Stockholm furniture fair 2020 – String

DSC_9164Stringhyllan med över 70 år på nacken är en riktig klassiker. Sprungen ur en tävling anordnad av Bonniers i syfte att kunna sälja fler böcker är den idag så mycket mer än bärare av bara läsbara skrifter.DSC_9166Det sägs att trenderna går så mycket snabbare idag, och nog är det så, men som ett spår som går parallellt med de mer kortlivade trenderna finns klassikerna som har varit med år efter år. Klassiker som alltid funkar även om de kan svaja lite till och från i populäritet.DSC_9170Så här såg Strings monter ut 2018, skillnaderna mot nu, år 2020, är inte så stora. Lotta Agatons team står fortfarande för styling och med en så inarbetad känsla finns ingen anledning att göra för stora förändringar.DSC_9373Under årens lopp har String-familjen utökats med lite andra storlekar och tillbehör, som t.ex. string pocket som ju är den lite mindre varianten anpassad för pocket-böcker, men grunden är alltid den samma och man kan fortfarande bygga ihop de riktigt gamla delarna med nyköpta. DSC_9165Säkert har denna klassiker skapad av Nils och Kajsa Strinning 70 år till framför sig, så förhoppningsvis lever vår stringhylla här hemma i köket vidare hos något av våra barn i framtiden.

Finaste montern på möbelmässan 2020 – Swedese

DSC_9369Tre mässhallar till bredden fyllda med utställare. Möbler, lampor, mattor. Tapeter, mindre föremål och ljudabsorbenter. Många intryck utan att överdriva. Lurar i öronen stänger ute mässljudet och jag sjunker in i min egen lilla bubbla där kulörer och former skapar världar och bilder.

Efter en hel dag har många av montrarna bara flugit förbi, ett ögonkast och inget mer med det, kanske en stilla notering långt bak i minnesbanken om hur färger använts och hur linjer sammanfogats. Men sedan är det de där andra, de som fångat en helhet, som förmedlar en känsla, som ögonen aldrig vill lämna även om uttrycket verkligen inte skriker ”se på mig!”. Montrarna som för evigt kommer finnas i mitt bildminne.DSC_9370Om gult är fult? Nä, gult har aldrig varit finare än i Swedeses monter. Gult är finare än någonsin och Swedese har montern som blir min favorit denna möbelmässa.DSC_9142Tina Hellberg, den stylist som hamnar på min personliga topplista, hade i år gjort Swedeses monter och precis som i Tinas andra projekt är hon en mästare på att hitta de där extra föremålen som så väl harmonierar med produkterna i montern. Kvistar, blommor, keramik – allt lyfter Swedeses egna produkter på ett så vackert sätt.DSC_9143Men oavsett duktig stylist blir inte en monter bra om inte grunden faktiskt är fin från början, och jag kan minnas första gången (kan det varit runt år 2005?) jag såg bordet ”flower” och genast rev ur sidan ur tidningen. Något så fint behövde sparas. Och vem skulle säga nej till en Lamino? En klassiker som lyckas med konststycket att vara lika skön att sitta i som vacker att se på.  DSC_9190Frida – Trendenser, skriver om Lamino här. Local hero i allra högsta grad.DSC_9140Att Swedese dessutom är ett Svenskt företag som inte dragit upp sina rötter utan är kvar i Sverige känns såklart extra fint. Lite mer om företaget går att läsa här och miljö & kvalitetsarbetet hittar man här.DSC_9371Men vad är det egentligen som gör skillnaden från en möbel till en annan? Är man ett företag som lyckats ta fram klassiker är det tyvärr många som försöker härma efter formgivningen och på bild kan det ibland tyckas snarlikt, men när man står där vid möbeln är känslan milsvid. Dra handen över trät, syna ”sömmarna”, lukta på materialet. Sitt ner, öppna alla sinnen och ingen kopia i världen kan mäta sig med originalet. DSC_9188Kvalitet kan man inte fuska fram. Tidlösa linjer skriker inte ut sitt årtal. Material som väljs med omsorg lever länge. Den bästa möbeln är svår att tidsbestämma via sin formgivning och efter många års slit går den fortfarande att reparera. DSC_9184Som avslutning; klicka in här för 10 år gammal reklam : )DSC_9187

Vad gör man när man blivit kär?

