London

DSC_2278

Storstäder kan vara fyllda av charm, vackra fasader och mysiga myllrande gator, men har resan varit en present är det den som fått gåvan som får välja och när charm inte står högst på önskelistan utan ett andra besök på Primark önskas orkar jag inte riktigt.

DSC_2317

Ibland är jag så glad att vi är olika, mina syskon och jag. Min storasyster stannar med dottern och kusinen på Primark och vi säger ”hejdå” och ”ring när ni är färdiga”.

DSC_2289

En av mina barndomsvänner bodde, pluggade och jobbade många år i London efter gymnasiet. Några tips hade hon skickat med mig så nu när jag ändå var relativt nära traskade jag bort till Liberty.

DSC_2298

Byta shopping mot shopping kan man ju tänka, men riktigt så är det kanske inte. Köpte inget, men älskade att bara gå runt och titta. Inte alla varuhus kan bjuda på interiörer som lockar mer än prylarna som säljs.

DSC_2291

Sedan fanns ju såklart massor av vackra saker också. Tyger, porslin, tvålar… allt möjligt fint faktiskt, men finast var nog ändå inramningen. Gammalt vackert trapphus, trägolv där miljoner fötter har trampat ned trösklar, arbetade paneler på väggarna.

DSC_2290

På fjärde våningen hade julen redan plockats fram. Tidigt men inte direkt förvånande.

DSC_2327

En hel del skandinaviska varumärken salufördes, men även deras egna produkter, som t.ex. kannan nedan.

DSC_2308

Nog är det ändå skillnad på shopping och shopping?

London

Lördagen ägnas åt bröllop och packning hinns inte riktigt med. Natten blir sen och flyget går tidigt. Flyget som ger klimatångest och självförakt. Vem tror jag att jag är som tar mig rätten att flyga? Dessutom andra gången i år. Att flyget ändå hade gått, att kompensera genom att betala sig till ”renare samvete” eller att dra ner på köttet är kommentarer som hörs, men om vi alla bara ursäktar oss så blir väl aldrig våra beteendemönster bättre? Inte heller minskar miljöpåverkan av min flygning genom att jag funderar, skäms eller försöker hitta ursäkter, gjort är gjort och går inte ta tillbaka.

DSC_2084

Men fram kommer vi, med lätt handbagage-packning och minnen från London som ligger närmre 20 år tillbaka i tiden. På slutet av 90-talet då vi åkte båten över vattnet.

DSC_2191

Telefonkioskerna är de samma. Kulören som är så tätt förknippad med Englands huvudstad. Flickan framför kiosken är dock inte den samma, utan för henne är det första besöket.

DSC_2205

Oxford Cirkus. Bussar som tar längre tid än att gå. Hög ljudnivå och vackert kakel på byggnaden. Välvda fönster måste väl vara något av det vackraste?

DSC_2129

Skyltar som i sin enkelhet blir så fina. Guidar mellan gränder längst med Themsen när Lisa hälsar på en vän.

DSC_2161

En klasskompis som flyttade för snart ett och ett halvt år sedan är saknad och att få se hennes nya hem är kanske det största målet med resan. För mig innebär det några timmar på egen hand.

DSC_2149

Och det gör mig inget alls. V&A hade nog inte Lisa riktigt uppskattat och kanske gör inte heller jag det fullt ut. Så mycket att se, så sammanhangen nästan försvinner, ofta faller jag för mindre utställningar där föremålen eller målningarna tillsammans berättar en specifik historia, här är det så mycket så jag inte riktigt ser skogen för alla träd…

DSC_2148

…men visst är det vackert ändå. Arkitekturen förhöjer föremålen och är kanske det jag tycker bäst om.

DSC_2157

Så modernt men ändå så längesedan. Piedestaler och skulpturer eller byster, populariteten kanske nådde sin topp för ett år sedan, men fortfarande är det många piedestaler som sveper förbi i magasin och på instagram. Lite mer mainstream nu än för något år sedan…

DSC_2166

Vissa byggnader är vackrare än andra. Även om det bara är modeller.

DSC_2259

Tunnelbana är ett måste. Öronen trillar nästan av när det gnisslar som mest, men det går inte säga annat än att det är en stor fördel att ha trafiken under marken.

