Den bästa av dofter

Det kan hända att jag missbrukar ordet favorit…men hur kan man låta bli när man möts av kaprifol-doften?

DSC_1027

En bättre söndag får man ändå räkna denna till. Blir så lugn i hela kroppen av att få komma ut på morgonen och röra på mig. Idag blev det en lite annan tur än min vanliga, fick till och med in ett bad (ja, simmade faktiskt en stund) före frukosten på Garveriet. Cykel, löpning, bad och god frukost – inget mer att önska. Nästan så man  funderar på om man verkligen kan få ha det så bra?

DSC_1022

Nu doftar det i alla fall ljuvligt här hemma. Ett doftande söndagsstilleben, något bångstyrigt i dåligt anpassad vas, men ändå…FAVORIT.

Hos mina bästa söndagsstilleben-vänner Annelie och Åsa blommar det också. Klicka in för fin blomsterprakt ❤

På min sida sängen

DSC_0403

Visst borde det höra till en av livets självklarheter att varje morgon få vakna till en liten blomma? Eller… under vinterhalvåret kan det förstås duga med ett grönt blad från en krukväxt eller en vacker torkad gren, men att något står där, hälsar ”god morgon” och gör att morgonen känns lite extra fin kan väl ändå få bli standard?

Imorgon vaknar jag till en ljuvlig liten akleja ❤

Lisebergs trädgårdsdagar 2019

DSC_9775

Hur många tulpanlökar grävdes egentligen ner i höstas?

Liseberg är så mycket mer än bara berg-och-dal-banor och snurrande karuseller. Tre steg innanför entrén möts man av tuplaner i mer än ”mängder”. Så många så man känner sig otroligt snål i sin egen lilla planeringslåda…

DSC_9777DSC_9776

Rosa rabatter kommer det inte bli här hemma, inte så länge jag bor i detta huset i alla fall. Känns inte som om 60-tals arkitekturen passar med de mer romantiska vibbarna rosa blommor ger mig. Men hade jag bott någon annan stans, med annan arkitektur så kanske förgätmigej i ovanlig kulör varit ett alternativ.

DSC_9806

Denna nejlikan ger så mycket barndomsminnen. Vi hade sådan – men i något mindre kulörstark ton – i ett stenparti i trädgården.

DSC_9779

Finaste sortens balkonglåda!Tycker så mycket om hur kulören hos penséen plockas upp i…har tappat namnet på grann-blomman : )

DSC_9830DSC_9827

Någon sorts äppleträd med hängande grenar. Fint och plats-snålt träd, men vill man ha många äpplen kanske det inte är rätt sort?

DSC_9811

Vita klockor mot grönt. Enkelhet. Lugnt intryck. Jag faller ju som alltid för sådant…

DSC_9855

…liksom mer ovanliga blad och grenar. Allt måste inte vara överdåd och sprakande färgglad blomsterprakt för att tilltala mig, ibland räcker ett litet barr.

DSC_9804

Liseberg är som sagt så mycket mer än bara för barnen. Skulle vara intressant att få gå en guidad visning och höra ansvarig trädgårdsmästare berätta om tankar, antal lökar, underhållsarbete o.s.v. Kanske en ny idé för Liseberg? Skulle ju i alla fall kunna erbjudas just under trädgårdsdagarna.

DSC_9847

Avslutar med denna som jag gärna skulle vilja veta namnet på. Kanske någon som kan hjälpa till här?

Mer Lisebergs trädgård här.

Frost

DSC_9511

Tomat och basilika fick sätta livet till. Pelargoner kanske ändå har en chans att hämta sig. Borde haft koll på väderappen… Men ändå, när man vaknar och de där frostkanterna visar sig på de skira bladen – så vackert!

Blåsippa

DSC_8722

Det är ändå med en viss kluvenhet påskvädret hyllas. Värme och sol, bleke på havet och solnedgångar vackrare än vad som går att beskriva i ord. Men regnet skulle behövas! I ”min” skog är det torrare nu än det brukar vara mitt i högsommaren, så hur skall det egentligen gå denna sommaren om inte vi får många dagar med ordentligt regn?

I dikeskanten i Hunnebostrand fanns blåsippor, fler än jag sett på mycket länge. Så söta där de sticker upp mitt bland allt visset. Brunt och blått är ju en kulörkombination jag gärna omger mig med, så idag när febern sätter stopp för annat roligt passar jag på att bläddra igenom de närmre 400 bilderna som jag lyckades knäppa på 1,5 dygn i Hunnebostrand. De flesta med sol på väg upp eller ner, men några blåsippor bland brunt visset fanns där också. Hoppas på en piggare dag imorgon, så kanske det blir ett söndagsstilleben en dag för sent. Annandagen är ju nästan som en söndag ändå…

Söndagsstilleben finns som vanligt hos Åsa och Annelie

# Min hållbara fredagsbukett

DSC_7896

Jo, jag älskar ju blommor. Blad också. Och grenar. Löv och blad är ju inte heller fel…

Även om lördagsmorgnarna så gott som alltid börjar med att jag går till jobbet är det ju ändå något speciellt med fredagar. En annan känsla i luften, ett större lugn i kroppen, färre pling i telefonen. Ro. Och för att hålla kvar den där känslan och njuta lite extra känns det fint att på något sätt ändå markera dagen så den inte bara rinner iväg i strömmen med alla andra dagar. Att få känna att just nu är lite speciellt och lite extra mysigt.

