Två månader.
I vanliga fall hinner man knappt blinka. Månaderna bara flyger förbi. 
Så är det nu med. Men samtidigt inte. 
För två månader sedan låg jag i hotellets säng. Försökte sortera alla synintryck. Många runda former. Blockfärgat. Tydliga kulörer. 
En mässa, full på människor, liv och rörelse. (Även om alla de där sakerna saknas på bild…)
Klipp till nu och allt är förändrat. Den där mässan känns mer avlägsen än någonsin. Nu byggs där tillfälligt sjukhus.
Svårt att förstå hur allt kunde ändras så fort, och ändå så viktigt att ta sitt ansvar. 
Jag tittar på foton, funderar på vad som händer efter detta. Vad vill vi komma tillbaka till. Hur kommer det nya livet se ut?
Inga svar finns hos mig, huvudet producerar bara korta fragment som längtan efter livfulla platser, kulören blå, mjuka material, spännande nya möten, välvårdat trä. 
Ett nytt liv. Ett annat liv. Eller en återgång till det som var.
Kanske bara vi glömmer och återgår. Gör allt i gamla hjulspår. Som efter en svår sjukdom när man fått en insikt om hur värdefullt livet är, en insikt som håller i sig någon månad för att sedan falla ur minnet. Och så är allt som vanligt igen. 
Eller kanske har vi skakats om i grunden och landar på stabilare fötter. 
Fötter som i februari nästa år går runt i mässgångar och tittar på möbler? Vem vet…
Det sägs att trenderna går så mycket snabbare idag, och nog är det så, men som ett spår som går parallellt med de mer kortlivade trenderna finns klassikerna som har varit med år efter år. Klassiker som alltid funkar även om de kan svaja lite till och från i populäritet.
Under årens lopp har String-familjen utökats med lite andra storlekar och tillbehör, som t.ex. string pocket som ju är den lite mindre varianten anpassad för pocket-böcker, men grunden är alltid den samma och man kan fortfarande bygga ihop de riktigt gamla delarna med nyköpta. 
Säkert har denna klassiker skapad av Nils och Kajsa Strinning 70 år till framför sig, så förhoppningsvis lever 
Tre mässhallar till bredden fyllda med utställare. Möbler, lampor, mattor. Tapeter, mindre föremål och ljudabsorbenter. Många intryck utan att överdriva. Lurar i öronen stänger ute mässljudet och jag sjunker in i min egen lilla bubbla där kulörer och former skapar världar och bilder.
Om gult är fult? Nä, gult har aldrig varit finare än i 
Men oavsett duktig stylist blir inte en monter bra om inte grunden faktiskt är fin från början, och jag kan minnas första gången (kan det varit runt år 2005?) jag såg bordet ”flower” och genast rev ur sidan ur tidningen. Något så fint behövde sparas. Och vem skulle säga nej till en Lamino? En klassiker som lyckas med konststycket att vara lika skön att sitta i som vacker att se på. 
Att 
Men vad är det egentligen som gör skillnaden från en möbel till en annan? Är man ett företag som lyckats ta fram klassiker är det tyvärr många som försöker härma efter formgivningen och på bild kan det ibland tyckas snarlikt, men när man står där vid möbeln är känslan milsvid. Dra handen över trät, syna ”sömmarna”, lukta på materialet. Sitt ner, öppna alla sinnen och ingen kopia i världen kan mäta sig med originalet. 
Kvalitet kan man inte fuska fram. Tidlösa linjer skriker inte ut sitt årtal. Material som väljs med omsorg lever länge. Den bästa möbeln är svår att tidsbestämma via sin formgivning och efter många års slit går den fortfarande att reparera. 
Som avslutning; 
…hur underbara dessa skorna ser ut. Mjuka, klassiska – visst borde man aldrig tröttna på något sådant?
…hur många månader som är gråa i trädgården och hur fint det är att ha något vackert att titta på även då…
…att jag aldrig verkar tröttna på vackert porslin. Livslång kärlek?
…hur mycket strukturer tillför. Olika material tillsammans känns så inbjudande, varmt och mysigt.