DSC_2317

Liberty of London < 3  Prylarna är mindre intressanta, men byggnaden, känslan, atmosfären!

DSC_2203

Slitna golv kan man inte få för många av. Om det inte är fult slitna hemma då…

DSC_2357

Allvarliga skyltdockor. Vill man inte att barnskyltar skall kännas positiva? Eller kanske alla skyltar? Kulörerna gillar jag oavsett.

DSC_2232

En morgon före de andra vaknat vill jag få en känsla av vad London faktiskt är.

DSC_2235

Inte bara hamna bland turister och trängas. Jag vill möta de som bor här, se hur deras blickar ser ut när de skyndar till jobbet på morgonen, hur de rör sig, vad deras vardag innebär.

DSC_2237

Våningar som är staplade på varandra, likt Tetris. Tegel som värmer hjärtat och tvätt på lina som påminner om de riktiga invånarna, inte de där som pratar svenska på Primark.

DSC_2238

Egentligen rätt nära hemma, men ändå så olikt. Ljudnivåer som ett mellanstadie-disco i butikerna, artighet som slår svenskar med hästlängder och ett vatten som slingrar genom staden som man önskar hade behandlats med samma kärlek som i Paris. Jag kan inte titta mig mätt på teglet och gläds åt att restaurangutbudet erbjuder lättillgänglig vettig mat, men ändå är det fint att komma hem. Kanske tar det tjugo år tills nästa återbesök.

The Steam Hotel

Korta små resor tillsammans med barnen är så mysigt. En stund i bilen då samtal inte blir avbrutna och en kväll när alla säger god natt och kryper till sängs samtidigt är mycket värt. Att fly vardagen för en stund och få dygnets alla timmar tillsammans med mina två bästa människor är något av det bästa som finns och tidigare i veckan packade vi för test av ”actionbadet” kokpunkten och övernattning på The Steam Hotel.

DSC_8371

Vårt hotellrum hade rosa väggar konstaterade Lisa glatt.

DSC_8394

På entréplanet finns sittgrupper utspridda. Mycket sammet och mörk mysig atmosfär. Konceptet är verkligen taget hela vägen vilket jag älskar! Lisa var så uppfylld av känslan och upplevde det som i en film, dock en läskig gammaldags film 🙂

DSC_8422

På entréplan finns också restaurangen Chamberlin. Även här mycket sammet och mycket textilier som ger en inbjudande och avslappnad atmosfär. Som om man vill sjunka ner i soffan och dra upp fötterna…

DSC_8397

Ännu en av sittgrupperna på entréplan. Bakom dörren finns lekrummet och vägg i vägg med lekrummet fanns även ett rum som fungerade som bio. Fint när det finns aktiviteter för barn! Dock önskade mina barn att SPA-avdelningen skulle haft tider då barn var välkomna. Även om det finns barnaktiviteter och det känns avslappnat att vistas här med barn är hotellet nog ändå mest lämpat för vuxna par som uppskattar den superfina SPA-avdelningen. Nu testade jag ju inte den men jag gick förbi och tittade på väg till gymet och finare har jag nog inte sett. Älskar mycket tända ljus och öppen eld – för en rastlös som mig som har svårt att ”inte göra något” är ändå elden något som gör att jag kan finna ro för en stund.

DSC_8412DSC_8415

Och på tal om finna ro eller att vara rastlös så finns en del aktiviteter, som bl.a. dessa pingisbord vid entrén. Inte vilka pingisbord som helst heller, utan väldigt fina bord, racket & bollar och ”nät”. Vi spelade en stund, men med Stinas tävlingsinstinkt så räcker en stund för att hålla syskonkärleken på en lagom nivå.

Skall vi till Västerås någon mer gång skulle jag mer än gärna komma tillbaka till Steam!

Färöarna del III

fortsättning följer

Sidan där det står MAJ har hunnit vändas fram i almanackan och det är över en månad sedan flyg, tåg och bil tog oss från en helt annan värld till vårt vanliga Lerum inom loppet av ett par timmar. En – och en halv – månad och det känns som i ett annat liv.

