Vi sitter i bilen. Turas om att säga ”men titta där – så otroligt vackert”. Ibland byter vi ut frasen och använder ”vilken utsikt!” eller ”ser du så fint?”. Båda liknar vi papegojor som upprepar sig gång på gång.
Men det går ju inte bli annat än kär. Vyerna är så vackra, solen växlar från lågt kallt morgonljus med frost och dimma till strålande sol för att till sist ge oss glittrande varmt kvällsljus.
När vi stannar till i Vemdalen har molnen dragit in över berget. Vinden är kall men luften gör underverk efter att ha suttit stilla i bilen. Huvudet piggnar till på några sekunder.
Här vet vi inte om vi kommit fram till vintern eller hösten. Att åka från något som nästan var sommar och plötsligt sätta fötterna i frost och snö känns nästan overkligt.
Med snörade skor traskar vi upp på fjället, skyddar öronen från blåsten och konstaterar att liftarna som står som stålskelett snart kommer leverera skidåkarglädje till både barn och vuxna, och att lugnet som berget nu levererar kommer bytas till liv och rörelse.
Jag vill inte gå ner igen. Det är här på berget med vinden i håret som jag känner hur liten och betydelselös jag faktiskt är, en liten, liten människa som fått chansen att vara en del av moder jords stora kretslopp. Härligt, underbart betydelselös ❤
Kategori: resa
Köpenhamns gator
Just här går jag en annan morgon. Betraktar och beundrar. Funderar. Fasaderna är så vackra, så långt ifrån de som omger min vardag. Inga hastverk som ”får duga”, inget ”enklaste vägen” och inget ”billigaste sättet”. Hantverket är skickligt genomfört och en liten oro rör sig i kroppen. Vem kan bygga på detta sättet idag? Har vi förlorat hantverksskicklighet på bara några få generationer?
Jag vill se mer, jag vill traska gata upp och gata ner och bara titta. Stanna till i någon park och vända näsan mot solen för ett par minuter, snöra om skorna och gå vidare. Fundera på hur livet är för de som bor bakom gammalt tegel som visar på stor omsorg om detaljer. Hur det är att leva med murgröna som frodas längst fasaden och stockrosor i trottoarens sprickor. Jag vill se mer. Både här och på tusen andra platser.
Min familj ligger på hotellet och sover. Snart vaknar de. Ingen delar mitt intresse, ingen vill promenera runt för att se platsernas vardag och ingen vill fundera och filosofera utan att ha svar. Jag trivs oftast ensam, men just där och då värker det lite i mig, jag nästan avundas de familjer jag möter som är slinker in på morgonöppna caféer för att äta frukost, för att inte tala om ledsamheten som kommer när jag hör samtal som sipprar ut för tjuvlyssning om hur dagen varit, där var och en får prata till punkt utan att någon retas eller avbryter. Det händer inte när vi är alla fyra tillsammans. Jag traskar vidare. Åren går fort och nya tider kommer. Hoppet lever vidare och återigen påminns jag om orden ”this too shall pass” och tills dess gläds jag av benen som visar mig gata efter gata…
Linneaträdgården i Helsingborg
Vill så gärna dela med mig av härliga ställen som går att besöka i fina Sverige och detta är en sådan plats:
Växthus alltså. Hjärtat slår alltid några extra slag när ljuset sprider sig mjukt, luften är lite extra fuktig och dofterna mer koncentrerade.
Linneaträdgården i Helsingborg har så mycket fint. Växthus, blommor, vackra föremål, kläder, god mat.
Tredje besöket nu. Lika fint denna gången, kan inte se mig mätt. 
Nu har jag bara varit här på somrarna men tänk att sitta här i växthuset om snön faller utanför.
En sån här skulle jag gärna ha. Men kanske ”villhöver” jag mer än ”behöver”. Trotts allt sitter vi ute ett fåtal gånger om året…
Krukor av alla de slag, eller bara vackra slag i och för sig. 
Visst blir man lockad att få med sig något fint som ”souvenir” hem? Senaste åren har jag dock försökt följa regeln att sova på saken några dagar, så jag vet att jag verkligen, verkligen, VERKLIGEN vill ha just den. Inte bara fylla skåpen.
Denna kulören alltså ❤ Tycker så mycket om. Annars brukar inte suget efter senapsgult komma förrän till hösten…
Besökstips i alla fall!
