livet, inte till att köpa nya saker.DSC_4342DSC_4345När jag kommer hem skall jag samla mina loppisköpta små glasvaser och smycka dem med fina torkade grässtrån, jag skall klä om min krans på dörren med något som ger mer höstkänsla och jag skall låta några av mina ärvda glaskrus som står utomhus få torkad storväxt björnloka som sällskap.DSC_4352DSC_4355Tack Ernst för inspirationen till det, nu börjar det klia i fixa-fingrarna : )

Sensommardagar

DSC_3213DSC_3211Jag växlar mellan höstpepp och sommarslutsvemod. På några dagar är tempot uppe i 300km/h igen och jag älskar det samtidigt som jag vet att jag inte kommer kunna hålla samma tempo i evigheter. DSC_3203Planering är mitt sätt att försöka få kontroll på tusen uppgifter och samtidigt försöka hitta små hål för inspiration. Tillsammans med skogen är vackra miljöer och fina platser mina bästa ställen för återhämtning, uppladdning och just inspiration till hela livet, för visst kan inspiration handla om så mycket mer än att byta väggfärg? Inspiration att få vakna till ännu en dag fylld med möjligheter. Inspiration – eller förväxlar jag det med lycka? Kanske är det lite samma?DSC_3219Att besöka Nääs Fabriker skall planeras in, Helgluncher i glasverandan när solen fortfarande kan ge känsla av sensommar, svampplockning i Tollereds skogar följt av fika i kafét eller kanske en övernattning snart igen? Här trivs jag så bra och fylls av ett härligt lugn. DSC_3202Har jag riktig tur kanske det finns tillräckligt med värme för en stunds semsommar-SUP. Ja, nu tror jag nog ändå peppen vann över vemodet. Hoppas ni känner det samma!

När det rosa målas över

DSC_4021

Oj, vad detta gjorde ont i hjärtat.

Rosa har aldrig varit, och kommer nog aldrig bli en kulör som hamnar högst upp bland favoriterna. Visst finns det nyanser som ändå är rätt härliga, men skulle valet bara vara mitt hade färre rosa väggar kunnat skymtas här genom åren. Dock känns det viktigt att barnen får välja själva, och betyder det då rosa så får det bli så. Med det sagt är det med stor sorg i bröstet den sista rosa väggen nu är övermålad. 8, snart 9 år, med en känsla av att vara en stor tjej, på väg från det som ses som barnsligt. Sommarlovsslut, tredje klass och väska istället för ryggsäck. Den rosa perioden är över, men istället för att gå till turkost önskades grått. Mitt hjärta blöder och insikten är så total, här bor nu en stor tjej. En härlig, modig, livfull, fantastisk tjej. En tjej som mer och mer är sin egen och inte bara min. Precis en sån tjej jag ville att hon skulle bli – bara inte riktigt ännu… Jag är inte färdig med små barn i mitt liv, det gick på tok för fort. Tur att grått ändå är en kulör jag trivs med.

Gunnebo kaffehus och krog på Gunnebo Slott

Vill så gärna dela med mig av härliga ställen som går att besöka i fina Sverige och detta är en sådan plats:

Till Gunnebo Slott och trädgårdar åker man nog främst för trädgårdsinspiration eller kanske för att gå på sommarteater, men även restaurangen är väl värd ett besök.

DSC_3086DSC_3055

Jag väljer hellre att äta lunchen ute, än sena middagar, dels eftersom jag aldrig gillat mat sent på kvällen men kanske främst för att luncher oftast känns mer avslappnade, tillåtande och opretentiösa. Att det ofta finns salladsbord är såklart också en stor fördel för en grönsaksälskare.

DSC_3009DSC_3014DSC_3020

Att äta ute är så mycket mer än att bara bli mätt, alla sinnen skall vara involverade om jag skall bli riktigt nöjd. Lokalen påverkar mig nästan lika mycket som maten som serveras, och är det stökigt med hög ljudnivå blir det sällan fler än ett besök. Dofter, synintryck och personalen – alla detaljer räknas och de bästa ställena har hittat en helhet där allt hänger samman.

