Julstäda

Så sakteliga städas julen bort. Jag är långt ifrån färdig med vinter men nu längtar jag mer efter krispigt vinterljus, några minusgrader, sol och rosiga kinder. Dagar med frost och snö, eller kanske skridskoåkning på sjön. Men just nu är vi inte där så lite av julens ljus får stanna kvar ännu några dagar för att lysa upp mörka eftermiddagar. För mig måste det inte vara allt eller inget, adventspynt och julpynt smyger fram och på samma sätt försvinner det ett efter ett.

Veckan mellan jul och nyår känns som årets längsta. Inte någon annan gång på året hinner sinnet ändras så mycket. Från att för en vecka sedan bara velat ha murrigt mys till att längta efter krispigt och ljusgrönt spirande. En dag kvar, men sedan är du hjärtligt välkommen 2018!

En julafton

Ibland tänker jag att vi inte har så starka jultraditioner. Men kanske är det tvärtom? Även om traditionerna inte är så ”juliga” är det ändå traditioner. Vi lagar inte mat i flera dagar. Julgodis tillverkas möjligtvis om tid blir över. Pynt blir det som ligger i lådan. Men framför allt åker vi skidor, en tradition god som något. Frukost – skidåkning – hem till dusch och Kalle (för de som kommer hem i tid) – julmat – tomte – paketöppning – kvällspromenad. Räcker gott så. Fint att slippa fundera vart man skall vara och vem som skall besökas. De som vill är välkomna att följa med till Åre och åka skidor. Rätt enkelt faktiskt.

Gott

Godis och sötsaker hör inte till min vardag men jag samlar ändå mängder med recept som jag tänker att jag skall testa. Oftast kommer jag inte längre än till tänker…

DSC_5112

Men så var det en lördag vi skulle bjuda på fika och i minnet fanns ett receptet jag sett hos Agnes. Som vanligt kan jag inte följa recept utan måste göra lite som jag själv vill, så jag använde färre dadlar och mer citron. Syrligt är favoritsmak, och gott blev det!

DSC_5113

Så klicka in här hos Cashew Kitchen och testa!

Åre

Att vilja och ändå inte vilja samtidigt. Ibland är det så svårt att veta vilken röst som är starkast.

Det är måndag i julveckan. Åre ligger vitt och vackert. Än så länge slipper vi trängas och det finns gott om plats att svänga runt både på berget och i byn. Kylan är lagom och solen visar sig med jämna mellanrum.

Några dagar går och i våra grannhus fylls det på med liv. Mysigt när julbelysning tänds upp runt oss.

Ännu ett par dagar går och det blir trångt i mataffären. Till liften får man stå flera minuter i kö och längdspåret är trevligast med pannlampa på kvällen när de flesta äter middag och tittar på TV.

Hemlängtan kommer krypande. Alla de där tankarna om ”varför är vi här när det är så mycket folk?” kommer. Samma sak varje år. Borde veta – efter alla år – att Åre blir fullt över jul och nyår. Vinden tar i. Minusgraderna blir fler.

Vi packar ihop oss. Att inte hitta parkering när man behöver köpa mjölk tar bort charmen. Att inte hitta ledigt bord när barnen behöver värma sig och äta lunch lockar inte.

Morgonen är fortfarande tidig och vi sätter oss i bilen. Vi vet att det regnar hemma. Många timmar i bil för att komma hem till…regn och grått. Lämna 30cm nysnö som gnistrar som kristaller, finaste snöförhållandena en jul bjudit på sedan… minns inte ens när det sist var. Lämna kvar den ena dottern som vill stanna med kusiner.

Alltid lika mycket moll att lämna Åre. Att köra bort från allt det vackra. Vända ryggen till. Att vinka hej då och inte riktigt veta när nästa besök blir. Självvalt och ändå ett så stort hål i hjärtat.

Men nu är vi hemma. Och det regnade hela kvällspromenaden.

 

God Jul!

Mer Jul-landskap än såhär blir det nog inte. Vackert som tusan. Hade gärna skjutit fram själva julafton för att istället få några fler timmar utomhus just idag. Barnen tänkte inte samma…

GOD JUL!

Min fredagsbukett

DSC_4920

Dan före dan före doppardan och julblommorna är rätt sällsynta här i Åre.

DSC_4921

Åre som ligger mig så varmt om hjärtat, som jag nästan tror är min hemby, som ändå har förändrats så mycket senaste åren. All kärlek till Åre, men visst saknar jag mitt hemma där mina saker finns… om mina fredagsbuketter.

