Söndagsstilleben v.4 2016

En så glad överraskning att vi idag blev fler. Åsa och Annelie började visa så fina instagram-foton på söndagarna (eller vad sägs om detta tex <3) och när chansen gavs ville jag gärna vara med. Som att få delta i ett varmt, hjärtligt, inbjudande sammanhang utan några krav. Bara underbart. Nu har det gått…kanske ett halvår (?) och förra söndagen fick vi en fin bild till i samlingen.

Idag, lagom till ensam-lunch då resten av familjen redan ätit, klickade jag in hos Weronica och blev så glatt överraskad. Allt det där jag har så lite av, maxade mönster och färger, allt det hanterar Weronica med så skicklig hand. Och jag älskar det. Att få nya infallsvinklar och uppleva annat än det som finns i min närmiljö. Uppfriskande!

Weronica och Annelies bilder finns även på deras fina bloggar så nu hänger jag på och gör likadant. Kanske kan det vara roligt att kunna titta tillbaka och se vad som hänt efter ett år. OM det hänt något. Veckan bild blev, ja just det, en liten, liten del av ovannämnda lunch.

 

Badrum

För strax över två år sedan (?) när vi renoverade badrummet var det många långa diskussioner om ”vägghängt”. Badrummet är litet och många funktioner skall in vilket så klart lätt blir trångt. För att få känslan av mer luft ville jag väldigt gärna ha allt som gick hänga på väggen upp från golvet. Efter mycket om och men gick mina önskemål igenom. Det som nu står på golvet är tvättpelaren, badkaret och tvättkorgen. Handfat, toalett, skåp, papperskorg, toaborste… ja, resten är uppsatt på väggen.

Ett annat argument för att få bort saker från golvet var städningen. Det blir onekligen lättare att dra ett varv med dammsugaren när man ändå är igång i hallen utanför. Men oavsett hur mycket lättare det är – städa badrum – tristare sysselsättning är svår att finna. Idag blev det dock rent.

 

Månadens lista – januari 2016

Odds & Ends, Krickelin, Johanna Bradford, Ingen vanlig dag , Hannarty och Living by W. Åh, så mycket jag tycker om era listor! Blandade rubriker från er alla och fick ihop till:

KÖKSDETALJ

Nej, inte knopplisten, skärbrädorna, grytunderlägget eller Moccamastern. Utan hushållspappret. Jo, en 5-åring som sondmatades de åren då matrutinerna skulle präntas in sitter mest och pillar och plockar med maten. Mycket hushållspapper går det åt och många disktrasor sveper över både bord och golv.

HÅR

Har Sixten gott om. Grannens katt som vi tycker så mycket om. Tråkigt med allergier, men vi lånar honom korta stunder. Själv har jag fler och fler gråa hår som jag bär med stolthet.

MAT

Vår vardags största utmaning. Ett barn med allergier av alla de slag, (mjölk, ägg, fisk, kyckling, bönor, ärtor för att nämna några), ett barn helt utan matrutiner, en man utan större matintresse och jag då som gärna vill ha en kosthållning av god kvalitet. Inte det lättaste att få ihop alltid. Men vi jobbar på det. Ser fram emot ett år då nya alternativ introduceras, och en nyfikenhet väcks hos de lite smått rädda barnen. Alla tips mottages gladeligen, både på allergi-vänliga recept fullproppade med micronutrienter, på rutiner och på tips att få barn att våga smaka.

RESMÅL

Kanske klassas inte Kungsbacka som resmål, men åtminstone som besökstips? Och på tal om mat, passa på att testa Berit och Elvy.

BLOMMA

Hur mycket jag än saknar snön som skänkte både ljus och mil till längdskidåkningen så får det gärna slå ut små körsbärsblommor på grenarna inomhus.

PÅ VÄGGARNA

Stina pratar dagligen om att hon vill ha ett hästrum. Jag som aldrig varit hästintresserad vet inte riktigt hur jag skall tillgodose hennes önskemål. Kanske skall börja med att printa ut fotot, från förra lördagens snöfall som fastnade så fint i hästen Elsas man, och sätta upp på hennes vägg?

STIL

Butiken där det känns som om jag hade kunnat blunda, bara ta något och ändå blivit nöjd med mitt val. Butiken med en stil som passar mig så bra, dessutom i finaste miljön. Brique på Nääs Fabriker.

 

INSPIRATION

I massor får jag av kreativa tjejer som skapar egna världar. Så roligt att efter femton år stöta på tjejer från skolan som nu driver egna företag, som tex Isabelle och Lisa. Jag beundrar er verkligen och är glad att få titta in hos er då och då.

MOOD

I wish… men snön är ett minne blott. För just nu i alla fall.

Sist men inte minst:

DETALJ

Det är liksom de små sakerna som gör det. Bladen på clementinerna, så mycket godare det ser ut!

Snart dags för februari och kanske en och annan snödroppe?

 

Vinter

Man får passa på så länge det går. Även utan sol lyser snön upp dagarna. Några mil på skidorna och in i värmen till riktigt varmt te och kvarg med varma bär, mandel och kockos. Allt som äts med sked ur skål smakar lite extra gott, som tex. fil, gröt, soppa och chiapudding. Skålen i ena handen, skeden i andra och benen i skräddarställning. Kan det bli mycket bättre?

