Lördagsmorgonen

 

Morgonen är min favoritstund på dygnet. Vaknar pigg och kan inte ligga kvar i sängen, längtar upp efter dagen.

Morgnarna nu är fortfarande mörka. Tittar man noga går det urskilja om temperaturen är över eller under nollan men mycket mer än så syns inte genom fönstret. Varje dag bjuder soluppgången på en överraskning trots väder-appar som vill berätta om temperaturer och vind timma för timma. Många dagar har ljusets intrång vid åtta-snåret knappt varit märkbart, bara en något tunnare grå utsikt.

Men så kom lördagen och morgonen bjöd äntligen på ett ljus som lockade ut kameror. På något sätt en fin tyst gemenskap när vi möts på gator och broar.

En morgon som får börja med siktlinjer som äts upp av dimma, med luft som luktar fukt på ett positivt sätt och fåglar som tar sina första vår-toner sparas som ett varmt minne. Ett minne som troligen behöver plockas fram redan i morgon när barnens frukost är svår att tugga i sig, skolböcker skall packas och blötväder återigen väntas. Men egentligen, trotts vardagens negativa klang är det ju just det där kontrasterna jag tycker så mycket om, barnens lugna morgon-närvaro en dag och dimmans lika lugna närvaro en annan. Fint är det, vardagen här i vårt eget lilla fågelbo.

Ett enkelt litet söndagsstilleben

En favoritblomma (bland många) är anemonen. Så spröd och sirlig med sin mörka mitt. Finns hos floristen under vintern – våren och påminner om ljusare tider. Nackdelen är kanske att den inte lever sådär jättelänge, men ”underbart är kort” som Monica Z så vackert sjunger. Vill man dra ut på blomningen något längre så är alltid lite kyligare miljö en fördel. Är man engagerad kan man ställa kallt på natten eller när man inte är hemma. Nytt snitt och kallt vatten är också tips.

Fler söndagsstilleben här.

 

Fredagsblommor

Samma sak gång efter gång. Jag kan liksom inte låta bli.

Förra torsdagen fick jag en stor fin bukett av två tjejer. Buketten var ljuvlig i krispigt vitt med tulpaner, ranunkler, tistlar och eukalyptus. Och den var en hel bukett i nästan ett dygn.

Sedan kom saxen fram. Man vill ju gärna att det där fina skall få vara överallt…

På fredagen fanns många små söta fredagsbuketter på allt från köksbänken och matbordet till handfatet och nattduksbordet. Ju fler desto bättre…

Föredrar man nu istället stora maffiga färgglada kreationer så finns otroligt mycket vackert här. Och faktum är att på bild älskar jag det, men hemma hos mig funkar det inte lika bra.

JOS

Det finns så mycket tänkande och tyckande runt mat. Så många värderingar, åsikter, ”experter” och välmenta råd. Även om friskvård är mitt jobb är det sällan mina tankar kommer längre än till mitt eget huvud för det kanske räcker med alla andra tusentals förstå-sig-påare? Dock finns det ett råd som jag nog inte har hört någon motsätta sig och det handlar om att grönsaker gör gott för oss.

Ibland, på språng, kan jag tycka att det är svårt att hitta något som faller mig i smaken, men idag – mitt i letandet efter speciella pennor – hamnade jag turligt nog utanför JOS, så nu vill jag tipsa vidare, om man nu skulle befinna sig i Göteborg.

Jag var på Avenyn, men JOS finns även vid Domkyrkan.

Och okej, ett litet råd då. En sak att – kanske om man vill – tänka på… Ät med hela kroppen, inte bara de första 10 centimetrarna på tungan där smaklökarna sitter. Fri tolkning dock 😉

Brunt

Weronica skriver om brunt och Daniellas egen trendspaning landar i beiga och bruna toner. Brunt finns även hos mig, men de allra vackraste bruna kulörerna återfinns nog ändå i naturen. Skulle det inte vara för 0 grader, regn och stark vind från sidan hade plock-suget tagit över helt och hållet. Hoppas på mer frost och vinter framöver så kanske det blir en fredagsbukett a la Billgren Wood?

Hemma hos oss…

…har vi ofta en femte familjemedlem. Något hårig och tyvärr även allergiframkallande då och då, men trots det överst bland favoriter.

Sixten är vår grannes katt. Allt som oftast hör vi honom jama utanför dörren för att få komma in och ingen av oss kan låta bli att öppna. Sixten har med åren blivit vår ögonsten, barnens bästa vän och som en medlem i vår familj.

Ibland undrar jag hur han står ut när barnen bär omkring, drar, leker och fixar och donar – men alltid är han lika snäll. Han låter dem bära runt, lägga till rätta, klappa och borsta, oftast helt utan protester.

Uppväxt med katt är saknaden ibland stor men allergi-läget är som det är, så att vi får ”låna” Sixten då och då är guld värt. Att han dessutom matchar vardagsrummet är bara ett plus.

 

Grå-beige – väldigt trendigt just nu…

Långa arbetsdagar, men vad gör egentligen det när ljuset knappast visar sig om dagen? Det där med väderprognoser och appar är oftast inte för mig, det blir ju ändå vad det blir, men nu kommer nästan suget efter att titta om det finns NÅGON chans till en ljus helg.

Kameran och jag längtar efter annat än det gråa som visat sig vara så uthålligt sista dagarna. Eller är det sista veckorna? Kan knappast minnas när ljuset faktiskt var med oss sist. Och inte förväntas gnistrande sol, frost och långfärdsskridskor varje dag, men skulle det kunna bjudas på    n å g o n    dag med lite riktig vinter skulle den sparas nära hjärtat.

Typiskt Svenskt är det väl att fundera sådär mycket på vädret och kanske är det dags att bara acceptera och planera för aktiviteter som inte innebär promenerande utomhus, så kanske skulle aqvarellmuseet besökas? Eller Konstmuseet? Troligen jublar inte barnen av de förslagen så om någon har aktivitetstips med barn 7 & 11 år så dela gärna med er!

Tips och efterlysning i ett

Doften när man öppnar dörren till bakstugan på Nääs är ljuvlig! De få vinterhelger de har öppet gäller det dock att stänga dörren fort efter sig för att värmen skall stanna kvar. Sedan jag var barn har vi då och då besökt bakstugan och nu när jag letade efter kommande öppettider såg jag att de söker förstärkning, så är du baksugen och bor i närheten av Lerums kommun? En fin tradition som jag verkligen önskar förs vidare. Klicka här för mer info.

 

Tulpanens dag 2018

Samma bukett men ändå så olika uttryck. När ljuset knappt visar sig på dagarna dras jag mot ljusa bilder, även om de vita blommorna kanske ändå är vackrast mot mörkret? Tänker en trädgård i skymning då de vita växterna riktigt lyser upp eller en skogsstjärna inne i mörka skogen. Ljuvligt!

Fler tulpaner här.

Perfektion

Har ni sett Hanna Wendelbos fantastiska akvareller? Hon fångar växter och blommor på det mest fantastiska sättet, men nu har jag nog funnit hennes överman…

…naturen själv! För hur blir egentligen varje blad sådär perfekt?