Jag är precis som alla andra. Har för mycket, men längtar ändå på något sätt efter mer. Bortskämd, privilegierad, egoistisk. Skäms över att tillhöra den del av jordens befolkning som hade turen att födas i ett ”bra” land där matbrist inte existerar och tak över huvudet är självklart för så gott som alla. Vill inte vara en av dem som bidrar till att flertalet andra i framtiden kommer få de betydligt sämre. Vill inte, men lyckas ändå inte.

Nej, jag har inte tagit flyget på över ett år och jag äter mest vegetariskt, men det hjälper ju inte.

Saker, föremål och prylar. Visst kommer det in betydligt färre nu än för tio år sedan. En stor del är inte heller nyproducerat, men ändå. Jag kan bli så kär.  Med åren har jag anammat tankesättet ”att sova på saken” och funderar betydligt längre före något faktiskt köps. Vill känna att det är helt rätt. Att det verkligen är kärlek, att det pirrar i kroppen och ger den där känslan i maggropen.

Men visst är det ändå lite knäppt? Det är ju bara…saker!? Hur kan visa föremål väcka så starka känslor? Skäms och önskar att det inte var så, men kan ändå inte förneka hur mycket omgivningen påverkar mig.

Nu börjar det närma sig tre månader sedan Formex var och fortfarande tänker jag på…

DSC_4196…hur underbara dessa skorna ser ut. Mjuka, klassiska – visst borde man aldrig tröttna på något sådant?DSC_4481…hur många månader som är gråa i trädgården och hur fint det är att ha något vackert att titta på även då…DSC_4245…att jag aldrig verkar tröttna på vackert porslin. Livslång kärlek?DSC_4274…hur mycket strukturer tillför. Olika material tillsammans känns så inbjudande, varmt och mysigt.DSC_4227…att duka vackert även tillvardags. För visst är det ”de många dagarna” som är själva livet?DSC_4376…jo, men alltså, matta väggar, mörkt trä med lite patina och återigen vackert porslin. Kär IGEN…DSC_4514…och denna skulle jag så himla gärna vilja sätta upp ovanför soffan. Mer tyg på väggarna!DSC_4298…så enkelt vackert. Behövs inte så många saker alltid.DSC_4415…keramik igen. Skulle kunna tänka mig ALLA föremålen här. Men nej, det var ju det. Jag behöver inget…DSC_4494…och jag behöver verkligen inte fler ljusstakar, men efter porslin och keramik kanske ljusstakar står som nummer två på kärlekslistan…DSC_4473…för även dessa i glas kan inte lämna mina tankar riktigt.

Inget av dessa föremål finns ännu hos oss, och kanske förblir det så, men det river och sliter i mig, för jag vill inte ens VILJA ha dem. Vill inte bli kär, vill inte hoppas att jag hittar något likadant second hand. Vill inte bete mig som en treåring som bara använder ”vill inte!” utan vill bara kunna koppla bort ögonen och inte vara så påverkad av omgivningen. För visst hade det varit det allra bästa?

 

 

Li Edelkoort

DSC_4165Luftigt, ljust – de vackra föremålen får chansen att ta för sig. Mitt i den stora entrén, där ljudet studsar mot hårda ytor bildas ändå ett lugn. De stora tygveporna svajar lite sakta av vinddraget när någon går förbi. Materialen är i fokus och de flesta av de utvalda föremålen är så otroligt vackra! Svanen från konsthantverkarna får mig att stanna till flera minuter, och väven med något som liknar utstickande fjädrar får fantasin att skena, är det möjligt att försöka göra något liknande själv? Animism – ett helt nytt ord för mig. På Formex sida kan man läsa beskrivningen ”tron på att även tingen kan vara besjälade”, och ännu en gång inser jag vilken otrolig skillnad det kan vara på ting och ting.DSC_4163DSC_4142DSC_4144DSC_4176DSC_4156DSC_4166DSC_4157DSC_4168DSC_4169

