Söndagsstilleben vecka 16 2017

DSC_3828

Sista veckan av april och många minusgrader på natten. Blommor och knoppar har mist livet och vinterjackan används fortfarande flitigt. Kylan och vinden lockar inte direkt till att äta utomhus men dagarna går fort och snart tänker vi nog annorlunda.

DSC_3813

Närmsta månaderna hoppas jag vår baksida skall få sig ett lyft med ny plantering och pergola. En pergola med klättrande grönt som skall skugga sådär lagom när man sitter där under med sin utburna bricka uppdukad med något gott i fint porslin.

DSC_3835

Planering, funderingar och drömmar, kanske den roligaste delen av projekten, för i ärlighetens namn får vi nog se hur mycket sittande det sedan blir. Men att duka bricka är ju alltid roligt.

Om en fredagsbukett

Det var en gång en något besvärlig människa. En sådan som alltid vill välja själv och sällan blir nöjd. En sådan som plockar isär, ändrar om och håller på. En så´n som kallas störig på mindre fin svenska.

DSC_3719

Pampiga röda rosor, pigga gula påskliljor och frasigt fransiga rosa tulpaner. Så vackert! men inte hos mig, eller just det, hos den där störiga personen.

DSC_3723

Fast kanske är det uppenbart, jag är ju den där. Den som gärna vill flytta på saker, som trivs bäst när färgerna harmonierar och kan förälska mig i ett lupinblad.

DSC_3771

Större buketter flyttar in någon gång då och då och samma buketter får genomleva separationer. Storslaget är inte riktigt min melodi. Den lilla blomman eller grenen tilltalar mig ofta mer.

DSC_3721

Veckans fredagsbukett överlevde natten men så fort morgonljuset väckte morgonmänniskan var tillsammansaktiviteterna slut och nu finns brottstycke utplacerade över fönsterkarmar, småbord, kökshyllor och nattduksbord.

DSC_3838

Kanske är det helt enkelt så att jag vill ha enkelheten runt mig även om ögonen jublar när Weronica visar motsatsen.

DSC_3844

 

Hos min syster

Systrar har jag fint nog två av – mellanbarn som jag är – en bror finns där också som delar mellanbarnsrollen med mig. Samma föräldrar men ändå så olika sinnen, tankar och önskningar. Intressen som delas och andra som inte alls är gemensamma.

DSC_3644

Hemma hos mig vill jag ha det lugnt, som någon sorts trygg vrå eller plats för vila. Färgerna är få och saker och ting får gärna vara på sin plats. Oordning gör mig rastlös och orolig. Kanske vill jag ha mitt hem så som en kontrast till mitt rätt livliga arbete.

DSC_3649

Hos min storasyster är det alltid liv och rörelse, vart saker hamnar är inte så viktigt. Folk kommer och går mest hela tiden och alla känner sig alltid välkomna. Stort hjärta och inbjudande på alla sätt och vis och så olikt från hemma hos mig. Mycket intressant det där, hur vi skapar våra hem på skilda sätt även om vi är uppväxta i samma familj.

 

När internet svämmar över…

DSC_3618

…behövs verkligen inte ännu en precis likadan bild som redan kan skådas i mängder. Ändå kan jag inte låta bli. Vackert är liksom vackert hur mycket det än exponeras. Eller? Kanske kan vackert fortfarande vara vackert även om vi inte orkar se det en gång till och sedan ännu en gång… Gissningsvis har Martin en åsikt om just detta med att vi alla gör likadant, vi alla oooar, hjärtar och visar samma miljöer. Martins tankar kan nu både höras och läsas på flera ställen.

DSC_3629

Men som sagt, jag kan ändå inte låta bli. Några droppar från nattens snöblandade regn låg kvar, trädets grenar hänger utanför ägarens tomt och jag har ju ändå kameran med mig… Jag gör helt enkelt som alla andra och lovsjunger körsbärsträdens blomning.

