Någon som vet

Tåget hem går långsamt på lördagseftermiddagen. Långsamt brukar ha negativ klang, men inte denna dagen. Det finns tid att fundera och tid att sortera, både bland tankar och i datorn.

En bild med funderingar om hur långt våren är kommen läggs ut på instagram. Snälla vänner och syskon upplyser om vart man kan hitta de första snödropparna och min förväntan och längtan riktigt bubblar i kroppen. Ibland slår den strukturerade, vettiga och sansade delen av mig till och berättar att det rör sig om några snödroppar och inget livsomvälvande, sekunden efter skenar ändå längtan iväg och jag funderar gång på gång om det kommer finnas några små vita droppar som växer så långt ut mot gångbanan så samvetet säger att det är okej att plocka med något.

Klockan blir åtta, tåget rullar in i Lerum, jag går en omväg hem och kliver sedan innanför dörren med jordiga fingrar och något som för mig är mer värt än guld i handen.

På bänken ligger ett kuvert. Legat där sedan igår eftersom min mormor inte missar en födelsedag. Jag öppnar kuvertet och värmen i bröstet sprider sig hela vägen ut i fingerspetsarna. Min fina mormor har plockat snödroppar i sin trädgård, plastat dem väl – de lever ännu – och lämnat en liten lapp med vackert nedskrivna bokstäver som berättar det latinska namnet.

DSC_6831

Hur visste min fina mormor att det var den finaste presenten jag någonsin kunde få? Känslan av lyx är nu total, två små, små glas med snödroppar. Vackrare kan det inte bli.

Palmhuset i trädgårdsföreningen

När längtan efter grönt är som störst kan man bara öppna dörren och kliva rakt in i en annan värld. Utanför ligger snön tjock, vinden biter i kinderna och solen saknas, innanför de stora glasrutorna är det fuktigt, varmt och doftar jord. Kontraster med bara en tunn glasruta mellan sig.

DSC_6031

Detaljer ❤

Det lite mer dämpade gröna tonerna tillsammans med vita kamelior. Enkelt. Tröttnar aldrig.

Vet nästan inte om jag tycker bäst om den jordiga växthus-doften eller alla blommornas våriga toner.

De gånger jag varit här har det nästan varit folktomt. Kan inte riktigt förstå det? När något så vackert finns tillgängligt för oss alla, varför nyttjas det inte mer?

Gult och trassligt, men lika fint för det.

Förra årets blomning såg ut såhär.

Ganska långt ifrån ett växthus man har hemma på tomten; höjden, volymen, det rundade taket – inte direkt byggsatsen som kommer med manual och sätts samman på en helg.

En lång stång med taggar på? Kanske inte den finaste av växter, men såhär i grupp i rätt miljö blir även kaktusarna ögongodis.

DSC_6104

Men allra bäst gillar jag nog ändå denna klätterväxten – som jag inte kan namnet på. Stora, kraftfulla blad som av egen kraft strävar uppåt. Precis som de människor jag beundrar mest.

Det dåliga samvetet

Fredagsbuketterna blir färre och färre. Med all rätt. Information om klimatpåverkan är inte alltid lätt att få tag på och kunskapen är inte självklar eller svart/vit.

dsc_5767

Jag funderar på valen jag gör. Jag älskar blommor men samvetet säger stopp och köp-buketterna blir mer och mer sällsynta. De få gångerna något ändå får följa med hem kanske det blir några få snittblommor som får fyllas ut med de grenar och kvistar som går att plocka utanför dörren? Och skall jag egentligen välja en bunt svenska tulpaner eller är det kanske ett snällare val med små lökar i kruka? Just den frågan slängde jag ur mig på instagram och fick i alla fall lite till svar här. Kunskap är makt och på detta ämnet vill jag lära mig mer, blommor är något av det bästa jag vet så att tänka sig ett liv helt utan skulle kännas sorgligt.

Fröer? Och odla själv? Bör vara ett av de bättre alternativen. Och inte välja fröer, knölar eller lökar som beställs från långt-ifrån och skickas med flyg?

Drömmer mig bort till mina favoritbuketter, de där man plockar i diket under kvällens promenad. De måste ju ändå vara de allra bästa på alla sätt ❤ men idag skäms jag lite och köper med mig tre stänglar fresia. Fresia påminner mig om när min lillasyster föddes, doften är en av mina favoriter och jag minns genast den där spända förväntan när vi skulle få se vår nya syster på sjukhuset. Att det var en alldeles fantastisk syster gör inte minnet sämre. Så många fina minnen genom dessa tre stänglarna. Nästan som om jag försöker försvara mitt köp.

Odla.nu står följande om Fresian:

Eftersom freesia odlas under förhållandevis låga temperaturer kräver odling av produkten relativt lite energi. Kemiska bekämpningsmedel används i mycket liten omfattning och produkten tar inte mycket plats, vilket innebär färre transporter. Produktion och frakt av freesia är därför tämligen skonsam för miljön.

Nytt år

Årets första dag.

Solen visar sig. Stina orkar ta sig 9 km runt Härsjön trots att magen fortfarande är sjuk. Kunderna möter mig med stora leenden och hälsar välkommen tillbaka. Jag längtar efter ljusare kulörer och kunde inte motstå tre små anemoner. Ett helt nytt år framför oss att ta del av nya upplevelser, få utveckling på flera plan och möta nya möjligheter.