DSC_3024DSC_3031DSC_3025DSC_3050

På Gunnebo är golven väl nedtrampade, borden är skavda på de rätta ställena och stolar har patina som bara går att få en äkta vägen. Vackert omhändertaget, mjukt och med en utstrålning av kärlek. Någon har tagit om hand, vårdat och brytt sig om. Kulörerna är samspelta och levande utan att skrika, blommorna är nyplockade och behöver inte skryta för att synas.

DSC_3042DSC_3059DSC_3082DSC_3076

Ja, men just det – maten – det är ju ändå en restaurang! Maten är KRAV-märkt, säsongsanpassad och så närodlad som det går. Mycket är plockat i den egna trädgården och annars försöker man hitta producenter i närområdet. Förutom lunch finns även fika och Gunnebos egna te som går att köpa med sig hem från butiken. Under sommarens högsäsong kan det bli rätt så fullt, så de populäraste lunchtiderna hoppar jag gärna över, men har man inget emot kö och att vänta på bord funkar ju även det. MEN – vad är egentligen vackrare än att sätta på sig regnjackan, stövlarna tillsammans med en varm tröja och vandra runt bland växter och jord? Dofter som blir tydligare och lugnet det ger? För att sedan värma sig med en härlig lunch och en varm kopp te? Låter väl som en fin höstplan att se fram emot?

DSC_3080DSC_3062

 

Röhsska museet

Kommunala museer har så mycket att erbjuda och ändå tar vi (läs:jag) oss sällan tiden att besöka de museer som finns nära i vardagen. Åker man bort blir det helt plötsligt en annan sak, tiden finns på ett naturligare sätt och kanske handlar det också om nyfikenheten för den nya platsen.DSC_3970Carl-Harry Stålhane. Kanske det vackraste jag vet.DSC_3973

 

I alla fall;

Vi tog oss till Röhsska museet som haft nypremiär för ett par månader sedan. Just Röhsska är ett av mina favoritmuseer eftersom intresset för ”hem och att bo” är så stort. Älskar att se vilka saker som funnits i hemmen genom tiderna. Saker man känner igen som väcker barndomsminnen, saker man en gång i tiden ratat men som nu känns lite lockande, saker som imponerar med sin hantverksskicklighet som väcker frågor om vad vi nuförtiden egentligen kan skapa, om hantverket har dött ut.

DSC_3957

Saker – i tider då stora delar av samhället reflekterar över konsumtion, produktion och hållbarhet är det intressant att kunna backa och fundera över vad som stannat kvar över tid, vilka saker som tilltalat just mig genom alla år, vad som verkligen får mitt hjärta att klappa, för ”saker” påverkar mig i allra högsta grad.

DSC_3965Som avslutning, Helena Sandström fantastiskt vackra halssmycke ”Lönnfrökrage”. Här lever i alla fall hantverket vidare ❤

Just där och då

DSC_3819Denna veckan kommer inte gå till historien som den bästa. I ärlighetens namn så kanske den snarare kommer bli ihågkommen som en av de sämre. Nattens timmar har inte gett något lugn och tankar och beslut velar. Återkommande gnäll och klagan utan att göra något åt det står inte högt i kurs hos mig – framåt, förbättring, lösningsorientering, kämparglöd och ansvar är mitt sätt att se på livet och hur jag skall kunna bidra med något till den värld vi lever i, men på ett område är jag inte alls den människan jag vill vara. Jag gnäller och klagar. Hoppas att saker skall ändras men gör inga åtgärder när samma saker upprepas gång på gång. Låter det hända och blir besviken och ledsen men orkar ändå inte ta tuffa beslut för att få förändring.

DSC_3838Vaknar tidigt till kompakt dimma i två dimensioner. Dimman i huvudet kan nästan inte ta in dimman utanför fönstret. men en halvtimma senare står jag ändå ute på bryggan insvept i naturens dimma. Bröstet vidgar sig, hjärtats slag är hårda men helt lugna, surret i huvudet tystnar. Sikten i dimman är kort men insikten desto längre. Vi bor i Sverige, har gott om mat, bor bra, har ett trevligt arbete, är friska… vi är priviligierade! Vilka hinder som än må komma i min väg är det som småsten i jämförelse med de som upplevt krig, flykt och svält, de som kämpat för att överleva dagen, de som varken har pengar eller hem. Det är dags att sluta gnälla.DSC_3822