Paradisverkstaden & Grandpas Low Key på Formex

DSC_4419DSC_4425Handgjord keramik, matt glasyr, milda kulörer – mitt hjärta slår frivolter. Den där grå-blå kulören som jag nog aldrig kommer sluta älska. Öländska Paradisverkstadens enkla sätt att visa upp sitt fina porslin, staplat i varierande höjder med en så enkel inramning som möjligt. Keramiken behöver inte mycket till stylingrekvisita för att göra mässmontern komplett, keramiken i sig själv strålar tillräckligt.DSC_4431Klassikerna ❤  I vitt finns både ljuslyktor, kronärtskocksvasen och ett mycket älskat ägg hemma hos oss. Ägget har jag fått i födelsedagspresent av fina vänner som umgås och har arbetat med familjen Paradis. Varje gång de åker till Öland för att besöka dem är jag avundsglad och hoppas på få se vad som är på gång, vilka kulörer och glasyrer som lyfts fram nu.DSC_4449DSC_4448DSC_4447DSC_4443DSC_4441DSC_4438Nytt för i år är samarbetet med Grandpa där Grandpas egna kollektion Low Key har utökats med ovan fina bruksföremål. Vackert enkla former som gör att keramikens glasyrer får leva ut i full prakt. Vill man läsa mer går det klicka här, här, här  Just den här sortens keramik kan jag inte sluta slänga lovord på. Jag älskar varje del av samarbetet och kan se många användningsområden utöver de självklara.DSC_4458DSC_4424DSC_4422De lite mer brända höstkulörerna är fina de med, men mina favoriter är verkligen de mer gråblå. Kanske på samma sätt som jag nog föredrar en kylig dimmig morgon före en varm kväll med solnedgång… Båda alternativen är väldigt fina, men någonstans inuti säger ändå hjärtat att om valet skulle göras hade dimman alltid kommit först.DSC_4455Många gånger har vi fått frågan om att följa med till Öland, och jag som aldrig varit på ön får nog säga att suget nu är större än någonsin. Kan det bli av redan i höst tro? Håller tummarna.

Om inspiration och ERNST på Formex hösten 2019

DSC_4311DSC_4315Mycket kan sägas, och har sagt, om Formex. Prylar, överflöd, konsumtionsuppmuntran. Formex har nästan blivit lite ”fulkultur”- som ”Let´s dance” i förhållande till ”Scener ur natten” – är Formex i jämförelse med antikmässan.DSC_4318Själv vet jag inte riktigt hur jag skall tänka, känna eller se på företeelsen. Att välja second hand före nyproducerat hoppas jag blir vardag för alla, men det går inte heller förneka att viss produktion måste fortgå för att få ett hållbart samhälle. Hållbarhet handlar ju om fler aspekter, såsom t.ex. ekonomi, jämställdhet, hälsa och välbefinnande. HUR och hur mycket produktionen skall fortgå är en av de viktigaste frågorna som behöver ”lösas” omgående. Att vi kommer fortsätta behöva en del nyproducerat även i framtiden går inte att förneka. DSC_4322DSC_4329En mässa som Formex, vad kan den erbjuda mig? Och varför vill jag ens gå dit? Några inköp blir det ju inte, eftersom jag inte är inköpare, så vad kan jag då få ut av det? DSC_4332DSC_4334För mig är Formex inspiration! Sällan noterar jag varumärke (okej, just detta fallet undantaget då en vän är väldigt förtjust i ERNST och en annan vän pratade om Ernst så sent som igår) men alltid känner jag in kulörer, material, känslor.DSC_4340DSC_4341Efter att ha lämnat ERNST monter vill jag lära mig lera, jag vill plocka torkade växter i naturen och jag vill använda mitt vackraste porslin och duka fint även till vardags. Inspiration till Livet, inte till att köpa nya saker.DSC_4342DSC_4345När jag kommer hem skall jag samla mina loppisköpta små glasvaser och smycka dem med fina torkade grässtrån, jag skall klä om min krans på dörren med något som ger mer höstkänsla och jag skall låta några av mina ärvda glaskrus som står utomhus få torkad storväxt björnloka som sällskap.DSC_4352DSC_4355Tack Ernst för inspirationen till det, nu börjar det klia i fixa-fingrarna : )

