Söndagsstilleben vecka 8 och morgonljus

Vissa dagar innehåller allt. Morgonljus som färgar väggarna med guld, vind som ger tårar i ögonen, snö som kommer med förhoppningar och slutligen regn som grusar de nyss väckta förhoppningarna. Aldrig mer skall det tänkas att meteorologerna kör sina säkra kort när både solar, moln och regn står på samma väderkarta, för just idag var det allt det där och lite till.

Och även om det just nu ligger någon centimeter slirigt snöblandat regn över gräsmattan så började morgonen med ett något mer ljuvligt morgonljus. Ett morgonljus som nästan brann på väggarna och gjorde det omöjligt att stanna inomhus även om termometern visade -9 grader.

Fler morgnar med liknande ljusterapi står högst upp på önskelistan.

Rosendals trädgård

Februari-månad förknippas knappast med ‘trädgård’, men Rosendals trädgård är så mycket mer än ”bara” odling, växter och rabatter. Så mycket mer att sociala medier alltid visar någon aktuell bild från Djurgårdens pärla. Just detta ger mig lite ambivalens då det verkligen är tacksamt att genom t.ex. instagram få upptäcka nya platser man aldrig annars hade uppmärksammat, dock blir man sällan ensam på platserna och trängsel är inte riktigt min melodi.

En lördag i februari var det alltså fullt med folk ute på Rosendal. Kanske tack vare bilder från pressevent och blogginlägg som läses av många, kanske bara med anledning av platsens charm. Trots folkmyllret är fortfarande Rosendal en Stockholmsfavorit för mig.

Växthus-kärleken är något som hängt kvar sedan Oscars höjd hade sin verksamhet i de äldre växthusen. Några av mina starkaste och käraste barndomsminnen är från de gånger vi följde med mamma när hon skulle köpa blommor. Vid entrén stod snittblommor och i en nedsänkning i jordgolvet slängdes de snittblommor som inte dög till försäljning. Den fördjupningen är min barndoms bästa guldgruva, där kunde man plocka upp lite tilltufsade fresior och få ihop till en kortstjälkad mindre bukett.

Nog om det, men Rosendals växthus påminner mig om Oscarshöjd och de lättare, söta blomdofterna som blandades med mörkare doft från jordgolvet. Samma känsla på något sätt.

I februari är det inte direkt odlingarna som lockar – även om de torkade fröställningarna kan vara nog så vackra – utan snarare är dragningskraften att få kliva in i växthusen, mötas av vårkänslor bland alla växter och slå sig ner för att fika. Fint det med.

 

Nästa gång blommor nog rabatterna igen och kanske blir det fika under äppleträden ❤

 

 

Söndagsstilleben vecka 7 2017

Vårt hem saknar förvaring. Några ”stickvindar” finns, men där är kallt och knöligt att förvara sådant man faktiskt använder regelbundet. I Stinas sovrum, och även i vårt, har vi fällt in en byrå i väggen men i övrigt finns inte många bra ställen att förvara lakan, spel, dammsugare och annat mindre snyggt. I ett försök att åtgärda detta är det just nu något av en liten byggarbetsplats i vardagsrummet då det förhoppningsvis blir en stängd förvaring längst bort i rummet. Stökigt och rörigt med vattenpass, skruvdragare och allt annat som hör till och så får det väl också vara några dagar.

Men man kan också vända ryggen till och låtsas som om stöket inte är där. Har man selektivt seende och riktar blicken mot soffbordet finns istället för hammare och spik ett söndagsstilleben att titta på. Och tittar man in hos Åsa eller Annelie kan man ha turen att finna ännu fler stilleben.

Fin söndag till er!

 

På bordet

Senaste åren har det varit en hög tröskel att ta sig över för att laga mat. En lillasyster som sondmatats på grund av leukemibehandling och inte kommit igång med maten efter det och en storasyster med allergier mot allt möjligt från ägg och mjölk, via fisk och kyckling till baljväxter, melon och banan. Lägg till det en pappa och man som förr önskade sig ett piller som växte i magen så man slapp äta. Den tanken har han dock släppt och kan nu för tiden se mat som något helt okej, men i familjen är det med andra ord få som hurrar för middag. Lika bra att äta ”frukost” flera gånger om dagen…

Frukost har senaste 20 åren varit favoritmålet för mig. Under gymnasiet kalljäste jag ofta bröd i kylen för att kunna få nybakat på morgonen. Behöver det läggas till att de flesta jämnåriga hellre sov en halvtimma längre? Fortfarande är frukosten – och morgonstunden vi sitter ner – något jag kan längta till.

