Hemma hos mig…

…råder någon typ av ”aldrig färdig”-känsla. För ett par år sedan i Kom-In-Podden berättade Sara aka ”little miss fix it” om trädgårdar. Hon sa – på ett ungefär – att hon tänkte att grannarnas trädgårdar var så fina och att hon även såg på sin trädgård som fin. Men en dag öppnade hon ögonen lite mer och insåg att det hon såg var ju målbilden och inte verkligheten som rådde just då.

DSC_9494

(tavelväggen – ofärdig och kan inte bestämma mig…)

Detta är något jag funderat mycket på. Hemma hos mig finns ett skåp med tre målade luckor – den fjärde skall målas. Där finns ett golv som behöver ett nytt lager färg. Tavelramar saknar bilder – eller så är bilderna på sniskan och behöver passepartout. Plugg behöver tas bort ur en vägg och köksbordet är märkt för livet. Bland annat…

DSC_9496

(samma tavelvägg och skåpsluckorna som inte syns – 3 beiga och en vit…)

Vissa saker retar mig otroligt – hur disk står på diskbänken istället för i diskmaskinen, hur jackor tar upp hela hallen istället för hänger på sin plats i garderoben eller de där smulorna som någon inte torkat bort efter sig. Men projekt som är ”på gång” – där ser jag inte att det är halvvägs, utan i mina ögon lever bilden av slutresultatet.

DSC_9507

(Jaaa… den inlånade katten passar perfekt i kulörskalan här hemma – som jag ibland funderar på om jag vill variera mera?  Som om snälla farmor och farfar valde katt efter färgmatchning)

Just nu är det däremot ett par projekt jag inte är nöjd med, där slutbilden inte är klar i huvudet och jag inte riktigt kan bestämma mig för vad jag vill, och då ligger det där och gnager. Skaver och ger skavsår. Känner mig missnöjd men vet inte riktigt vart jag skall börja. Men kanske är det bara att ta ett steg framåt, och råkar det vara fel steg får man bara göra om igen? Kanske är det dags. Kan någon bara ge mig den där sparken i baken eller första knuffen framåt så velandet tar slut…

En annan veckas söndagsstilleben

DSC_7393Ni vet den där känslan när man får de första grenarna att blomma inomhus? Som om det spritter i hela kroppen och den lilla blomman på en knapp centimeter ändå har förmågan att sprida värme i hela bröstet? Jodå, några av er vet precis och andra tänker nog galenskap. DSC_7395Några som jag är övertygad om att de delar min känsla är Annelie (se t.ex. här) och Åsa, och vi är nog fler när man ser all energi och alla sprudlande vårkänslor på instagram. Tycker så mycket om detta glada och vackra forum som en kontrast till vardagen med syskonkärlek, stök och jobb. Inte för att jag inte gillar vardagen, för just vardagen med rutiner är ju himla fin enligt mig, men på något sätt får instagrams små rutor en att se de där små vackra sakerna som förgyller just vardagen, oavsett om det är en blomma i diket på väg till jobbet eller solen som faller in vackert en tidig morgon. De små sakerna som bara är lite extra bildsköna och härliga att vila ögonen på.

Aprils första fredagsbukett

I mars rullar dagarna på och det känns som en lång väntan, som om det inte händer så mycket. Våren rör sig långsamt.

DSC_8116

Så slår det om till april och plötsligt händer allt samtidigt! Det går att plocka så mycket fint nu, allt från späda små söta blommor till grenar med nygröna knoppar.

DSC_8119

En hållbar fredagsbukett är fixad på någon minut och för att öva tålamodet har även kommande fredagsbuketter börjat titta upp i den små krukorna. Vi får väl se om jag lyckas hålla dem vid liv så juni kan bjuda på trädgårdsbuketter  : )

DSC_8121

Torkad hortensia

DSC_7378

Rensar skåp och lådor – sorterar, gallrar, organiserar om. Minnen väcks till liv och att åren gått blir så tydligt. Syskon och föräldrar kommer och tar med det som allt för länge blivit liggandes här, röda korset får en egen kartong. Fint att redan på kvällen få en bild från systern som doppar sushin i soya uthälld på det lilla fatet som en gång i tiden burit hårnålar i mitt badrum. Multifunktionellt och glädje i att se sakerna leva vidare.

