Odlaren

DSC_6140”Får jag dina frön?” frågade Stina en dag när jag skar upp en paprika (som för övrigt varit den – så gott som enda – grönsaken jag inte tyckt om till för någon månad sedan då jag plötsligt börjat älska paprika?!).

”Ja…men vad skall du med dem till?” undrade ju jag.

En googling senare visste hon precis hur hon skulle göra och nu står de små söta gröna skotten där i fönstret. Tur att någon i denna familjen fått gröna fingrar och tålamod till odling ❤ Hoppas så att de kan växa till sig lite, lite granna i alla fall, även om vi går mot mörkare tider. För varje millimeter bladen växer så växer Stina minst lika mycket av stolthet och för varje millimeter Stina växer blir mitt hjärta varmt och malligt.

Höststädning

DSC_6152Varje årstid har verkligen sin egen charm och jag älskar dem alla. Eller…inte den varmaste sommaren kanske. Hur mycket jag än längtar efter en vinter med vit snö och mil på längdskidor så är det inte utan lite sorg i bröstet som trädgården höststädas efter att så gott som allt förlorade livet under förra helgens frost. Jag vet ju att en hel del växter mår bäst av att få stå kvar, men att titta ut på en trädgård som ser stökig ut närmsta månaderna är inget som lockar, så jag är rätt flitig med sekatören… DSC_6153Nu är det också dags att välja vilka tulpanlökar som skall ner i jorden och jag funderar på att variera mig lite. Vanligtvis blir det vita och mörka, men kanske att några aprikosa får möta upp de blå kaukasiska förgätmigejen till våren. Vad tror ni om det?

Fredagsbuketten

Höststorm ute, höststorm inne, höststorm i sinne. DSC_5581Vinden skänkte chokladblommorna nya former, blandade och gav några böjda huvuden, andra krokiga lemmar medan de sista gav upp och la sig platt. Varje liten blomma med sitt egna uttryck och sin unika form som ändå håller ihop och säger ”tillsammans kan vi göra det” och så bildade de septembermånads sista fredagsbukett. Kanske har vi något att lära av blommorna.

När det snart är över

DSC_5240Känner ni doften? Snart skördar nog höstens frostnätter de sista knopparna men än så länge har de stått emot kylan. Några milda nätter till håller vi tummarna för, och plockar så mycket det bara går. Funderar på om de första på året är de bästa eller om det är nu – när man vet att det snart är över – som man njuter som mest? Luktärt alltså, rätt fantastiska faktiskt!

Enkelhetens plantering

DSC_2825Alltså det där med samplanteringar, nästan varje år försöker jag, för att någon vecka senare rycka upp allt och flytta isär. En sak i taget – så lite blandat som möjligt: ) Får gärna stå i krukorna bredvid varandra, men på något sätt blir det för rörigt för mig med flera sorter i samma kruka. Favoriten just nu är den stora korgen, enbart med via pelargoner som lyser så fint när solens sista strålar precis håller på att tacka hejdå till dagen. Många av samma sort är nog snarare min melodie : )DSC_2813

Min trädgårdsbukett

DSC_4747Vackrare än nu har nog aldrig instagram varit ❤ Dahlior, rosenskäror, luktärter. Stora fält med självplock i vackert motljus, buketter som spretar av ljuvliga blomster och höstens alla kulörkombinationer som lyckoinjektioner! Så mycket fint att få ta del av – vilken fin plats instagram kan vara.

Min lilla miniträdgård bjuder inte på några fält dahlior, inga överdådiga odlingar eller ens överflöd av blomster. Gång på gång slår det mig – hur jag fullkomligt älskar att få se på och ta del av vissa saker men samtidigt inte skulle välja det till mitt hem. Hur något kan vara bedårande vacker men ändå vara utesluten från det som jag väljer. Kanske låter det knasigt, men för mig är det helt olika saker – vad jag trivs att bo i och vad som är vackert att se på ❤

Min fredagsbukett

DSC_4594DSC_4593DSC_4596DSC_4602DSC_4592Det är fredag och för några år sedan hade instagram svämmat över av maffiga fredagsbuketter. Men nu? Nja, inte så vanligt. Kunskapen om hur importerade blommor påverkar klimatet har nått ut i hemmen och på precis samma sätt som vi pratar om flygskam finns nog även en ”importerade-blommor-skam”.

Ändå älskar jag verkligen blommor! Eller kanske inte blommor specifikt, det duger ju lika bra med grenar, blad och gräs, men växtlighet vill jag gärna omge mig med, på något sätt påminner det mig om livet, hur man föds, lever en stund och sedan lämnar livet. Att leva bland blommor, blad, grenar och annat plockat direkt i naturen är också ett sätt att få njuta av årstidernas växlingar, tänk grenen med kaprifol som visar nya små blad redan i januari, snödropparna i den minsta vasen i början på mars, körsbärsblom i maj, lupiner i juni och rönnbären tillsammans med några nypon nu i slutet på augusti. Hösten som visar sin framfart på hedersplats hemma hos mig.

Så vad säger ni, skall vi sluta ”skamma” och skälla, och istället gå tillbaka till att visa massor av fredagsbuketter, men fredagsbuketter som inte har så stor klimatpåverkan? Just denna sista fredagen i augusti får några rönnbärsgrenar bli mitt bidrag.