DSC_4922

Så idag blir det blommor från en annan fredag!

det enklaste

DSC_5115

Kransar alltså. Finns så otroligt många vackra varianter. Lätta att variera för olika årstider och funkar både inne och ute. Tror jag kan fortsätta slänga positiva ord i evigheter, men titta på dessa fina istället så behövs inte fler ord.

DSC_5116

Ofta är jag rätt nöjd med det enkla och en dag på väg hem från skogen snubblade jag nästan över grenar som blåst ner från en hängbjörk. Grenarna var långa och mjuka så jag plockade med några hem. Först var min tanke att använda grenarna för att skapa stommar att bygga vidare på, men sedan när några var gjorda så fick en och annan stanna som stomme. Enkla grenar och ett enkelt band fick räcka. Några fick dock mer kläder på sig, men visst kan det ibland få vara sådär simpelt? Inte ens ståltråd behövdes, bara att snurra runt och sno in ändarna runt varandra. Inte barrar det eller torkar tråkigt heller.

DSC_5151

Ibland nästan massproduceras det kransar här. Nu är barnen så duktiga på att få till fina också, så då hamnar de överallt, och inte mig emot.

Fler tidigare kransar från fler årstider här.

När toppen aldrig nås

Någon gång i mitten på november längtar jag nog som mest. Ett par extra ljus plockas fram, några kransar får kläder av lingonris, och mossa eller tallgrenar får följa med hem från skogen. Ytterligare en vecka går och jullådan plockas ner från vinden. Allt ligger framför oss.

DSC_5292

Någonstans en tredjedel in i december stannar allt av. Inga nya julblommor är värda att köpas, granen skulle inte hinna in före den var på väg ut och de där riktigt juliga sakerna känns inte rätt att plocka fram när vi ändå strax skall iväg.

DSC_5294

Ibland kan jag sakna att aldrig låta julen blomma ut fullt hemma. Att aldrig haft en julgran i vårt eget hem, att aldrig få omge mig med mina favoritsaker och känna lugnet och trivseln vi skapat  hemma hos över julen. Men i nästa sekund glädjas jag åt vit vacker snö, barn med rosiga kinder och lediga dagar tillsammans. Och då duger julkulorna på fatet och suckulenten som överlever tills vi är hemma igen.

I snölandskapet

DSC_5411

Snö råder det inte brist på här. Senaste jularna har varit snåla på snö, något år gick det inte ens åka längdskidor, men i år är det gott om vitt. Kommer man upp på berget tillverkas dessutom ännu mer snö, kanonerna ger snödis och stick i kinderna. På håll ser vi solen spricka igenom moln och dis, ljuset är gult men ändå kyligt. DSC_5417

Vi åker en sväng hit och en sväng dit. Barnen har fått upp sådan fart så jag snart blir sist ner till liften och inte blir det bättre av att jag gärna vill stanna, bara titta, och andas in fjäll-luften genom en näsa som inte samarbetar. Något år till och min roll som önskad förälder ändras troligen till ”skall du åka med oss…?” Måste passa på före känslan av bromsande bihang tar över.

DSC_5358

Redan tidig eftermiddag börjar ljuset lämna oss och den minimala frukostens energi är slut. Det där med frukost – eller mat överhuvudtaget – är ju inte mina barns favorit. Vi beger oss hemåt, barnen traskar in för middag och jag måste bara få gå förbi ett av mina favorithus. Några påpekar att huset inte alls passar i fjällvärden men jag kan inte låta bli att fundera över hur det är att bo där? Stora fönster och mer än full takhöjd på övre våningen. Utsikt och luft tänker jag mig. Kanske får jag knacka på en dag för att stilla min nyfikenhet.

 

Söndagsstilleben 3:e advent

DSC_5250

Mitt favoritpynt för advent och jul (och alltid) är gratis. Vackra grenar, mossa, ris och kottar. Några julblommor som ger den där doften kanske inte är riktigt gratis, men det är egentligen inte mycket som behöver köpas för att få julkänslan på plats.

DSC_5252

 

I Lerum, där ju snön inte är direkt djup, går det plocka lingonris, blåbärsris och annat fint. Lite ståltråd och lingonris blir en minikrans på fem minuter, ingen stomme behövs, inga förkunskaper eller färdigheter krävs. Bara lätt som en plätt och snabbt gjort – så ut och plocka är dagens tips!

DSC_5165