Mariehällsvägen 100 i Helsingborg
Håkesgård Bed & Breakfast
Vill så gärna dela med mig av härliga ställen som går att besöka i fina Sverige och detta är en sådan plats:
Håkesgård utanför Varberg har jag besökt ett par gånger när ”Trip to garden” haft trädgårdstitt, och i tisdags när vi funderade på vart vi skulle bo under natten kom jag att tänka på Marie.
På gården finns nu också en liten stuga där man kan hyra in sig för Bed & Breakfast av det bättre slaget.
Vi anlände strax efter sex och startade grillen. Utanför stugan finns en uteplats och om man vill kan man också sitta i växthuset. Precis när vi grillat färdigt kom en riktig sommarskur så vi satte oss inne i det fina huset vi skulle sova i. Huset är nytt och fräscht och byggt i en stil som verkligen passar in på gården, inrett med äldre möbler och ljuva mjuka kulörer. Sommarskuren gick över lika fort som den kom så sedan tog vi med kaffe och te ner till växthuset som nu badade i ett underbart guldigt kvällsljus. Kattbesök gör också allt trevligare ❤ Kvällen avslutades sedan i jacuzzi som finns på altanen utanför sovhuset.
Morgonen startade med morgonlöpning och efter det kom Marie med frukostbrickan innehållandes scones, yoghurt och frukt. Vackert dukat och inget mer att önska…
…eller, alla förutsättningar finns liksom där; underbart vackra omgivningar, fint hus att bo i, växthus, jacuzzi, söta ankungar. Boende, service i toppklass och allt kunde varit tipp-topp, men med en familjemedlem som bara surar för att internet inte fungerar åker vi vidare med vackra vyer i minnet och ett surt bi som surrar sådär så man efter en stund känner sig något….matt.
I alla fall, varmaste rekommendationerna till boendet (om man inte är beroende av snabbt WiFi), och just idag är det trädgårdstitt om man bara vill se trädgården utan att stanna över natten.
Scandic Downtown Camper
Fredag! Även om jag så gott som alltid jobbar på helgen så är det ändå något speciellt med fredagar. På något sätt är det oftare lättsammare jobb på helgen…konstigt det där ändå, när det är jag själv som styr min arbetstid och mina uppgifter.
Nästa vecka börjar i alla fall med några dagar i Stockholm, och förra gången, när möbelmässan besöktes, så bodde jag på Scandic Downtown Camper. Grundidén i hotellet – friluftsliv, camping, nära natur? – känns lite konstig, lite som att klistra på något som inte är riktigt sant. Alla minns vi nog Kalle Anka på julafton när den stora ”solfjädern” med en vacker vy fälls ner i husvagnen och där bakom är det en….soptipp? Riktigt så ”illa” menar jag inte att Camper är, men det kanske hade känts mer naturligt med camping-tema om man kunde sätta på sig kängorna och vandra ut från hotellet?
Oavsett så är ju allt väldigt fint! Välgjort, matchat, genomtänkta detaljer. Till frukost finns allt möjligt att välja på, gymmet saknar crosstrainer och är lite i minsta laget men fortfarande snyggt och fräscht med fin utsikt. Yoga erbjuds på fredagar och en fin SPA-avdelning finns också. Så visst är det ett hotell i toppklass, men både Nääs Fabriker och At Six hamnar högre upp på min favoritlista.
Hej hej i badrums-spegeln i badrummet som var superfint. Nästa gång testar jag ett annat hotell, men därmed inte sagt att det var något fel på Downtown Camper : )
Malmö
Det där med att försöka rensa datorn från gamla bilder leder till både det ena och det andra. Foton väcker så många minnen och nu när ännu ett år gått är det dags att printa ut bilder till åtminstone ett album (eller kanske två), för visst är det något speciellt med att bläddra ”på riktigt” och inte bara i datorn?
I sorteringen blev det i alla fall uppenbart att vi för ganska exakt två år sedan var i Malmö. En stad jag så gärna vill åka tillbaka till. Har noterat restauranger och caféer jag skulle vilja besöka och sedan lockar ju tåget över till Köpenhamn också.
Förra gången var det i alla fall riktigt kyligt. Vinden blåste snål och ett millimetertjockt snötäcke låg på gatorna. Även om det var helg var gatorna tomma, ingen trängsel så långt ögat kunde nå, och det är ju en stor fördel i min värld.
Fina butiker och caféer besöktes även då, men nu har jag som sagt sett fler ställen jag gärna skulle besöka. Tycker så mycket om att bara få gå runt på nya platser och få se de små sakerna, vilken växtlighet som är vanligast just där, vilken arkitektur som dominerar eller vilket tempo människorna verkar leva i. Små detaljer som skiljer sig från stad till stad även om många städer vid en första anblick kan te sig rätt lika.