Lådan med torkade blommor är inte redo att flytta hemifrån, där finns torkad havre, vete, grenar med speciellt fina torkade bär, fröställningar med maracas-känslar, grenar av lärkträd, en grön hortensia och så denna vackra blå. I väntan på vår och spirande grönska får den återigen lämna lådan för en stund.

#söndagsstilleben

Vårens söndagsstilleben

Jag älskar blommor, eller snarare – jag ÄLSKAR växter! Det måste inte vara blommor, det måste inte vara storstilat, det måste inte vara pampigt. Men det måste vara LIV, natur, ett uttryck av hur naturens årscykel ständigt återupprepar sig, en påminnelse om att allt fortsätter, återkommer och ger nya chanser. De torkade fröställningarna i november som känns helt fel i februari, och omvänt, de nygröna snödropparna som inte alls hade känts rätt i november.

DSC_7216

Våren smyger sig långsamt närmre och kottar, fröställningar och torkade grenar med eklöv får lämna plats åt det som känns mer nu. En morgonpromenad förra veckan gav fantastiska fynd. För så känns det! Kommunen har tagit ner sly som fått ligga kvar i diket och där fanns de. Vide-grenarna ❤

DSC_7211

Efter ett par dagar inne i värmen tror nu grenarna att våren är här på riktigt. Mjukt gult. Känslan av att det börjar på nytt, livet kommer åter, nya chanser kommer alltid.

DSC_7204

Hörni, har ni inte läst om #blomsterupproret så klicka in till Hanna som är en av initiativtagarna, men läs även här hos Weronica – de fantastiska trädgårdsbuketternas okrönta drottning – och en av mina favoriter som berikar mig med just det jag själv inte har – mönstermixar och oväntade kulörkombinationer.

DSC_7213

Detta blev alltså denna veckans söndagsstilleben. Fler finns hos Åsa och Annelie, och roligt nog så börjar nu # fyllas på från fler än oss.

Vårens gröna nyans

Mossgrönt, olivgrönt, limegrönt… hundratals olika nyanser, så att kalla det ”grönt” blir nästan som en allt för grov förenkling. I november vill jag bara ha växter som Aloe Vera, Corokia eller Echeveria – grågröna, lite kallare toner. Nu är längtan någon helt annan stans. Det grågröna känns dammigt och sömnigt och jag drömmer om det där spirande ljust gröna, det som ger hopp om att livet startar om igen, det pigga, glada nästan lysande gröna – där finns min önskan nu.

DSC_7070

Jag behöver inte mycket, en kvist viburnum räcker gott. Jag återupprepar mig gång på gång – hur mycket jag än älskar att få se de pampiga, ståtliga, stora buketterna (titta på denna FANTASTISKA!) så räcker det fint med det lilla hos mig, den enda kvisten ger så mycket glädje och ny energi. Kan inte önska något mer just nu.

DSC_6978

Vintern har inte lämnat över stafettpinnen ännu, men vårkänslorna börjar långsamt närma sig. Inga stora förändringar sker hemma hos oss, men det är just de där små sakerna – som hur de gröna nyanserna skiftar – som gör så mycket för mig.

DSC_7075

Hur flyttar våren in hos er?

 

 

Julen på väg ut

DSC_5457På samma sätt som julen långsamt smyger sig in, städas den nu långsamt ut.DSC_5437I år blev det inte många hyacinter men de två som ändå fick sprida doft var helt torra när vi kom hem från Åre. Dags för något annat med andra ord.DSC_5458Rallarrosen fanns små fina taklökar. Perfekt lättskötta som passar en som mig som lätt missar att vattna…

Drömfåtöljen

DSC_5056

Min fina gungstol som står där borta i hörnet. Fin som få men inte den mysigaste att krypa upp i när man vill ha det mjukt och skönt. Kvar står den ändå, mest för att jag gillar dess mjuka former. Min nya kudde från Emma von Brömssen gör ju det hela lite skönare men drömmen är ändå att hitta en Karin eller Jetson.

DSC_5064

Har haft en bevakning på Bukowskis en evighet nu för visst är det vackrast när skinnet är sådär fint slitet? När man inte behöver vara rädd för att göra den första repan?

DSC_4971

Det sägs ju att hoppet är det sista som överger en så fortfarande slår hjärtat ett litet extra slag när bukowskis-appen visar en liten 1:a där på bevakningen. Har jag riktig tur kan det ju få bli en julklapp till mig själv. Eller en nyårspresent, eller en födelsedagspresent, eller en semesterpresent, eller…