Söndagsstilleben vecka 15 2017 + tips!

Såg detta vackra foto för ett par dagar sedan och blev något små-kär. Bilder kan stanna hos mig flera dagar och vips gick jag förbi några vackra grenar mitt i skogen. Jag vet att man inte får bryta kvistar och brukar faktiskt hålla mig till sådant som går att plocka från marken men denna gången kunde jag liksom inte motstå. Det där fotot var så starkt på näthinnan.

Nu låter det nästan som om jag försöker skylla ifrån mig – att det inte var mitt fel att kvisten blev avbruten – men så är det självklart inte 🙂 Tar fullt ansvar för olaglig handling och går direkt vidare till att tipsa om Babes fina blogg. Troligen har ni inte missat den, men OM så skulle vara fallet så finns den om du klickar här.

DSC_3553

Varje söndag vill jag också tipsa om Åsa och Annelie. Såhär på påskdagen passar Åsas ägg fint eller kanske Annelies videung som ju matchar med dagens tema.

Det är nu det händer

DSC_3535

April levererar äkta aprilväder men oavsett minusgrader och hagel som låg kvar fram till niosnåret på morgonen så är ändå våren här. Knopparna är överallt och både här och där har naturen redan slagit ut i full blom. Vackert så det förslår!

DSC_3539

När miljön runtomkring fortfarande visar upp många toner av beige och grå så lyser  de små blommorna ännu starkare. Ut och njut!

DSC_3544

Skärtorsdag

DSC_3249

Påskens första dag och duggregnet tillsammans med pannlampan är mina bästa vänner i skogen strax efter solen – som knappast visat sig – gått ner. Tempot är lugnt och just då landar tankarna som bäst. Dagens arbete lämnar långsamt över plats för annat i funderingarna och i skogen – om någon stans – känns det så självklart; traditioner är inget tvång.

DSC_3255

Ägg, sill, lax. Allergier, smaklökar som inte verkar återställt sig efter cytostatika, oro över nya smaker. Påskägg fyllda till brädden med något som i förlängningen inte gör någon väl. Näe, jag tror vi avstår.

DSC_3268

Så många fina dukningar jag sett senaste dagarna, bara hos Åsa visas fina kulörer, naturnära styling och även mer färgglatt. Att slå sig ner vid ett bord någon lagt lite extra kärlek och omtanke på känns så fint, de där gångerna när besticken mest ligger utslängda smakar inte maten riktigt lika bra.

DSC_3256

Så kanske satsar vi på en bättre dukning och gör sedan barnen nöjda med mer otraditionell påskmat. Vad sägs om lite nudlar till påskafton…

DSC_3291

 

 

Att unna sig

 

Mitt uppe i nyanställningsintervjuer på jobbet är det några ord som fastnat. Jag ställer frågor om smått och stort men många frågor landar i samma ämne. ”Vad är egentligen hälsa?” ” Hur gör det avtryck i ditt vardagsliv?”

 

DSC_2135

Söker man jobb inom kategorien friskvård landar många av svaren i samtal om träning och kost. Kanske för att man ger de svar man tror förväntas av en? Men är det mat och rörelse som är definitionen på hälsa?

DSC_2327

Helst verkar det som om man inte vill framstå som sträng och dömande och många samtal innehåller meningar om att ”unna sig”, men vad betyder egentligen det? Vad är en rimlig belöning? Är det ens en belöning att ge oss själva något som de flesta av oss anser är mindre bra för vår fysik? Eller är det kanske så att även om belöningen inte gynnar vår fysik så kan den ändå skänka vårt sinne så stor njutning att det i slutändan faktiskt ger lyckohormoner och blir till en fysisk fördel? Och borde vi inte ge oss själva det bästa, så ofta det går? Ta hand om oss och vårda det som är vi?

