Advent

DSC_7375Minns ni när internet svämmade över av bokstavsgirlander? Glada uppmaningar blandat med kloka citat uppsatta i både barnrum och rum för vuxna. När något blir så exponerat försvinner det ju oftast lika plötsligt och senaste åren har internets väggar burit prints och tavlor medan bokstäverna har fallit i glömska.  Våra bokstäver hamnade i en kartong i pysselskåpet och häromdagen när det var dags att se vad som faktiskt låg där bland tapetbitar och papperstejp fick dom återigen komma ut i dagsljuset (…om det nu ens går att prata om dagsljus de senaste dagarna?) Så nu sitter där ett ”advent” som en påminnelse att novemberrusket förhoppningsvis snart byts mot frostmorgnar och glimrande stjärnor i kvarterets alla fönster. DSC_7414Något annat som också fått komma fram ur gömmorna är denna stjärnan från Afro Art. Kanske den finaste jag har faktiskt. Ville nästan inte plocka ner den i januari förra gången.DSC_7417Kanske – men bara kanske – blir det något tallgren med små kulor när december är ett faktum, men tills dess känns det lagom med några torkade grenar som fått behålla sina bär. Pappershängena har också några år på nacken, men lägger man bara ner dem försiktigt så kan de nog klara ytterligare ett par år.DSC_7392Nu är advent verkligen overkligt nära och nog känns det efterlängtat? Gråvädret har fått ta emot en hel del kritik men visst finns ändå det vackert mitt bland snålblåsten och regnet som tränger innanför jack-kragen? Några bär på en gren och allt känns genast fint igen.

Jul på Håkesgård

Som alltid vill jag tipsa om fina platser att besöka. Just Håkesgård är kanske, som bekant, en av mina favoriter som vi även bland annat besökt på sommaren här och på hösten här. Detta besöket fick jag dela med Tina. Fint med någon som också gärna stannar upp med kameranDSC_7462En liten titt in i butiken. Måste ut i skogen och leta grenar med mossa. Kan ju inte bli finare?DSC_7443Hade jag haft ett riktigt stort bord utomhus hade en låda gamla glasvaser fått stå där för jämnan. På våren med de första kvistarna på väg i blom, på sommaren med praktfulla pioner och kombinerade med vippiga gräs, på hösten med grenar från bok där både bladen och bokollonen sitter kvar och på vintern med enris som fått behålla sina små blå bär. Visst hade det varit tjusigt?DSC_7454En marschallhållare har jag länge, länge tänkt att jag vill ha i den stora lådan på baksidan. Vill ha liv även när det inte växer, och nu var det dags. Tog bara kanske två år att bestämma sig för vilken som var finast… men denna blev det tillslut. DSC_7439I växthuset ❤ Enris är nog min favorit bland barren (eller kanske lärk?). Tänker på min morfar som förr rökte fisk (tror jag det var?) på landet i en egenbyggd mojäng fylld med just enris.DSC_7438Just ett sånt här växthus skulle jag kunna tänka mig. En plats att vara, fixa, göra fint. Fly vinden när det blåser, fly stormen i sinnet när vinden blåst dit…DSC_7430Älskar trädgårdar med många rum och många olika platser att slå sig ner på. Lite som ett äventyr att gå runt en häck och se vad man hittar där.DSC_7434Återigen. Enris-kärlek!DSC_7433Såhär såg det ju ut hos mig förra året. Detta året blev det bara tre hyacinter i en mindre kruka. Alltid denna ambivalens. Vill fixa redan tidigt, men då känns det för tidigt – och sedan när det är dags har jag redan börjat räkna ner tills vi skall åka till Åre och då blir det nästan onödigt att göra för mycket för några få dagar.DSC_7458Och till sist, nedan: Kanske har hon råkat få lite av maten utanför munnen? Hur gullig? Påminns om djurens förmåga att bara utstråla självklarhet. Inte bry sig, bara göra det som känns bäst just där och då. Har så mycket att lära…DSC_7429Tack Marie för ett – som alltid – fint besök! Och har ni chansen – Bo över en natt!

