2017

Ett år sammanfattat via blommor och blad.

JANUARI

DSC_8562Även om jag knappt minns det så började tydligen året med snö. Vi hade nyss kommit hem från Åre och då som nu var den där ambivalensen där. Fina Åre som byggs ut i ett så högt tempo så vi inte riktigt hinner med. Fina Åre som nästan blivit överexploaterat.

Vårlökar dök snabbt upp i butikerna och tempot på jobbet var högt. Hela jobbåret har varit fartfyllt, lärorikt och roligt. Men hur roligt det än varit skall 2018 få innehålla energi även till annat. DSC_9767

FEBRUARI

DSC_0747Februari var möbelmässa och ett fullt Hötorg.

Är man i Stockholm får man passa på att besöka Rosendal.

DSC_0714

DSC_0890Hemma stod ornithogalum bredvid sängen och 5 års dagboken var tom – då liksom nu.

 

MARS

DSC_2450I mars var några morgnar fyllda med frost. Även om färgerna är monokroma är naturen vacker och alltid finns något att plocka i naturen. I mars hittade jag fina fröställningar som fick stå på kökshyllan.

DSC_0168

APRIL

DSC_3016Så kom april och man kunde skymta grönt här och där. De första penséerna fick flytta ut på entrétrappan

DSC_3343

I slutet på månaden sprack många knoppar ut i blom och varje sekund skulle kunna spenderas utomhus med kamera i högsta hugg.

DSC_3539

MAJ

DSC_4223Inte många månader slår maj i skönhet. Allt spirar och är så ljuvligt nygrönt. Hemma står små buketter överallt. I maj har jag också mer jobb än någonsin och nätterna framför datorn är många. På något sätt säger ändå kroppen att hur mycket som än finns att göra skall aldrig utomhustid och träning prioriteras bort.

DSC_4128Nästan varje dag får någon gren som hunnit blomma över bytas ut mot något annat smått ljuvligt. Är inte mitt hem i hyfsad ordning får jag ingen ro. Det blir så tydligt för mig, hemma är en så viktig plats. Det är där – och i skogen – jag hittar lugnet, men för att kunna göra det behöver jag trivas och det gör jag inte med disk på diskbänken och skor att snubbla över i hallen. Ungefär här börjar barnen också prata om kaniner, en övertalningskampanj som efter många månader lyckas.

DSC_5279DSC_5283

Ett jobbärende i Varberg passade perfekt i tiden då Varberg visade sig från sin allra vackraste sida och blommade längst hela havet.

DSC_4960

I maj blommade också min systers fruktträd. Om det är någon gång trädgård är som bäst måste det vara i maj.

DSC_5337

JUNI

DSC_6841

Juni kom med pionfrossa på instagram och bloggar. Juni kom också med midsommarhelg. Högtider då man förväntas vara uppe hela natten och skåla passar inte mig. Vårt midsommarsällskap fick stå ut med att jag som vanligt vill dra mig undan efter ett tag och gärna tar en sväng i naturen istället, och där på Ramsvikslandet fanns fina prästkragar.

IMG_7900

JULI

DSC_6917I Juli blommar det fortfarande fint och Lisa och jag har några dagar själva i Stockholm. En eftermiddag äter vi glass på Rosendal där Lisa ser sitt livs första råtta. Dock ser vi mycket annat fint också, som en av mina favoriter – sommarljus – när det kommer till sommarblommor. Så skir och ändå stark på något sätt.

DSC_7218

AUGUSTI

DSC_9171

Redan i augusti blir det mörkare om kvällarna och de vita växterna är som vackrast i skymningen. Även om jag jobbat mer eller mindre hela sommaren skall det bli skönt med rutiner igen. Barnen har varit lediga sedan skolavslutningen och nu känns det verkligen som om det är dags att lämna dagar utan styrning och struktur.

Den där pergolan jag pratat om i evigheter verkar tillslut bli verklighet och planer för vad som skall planteras börjar så sakteliga ta form. Kornell är en favorit men får nog egentligen ingen naturlig plats. DSC_1699

SEPTEMBER

DSC_2009September och äntligen höst. Högsommar har aldrig varit min favorit, så när doften av höst börjar smyga sig på välkomnar jag med öppna armar. September är lurigt, en dag sommar, nästa dag höst.

Till öppna spisen finns fortfarande mycket fint att plocka.

DSC_1743

OKTOBER

DSC_3308I slutet på oktober är vi på lovledighet i Åre. En kort förmiddag bjuder på snö men mestadels är det höstväder. Och mitt där band det vissna finns fortfarande någon sorts margurit eller prästkrage. Efter Åre är barnen också övade 2 kaniner.

NOVEMBER

DSC_3570November ger frost och mörkret har verkligen tagit över kvällarna. Jullängtan kryper sig på och när Weronica skriver om adventsförväntan svämmar nästan kroppen över av längtan.

I november händer också något som bara inte får ske. En alldeles för ung människa lämnar oss och jag kan fortfarande inte förstå att det är sant.

DECEMBER

DSC_4463

December och egentligen alldeles nyss. Ändå känns det så avlägset?

Den där mysiga känslan med julförberedelser stannar upp i mitten på månaden när jag och barnen tar sovtåget till Åre. Åre bjuder oss på mer snö än vi kan önska och att se barnens skidglädje eller tända pannlampan och glida några mil i längdspåret om kvällen är så mycket värt.