Fina dagar vi haft. Håll nu tummarna att allehanda väder-appar har fel och regnet som utlovas bestämmer sig för att stanna i molnen.

Körsbärskvistar

Vackrare vintern än vad vi har just nu finns knappt. Men ändå. Några kvistar i en enkel glasvas. Körsbärsblommor – små spröda, enkla vita – som efter några dagar slår ut. Känslan av att våren är på väg någonstans där ute. Vintern får gärna stanna ett tag till, men inomhus gör våren sig påmind.

Att hitta varandra

För mig som inte är aktiv på Facebook och dessutom missade det där med ICQ (hette det så?) och andra chat-pragram i tonåren är det ibland svårt att se människor bakom olika alias på internet. Min ibland obefintliga respons på kommentarer är något jag skäms för…

För några år sedan visade min man mig Instagram. Man skulle kunna säga att jag föll som en fura. Så mycket vackra bilder & foton! Något som jag bara trodde fanns i Elle, Plaza och Residence. Ovan som jag var med sociala medier så tog det ett tag att förstå saker som att scrolla, hur man kunde söka eller att det gick att se vad andra människor skrev,  men ibland går det lära en gammal hund att sitta och såå glad jag är för det!

Få, för att säga så gott som inga, av mina vänner delar mitt intresse för färg, form, foto, arkitektur och hem (tur då att vi har annat gemensamt). Blickarna som utdelas när min mun helt plötsligt börjar prata om hur en grå vägg känns för kall i färgen för att harmoniera med den varmare stensorten säger allt. Ingen delar intresset. Men på internet finns en annan värld. En liten tillflykt-ort.

Instagram ger mig ett sammanhang där ”udda” inte alls hör ihop med mig. Där är jag bara vanlig. Dessutom hittades jag av, eller så hittade jag till (?) Lisa, som gick ett år i på samma naturvetenskapliga linje som mig. Efter första året bytte Lisa till en mer kreativ skola i storstaden. Vad jag minns har jag inte sett henne sedan dess – tills nu då. När jag såg att hon flyttat ”hem” till kommunen igen och startat ett eget företag så kom nyfikenheten. Väl inne på hemsidan så blev förtjusningen stor så jag tog mod till mig och frågade om jag fick komma och hälsa på. Turligt nog fick jag det.

Det händer att min man klagar på att jag frågar tusen frågor när jag träffar nya människor. I sammanhang med många människor trivs jag sällan, men att få möjligheten att höra hur nya människor tänker, väljer och lever intresserar mig mycket. Många frågor gav i alla fall intressanta svar som tex att kuddfodralens textilier är tryckta på Ljungbergs (som går att läsa om här). Det känns bra i hjärtat när produkterna tillverkas i Sverige och hänsyn tas till miljön. LISALISA har en webshop där man kan titta närmre på kuddar, handdukar, disktrasor och annat fint.

Kanske längsta texten i denna bloggen, så slutligen, Tack instagram för de nya bekantskaper som berikar och nu även förskönar vardagen.

 

Planering

Nytt år, ny kalender, nya förhoppningar. Önskemål om en strukturerad vardag. Vem lämnar när? Är det vår tur att hämta på dansen? Skulle man ha fika med sig till skolan? Alla de där små sakerna i vardagen som skall kommas ihåg. En almanacka på en vägg man passerar flera gånger om dagen. Kan det hjälpa tro?

Vi håller tummarna och hoppas!

Vinter

Nu är ”den riktiga vintern” här. Vitt på marken, kyla och kalla vindar. Snön gör dagarna ljusare och isfläckarna – under det tunna lagret snö – promenaderna långsamma. Långsamma men fina.

Jag tjuvlyssnar runt omkring mig i mataffären och hör spridda klagomål om vinterns ankomst. Tänker att alltid går det klaga på något. Hur skulle det vara om alla människor hade utomhusplikt en timma om dagen då ljuset är som starkast?

Tulpanens dag 2016

Läste att det nu är 20 år sedan tulpanens dag instiftades. Tulpaner som för mig, mer än något annat, ger känslan av att ljuset är på väg tillbaka. Krispig, frisk vårkänsla.

Tulpanerna som stod här för precis ett år sedan.

Ett foto taget en mörk och tung dag då cancern tog en människa på tok för tidigt. Tulpanerna gör så gott dom kan för att lysa up mörkret.

Något mer lättsam känsla då knopparna tränger genom jorden

Gult. Inte mitt förstahandsval, men den dagen var det vad som fanns kvar i butiken, och tillsammans med några grenar från skogen värmdes ändå hjärtat.

Detta årets första bukett. Längtar lite efter fler sorter som brukar dyka upp framåt våren.

 

Ljuva tulpanbilder kan man hitta både hos Ida, Flowers and fests och Louise.

Lisa

En dag skall jag skriva några fler rader om Lisa som för många år sedan gick på samma Naturvetenskapliga linje som mig. Nu driver hon  lisalisa.se  , men idag får det räcka med två bilder.