Det är söndag, halsen är svullen och det mesta är stökigt. Vi väntar på klädsel till schäslongen och velar fram och tillbaka om det där med bokhylla. Tv´n vara eller inte vara kommer vi aldrig bli överens om. Inget finns på sin plats vilket kanske beror på att ingen av oss vet om det finns en rätt plats för något. Tillslut måste beslut tas och även om huvudet är så sömnigt att besluten inte riktigt orkar tänkas igenom så hängs en TV upp och allt känns ändå lite bättre. Någonstans måste man börja även om min önskan är att leva utan TV.
Ett skåp är sålt och dess innehåll finns lite överallt. En stor korg har fått äran att husera älskade glasvaser och nervositeten stiger var gång ett barn går nära korgen. Ljusstakarna hamnade på pianot. Pianot med den vackra klangen som längtar efter att få glänsa lite oftare. Och ja just det, söndagsstilleben var det dags för. Tre snabba klick med kameran riktad mot de där ljusstakarna. I efterhand ser jag hur snett ljusen lutar men just nu finns större röra att ta hand.
Ibland får livet vara så och mitt i allt stökigt får vi vara glada att det bara är förkylda halsar. Stöket och tidsbristen tar vi igen en annan dag. Nu kraxar vi fram en saga istället med den där svullna halsen.