Time & Style på Möbelmässan 2019

DSC_6220

Precis nedanför trapporna från entréhallen in i mässans B-hall möts jag av detta.DSC_6222

I en podd härom dagen (kan varit denna?) hörde jag ett resonemang om kläders kvalitét. Resonemanget gick ut på att nu när vi handlar mer och mer över nätet och inte har möjligheten att känna på materialen eller få syna hantverket så satsar färre företag på riktigt god kvalitét. På bilden vi ser på vår skärm syns ändå ”bara” formen och kulören vilket gör det är svårt att få en känsla av hur välgjort plagget egentligen är, hur tyngden i materialet känns eller om passformen faktiskt är smickrande. DSC_6221DSC_6223

Jag tänker att det resonemanget går att översätta även på inredning till en viss del. Mycket kan vara vackert på bild men när man väl lever mitt ibland det måste inte känslan vara den samma.DSC_6224

Den första montern jag kliver in i på Stockholmsmässan är Time & Style. Allt är vackert! och HUR vackert och välgjort det är lyckas jag inte fånga på bild. Träet vill jag bara känna på gång på gång och små luckor öppnas genom både smarta och snygga lösningar. Hantverket imponerar på mig och jag blir smått förälskad i detta för mig helt nya varumärke. DSC_6225

Om de lite mer enkla och billigare alternativen vinner på vårt bild-drivna sätt att välja möbler och inredning så är det helt klart tvärt om för Time & Style, för det är när handen fått känna på möbeln som kärleken växer. DSC_6227

Ingen koll på återförsäljare eller liknande, men skulle jag ha plats så önskar jag mig den golvstående lampan. Så mjukt sken.

Neri & Hu

”The unfolding village”

DSC_6203

Guest of honour på årets möbelmässa var Neri & Hu

DSC_6196

I entréhallen stod ett stort mörkt hus byggt i vinklar och vrår. Ibland täckta väggar och ibland spjälor med öppningar som gav nya siktlinjer beroende på hur man vände sig.

DSC_6207

Bakom varje hörn något nytt att upptäcka. Ljus som strilas genom ribbor och möbler som samtidigt som de är vackra likt utropstecken ändå kunde konsten att smälta in utan att ta för sig allt för mycket.

DSC_6194

Funktionellt med enkel arbetsplats som en del av väggen för att istället hålla fokus på kreativt skapande.

DSC_6198

Män vars kulörval på klädseln kan göra dem till fast rekvisita i huset. Länge och väl betraktade de föremålen i skåpet och, liksom jag, kunde de inte låta bli att stryka med fingrarna över skåpets fina trä. Älskar att betrakta människor sådär lite på håll och fundera på vad samtalen landar i.

DSC_6197

Även de stängda väggarna får liv när kvistar och ådring inte målas över. Sittplats i kraftposition för den lugna, trygga känslan. Hade väggen bytts mot ribbor hade upplevelsen varit en helt annan.

DSC_6195

Helt i min smak. Finaste, mest harmoniska entré-utställningen jag sett. Någon kan säga tråkig, jag säger vacker.

Stockholm furniture & Light Fair 2019

DSC_6343

Några timmar på möbelmässan idag och ett av intrycken är att det inte råder någon brist på de beige-varmgrå-gultonade-rostiga kulörerna i montrarna. Mig ger det ett lugn och en varm mysig känsla. Ombonat, rofyllt.

DSC_6286DSC_6340DSC_6309

Ofta får ju beige stå ut med att klassas som den tråkiga färgen, och uppiggande kanske den inte direkt är, men eftersöker man en lugn bas så funkar det ju utmärkt. Och jag gillar lugnet det ger.

DSC_6240

Funderade lite över valv (som vi kallade pizza-valv för ett par år sedan) här, och Tina Hellberg skrev att hon nog inte trodde att det skulle bli så många valv i år – men jag vet faktiskt inte hur många valv jag räknade till, för inte hade dom försvunnit till i år inte.

DSC_6373DSC_6384

Lotta Agaton för String Furniture är ju en klassiker nu. Uttrycket känns igen gång på gång men är fortfarande fint. Undrar just vad reaktionen skulle bli om String plötsligt anlitade någon helt annan med ett poppigt, kulörstart uttryck…

DSC_6277