DSC_4920

Ett år går fort. På tok för fort känns det som ibland. Ändå har vi hunnit samla minnen, glada som sorgliga. De där stunderna med barnen nära – som när vi alla 3 bodde i Lomma i en 1.40 säng – är ändå de allra bästa. Det är de små stunderna jag samlar närmst hjärtat.

2016

2015

 

SparaSpara

Min fredagsbukett

DSC_4920

Dan före dan före doppardan och julblommorna är rätt sällsynta här i Åre.

DSC_4921

Åre som ligger mig så varmt om hjärtat, som jag nästan tror är min hemby, som ändå har förändrats så mycket senaste åren. All kärlek till Åre, men visst saknar jag mitt hemma där mina saker finns… om mina fredagsbuketter.

DSC_4922

Så idag blir det blommor från en annan fredag!

Fredagsblomma

Veckans kontraster har varit påfallande stora. En måndag svår att beskriva med ord utan att falla i klyschor som drömmig eller rädsla för att urvattna ord som fantastisk. Men kanske var måndagen det tillfälle då just de orden var som mest lämpade. Från vacker fukt i luften i form av dimma till mindre mysig fukt i luften i form av spöregn från sidan någon dag senare. Mindre älskvärt. Igår ställde jag mig tveksam till om dagen ens varit ljus?

DSC_4945

När dagsljuset helt saknas växer längtan efter tända ljus, jul-dofter och blommor sig ännu större. Ändå är det något slags limbo. Nästa helg kanske vi åker till Åre för att stanna över julen så att ta hem fler hyacinter, amaryllis och julrosor verkar något onödigt. Längtan står mot realisten i mig. Och idag fick helt enkelt jordorkidén – där den står i fönstret – duga som fredagsblomma.

DSC_4946

Amaryllis

DSC_4929

Aprikos amaryllis kanske just nu är den vanligaste blomman på instagram? Inte mig emot, vackert går väl ändå inte att få för mycket av?

DSC_4909

Så står jag där i affären och skall välja. Röd, vit, rosa, aprikos… Ser de vackra buketterna i minnet. Bilder med fantastiska kombinationer av de stora aprikost färgade blommorna tillsammans med orangetonade små bär och eukalyptus kommer upp – och jag väljer…vita.

DSC_4930

Tråkigt kan tyckas, men sanningen är den att kulörer som inte riktigt gifter sig med de nyanser som redan finns här hemma retar mina ögon. Det där ”skavet” som kan vara så vackert hos någon annan fungerar inte i min vardag, jag får inte riktig ro. Vita – trist eller ej – blir inte alls den där ”wow-effekten” som jag själv känner hos t.ex. Weronica, men för mig funkar det fint. Lite tall får stötta upp blommorna i den hemknutna ampeln. Enkel – på gränsen till banalt – men ändå, kärlek för mig.

min fredagsbukett

Det sista som fick följa med från Stockholm i lördags var några amaryllis från Hötorget. Då var det bara knoppar men nu är de utslagna i full prakt. Kanske att jag nästan är lika förtjust i knopparna i och för sig, knoppar ger mig den mjuka känslan av att något fint skall komma.

DSC_4284

Tredje omgången VAB nu på en dryg månad. Möjligtvis samma bacill som inte vill ge med sig helt, men varje gång febern stannar lite för länge slår oron till. Återfalls-rädslan kommer nog aldrig släppa.

Klassiker

Röda rosor och brudslöja, några läderblad runt. Sinnebilden för den romantiska buketten. Tråkig, förutsägbar och kanske…mindre fin (för att inte säga ful) har jag nog tänkt. Rött är en kulör jag haft, och till viss del fortfarande har, svårt för.

DSC_4063

Men så fanns inte mycket att välja på. Rosor eller gerbra. Pest eller kolera, fast ändå med något positivare eftersmak. Så där stod jag plötsligt med ett knippe rosor i ena handen och brudslöja i den andra. Dock vita rosor.

DSC_4062

Och kanske blev det inte helt katastrof ändå. Kajsa Cramers vas hjälper ju upp det hela en hel del också. Har förresten haft någon typ av brudslöja i kruka på altanen hela sommaren – och älskat den – men sorten har varit ännu mer skir och med finare grönare stjälkar.

Fler blommor och blad här och här.

Fredagsblommor…

…saknas här idag. Förhoppningsvis kommer vi iväg till Åre i morgon och blir borta en vecka, så idag städar vi snarare undan än plockar nya fina blommor. På vår jordplätt, också kallad trädgård, finns ytterst lite blommande växter kvar men tittar man in i grannträdgårdar blommar fortfarande rosor på rätt många ställen.

DSC_1856

Rosor är det sällan jag själv väljer att ta hem. För mig står rosor för något lite mer lantligt, romantiskt, gulligt – något jag inte riktigt känner mig hemma i. Men vid denna tiden på året, när allt annat blommande har vissnat ner, funderar jag gång på gång om det kanske ändå skulle vara läge för plantering av någon sorts ros som kunde skänka fredagsbuketter ända in i november? Våra trädgårdsprojekt går ju dock inte så fort fram så svaret på den frågan blir nog inte klart förrän om 4-5 år om vi inte ökar tempot snart…