Hanna Wendelbo i Palmhuset

Nu känns det ju nästan taskigt att visa bilder från något så fint när det redan är för sent för att få uppleva det på plats, men Palmhuset är ju alltid en bra idé och nu blommar Kameliorna så även om Hannas utställning inte längre finns kvar kanske Palmhuset ändå lockar. Och blomsterpill kan ju ske precis vart som helst.

DSC_8616

Att träffa Hanna är som en vitamininjektion. De mönster i vackra kulörer hon skapar är precis som hon själv; varm, yvig, ärlig och framför allt så inbjudande och strålande. Det går inte att lämnas oberörd. Grattis till dig Martin!

DSC_8611

Hanna har varit med och startat blomsteruppropet som inspirerar oss att tänka svenskodlat i säsong på precis samma sätt som vi försöker tänka om maten. Av någon anledning har blommorna stått utanför det tänket förut men senaste året har frågan blivit aktuell på agendan hos flera av oss.

DSC_8607

Hannas utställning i Palmhuset visar torkade blommor i vackra små buketter, installationer i glaskupor och ett stort moln med svävande blommor och gräs. Det torkade växtmaterialet kommer från mindre svenska blomsterodlare i blomsteruppropets anda.

DSC_8617

Blomsterpill är något som för ett par år sedan växte som en stor instagram-trend. Någon gång har jag testat hemma, men denna gången fanns så mycket mer roligt material att välja på och att få sitta mitt emot Tina och bara låta mönstren växa fram ger ro i sinnet. Dofterna i växthuset, de små bladen som flyttar på sig av minsta lilla vindpust och kulörkombinationerna gör att tiden bara springer iväg. Testa själva!

DSC_8632

Tack Hanna för allt fint du delar med dig av! Nu ser jag fram emot att bläddra i denna fina boken.

 

Ett grönt år

DSC_8271De första kvistarna man tar in på våren ❤ DSC_8674Inte någon storskalig odling, men även det lilla är en fröjd.

Nytt år, nya förhoppningar. Blicka bakåt för att lära, eller se framåt och bara köra på? Ordspråket att framrutan alltid skall vara större än bakrutan kanske är ett bra förhållningssätt?

DSC_8566Vem behöver egentligen snittblommor på våren?DSC_8663Lönn – ljuvlig!DSC_9283Skymning i skogen på våren. Välmående av högsta klass!DSC_9341När snällaste kunden har uppfattat att man nog gärna ärver en urdrucken Cognac-flaska pga. väldigt vacker…DSC_9361Luktärter. En favorit!

2019 har varit ett år med ”mycket”. Ibland lite för mycket, men utveckling och strävan framåt måste hela tiden finnas med mig för att jag skall må bra. Många förhoppningar om kommande år finns omformulerade i bröstet. Orden har stannat där senaste tiden så slipper de i alla fall bli motsagda. Omformulerade i ord, men så tydliga i hur de känns.

DSC_9438Jonsereds trädgårdar i regn. Får se till att det blir ett nytt besök i år med lite bättre förutsättningar.DSC_9487Hur liten och gullig kan man vara?DSC_0029Visst är de blåa tåligare och mer växtstarka, men det kan inte hjälpas när man älskar vitt som får lysa i sen kvällstimma.DSC_0040Tulpan. Som livets mirakel. Hur något så fint kan komma upp ur den där lilla löken man slarvigt sätter ner några månader före. Otroligt faktiskt.

Läste Maria Soxbos klimatlista och funderar på vad jag kan bidra med. 2019 var utan flyg, få målidet med kött och betydligt mindre matsvinn, men så mycket mer finns att göra. Motvinden är dock stark i min familj. Måltider utan kött klagas på, att det inte blir några ”häftiga resor” till solen är mitt fel och verkligen inte populärt, min dotter – främst den äldre – köper fler saker än någonsin, lever efter ju mer desto bättre. Hur når man längre än till sig själv?

DSC_0911Doft av barndom!DSC_1068Skulle det finnas ljud till bilden hade ni hört hur mycket bin och humlor som jobbar frenetiskt. Vackert och viktigt samtidigt.DSC_1112Min lillasyster gifter sig lite sådär i smyg men jag fick vara med och fota och bidra med en krans plockad på det jag råkade hitta.DSC_2885Vad är ogräs egentligen? Detta tror jag är blomstermorot, men kirskål som föraktas så brett är ju inte långt ifrån…

2019 var året då snittblommors klimatpåverkan plötsligt kom in i mitt medvetande och sedan dess har det blivit få köp. Önskar mer kunskap på detta område och tills jag läst på ordentligt så får det bli de alternativ jag känner mig okej med, men det är verkligen inget att klaga på, för öppnar man ögonen så finns ju så mycket fint runtomkring ❤

DSC_3784Höstdimma. Inga mer önskningar just då.DSC_4038Så stolt och kraftfull!DSC_4706Egenodlar från frö. Lite stolt ändå.DSC_48152020 hoppas jag på fler morgnar som denna.