En vän bosatt i huvudstaden var hemma och hälsade på och bad mig berätta lite om hur resan var. Något typ av autopilot visste svaret men samtidigt gick nästan inte känslan att frambringa. Den där frihetskänslan när havets vågor slår mot berget och du står några hundra meter längre upp på den vertikala bergskanten. Känslan av att snöra på sig löparskorna tidigt på morgonen och se ljuset komma tillbaka samtidigt som nya obekanta vyer visar sig bakom varje krön. Känslan av att se tusen får och åter tusen får och ändå vilja hoppa ur bilen för att bara knäppa en gång till på kameran. Alla de där känslorna har snabbt gömt sig bakom det som kallas vardag.

Men vackert var det. Natur som bara fått vara. Små byar utplacerade i dalsänkor. Storslaget. Svindlande. Jag vill hinna se allt och är rädd att missa något fantastiskt, för någonstans vet jag nog att jag inte kommer komma tillbaka närmsta åren.

DSC_2265

DSC_2295

DSC_2198

DSC_2071

DSC_2060DSC_2043DSC_1823

Om att resa II

…fortsättning följer…

DSC_1979DSC_1948

Färöarnas huvudstad Torshavn blandar starka kulörer och ett landskap som tar andan ur mig. Kontrasterna är lite ovana. I Sverige pratar vi om att måla husen i kulörer som smälter in i landskapet, här har man tänkt helt tvärt om.

DSC_1981DSC_1974

Det verkar som om det går bra för landet (som i och för sig är en del av Danmark) då det byggs rätt spektakulära villor och på vägarna rullar bara nya bilar. En del gamla hus är fint bevarade men resten har nya fasader eller är på gång med renoveringar.

DSC_1986DSC_2026

Priserna på restaurangerna är höga! Hämt-sushi för två personer går på över 600kr och när vi läser restaurangernas menyer landar de flesta – vad som verkar som ordinära – middagarna på vad som skulle vara lyx-nivå i Sverige.

DSC_1996DSC_2012

Hela landet har några fler invånare än Lerums kommun så någon storstadskänsla går inte prata om ens i Torshavn, men det är inte för stadsliv man åker till Färöarna och fortsättningen blir fler får och berg…

Om att resa

Jag gillar att vara hemma och känner sällan längtan att åka långt bort. Eller… sällan är nog fel ord, snarare så gott som aldrig. När vänner runt mig berättar om kommande resor till Thailand, Spanien eller kanske New York säger jag ”så kul!” och tänker helt andra saker. Tanken att ligga på en strand får min rastlöshet att krypa i hela kroppen och ännu värre blir det när det pratas om att trängas med massor av andra människor. Men jag förstår att resa till sol och värme eller städer kan vara så mycket mer än det.

DSC_1715

Att se Sverige är jag däremot väldigt nyfiken på. Vårt land har så mycket vackert att bjuda på och många delar är för mig ännu oupptäckta. Norge och Danmark känns också lockande. Kanske är det en feghet i mig som gör att jag gärna väljer det som redan är bekant, det som liknar där jag känner mig hemma.

Ytterligare saker som påverkar mig är miljösamvetet som säger att flyga gör man så sällan som möjligt. Finns andra alternativ väljer man det.

DSC_1725

Att resa med barnen har – jag tycker egentligen inte om att gnälla – inte heller varit lätt. Allergier underlättar inte direkt och att alltid behöva ha med specialmat blir i längden både krångligt och trist. Att uppleva en ny plats känner jag innefattar även att ta del av matkulturen och det har inte varit möjligt. Det är så kort tid barnen är barn och vill vara med oss, snart har de både tagit körkort och flyttat hemifrån och då är det liksom ”för sent”. Så rädd att jag skall stå där om några år och tänka att jag borde gjort saker tillsammans med dem.

DSC_1736

För en tid sedan skrev Kristin – Krickelin om resande och utforskande som ett sätt att förstå världen bättre, ett sätt att göra oss mer ödmjuka och ha bättre förståelse för andra kulturer, och den tanken kan jag absolut skriva under på. Att få uppleva hur andra lever och se att det inte behöver vara fel eller rätt kan säkerligen ge oss alla större och mer öppna hjärtan. Synd bara om det skall behöva innebära stor belastning på miljön, men kanske finns lösning? Minns jag inte fel berättade Christian Kjellvander i Värvet om att han tog båten till USA för att hälsa på sin pappa. Allt är möjligt om man orkar och vill tillräckligt mycket. Frågan är bara vad jag vill.