DSC_3089

 

Jag tror inte på rätt och fel. Knappt i några sammanhang. Rätt för mig idag behöver inte vara rätt för dig idag, och inte heller behöver det betyda rätt för mig i morgon. Jag har inga svar, men just nu tänker jag nog att jag skall unna mig lite mer.

DSC_2045

Men vad skall jag unna mig? Jo, det blir inga färgglada småbitar att plocka från ett påskägg och stoppa i munnen. Det blir inte heller den där ljuskällan jag drömt om i många år. Men det blir mer tid utomhus. Jag skall ta mig tiden att lukta på skogen, samla kottar, kasta stenar i vattnet med barnen, plocka små vårbuketter, skynda mig ut i morgondimman och utforska nya stigar. Saker som fått stå tillbaka när annat som tagit mycket tid känts viktigt, men nu skall jag unna mig. Unna mig det som faktiskt för mig är ”en rimlig belöning”.

DSC_2329

 

Söndagsstilleben vecka 14 2017

Det finns några föremål som jag aldrig tröttnar på. De små bollvaserna från vasakeramik är ett exempel, keramik från Lindform ett annat och Kajsa Cramers tunna lervaser – som lika gärna kan vara ljuslyktor eller penselförvaring – ett tredje.

DSC_3234

Den tunna oregelbundna lerkanten är så vacker och ljuset blir behagligt om blommorna byts mot ljus framåt skymningen, men i ärlighetens namn så har nog mina ”vaser” mest fått bära upp blommor. Just idag blev det vädd och en lupiblad.

DSC_3221

De första vaserna fick flytta hit när jag genom något socialt medie läst att man kunde få besöka Kajsas verkstad i bottenvåningen på en villa. Pappa och jag åkte dit några veckor före jul då mammas julklapp skulle inhandlas. Inte kunde jag motstå att julhandla till mig själv, hade haft vaserna på önskelistan länge och att få se drejplatta, lera och kajsa själv gjorde inte förälskelsen mindre.

DSC_3221

Samlingen är idag något större men fortfarande lika uppskattad. Tidlöst vacker och ändå så enkel att man inte tröttnar i första taget.

Om morgonen

DSC_2974

Väckarklockans signal hinner inte ljuda, morgonen börjar tidigare än vad signalen föreslår. Fåglarna kvittrar och välkomnar våren i kapp med medmänniskorna som på given signal efter månadsskiftet lyft blickarna från gruset på asfalten till att möta varandras blickar igen. Ljuset sprider sig sakta och vid sex-snåret behövs inte längre några lampor. Men ljus – tända stearinljus – ger en känsla av morgonro oavsett klockslag för frukosten.

DSC_2944

Barnens ointresse för maten, deras önskan om att som genom ett trollslag få ner frukosten i magen, är något jag minns från min egen barndom. Men minnen om hur den elfte födelsedagen kom med plötslig hunger finns också där, en dag var plötsligt maten god och frukosten extra fin. Under en period var ambitionen till och med så hög att kylskåpet fylldes med kalljäsning under natten.

DSC_2967

Tillslut har vi alla fått något i våra magar, barnen skyndar vidare. Barnen som med stormsteg blir större och större. Barnen som vill vara stora och gå själva till skolan. Jag blir ensam kvar, tittar på klockan och inser återigen fördelen med att ha jobbet nära. Plockar bort frukostrester, havremjölk som bildat ringar efter glasen, kanel som pudrats utanför gröten, smulor från Lisas favoritbröd. Bordet torkas, disken hamnar i maskinen, tänderna borstas och skorna åker på. Och så hamnar blicken där i köket, för bara några minuter sedan var där barn, liv och stök. Nu är allt så stilla. Kameran hänger på kroken i hallen, ett par tre bilder klickas snabbt. Lugnet i bilden som visar sig nu och kontrasten som sitter kvar i huvudet. Kameran hittar sin krok igen, dörren låses, på tre minuter är jag på jobbet och där tar en tredje variant av liv fart. Tre helt olika liv inom loppet av en kvart.