Fredagsbuketten har ju varit ett fenomen som skänkt just det där – lite extra omtanke och kärlek till dagen. Turligt nog öppnas ögonen och vi lär oss hela tiden, för kanske är det inte riktigt rimligt att varje vecka köpa snittblommor odlade långt borta och fraktade många mil. Vissa saker har man ju gjort av rutin och tradition och inte tänkt på i några längre banor.

DSC_7884

Men måste det bli så ”skammat” med en fredagsbukett? Är det rätt väg att gå? Måste verkligen fenomenet nödvändigtvis dö ut helt? Finns inte möjligheten att istället visa på de bra exemplen och uppmuntra till bättre alternativ? Alternativ som kan vara minst lika vackra? För vad är egentligen vackrare än några klart blå skillor när våren så sakta smyger sig in över landet?

Kunskap är allts moder så framöver är det jag som läser mer och firar in helgen med blommor som valts med eftertanke. Ja, så får det nog bli! Mindre skäll och skam och mer uppmuntran till goda exempel.

Denna fredagen finns #minklimatsmartafredagsbukett på köksbordet. Just de blå små skillorna på bilderna har redan hunnit vissna, men vad gör det när man bara kan plocka nya?

DSC_7903

Trevlig helg!

Nu är det verkligen dags

DSC_0007

Idag var det riktigt varmt ute. Ett telefonmöte kan ju pågå vart som helst, så passade på att andas in vårluften, i alla fall för en stund. Solen värmde skönt på näsan och påminde om att det som skall föreställa en trädgård är dags att ta några beslut om och börja jobba på…

DSC_0016

Vad skall klättra här?

DSC_2725

Förra året. Gillar att fylla krukan med gamla löv, som om blommorna spruckit genom jordtäcket och inte alls planterats ”färdiga”…

DSC_2732

Daggkåpan – en favorit sedan barnsben ❤ Ofta faller jag ju för de gröna växterna och blommorna nästan glöms bort…

DSC_5947

…men nu har jag i alla fall bestämt mig för att det skall bli några blommor och jag tänker blått, aprikos och vitt. Kanske låter konstigt, men vi får väl se. Att göra om är aldrig omöjligt.

”Det beror på”

DSC_7725

Hur många gånger har man egentligen blivit tillfrågad vilken som är favoritkulör? Fler gånger än man kan hålla räkningen på i alla fall. Barnen brukar ju även vrida på frågan och undra ”vilken färg som är fulast”.

Ibland önskar jag starkt att några av mina personlighetsdrag kunde vara vänliga och tona ner sig lite. Eller så skyller jag bara ifrån mig och får inse att det är upp till mig vilka sidor som får fritt spelrum – för ”det beror på” är nog mitt mest frekventa svar. På alla sorters frågor…

Tillbaka till kulören. Favorit? Det beror på. Tänk gul blomma i november – nja, helst inte faktiskt. Tänk gula påskliljor någon vecka före påsk – ja tack! Tänk vita blommor i skymningen – ljuvligt! men vita blommor i fullt solljus – inte lika kul. Tänk nyansen av grönt som de spirande ljust gröna nyutslagna små knopparna har precis när våren gör sin entré – men i oktober vill jag ha eukalyptusens grågröna toner.

Så i just denna frågan håller jag mig nog till ”det beror på”.

DSC_7751

Rosendals Trädgård igen och igen och igen

DSC_6615

Kan man ha ”stammis-hak” som ligger 45 mil hemifrån? Om det är möjligt så skulle Rosendal och Pom och Flora vara mina sådana. Börjar ju nästan känna mig lite hemma där nu.

DSC_6592DSC_6646

Av alla pampiga växter med fantastiska blommor så är det ändå något i de små, enklare varianterna som lockar mig. Vildpelargonen överst – hur ljuvlig är den inte? Strukturen i bladen…

DSC_6666DSC_6645

Det var ju det där med det enkla. Taklök, några snödroppar. Vad är det Ernst säger; ”i det enkla bor det vackra…”

DSC_6583DSC_6648

En plantering med vildtulpaner eller en kruka som egentligen inte stämmer i storleken. Ljuvligt ändå!

DSC_6595

Och denna väggen! Som jag funderar på i förväg och undrar vad som kommer finnas uppställt just idag. Kondensen på rutorna, det mjuka ljuset som skapas av de dimmiga rutorna. Inget kunde väl vara bättre?

DSC_6571DSC_6573DSC_6585

Sedan finns ju de mer maffiga kreationerna. Vackra dom med såklart. Fint också att lite mer vild natur med grenar fått lyfta buketten ytterligare ett snäpp.

DSC_6576

Valde soppa. Som alltid. God topping, gillar när det blir kontraster i struktur och kallt och varmt samsas.

DSC_6559DSC_6603

Egentligen skulle man ju vilja smaka på allt. Vet inte riktigt varför jag inte tog en smörgås också? Färskost, citron, mandel, oregano, sotad purjolök – ungefär alla goda smaker samlade.

DSC_6604

Denna var ju också fin, men kanske inte mitt förstahandsval.

DSC_6563

Blomblad på fin-fikat. Klart det skall se fint ut! Undrar om det ger någon smak?

DSC_6662DSC_6663

Krispiga tulpaner. Tänk, snart är dom där ute i rabatterna. Om rådjuren är snälla vill säga.

DSC_6681

En av mina barndomsfavoriter – iris – men då hellre i blått. Nu gillar jag den även i den ljusgula kulören.

DSC_6677DSC_6676

Vårgäck, eller är det korrekta namnet vintergäck förresten?

DSC_6607

Undrar just om det går att få till ett besök i kommande vecka…