Har ni Malmö-tips så dela gärna med er!
London
Storstäder kan vara fyllda av charm, vackra fasader och mysiga myllrande gator, men har resan varit en present är det den som fått gåvan som får välja och när charm inte står högst på önskelistan utan ett andra besök på Primark önskas orkar jag inte riktigt.
Ibland är jag så glad att vi är olika, mina syskon och jag. Min storasyster stannar med dottern och kusinen på Primark och vi säger ”hejdå” och ”ring när ni är färdiga”.
En av mina barndomsvänner bodde, pluggade och jobbade många år i London efter gymnasiet. Några tips hade hon skickat med mig så nu när jag ändå var relativt nära traskade jag bort till Liberty.
Byta shopping mot shopping kan man ju tänka, men riktigt så är det kanske inte. Köpte inget, men älskade att bara gå runt och titta. Inte alla varuhus kan bjuda på interiörer som lockar mer än prylarna som säljs.
Sedan fanns ju såklart massor av vackra saker också. Tyger, porslin, tvålar… allt möjligt fint faktiskt, men finast var nog ändå inramningen. Gammalt vackert trapphus, trägolv där miljoner fötter har trampat ned trösklar, arbetade paneler på väggarna.
På fjärde våningen hade julen redan plockats fram. Tidigt men inte direkt förvånande.
En hel del skandinaviska varumärken salufördes, men även deras egna produkter, som t.ex. kannan nedan.
Nog är det ändå skillnad på shopping och shopping?
London
Lördagen ägnas åt bröllop och packning hinns inte riktigt med. Natten blir sen och flyget går tidigt. Flyget som ger klimatångest och självförakt. Vem tror jag att jag är som tar mig rätten att flyga? Dessutom andra gången i år. Att flyget ändå hade gått, att kompensera genom att betala sig till ”renare samvete” eller att dra ner på köttet är kommentarer som hörs, men om vi alla bara ursäktar oss så blir väl aldrig våra beteendemönster bättre? Inte heller minskar miljöpåverkan av min flygning genom att jag funderar, skäms eller försöker hitta ursäkter, gjort är gjort och går inte ta tillbaka.
Men fram kommer vi, med lätt handbagage-packning och minnen från London som ligger närmre 20 år tillbaka i tiden. På slutet av 90-talet då vi åkte båten över vattnet.
Telefonkioskerna är de samma. Kulören som är så tätt förknippad med Englands huvudstad. Flickan framför kiosken är dock inte den samma, utan för henne är det första besöket.
Oxford Cirkus. Bussar som tar längre tid än att gå. Hög ljudnivå och vackert kakel på byggnaden. Välvda fönster måste väl vara något av det vackraste?
Skyltar som i sin enkelhet blir så fina. Guidar mellan gränder längst med Themsen när Lisa hälsar på en vän.
En klasskompis som flyttade för snart ett och ett halvt år sedan är saknad och att få se hennes nya hem är kanske det största målet med resan. För mig innebär det några timmar på egen hand.
Och det gör mig inget alls. V&A hade nog inte Lisa riktigt uppskattat och kanske gör inte heller jag det fullt ut. Så mycket att se, så sammanhangen nästan försvinner, ofta faller jag för mindre utställningar där föremålen eller målningarna tillsammans berättar en specifik historia, här är det så mycket så jag inte riktigt ser skogen för alla träd…
…men visst är det vackert ändå. Arkitekturen förhöjer föremålen och är kanske det jag tycker bäst om.
Så modernt men ändå så längesedan. Piedestaler och skulpturer eller byster, populariteten kanske nådde sin topp för ett år sedan, men fortfarande är det många piedestaler som sveper förbi i magasin och på instagram. Lite mer mainstream nu än för något år sedan…
Vissa byggnader är vackrare än andra. Även om det bara är modeller.
Tunnelbana är ett måste. Öronen trillar nästan av när det gnisslar som mest, men det går inte säga annat än att det är en stor fördel att ha trafiken under marken.
Liberty of London < 3 Prylarna är mindre intressanta, men byggnaden, känslan, atmosfären!
Slitna golv kan man inte få för många av. Om det inte är fult slitna hemma då…
Allvarliga skyltdockor. Vill man inte att barnskyltar skall kännas positiva? Eller kanske alla skyltar? Kulörerna gillar jag oavsett.
