Söndagsstilleben

…när den där kvarlämnade kaffekoppen faktiskt är rätt vacker…

Loppis på kökshyllan

Första lediga lördagsförmiddagen på….länge, länge, länge, så passade på att åka till Östhjälpen för att leta några nya ramar. Köksbord och stolar skulle ju inte heller vara fel att hitta, men det verkar omöjligt att hitta rätt mått till bordet och stolar har vi letat i ett par år nu. Hopplöst. Kanske också på grund av beslutsångest.

Koppar behöver jag dock inga fler, men det går ju inte lämna något som ger sådan kärlek vid första ögonkastet, så nu står de där på hyllan. För små att drick te ur och kaffe dricker jag ju inte, men fina är dom i alla fall. Ibland kan det räcka så.

Tänk att det nästan alltid är på loppis de där riktiga förälskelserna dyker upp.

Förra årets jul

Brunt låter ju inte så juligt, men tydligen var det den kulören som dominerade förra julen hemma hos oss. Brunt och natur uppblandat med några blanka små inslag.

Vi behöver egentligen inte fler julkulor men jag längtar ändå efter att hitta några ”nya” ömtåliga på loppis. Den inre konflikten jobbar med konsumtionsmönstret, att det på något sätt växer en längtan i bröstet efter nytt även om inget verkligt behov finns. Men när finns egentligen ett legitimt behov? Vi alla skulle nog kunna sluta köpa saker i flera år utan att behöva gå barfota i kyla.

I år får nog det bruna sällskap av midnattsblått. Tänker mig djupt blå sammetsband till julkransarna och inser att de där sammetsbanden inte verkar så lätta att hitta efter lite googlande. Vi får väl se vad det blir av det hela. Blir nog bra vilket som.

Loppispyntet

Vill bara lämna en liten påminnelse om att det finns så mycket fint på loppisarna runt om i landet. Julpynt som används så kort tid är väl utmärkt att inhandla secondhand?

Mitt bästa loppisfynd

Just de saker som hör julen till känns lite extra fina att finna second hand. Vet inte om jag känner så för att julen ändå är en traditionell högtid och saker som fått vara med ett par år lättare förmedlar samma känsla eller om det snarare beror på den korta period under året vi har framme dessa prylar och då tar det emot lite att köpa nytt för de där få dagarna det används. Hur som helst så är det helt klart ett tips att leta julpynt (ser ofta superfina julkulor t.ex.) på loppis!

När Weronica frågade efter det bästa loppisfyndet var det svårt att välja, men med adventshelg 11 dagar bort fick det bli några värmande ljusstakar och en liten klocka. En liten samling som plockas fram när december närmar sig.

Här, hos Elsa Billgren, finns fler loppisfynd.

 

Söndagsstilleben mitt i hösten

På väg hem får jag nästan gnugga mig i ögonen. När eftermiddagssolen träffar trädens höstlöv uppstår de mest mättade gula kulörerna som skådats. På just vår gata har grannarnas buskar låtit sin jullängtan blomma ut fullt och visar upp rödare toner än tomten själv skulle kunna frambringa. Hösten visar just nu upp sig i all sin prakt.

Innanför vår dörr är intrycket ett helt annat. Här har istället höstens löv hunnit falla till marken och tappa sin kulörthet. Tonerna är dova och ljuset lugnt. När någon säger att jag har ”natur-toner” hemma hos mig undrar jag lite – för är det inte i naturen just alla livets färger finns? Från fuchsians mättade lila till körsbärsträdet pastelliga rosa eller vårens första små gröna blad?

Onekligen börjar naturen i alla fall dra sig tillbaka. Några luktärter blommar fortfarande och chokladblomman är ännu frikostig, men snart är det dags att byta till mossa, äpplen och gran. Var sak har sin tid. Men just idag fick chokladblomman hedersplatsen på matbordet tillsammans med loppis-lampan. Länge leve höstmyset!

 

Loppis

Konsumtion har tagits upp på många sätt och inom många områden senaste åren. Vi bör konsumera mindre och mer medvetet. Våra tankar och önskningar måste landa längre bort än hos oss själva och vad som är bäst och lättast för just mig – just nu. I denna andan sprider sig loppis-fyndandet som en löpeld. Våra loppis-inköp sätter ett mindre avtryck på jordklotet och samvetet blir lättare. Men behöver vi de saker vi köper? Även om det är loppis?

Jag är en av dem som kan bli riktigt förälskad i en skål, en ljusstake eller ett fint fat. Vill känna, bära runt och ha nära mig. Men ibland undrar jag… Hur många ljusstakar är befogat att ha? När äger sakerna mig istället för tvärtom?

 

Men vem kan motstå en kanna? Rosa, handmålad, med fina koppar till från Florence. Loppisfynd, kärlek och ännu en pryl.

Söndags-sommar-stilleben

Fin granne och svägerska delar med sig av sin trädgård som får bli en del av söndagens stilleben som just nu står på vardagsrumsbordet. Bredvid den vita väldoftande pionen en keramikburk från Jonsereds Loppis. För någon vecka sedan gav den hjärtklappning redan på håll. Älskar det matta oregelbundna prickiga och den tunna blå linjen nästan längst upp. Kan inte få nog av matt lite grov keramik där händernas skapande får synas.

 

En av alla tusen

Kanske hade det räckt att välja ”copy” och ”paste” på alla min foton och ord just nu. Kan liksom inte låta bli att slänga mig med kärleksfulla ord om knoppiga grenar som är på väg att slå ut. Får bara inte nog helt enkelt.

Favoritkeramik från Kajsa Cramer och en av mina favorit-loppis-ljusstakar.

Loppis-ljusstakar

Mycket fint kan man hitta i second hand-butiker eller om man vill kalla det loppisar. Finns det egentligen någon definierad skillnad på de där två termerna? Mina loppis-favoriter brukar vara ljusstakar och glasvaser.

Förra veckan hittade vi en ljusstake med en stjärna som med ens kände sig som hemma bredvid granljusstaken och bjällran från förra året.

Stjärnljusstaken fanns på Röda Korset i Järpen, ett av mina favoritställen.

Granljusstaken och granbjällran är hittade på Östhjälpen förra året.

 

Här – Hos Matilda, kan man läsa mer om loppis-tankar.