Växtrum i lerum

Ett litet besökstips kommer här, lagom för en eftermiddag med härliga skor på fötterna och lågt stående sol.DSC_3902Sedan 2015 har kända trädgårdsprofiler varje år fått i uppdrag att skapa varsin liten trädgård i Lerum under projektnamnet ”Växtrum”. Lerumsbor samlas sedan och genomför planteringarna.DSC_3925DSC_3911DSC_39242017 skapade Gunnel Carlsson ”Aspens sol”. Växtvalen håller sig i en kulörskala mellan gult och rött, formen är som en sol med en mitt av rosor och strålar som breder ut sig från mitten. Som namnet antyder så ligger just denna trädgården på Aspens badplats, närmst Aludden.DSC_3915Solen har blommat fantastiskt hela sommaren och strålar fortfarande i full sensommarglans. Kan tänka mig att fröställningarna kommer hålla sig fina länge i höst.DSC_3922DSC_3928Mitten består som sagt av rosor. Gula blommor har ju aldrig varit mina favoriter, men visst är dessa rosorna vackra? DSC_3937På väg till någon av de andra 10 växtrumsträdgårdarna kan man passa på att tjuvkika in i privatträdgårdarna längst vägen, och förundras över att gräsmatta är väl ändå onödigt när man kan ha äng? Blåklint, vallmo, rölleka, högt gräs – ibland är det lite mer otämda precis lika vackert (eller vackrare?) än det tuktade välplanerade.

Kontrasterna

DSC_3236DSC_3110

En dag sol på näsan, lätta steg, värme mot huden och mjuka vindar i håret, en annan dag hänger regnet i luften, lamporna behöver vara tända hela dagen, jackorna får letas fram och tårarna rinner. En av de finaste människorna har blivit väldigt sjuk. Sjukvården har felat och tuff behandling väntar. En dag solsken nästa dag bara mörker. Men efter regn kommer solsken, visst är det så? ❤

 

Små steg framåt

DSC_3712DSC_3713

För tolv år sedan fick jag höra ”vad skall du med dansgolvet till?” när vi rev ett litet (men mycket konstigt placerat) förråd, plockade bort en stenläggning som sett sina bästa dagar och istället byggde altan. För att ha en liten mini-tomt så var – och är – det en rätt stor altan.

DSC_3710

Ett dansgolv är för mig en stor platt yta utan något mer, men det var inte alls så jag tänkte mig vår altan, utan altanen skulle ju bli den där platsen som alla klyschor refererar till som ”en förlängning av huset”.

DSC_3715DSC_3716

Trallen fick komma upp en bit från marken så golvet inomhus och altanen ute hamnade på samma höjd, dubbeldörrarna skulle kunna stå öppna när vädret tillät och då var visionen att golvet bara skulle fortsätta på utsidan.

DSC_3723DSC_3725

Altanen skulle få agera både matplats, växtplats och viloplats. Tänk att ha så många krav på sig…

DSC_3719DSC_3720

En dag plockade jag fram sågen och började såga upp altanens första hål. Idag finns fyra hål som alla bidrar med grönska. De första två hålen rymmer klotkörsbärsträd och de två senare klätterväxter till pergolan.

DSC_3721

Något år gick och vi insåg att det var dags att ta tag i behovet av förråd. Att använda trädgården som förvaringsplats blir ju inte så mysigt i längden. Vår granne som är arkitekt hjälpte mig rita upp mina tankar om förrådet och sedan var det bara att sätta igång. En kunnig vän kom och grävde och stom-reste tillsammans med min man och när det var dags att sätta panel tog en byggfirma helt över, viktigt för mig att där panelen möts i hörnen skulle bli fint gerat (stavas det så?).

DSC_3728

En stor rostig planteringslåda i rätt mått var omöjligt att hitta, men en dag fick jag tipset om en kunnig man som brukade vara på min arbetsplats, så efter att han hälsat på hos oss fick jag skissa upp vad jag var ute efter och bara någon vecka senare levererade han både pergola och en stor låda.

DSC_3729DSC_3731DSC_3736

Något bra bord hittade vi aldrig så en sommar byggde jag ett eget. Eftersom bordet står ute året om börjar det nu bli dags för ommålning…om det håller. Även en bänk blev till någon sommar.

DSC_3735

I år är träden så stora så en hängmatta kunnat hänga mellan träden. Plötsligt förstår man att det ändå gått några år, för de där taniga små klotkörsbärsträden har ”plötsligt” stammar stabilare än mina ben. En soffa har också fått ta plats i ett hörn.

DSC_3733

Inte för att jag tror att jag någonsin kommer känna mig klar, så något ”sista att göra” finns inte, men det som är mest aktuellt just nu (och har varit under ett års tid) är att hitta markbeläggning runt planeringslådan. Just nu ligger bara gruset där och några gångstenar är utplacerade så man inte behöver sätta på sig skorna för att gå till förrådet. Jag hade önskat något mörkt slitet marktegel som går att lägga i mönster där två ”plattor” ligger vertikalt och sedan två horisontellt, det Trendenser skriver om som dubbelt korsförband. Har letat på hus till hus och blocket, men ännu inga plattor jag fastnat för, så tips mottages gärna!

DSC_3742DSC_3743

Många funderingar finns och vi får väl se vilka små steg framåt som blir tagna nästa år. Att byta häck är något jag önskat länge nu, men tyvärr är jag inte ensam bestämmande, och några drömmar kanske man skall ha kvar? Efter att ha sett detta inlägget är jag nästan mer sugen på att ta tag i gången som leder runt huset, och sen styvmoderligt behandlade framsidan, och cykelparkeringen, och…

DSC_3738