Till frukost vill jag gärna ha mycket att välja på, att kunna plocka lite av allt. Dock måste alltid te och en skål filmjölk finnas med. Just nu lägger jag gärna till lingon vilket är något jag för 10 år sedan inte tyckte om alls. Lustigt det där att smaken ändras med tiden.

Nu är både blodapelsinerna och granatäpplena lite extra goda, så det gäller att passa på. Vad är era frukostfavoriter?

 

 

Fredagsbuketten vecka 7 2017

Stora buketter har sin charm men även den lilla, lilla blomman kan ge mig lika mycket glädje. En maffig bukett kanske inte får plats på köksbordet när frukosten dukas fram men en liten kvist kan alltid få stå kvar. Och är det inte så, att mest glädje får man av det man kan se ofta och ha nära sig?

På vårt köksbord står just nu denna blomma. Någon typ av skilla skulle jag gissa. Och på tal om skilla, så finns fler fina blommor hos Skillad, volang eller på #minfredagsbukett.

Minusgraderna…

…har äntligen visat sig, och med dem kom även ljusare dagar. Ljuset som verkar vara en av de största faktorerna till välmående. Ljus och sol, som är samtalsämne i var och varannan konversation.

Morgnarna är riktigt kyliga och äntligen går solen upp före det är lunchdags. Att gå en liten runda på morgonen funkar fint utan pannlampa men än så länge behöver man inte vara uppe i ottan för att få uppleva soluppgången.

Framåt dagen värmer solen riktigt gott och vårrusiga människor samlas längst byggnadernas fasader med näsorna riktade mot ljuset. Underskottet på D-vitamin minskar drastiskt och plötsligt är medmänniskorna på betydligt bättre humör. Pigga ögon, skratt och leenden syns och hörs.

Tänk att en så enkel sak – som att ta sig utomhus en stund varje dag – kan göra så stor skillnad. Kan inte annat än undra hur sjukskrivningstal och ohälsa hade påverkats om det var obligatoriskt att promenera 30 minuter utomhus på lunchrasterna runt omkring i landet. Jag tror, ända in i själen, att de 30 minutrarna hade fått oss alla att bli friskare, gladare, produktivare och nöjdare.

Vad tror du?

 

 

 

Skifte

Hälften av februari har redan passerat. Februari, som enligt almanackan, sägs vara den sista vintermånaden skall sedan lämna över till våren. Våren som så många längtar efter, våren som väcker jorden ur vinterdvalan, våren som ger många livet åter.

Nu är inte jag en av dem. Våren är älskvärd på alla vis – verkligen! – men jag känner mig inte riktigt redo ännu. I några dagar har det varit minusgrader nu och gärna får det fortsätta så någon vecka till. Sedan kanske det är dags för vår.

Dock får gärna våren göra sig påmind i vaser, krukor och korgar. Idag har några hyacinter tillsammans med grenar planterats utanför dörren. Att mötas av lite spirande grönt när man kommer hem känns välkomnande på alla sätt och vis. Ett årstids-skifte är på gång och det tar sin början på min entrétrappa.

 

Stockholm furniture & light fair 2017

Några dagar har gått sedan fredagen på Stockholmsmässan. Så många hallar, gångar, stolar, mattor och lampor att se och ett lokalsinne under all kritik som gör att förvirringen gång på gång blir total. Helt plötsligt är där samma lampa som förra timman, eller är det samma? Kanske är den bara lik den jag såg förra timman? Att jag i minnet skulle kunna behålla vad jag såg eller vem som producerade vad, var en stor överskattning av hjärnans förmåga. Mycket fint fanns, en del fastnade i kameran, en del fastnade i minnet och en del flög mest förbi.

