När det rosa målas över

Oj, vad detta gjorde ont i hjärtat.

Rosa har aldrig varit, och kommer nog aldrig bli en kulör som hamnar högst upp bland favoriterna. Visst finns det nyanser som ändå är rätt härliga, men skulle valet bara vara mitt hade färre rosa väggar kunnat skymtas här genom åren. Dock känns det viktigt att barnen får välja själva, och betyder det då rosa så får det bli så. Med det sagt är det med stor sorg i bröstet den sista rosa väggen nu är övermålad. 8, snart 9 år, med en känsla av att vara en stor tjej, på väg från det som ses som barnsligt. Sommarlovsslut, tredje klass och väska istället för ryggsäck. Den rosa perioden är över, men istället för att gå till turkost önskades grått. Mitt hjärta blöder och insikten är så total, här bor nu en stor tjej. En härlig, modig, livfull, fantastisk tjej. En tjej som mer och mer är sin egen och inte bara min. Precis en sån tjej jag ville att hon skulle bli – bara inte riktigt ännu… Jag är inte färdig med små barn i mitt liv, det gick på tok för fort. Tur att grått ändå är en kulör jag trivs med.

Efterlysning

Lisas rum fick för ett tag sedan ny tapet av fina Emma von Brömsen. När hon började prata om rosa blev jag först lite orolig – särskilt när en del neonrosa kläder önskats till garderoben – men när valet var gjort kunde det ju inte blivit bättre!

I förra veckan fick golvet ett nytt lager färg och motstående vägg en rosa kulör (tack Colorama i Stenkullen för ert tålamod…). Taket behöver målas om, men ett takfönster skall flyttas så det får bli efter det.

Men nu när rummet varit tomt ser man lättare vad som inte borde få flytta in igen och i och med det saknas nu skrivbord.

Bevakning på Blocket är inlagd, men skulle någon ha ett något mörkare trärent ”damskrivbord” till salu så finns här en spekulant!

Storasyster

Känns som några månader sedan jag tapetserade hos Lisa med Midbecs Miss Print (som för övrigt fortfarande är en av mina favorit-kollektioner), men tiden går tydligen fort för i början på sommaren kom små försiktiga förslag från Lisas sida att det var dags för något annat. Lite har vi (läs: jag) skämtat om att först kommer den rosa perioden, efter det lila och turkost för att sedan gå över till svart… Och ja, precis där är vi nu. Men nej, det blir inget helsvart rum (kanske inte hennes önskan heller). Däremot känns det viktigt att låta barnen välja det mesta själva i sina egna rum, och är det mörk färg med koppardetaljer som önskas (inte något favorit hos mig, någonsin…) gäller det att bita sig i tungan och uppmuntra barnens kreativitet.

De flesta väggarna i rummet är fortfarande ljusa men sovalkoven blev målad matt mörkt grå. Och som sagt, önskar hon koppar så får det bli så. Motiven har hon omsorgsfullt valt ut själv, även om räven snart fick bytas ut med tanke på att ramen hamnade åt fel håll. En del kvarstår fortfarande att fixa så fortsättning följer…

Rummet med ständig kaos

Lisa har åkt skidor en vecka. Rummet lämnades med sy-projekt hängandes både här och där, kläder i varierande renhets-grad väl utspridda över golvet och papper och pennor som täckte upp golvet där kläderna inte gjorde just det jobbet…

Är man 9år så får man vanligtvis stå för den största delen av städningen själv, men är man mamma som saknar och längtar kan man dämpa lite av tomheten genom att gå och plocka bland saker och ting…

Efter att plockat bort diverse saker kunde man se en del av de stilleben hon fixar och trixar med…

…En bok hon vikt…

…och några kottar hon plockat när hon hälsat på farmor på Cypern.

Men nu är hon äntligen hemma igen, så om några timmar är nog kottar och vikta böcker gömda bland en hel del annat mixad små-skräp igen.

Stinas rum

En av väggarna i Stinas rum har haft märken efter ett bord som puttats hit och dit – och ibland rakt in i väggen… Dags för ommålning med andra ord. Denna gången blev det en ljusare rosa färg. Just rosa har aldrig varit en favorit hos mig men nu är det inte mitt rum och önskar Stina (5år och 3månader gammal) rosa så får det vara så. Tycker bättre om denna ljusare kulören än den förra åtminstone.

Stinas högsta önskan är dock ett häst-rum, eller åtminstone ett djur-rum. Hennes egna förslag var en säng med madrass formad som en häst… vet inte riktigt hur jag skall kunna tillgodose hennes önskningar, men tänker att första steget kanske blir att framkalla några foton. Andra förslag någon?

Lisas rum

Före vi blev barnfamilj var min övertygelse att småfolk var mycket formbara, att bebisar växte upp som man fostrat dem. Lisa kläddes främst i bruna, vita och beiga små sparkbyxor och bodys. Turkost var så långt som mitt färgstarka färgval sträckte sig. En dag – som kom alldeles för fort – blev hon två år och började älska rosa. Ju skrikigare färg – desto bättre. Byxor kom inte på fråga. För mig finns inte någon anledning att bråka om sådant. Hon var tydligen (fantastiskt och underbart nog) en egen individ, med åsikter och smak som inte bara var präglad av mig. Tänk så fel jag hade haft!

Den rosa perioden gick över och nu, sedan tre år tillbaka, är det snarare den turkosa perioden som är aktuell.

Den där lilla katten hon gjort av toarullen alltså ❤

Mån om sitt rum är hon, men städa är inte en syssla som prioriteras högt.

Nu är hon redan över nio år, så frågan är vilken färg som kommer dominera anslagstavlan framöver?

Stinas rum & rosa

Barnrum.

Roligt men svårt. I detta rummet bor Stina, fyra och ett halvt år. Inte så förvånande alls.

Men hur blev det sådär – helt rosa?

 

När storasyster Lisa föddes för nio år sedan klädde jag henne i turkost, brunt, naturfärger och mycket vitt. Sedan kom dagen då hon själv ville välja. Inte hade hon hunnit bli särskilt gammal, bara sisådär knappt två år. Någon förskola gick hon inte i – så varifrån kom längtan efter rosa och klänning? Vem hade påverkat? Eller kom längtan från hennes inre?

Jag har ingen aning.

Har man hunnit bli nio år så är det turkost som gäller, men lillasyster, hälften så gammal, pratar och ber fortfarande om rosa och mamman säger ”ja men visst!” men tänker i smyg ”hur skall vi kunna mötas halvvägs…”

För nej, rosa är inte min favoritfärg. Men båda barnen är mina favoritbarn och att se deras glädje är den största lyckan för mig. Även om jag måste leva väldigt nära rosa.