DSC_1741

Sedan första gången jag såg Cecilia Hedins foton från Färöarna har jag sagt att ”om det är någonstans jag kan tänka mig att resa är det dit”. Innerst inne har jag tänkt att det kanske skulle kunna bli en resa om ett par år när barnen är större och jag har komplett kamerautrustning och gott om tid. Kanske skulle det vara värt att få uppleva en så fantastisk miljö även om flygsamvetet gnager. Kanske går det att åka båt?

DSC_1767

Så kom julafton 2017. Och ett litet kuvert. På tal om samvete är detta ett svart ögonblick. Jag får en resa till Färöarna och kan inte känna glädje. Inte alls. Vill sjunka genom jorden, backa en dag och kanske vakna till en annan julafton. Jag MÅSTE vara tacksam. MÅSTE! Och kan inte.

Den där resan till Färöarna som jag tänkt mig ligger många år fram i tiden. Många år fram då jag med gott samvete kan lämna jobbet och vara borta med lugn i själen. Då jag gått både foto och redigerings-kurs. Då jag investerat i kamera och objektiv och hunnit vänja mig vid utrustningen. Då jag googlat sönder internet och planerat resan och platser att besöka i minsta detalj. Då barnen vill vara ensamma hemma eller kanske ute på en egen resa. Och kanske hade jag tänkt åka själv. Helt ensam. Att kunna stanna på en plats och vänta in ”rätt” ljus utan att någon blir otålig. Inget hänsynstagande, helt uppslukad av egoism.

DSC_1792

Så går dagarna och jag inser att det faktiskt fortfarande ligger en resa i det där kuvertet. Så vi åker.

Lämnar ett platt Köpenhamn och landar i en sagovärld. Och före vi ens kommit fram till vårt boende har vi stannat på vägen fler gånger än handen har fingrar…

…fortsättning följer.

 

 

Skåne

Med lite avundsjuka i sinnet konstateras att nästan allt är överblommat i skog och vägkanter här i Göteborgstrakten medan blomning är i full gång i Skåne. Svårt att ta ett steg utan att ögonen fastnar för något fint som händerna per automatik vill plocka. En av fördelarna med att bo i ett litet eget hus kan vara att de där små buketterna kan få hamna i ett glas här och var. Men förutom blomsterplockning så fick vi se lite annat.

DSC_8090DSC_8064DSC_8012DSC_8034

På väg ner i landet stannade vi till för picknick på Tylösand. Solen höll på att gå ner, ljuset var varmt men vindarna och vattnet kallt. Att bada lockade knappast men några snäckor och våghoppning fungerar även i blåst och kvälls-kyla.

DSC_8142DSC_8143

Framme i Wigenshouse hade nästan solen gått ner och fältet glittrade. Hängmattan blev genast populär om än i korta stunder och kanske främst som ”vill du ligga där? Då skyndar jag mig och tar platsen!” – syskonkärlek.

DSC_8647DSC_8456

Populär blev också Bellman. Att det ingår katt i hushyra kan vara det största plusset man någonsin kan få. Är katten dessutom både lekfull och gosig blir betyget genast 11 av 10 möjliga. I närheten fanns också Zoo-giganten och tycka vad man vill om djur i bur men barnens förundran som aldrig tar slut är fin att se. Kärleken till djur är den största hos dem.

DSC_8266DSC_8238DSC_8605

Strandhäng blev det inte mycket av. Tack och lov för en rastlös. Tio minuter eller kanske en kvart tog det tills kexet var uppätet och regnet drog in. Vacker strand på alla sätt och vis men allra vackrast var den nog ändå folktom på tidig morgon.

DSC_8122DSC_8137

Vackra är också alla Skånes fina fält. Oändligt stora. Barnen funderade över hur många påsar mjöl ett av fälten egentligen gav.

DSC_8275DSC_8273

Malmö har mycket att se. En dag försökte vi hitta något allergi-vänligt att äta i Malmös Saluhall. I en hel saluhall fanns…pommes frites. Inte mycket att jubla för men bättre än inget. Fisksoppan en icke-allergiker som mig kunde smaka på var hur god som helst.