En morgon före de andra vaknat vill jag få en känsla av vad London faktiskt är.
Inte bara hamna bland turister och trängas. Jag vill möta de som bor här, se hur deras blickar ser ut när de skyndar till jobbet på morgonen, hur de rör sig, vad deras vardag innebär.
Våningar som är staplade på varandra, likt Tetris. Tegel som värmer hjärtat och tvätt på lina som påminner om de riktiga invånarna, inte de där som pratar svenska på Primark.
Egentligen rätt nära hemma, men ändå så olikt. Ljudnivåer som ett mellanstadie-disco i butikerna, artighet som slår svenskar med hästlängder och ett vatten som slingrar genom staden som man önskar hade behandlats med samma kärlek som i Paris. Jag kan inte titta mig mätt på teglet och gläds åt att restaurangutbudet erbjuder lättillgänglig vettig mat, men ändå är det fint att komma hem. Kanske tar det tjugo år tills nästa återbesök.
The Steam Hotel
Korta små resor tillsammans med barnen är så mysigt. En stund i bilen då samtal inte blir avbrutna och en kväll när alla säger god natt och kryper till sängs samtidigt är mycket värt. Att fly vardagen för en stund och få dygnets alla timmar tillsammans med mina två bästa människor är något av det bästa som finns och tidigare i veckan packade vi för test av ”actionbadet” kokpunkten och övernattning på The Steam Hotel.
Vårt hotellrum hade rosa väggar konstaterade Lisa glatt.
På entréplanet finns sittgrupper utspridda. Mycket sammet och mörk mysig atmosfär. Konceptet är verkligen taget hela vägen vilket jag älskar! Lisa var så uppfylld av känslan och upplevde det som i en film, dock en läskig gammaldags film 🙂
På entréplan finns också restaurangen Chamberlin. Även här mycket sammet och mycket textilier som ger en inbjudande och avslappnad atmosfär. Som om man vill sjunka ner i soffan och dra upp fötterna…
Ännu en av sittgrupperna på entréplan. Bakom dörren finns lekrummet och vägg i vägg med lekrummet fanns även ett rum som fungerade som bio. Fint när det finns aktiviteter för barn! Dock önskade mina barn att SPA-avdelningen skulle haft tider då barn var välkomna. Även om det finns barnaktiviteter och det känns avslappnat att vistas här med barn är hotellet nog ändå mest lämpat för vuxna par som uppskattar den superfina SPA-avdelningen. Nu testade jag ju inte den men jag gick förbi och tittade på väg till gymet och finare har jag nog inte sett. Älskar mycket tända ljus och öppen eld – för en rastlös som mig som har svårt att ”inte göra något” är ändå elden något som gör att jag kan finna ro för en stund.
Och på tal om finna ro eller att vara rastlös så finns en del aktiviteter, som bl.a. dessa pingisbord vid entrén. Inte vilka pingisbord som helst heller, utan väldigt fina bord, racket & bollar och ”nät”. Vi spelade en stund, men med Stinas tävlingsinstinkt så räcker en stund för att hålla syskonkärleken på en lagom nivå.
Skall vi till Västerås någon mer gång skulle jag mer än gärna komma tillbaka till Steam!
Färöarna del III
Sidan där det står MAJ har hunnit vändas fram i almanackan och det är över en månad sedan flyg, tåg och bil tog oss från en helt annan värld till vårt vanliga Lerum inom loppet av ett par timmar. En – och en halv – månad och det känns som i ett annat liv.
En vän bosatt i huvudstaden var hemma och hälsade på och bad mig berätta lite om hur resan var. Något typ av autopilot visste svaret men samtidigt gick nästan inte känslan att frambringa. Den där frihetskänslan när havets vågor slår mot berget och du står några hundra meter längre upp på den vertikala bergskanten. Känslan av att snöra på sig löparskorna tidigt på morgonen och se ljuset komma tillbaka samtidigt som nya obekanta vyer visar sig bakom varje krön. Känslan av att se tusen får och åter tusen får och ändå vilja hoppa ur bilen för att bara knäppa en gång till på kameran. Alla de där känslorna har snabbt gömt sig bakom det som kallas vardag.
Men vackert var det. Natur som bara fått vara. Små byar utplacerade i dalsänkor. Storslaget. Svindlande. Jag vill hinna se allt och är rädd att missa något fantastiskt, för någonstans vet jag nog att jag inte kommer komma tillbaka närmsta åren.
Samling 