En granskog

DSC_7364Papperspyssel ändå ❤ Händer som jobbar och koncentration som inte tillåter för många distraktioner.

Ämnet ”skärmar och barn” kan ses ur så många perspektiv, med både negativa och positiva konsekvenser, men något jag gärna ser att mina barn använder sin skärmtid till är att hitta nya pyssel. Att pysslandet sedan kan gå lite överstyr gör inte så mycket… Nu har vi i alla fall en granskog hemma. De på bilderna är nämligen bara en liten del av samlingen : )

Googla och gör en egen skog vetja! En film finns här. Och har du tips på andra papperspyssel får du gärna dela med dig!DSC_7365

De första små tecknen…

…smyger sig så sakta in. Lite trevande, försiktigt till att börja med, som om man inte ens vid 37 års ålder faktiskt själv får välja vilket datum hyacinter känns okej. Vem är jag rädd skall döma ut mig, säga att det är på tok för tidigt? Vad spelar det för roll vad någon annan anser?DSC_6594Nä, nu skall jag bli vuxen på riktigt och göra det jag själv känner för. Till helgen kanske det blir en inventering av stjärnor, ljusslingor och stakar. Lite förberedelse så allt fungerar när det väl är dags. Om det nu inte är dags redan till helgen…

Söndagsstilleben Andra advent 2018

Det är andra advent och jag slits mellan längtan och realism. På lördag tar jag och barnen nattåget till Åre och med få dagar kvar här hemma och lite för ont om ledig tid är det ingen större idé att försöka få till någon mer julstämning. Julblommor kan inte följa med på tåget och när vi kommer hem igen är det dags för nytt år. Hade velat gå på fler julkonserter, marknader, testa nya julsmaker, leta vackra julkulor på loppis, bjuda på glögg, äta julbord…

DSC_4864

Men lördagen kommer vara här snabbare än jag hinner säga ”julklapp”. Ändå längtar jag så mycket efter att tända ljus, gå till torget och välja ut den finaste amaryllisen, hänga upp de vackraste julkulorna i fönstret. Dricka varmt jul-te och finna lugnet att sitta framför en sprakande eld. Lyssna på julmusik. Saker som de flesta verkar rätt onödiga när man t.ex. inte kommer få se den där fina knoppiga amaryllisen slå ut.

DSC_4868

Men här och där finns ju ändå spåren av advent. Några julkulor i en skål, en och annan krans, några stjärnor som sprider ljus. Försöker nöja mig med det lilla och leta efter pausknappen så inte dagarna går så fort.

DSC_4866

Vad gör ni allra helst för att känna julstämningen?

Tankar om klimatångest och konsumtion

DSC_4205

Att säga att internet ”svämmar över” av fina initiativ som ”White monday”, ”skralt under granen” och klimatsmarta uppmaningar låter ju negativt men just precis nu kommer jag inte på något bra uttryck. Kanske skulle ”internet sprudlar av…” eller ”en oas av tips” passa bättre? Men strunt i själva formuleringarna nu och till något annat.

DSC_5151

Black Friday är nära, och till julafton återstår blott en dryg månad. Prognoser pekar på rekordförsäljning även denna julen och klimatångesten kan ju ge vem som helst ont i magen. Det känns nästan som om det bara kan gå dåligt och fel kommer man göra hur mycket man än anstränger sig.

DSC_3832

Jag tänker att julafton och julklappar i grunden är något fint. Visst kan man ge en present någon annan gång än på julafton och lika självklart kan man visa uppskattning på andra sätt än att genom gåvor, men någonstans i mig finns en vilja att fundera på vad de jag håller kära skulle bli glada av, att hitta något som känns speciellt utvalt till just dem. Och en gåva måste ju inte vara ett nyproducerat föremål.

DSC_4188

Om man skall vara lite mer krass så behöver pengar fortsätta röra sig i samhället och jag tänker mycket på hur vi gör det på ett bra sätt? Att vi bara slutar handla tror jag inte kommer hända, men just nu upplever jag det som om vi nästan bannas och får skämmas om vi köper något.