Hoppfullt ❤

Julen på väg ut

DSC_5457På samma sätt som julen långsamt smyger sig in, städas den nu långsamt ut.DSC_5437I år blev det inte många hyacinter men de två som ändå fick sprida doft var helt torra när vi kom hem från Åre. Dags för något annat med andra ord.DSC_5458Rallarrosen fanns små fina taklökar. Perfekt lättskötta som passar en som mig som lätt missar att vattna…

Långsamma beslut

Ibland kan jag fundera så länge så inget händer. Vill gärna vända och vrida på alla möjligheter före beslutet fattas och just så har det varit på vår baksida. Har inte riktigt kunnat bestämma mig om det är marktegel, grus eller granit som skall ligga på marken, och vilka perenner som skall få ta plats. Att det skall vara marktäckare och gärna grönt året om vet jag, men den där känslan att alla alternativ är genomgångna har inte riktigt infunnit sig och då har inget alls hänt.

DSC_2362

Senaste besöken hos blomsterhandlare har dessutom varit rätt torftiga, känslan som finns på våren infinner sig inte riktigt så köpen har uteblivit. Men så i fredags stod plötsligt en rudbeckia där, eller tre plantor var det ju. Kulören är inte vad jag tänkt mig men plötsligt kom en idé om rostiga växt-ställningar, mörka blad, dessa aprikosa (?) rudbeckior och några skimrande vita blommor som små ljus som och lättar upp de mörkare bladen….dock ännu ej hittade.

Kanske kan det bli bra. Annars är det väl bara att göra om och göra rätt?

Här är en liknande sort hos Anna.

Växtrum i Lerum

 

För ett par år sedan startade Lerums kommun ett projekt kallat ”växtrum”. Varje år bjuds två kända trädgårdsprofiler in och designar varsin liten offentlig trädgård. Som trädgårdsintresserade kan man sedan vara med i en grupp som tillsammans skapar och underhåller själva trådgården.

DSC_5761

Nu, efter ett par år så finns de ett par fina offentliga trädgårdar för oss alla att besöka då och då. Trädgårdarna är placerade runt om Lerum, relativt centralt så man kan promenera runt och titta.

DSC_5762

När jag går förbi någon av trädgårdarna kan jag sällan låta bli att stanna till och på samma sätt var det en kväll tidigare i veckan. Som alltid älskar jag de vita växterna i skymningen allra mest. Se hur de lyser!

 

Välkomna att besöka Lerum och ta del av det fina : )

Midsommarkransen

DSC_5298DSC_5229

Mitt bland stolta, ståtliga blommor i alla möjliga former och färger är det ändå något i det vita och lite mer försiktiga som drar i mig. T.ex. har Sommarljuset under många år varit en favoritblomma som varje år fått återkomma i kruka utanför fönstret. Det skira, lite mer lågmälda tilltalar mig på något sätt, särskilt i skymningen när gaurans vita tunna, nästan fladdrande blommorna får lysa upp mörkrets intågande.

DSC_5225DSC_5300DSC_5227

Så trotts oändligt många färgglada val blir min krans ändå en kombination av vit hortensia och brudslöja. Långt ifrån de fantastiska, stora kransarna de andra får till. Men det kanske får vara så ibland, att man inte måste följa strömmen?

DSC_5243DSC_5251

När vi sitter där i passagen utanför butiken vill jag stanna tiden. Att omges av blommor, dofter och andra människor som delar samma kärlek till blommorna känns fint. Butiken är så mysig och fanns tid skulle jag gärna stanna här några timmar för att sedan hälsa på igen varje dag. Bara gå runt och dofta och titta på allt vackert. Men just igår blev det mer som Monica Z sjunger – förutom att trist varar länge då.

DSC_5228

En bättre morgon

Med bara en vecka kvar till midsommar började Cissela och jag denna morgonen på allra bästa sätt hos Blomrum. Linda hade bjudit in till frukost och kransbindningsworkshop som fyllde på kransinspirationen till bristningsgränsen.

DSC_5304

Vad sägs om den här? Linda slängde ihop den sådär enkelt som bara ett proffs gör.

DSC_5267

Kulörkombinationerna är så oväntade och fantastiska! Pionens och tagetesens kulörer som slås samman i balettbladet. Riktigt imponerande, en kombination jag aldrig själv skulle hittat.

DSC_5287

Och om man nu ser efter, eller trendspanar på, vad som går bra just nu så är det ju de brända, varma tonerna som syns flitigt.

DSC_5276

Tagetes har jag förknippat med farmor och farfar, trist och … fult. Men helt klart beredd att omvärdera den åsikten nu. Blomrum hade sorter jag aldrig stött på som var långt ifrån de där gula kompakta jag tänker på..

DSC_5284

Lite hortensia och mynta till så blev det full poäng på denna kransen som inte kommer gå någon obemärkt förbi. En ljuvlig krans för den som tycker om att synas!

DSC_5237

Dessa pioner hade blad blanka som fågelfjädrar. Vill bara känna på bladen som ser ut som sammet.

DSC_5240

Lite mer vanliga kulörkombinationer. Inte mindre fint för det. Blåklint – tillsammans med prästkrage – är den blomma jag starkast förknippar med midsommar.

DSC_5233

Den här var även den en ny sort för mig. Minns dock inte namnet.

DSC_5238

Om man inte lika lätt som proffsen i butiken svänger ihop en krans kan man alltid köpa en av de som kan. Linda berättade att en del beställer krans efter vilken klänning som skall bäras, så att kulörmatchningen blir perfekt.

DSC_5239

Ännu ett fullblodsproffs som snart bytte vinden i håret mot blommor på huvudet. Tänk vad lätt det ser ut när floristerna binder. Själv snurrar man tre varv för mycket för att sedan snurra upp igen för att ändra en blomma som hamnade lite snett. När tråden skall snurras dit igen så har det blivit trassel…

DSC_5295

Men det blev faktiskt en krans även för mig. Dock långt ifrån det som proffsen presenterade… Visar en annan dag!