String´s monter hade Lotta Agaton stylat och ljuset flödade. Köksredskapen luktade fortfarande sprejfärg och t.o.m. vinterälskaren upplevde något av en vårlik ljusterapi.

Blått och varianter av rosa fanns lite här och där. Blått och rosa som mina klasskompisar i nian skrattade åt när vår lärare kombinerade i sina klädval. Jag förstod inte då hur kulörkombinationen kunde hånas och har väl fortfarande inte förstått varför kombinationen inte skulle uppskattas.

Blått kombinerat med närliggande kulörer fanns i många montrar. Blått är fortfarande flott tycker jag nog.

Även lite mörkare kulörer – bl.a. något som skulle kunna nämnas vid mörkt smaragdgrönt – fanns som bakgrunder till möbler och detaljer. Fint djup skapas och jag vaggas in i något mysigt, mjukt och lugnt.

Ett och annat stilleben fanns också. En gammal skrivmaskin tillsammans med penslar och en hand har kanske synts en längre tid nu, men fina saker är alltid fina saker, oavsett om de synts mycket eller inte.

Även här en mörk kulör som bakgrund. Ljusare detaljer får lysa upp och kommer verkligen till sin rätt. Om kulören är lila, brun, plommon eller rosa låter jag vara osagt, men även denna nyans tilltalar mig.

Anslagstavlor hos Fritz Hansen som påminner om hemma hos mig, även om våra anslagstavlor även innehåller mindre vackra klasslistor o.dyl.

De mörka fonderna var inte ensamma på mässan utan det var fler montrar än String som körde på det ljusa spåret.

Marbodal visade ett fint kök och någon annan stans fanns fina ljusstakar. Ljusstakar som hade skön tyngd i handen. Modulerna sitter inte ihop utan kan placeras som man vill. Minns jag inte fel har jag sett dem i både en och tre butiker i Göteborg.

Som alltid dras jag till växtligheten. En stor, stor mässa med massor av möbler och hälften av bilderna som fanns i min kamera avbildar växter och blommor av något slag. Kanske var det någon slags kompensation för att befinna sig inomhus på mässa utan dagsljus och dessutom i storstad. Kanske är det bara så att det som jorden skapar ändå är lite vackrare än det vi människor kan tillverka…

Stockholm

Stockholm är så fint med vattnet som slingrar sig in i staden. Vackra fasader – en del av dem nästan i klass med Paris fantastiska byggnader – och båtar som nära på kantar de stora gatorna.

Men ändå, jag kan nog inte stämma in i ”Stockholm i mitt hjärta”. Inte främst på grund av att det bara är just den textstrofen som stannat i minnet, utan snarare för att mitt hjärta alltid kommer sätta naturen främst. Det är i skogen, vid vattnet, på berget eller vid åkrar och ängar som mina axlar sänks ner och pulsen saktar av.   För varje Stockholmbesök känner jag mig mer och mer hemma, steget till att bli stadsbo känns dock ändå avlägset. Det slitna uttrycket stämmer fortfarande; ”borta bra men hemma bäst”.

 

Söndagsstilleben vecka 6 2017

Nyss fyllda 35år och några fina presenter har plockats upp. En av dem var en liten ljuvlig ask från Klei studio som en fin vän, via Tambur, gav mig. Kleis små askar såg jag för första gången på Formex i entréutställningen, troligen var året 2015, månaden augusti och jag föll som en fura. Äntligen har nu en av askarna funnit sin väg hem till mig och då i ett utförande med den finaste råa leran.

Andra favoriter som hängt med många år nu är Kajsa Cramers fina tunna vaser. Favoriter är även torkade blommor och fröställningar av alla de slag. Evighetsblommor som varken kostar eller har odlats i mindre miljösnälla växthus (även om jag köper även dem då och då).

Den lilla saltskålen i olivträ finns hos Isabelle på Brique, och i samma sekund som fingrarna formade ”Brique” satte Nääs-längtan in.

Den större skålen, också den i olivträ, följde med hem från Malmö och AB Småland. Isbjörnen tillhör egentligen dottern men jag har lånat den senaste åren och tänker nog fortsätta låna den på obestämd framtid.

Fler söndagsstilleben finns både här och här.