DSC_4945

Jag tänker att vi kanske tillsammans kunde försöka visa på bättre alternativ hellre än att bara säga ”nej”, ”fel” och ”fy”. Låta moroten vara mer framträdande än piskan? Hjälpa varandra att hitta alternativen? Självklart behöver vi veta vad som är ”fel” också, men skrämseltaktik har inte alltid visat sig vara den bästa metoden så en balans kanske är att föredra. Och känner man sig osäker är det nog lättare att välja de bra alternativen om man blivit presenterad för dem. Kanske lättare att välja ”rätt” då än om man bara veta vad man skall välja bort?

DSC_4652

Jag VILL ge mina barn julklappar. Det behöver absolut inte vara ett berg under granen, men några väl utvalda klappar kommer ändå kännas fint om de finns där. Kanske blir det ett medlemskap på studsmattepark, biljetter till en hästtävling eller en dag i höghöjdsbana? En kurs där man lär sig något nytt hantverk hade väl också varit roligt? Det kanske inte måste vara ”prylar”?

Själv skulle jag gärna önska mig ett restaurangbesök eller kanske övernattning här?

DSC_4070

Jag är verkligen glad att konsumtion och miljö lyfts mer för var dag som går och skulle samtidigt gärna se att vi tillsammans visar på goda, positiva alternativ och inte bara hamnar längre och längre ner i klimatångesten.

Hur tänker ni?

Förra årets jul

Brunt låter ju inte så juligt, men tydligen var det den kulören som dominerade förra julen hemma hos oss. Brunt och natur uppblandat med några blanka små inslag.

DSC_4950

Vi behöver egentligen inte fler julkulor men jag längtar ändå efter att hitta några ”nya” ömtåliga på loppis. Den inre konflikten jobbar med konsumtionsmönstret, att det på något sätt växer en längtan i bröstet efter nytt även om inget verkligt behov finns. Men när finns egentligen ett legitimt behov? Vi alla skulle nog kunna sluta köpa saker i flera år utan att behöva gå barfota i kyla.

DSC_6429

I år får nog det bruna sällskap av midnattsblått. Tänker mig djupt blå sammetsband till julkransarna och inser att de där sammetsbanden inte verkar så lätta att hitta efter lite googlande. Vi får väl se vad det blir av det hela. Blir nog bra vilket som.

DSC_4945

Julstäda

Så sakteliga städas julen bort. Jag är långt ifrån färdig med vinter men nu längtar jag mer efter krispigt vinterljus, några minusgrader, sol och rosiga kinder. Dagar med frost och snö, eller kanske skridskoåkning på sjön. Men just nu är vi inte där så lite av julens ljus får stanna kvar ännu några dagar för att lysa upp mörka eftermiddagar. För mig måste det inte vara allt eller inget, adventspynt och julpynt smyger fram och på samma sätt försvinner det ett efter ett.

Veckan mellan jul och nyår känns som årets längsta. Inte någon annan gång på året hinner sinnet ändras så mycket. Från att för en vecka sedan bara velat ha murrigt mys till att längta efter krispigt och ljusgrönt spirande. En dag kvar, men sedan är du hjärtligt välkommen 2018!

En julafton

Ibland tänker jag att vi inte har så starka jultraditioner. Men kanske är det tvärtom? Även om traditionerna inte är så ”juliga” är det ändå traditioner. Vi lagar inte mat i flera dagar. Julgodis tillverkas möjligtvis om tid blir över. Pynt blir det som ligger i lådan. Men framför allt åker vi skidor, en tradition god som något. Frukost – skidåkning – hem till dusch och Kalle (för de som kommer hem i tid) – julmat – tomte – paketöppning – kvällspromenad. Räcker gott så. Fint att slippa fundera vart man skall vara och vem som skall besökas. De som vill är välkomna att följa med till Åre och åka skidor. Rätt enkelt faktiskt.