DSC_8178DSC_8179DSC_8296

”Vårt” lilla Wigenshouse var super-mysigt och hemma-känslan infann sig i samma sekund skorna togs av. Dämpad färg, lugnt och harmoniskt. Så fint att inte behöva plocka undan saker eller flytta om för att trivas. Sängen var bäddad med mönstrade lakan och efter en – så gott som – livstid med enfärgade lakan lämnade huset mig med ett sug. Sitter längtan efter mönstrade lakan fortfarande kvar i oktober slår jag kanske till på ett eget.

DSC_8284DSC_8643

Och så var det ju det där med blomster-plockandet. Finns det skönheter i varje vrå går det inte låta bli. Och hur fint boendet än är blir det väl ändå alltid lite bättre med en nyplockad bukett?

DSC_8561DSC_8563

Längst med Lommas strandgata fanns det ena huset – som taget ur en saga – efter det andra. Gammalt tegel kan inte jämföras med det producerat på senare år, som om det är två vilt skilda material. Hade detta Folkets hus funnits i Lerum skulle jag varit på bydans varje dag. Om nu dans anordnas i folkets hus…

Tack Daniella och Fredrik för fina Skåne-dagar!

 

 

 

 

Stockholm

dsc_0573

Stockholm är så fint med vattnet som slingrar sig in i staden. Vackra fasader – en del av dem nästan i klass med Paris fantastiska byggnader – och båtar som nära på kantar de stora gatorna.

dsc_0561Men ändå, jag kan nog inte stämma in i ”Stockholm i mitt hjärta”. Inte främst på grund av att det bara är just den textstrofen som stannat i minnet, utan snarare för att mitt hjärta alltid kommer sätta naturen främst. Det är i skogen, vid vattnet, på berget eller vid åkrar och ängar som mina axlar sänks ner och pulsen saktar av.  dsc_0572 För varje Stockholmbesök känner jag mig mer och mer hemma, steget till att bli stadsbo känns dock ändå avlägset. Det slitna uttrycket stämmer fortfarande; ”borta bra men hemma bäst”.

 

Malmö

Kanske är ”resa” något man förväntas älska, något man skall sträva efter att göra så mycket som möjligt. Av någon anledning hör jag mig ofta säga ”åhh” eller ”skönt” när jag får höra om resor både hit och dit. Jag säger det av bara farten helt utan att tänka efter.

dsc_8851

Långa resor – särskilt till värme – är inte något jag strävar efter men däremot vill jag se fler ställen som finns lite närmre och jag besöker hellre platser när det inte är säsong. Så mycket vackert finns runt oss och ibland blir man kanske hemmablind.

I helgen blev det Malmö. Ett Malmö med snöblandat regn och halka. Ett folktomt Malmö. Ett hotell som snart skulle fylla ett år och besök på bland annat Ab Småland.

Instagram (och hela internet!) är fint på det sättet, man får möjligheten att hitta till platser man aldrig annars skulle upptäckt. Generösa människor delar med sig av fina tips och pärlor man annars skulle missat får istället upplevas.

dsc_8865

Räkmacka på hotellrummet till ”På spåret”. Snöstorm på ingång och tolv våningar upp med stort fönster. Ibland är livet fint även om det där ”fina” inte fastnar på bild.

 

Robin Delselius Bageri

Idag hamnade vi på Robin Delselius Bageri efter att ha sett bilder hos Mari Strenghielm som tagit fram bageriets grafisk profil och även interiören.

dsc_7688

Redan när man öppnar dörren möts man av sköna dofter, mysig atmosfär och stolar, pallar, bord och ljusstakar som gör att man bara känner sig som hemma och vill kliva på. Hela kaféets insida är så fint genomförd, varje detalj är vacker (golvet!) och skålarna, ja en sådan har jag redan hemma sedan några veckor tillbaka.

dsc_7686

På Caféet serverades bakverk, bröd, mer matiga mackor och lite annat smått och gott.

dsc_7689

Utöver det bakade fanns även underbart god jordärtskockssoppa. Mat ur skål är nästan alltid favoritmat för mig och soppa ligger högt på listan. Så även denna gången.

dsc_7693

Sammanfattat ett ställe som jag gärna skulle komma tillbaka till vid nästa Stockholms-besök, men nu – så skönt att komma hem ❤