…att duka vackert även tillvardags. För visst är det ”de många dagarna” som är själva livet?
…jo, men alltså, matta väggar, mörkt trä med lite patina och återigen vackert porslin. Kär IGEN…
…och denna skulle jag så himla gärna vilja sätta upp ovanför soffan. Mer tyg på väggarna!
…så enkelt vackert. Behövs inte så många saker alltid.
…keramik igen. Skulle kunna tänka mig ALLA föremålen här. Men nej, det var ju det. Jag behöver inget…
…och jag behöver verkligen inte fler ljusstakar, men efter porslin och keramik kanske ljusstakar står som nummer två på kärlekslistan…
…för även dessa i glas kan inte lämna mina tankar riktigt.
Luftigt, ljust – de vackra föremålen får chansen att ta för sig. Mitt i den stora entrén, där ljudet studsar mot hårda ytor bildas ändå ett lugn. De stora tygveporna svajar lite sakta av vinddraget när någon går förbi. Materialen är i fokus och de flesta av de utvalda föremålen är så otroligt vackra! Svanen från konsthantverkarna får mig att stanna till flera minuter, och väven med något som liknar utstickande fjädrar får fantasin att skena, är det möjligt att försöka göra något liknande själv? Animism – ett helt nytt ord för mig. På 
Handgjord keramik, matt glasyr, milda kulörer – mitt hjärta slår frivolter. Den där grå-blå kulören som jag nog aldrig kommer sluta älska. Öländska 
Klassikerna ❤ I vitt finns både ljuslyktor, kronärtskocksvasen och ett mycket älskat ägg hemma hos oss. Ägget har jag fått i födelsedagspresent av fina vänner som umgås och har arbetat med familjen Paradis. Varje gång de åker till Öland för att besöka dem är jag avundsglad och hoppas på få se vad som är på gång, vilka kulörer och glasyrer som lyfts fram nu.
Nytt för i år är samarbetet med Grandpa där Grandpas egna kollektion 
De lite mer brända höstkulörerna är fina de med, men mina favoriter är verkligen de mer gråblå. Kanske på samma sätt som jag nog föredrar en kylig dimmig morgon före en varm kväll med solnedgång… Båda alternativen är väldigt fina, men någonstans inuti säger ändå hjärtat att om valet skulle göras hade dimman alltid kommit först.
Många gånger har vi fått frågan om att följa med till Öland, och jag som aldrig varit på ön får nog säga att suget nu är större än någonsin. Kan det bli av redan i höst tro? Håller tummarna.
Mycket kan sägas, och har sagt, om Formex. Prylar, överflöd, konsumtionsuppmuntran. Formex har nästan blivit lite ”fulkultur”- som ”Let´s dance” i förhållande till ”Scener ur natten” – är Formex i jämförelse med antikmässan.
Själv vet jag inte riktigt hur jag skall tänka, känna eller se på företeelsen. Att välja second hand före nyproducerat hoppas jag blir vardag för alla, men det går inte heller förneka att viss produktion måste fortgå för att få ett 
En mässa som Formex, vad kan den erbjuda mig? Och varför vill jag ens gå dit? Några inköp blir det ju inte, eftersom jag inte är inköpare, så vad kan jag då få ut av det? 
För mig är Formex inspiration! Sällan noterar jag varumärke (okej, just detta fallet undantaget då en vän är väldigt förtjust i ERNST och en annan vän pratade om Ernst så sent som igår) men alltid känner jag in kulörer, material, känslor.
Efter att ha lämnat ERNST monter vill jag lära mig lera, jag vill plocka torkade växter i naturen och jag vill använda mitt vackraste porslin och duka fint även till vardags. Inspiration till Livet, inte till att köpa nya saker.
När jag kommer hem skall jag samla mina loppisköpta små glasvaser och smycka dem med fina torkade grässtrån, jag skall klä om min krans på dörren med något som ger mer höstkänsla och jag skall låta några av mina ärvda glaskrus som står utomhus få torkad storväxt björnloka som sällskap.
Tack 
Vad gillar ni bäst? Det kulörstarka eller det mer 
Samling 