När internet svämmar över…

DSC_3618

…behövs verkligen inte ännu en precis likadan bild som redan kan skådas i mängder. Ändå kan jag inte låta bli. Vackert är liksom vackert hur mycket det än exponeras. Eller? Kanske kan vackert fortfarande vara vackert även om vi inte orkar se det en gång till och sedan ännu en gång… Gissningsvis har Martin en åsikt om just detta med att vi alla gör likadant, vi alla oooar, hjärtar och visar samma miljöer. Martins tankar kan nu både höras och läsas på flera ställen.

DSC_3629

Men som sagt, jag kan ändå inte låta bli. Några droppar från nattens snöblandade regn låg kvar, trädets grenar hänger utanför ägarens tomt och jag har ju ändå kameran med mig… Jag gör helt enkelt som alla andra och lovsjunger körsbärsträdens blomning.

Det är nu det händer

DSC_3535

April levererar äkta aprilväder men oavsett minusgrader och hagel som låg kvar fram till niosnåret på morgonen så är ändå våren här. Knopparna är överallt och både här och där har naturen redan slagit ut i full blom. Vackert så det förslår!

DSC_3539

När miljön runtomkring fortfarande visar upp många toner av beige och grå så lyser  de små blommorna ännu starkare. Ut och njut!

DSC_3544

Söndagsstilleben vecka 14 2017

Det finns några föremål som jag aldrig tröttnar på. De små bollvaserna från vasakeramik är ett exempel, keramik från Lindform ett annat och Kajsa Cramers tunna lervaser – som lika gärna kan vara ljuslyktor eller penselförvaring – ett tredje.

DSC_3234

Den tunna oregelbundna lerkanten är så vacker och ljuset blir behagligt om blommorna byts mot ljus framåt skymningen, men i ärlighetens namn så har nog mina ”vaser” mest fått bära upp blommor. Just idag blev det vädd och en lupiblad.

DSC_3221

De första vaserna fick flytta hit när jag genom något socialt medie läst att man kunde få besöka Kajsas verkstad i bottenvåningen på en villa. Pappa och jag åkte dit några veckor före jul då mammas julklapp skulle inhandlas. Inte kunde jag motstå att julhandla till mig själv, hade haft vaserna på önskelistan länge och att få se drejplatta, lera och kajsa själv gjorde inte förälskelsen mindre.

DSC_3221

Samlingen är idag något större men fortfarande lika uppskattad. Tidlöst vacker och ändå så enkel att man inte tröttnar i första taget.

Söndagsstilleben vecka 13 2017

Närmre 2 månader för sent har vi så smått firat min 35-års dag idag. Firande är inte min favoritsyssla, men Lisas önskningar om att få baka och bjuda smälte ändå mammahjärtat och ett mindre kalas fick gå av stapeln.

DSC_2884

Många fina blommor kom med de lika fina gästerna, och kanske syns de en annan dag, men efter kalaset fick Lisa och jag äran att följa med yngsta kusinen i vagn på en promenad. Och som vanligt kom jag inte hem tomhänt. Det går inte att blunda för allt smått, skirt och ljuvligt som nu äntligen går att plocka.

DSC_2886

Gult är inte min favoritfärg, men vem kan motstå dessa små söta? Tillsammans med några grenar från en spireabuske hamnade dom i Kajsa Cramers fina keramik och blev veckans söndagsstilleben. För fler stilleben, titta in hos Åsa och Annelie eller på #söndagsstilleben.

 

Min fredagsbukett vecka 12

DSC_2481

Om bara tre veckor är vi mitt inne i påskhelgen. Traditionellt förknippas nog högtiden med gult och kulörta fjädrar. Just den där påsk-gula kulören är inte någon av mina favoriter så lite extra glad blev jag när jag hittade veckans fredagsbukett.

DSC_2477

Om detta är en variant av påsklilja eller pingstlilja vet jag inte – har aldrig riktigt förstått skillnaden mellan dem – men vacker i färgen tycker jag att den är. Två buntar fick följa med i all hast, kanske får buketten kompletteras med något mer under morgondagen.

DSC_2473

Såhär års törstar kanske vi alla lite extra efter blommor och blad och vad passar inte bättre då än #minfredagsbukett, eller Veronicas ljuvliga Söndagsbukett?

Skifte

dsc_0935

Hälften av februari har redan passerat. Februari, som enligt almanackan, sägs vara den sista vintermånaden skall sedan lämna över till våren. Våren som så många längtar efter, våren som väcker jorden ur vinterdvalan, våren som ger många livet åter.

dsc_0934

Nu är inte jag en av dem. Våren är älskvärd på alla vis – verkligen! – men jag känner mig inte riktigt redo ännu. I några dagar har det varit minusgrader nu och gärna får det fortsätta så någon vecka till. Sedan kanske det är dags för vår.

dsc_0937

Dock får gärna våren göra sig påmind i vaser, krukor och korgar. Idag har några hyacinter tillsammans med grenar planterats utanför dörren. Att mötas av lite spirande grönt när man kommer hem känns välkomnande på alla sätt och vis. Ett årstids-skifte är på gång och det tar sin början på min entrétrappa.

 

#jaggillarknoppar

dsc_9803

Vad är det som gör knoppen så fantastisk? Är det all förväntan, framtidstron eller kanske fascinationen att något så litet kan slå ut i något mycket mer som gör att knoppar är så älskvärda?  Eller är det känslan av att så mycket vackert ligger framför oss? Vad det än är så är knopparna nästan som små bebisar som man får se utvecklas och växa upp.

dsc_9808

Kanske var det Åsa som startade #jaggillarknoppar? På tagen finns i alla fall många av hennes otroligt fina foton så missa inte dem.

Tiden

Tiden före jul är för mig årets bästa. Känslan av att ha snö, skidor och ledighet framför oss. Gott om tid med lediga barn, frisk luft och vackra vyer.

 

 

Tiden före jul är nu och om två veckor har nog ett par mil hunnits med i längdspåret, barnen sover med trötta ben efter heldagar på berget och utsikten får mig att tappa andan var morgon. Snart är vi där.

dsc_7927

Vi längtar och tänker att det inte gör så mycket att julpysslet hamnat på provisoriska platser och pepparkaksdegen är obakad för snart kommer lediga dagar.

Äntligen är det dags!

Jo, skall jag vara ärlig så är advent så mycket bättre än själva jul. Inte fullt så mycket röda tomtar och betydligt mindre hysteri. Fortfarande finns längtan där och traditionerna är inte lika spikade. Blommorna är knoppiga och dofterna känns fortfarande nya och samtidigt välkända men utan att bli uttjatade.

dsc_7254

Första hyacinten. Alltid lika efterlängtad.