Kanske blir 2020 året då insikten sprider sig bredare, när inte ”alla kompisar” till barnen åker på solsemester med flyg både en och fem gånger, när vanor utmanas och jag vågar sätta ner foten och orkar få motargument om att det enbart är betong och Kina som är något att bry sig om. När fler försöker se till vad man själv kan bidra med istället för att bara säga att alla andra gör fel. Visst måste det bli ett sådant år?

DSC_5103Så lättodlad. Passar verkligen mig.DSC_6152När oktober närmar sig november och det fortfarande finns lite vackert kvar…DSC_6155…och klimatisen blommar igen!DSC_6330Årets sista plockade mini-bukett. Så glad för de där sista små söta!

Stolt

DSC_8584Detta är verkligen inte min förtjänst, men ändå spirar stoltheten och fascinationen i mig i samma takt som skottet växer sig större och större. Den där hårda kärnan, tänk att allt liksom finns där och bara ligger och väntar. Livets mirakel. Växtkraften som påminner om våren som skall komma. Längtar inte dit ännu, men ändå dras blicken till de hörn i grannarnas trädgårdar där de första snödropparna brukar synas.

Nytt år, nya intentioner, ny kraft ❤

God fortsättning till er!

Äntligen

DSC_6583Frosten som förstärker konturer, glittrar till som små kristaller. Bären, rödare än någonsin, pockar på uppmärksamhet. Ögonen kan inte annat än landa där på trappan. Ögonen landar och huvudet snurrar. Aldrig någonsin kommer jag kunna skapa något vackrare än det naturen bjuder på och vinterlängtan tar över varje cell i mig. Äntligen har tågbiljetter till Åre bokats. Äntligen. För hur väl jag än kommer överens med november har nedräkningen börjat. Kliva på nattåget på en brusig grå station och vakna i en annan värld. I ett annat liv. Jag längtar.

De första små tecknen…

…smyger sig så sakta in. Lite trevande, försiktigt till att börja med, som om man inte ens vid 37 års ålder faktiskt själv får välja vilket datum hyacinter känns okej. Vem är jag rädd skall döma ut mig, säga att det är på tok för tidigt? Vad spelar det för roll vad någon annan anser?DSC_6594Nä, nu skall jag bli vuxen på riktigt och göra det jag själv känner för. Till helgen kanske det blir en inventering av stjärnor, ljusslingor och stakar. Lite förberedelse så allt fungerar när det väl är dags. Om det nu inte är dags redan till helgen…

Den sötaste!

DSC_6335Hur löjligt glad kan man bli när man hittar en liten kämpe som frosten inte tagit? En liten söt med spröda stjälkar och små stjärnor till blommor? Bästa fyndet på många månader – gratis och klimatsmart – så varmt välkommen hem till mig ❤ DSC_6337

Odlaren

DSC_6140”Får jag dina frön?” frågade Stina en dag när jag skar upp en paprika (som för övrigt varit den – så gott som enda – grönsaken jag inte tyckt om till för någon månad sedan då jag plötsligt börjat älska paprika?!).

”Ja…men vad skall du med dem till?” undrade ju jag.

En googling senare visste hon precis hur hon skulle göra och nu står de små söta gröna skotten där i fönstret. Tur att någon i denna familjen fått gröna fingrar och tålamod till odling ❤ Hoppas så att de kan växa till sig lite, lite granna i alla fall, även om vi går mot mörkare tider. För varje millimeter bladen växer så växer Stina minst lika mycket av stolthet och för varje millimeter Stina växer blir mitt hjärta varmt och malligt.

Höststädning

DSC_6152Varje årstid har verkligen sin egen charm och jag älskar dem alla. Eller…inte den varmaste sommaren kanske. Hur mycket jag än längtar efter en vinter med vit snö och mil på längdskidor så är det inte utan lite sorg i bröstet som trädgården höststädas efter att så gott som allt förlorade livet under förra helgens frost. Jag vet ju att en hel del växter mår bäst av att få stå kvar, men att titta ut på en trädgård som ser stökig ut närmsta månaderna är inget som lockar, så jag är rätt flitig med sekatören… DSC_6153Nu är det också dags att välja vilka tulpanlökar som skall ner i jorden och jag funderar på att variera mig lite. Vanligtvis blir det vita och mörka, men kanske att några aprikosa får möta upp de blå kaukasiska förgätmigejen till våren. Vad tror ni om det?

Fredagsbuketten

Höststorm ute, höststorm inne, höststorm i sinne. DSC_5581Vinden skänkte chokladblommorna nya former, blandade och gav några böjda huvuden, andra krokiga lemmar medan de sista gav upp och la sig platt. Varje liten blomma med sitt egna uttryck och sin unika form som ändå håller ihop och säger ”tillsammans kan vi göra det” och så bildade de septembermånads sista fredagsbukett. Kanske har vi något att lära av blommorna.