# Min hållbara fredagsbukett

DSC_7896

Jo, jag älskar ju blommor. Blad också. Och grenar. Löv och blad är ju inte heller fel…

Även om lördagsmorgnarna så gott som alltid börjar med att jag går till jobbet är det ju ändå något speciellt med fredagar. En annan känsla i luften, ett större lugn i kroppen, färre pling i telefonen. Ro. Och för att hålla kvar den där känslan och njuta lite extra känns det fint att på något sätt ändå markera dagen så den inte bara rinner iväg i strömmen med alla andra dagar. Att få känna att just nu är lite speciellt och lite extra mysigt.

Fredagsbuketten har ju varit ett fenomen som skänkt just det där – lite extra omtanke och kärlek till dagen. Turligt nog öppnas ögonen och vi lär oss hela tiden, för kanske är det inte riktigt rimligt att varje vecka köpa snittblommor odlade långt borta och fraktade många mil. Vissa saker har man ju gjort av rutin och tradition och inte tänkt på i några längre banor.

DSC_7884

Men måste det bli så ”skammat” med en fredagsbukett? Är det rätt väg att gå? Måste verkligen fenomenet nödvändigtvis dö ut helt? Finns inte möjligheten att istället visa på de bra exemplen och uppmuntra till bättre alternativ? Alternativ som kan vara minst lika vackra? För vad är egentligen vackrare än några klart blå skillor när våren så sakta smyger sig in över landet?

Kunskap är allts moder så framöver är det jag som läser mer och firar in helgen med blommor som valts med eftertanke. Ja, så får det nog bli! Mindre skäll och skam och mer uppmuntran till goda exempel.

Denna fredagen finns #minklimatsmartafredagsbukett på köksbordet. Just de blå små skillorna på bilderna har redan hunnit vissna, men vad gör det när man bara kan plocka nya?

DSC_7903

Trevlig helg!

Nu är det verkligen dags

DSC_0007

Idag var det riktigt varmt ute. Ett telefonmöte kan ju pågå vart som helst, så passade på att andas in vårluften, i alla fall för en stund. Solen värmde skönt på näsan och påminde om att det som skall föreställa en trädgård är dags att ta några beslut om och börja jobba på…

DSC_0016

Vad skall klättra här?

DSC_2725

Förra året. Gillar att fylla krukan med gamla löv, som om blommorna spruckit genom jordtäcket och inte alls planterats ”färdiga”…

DSC_2732

Daggkåpan – en favorit sedan barnsben ❤ Ofta faller jag ju för de gröna växterna och blommorna nästan glöms bort…

DSC_5947

…men nu har jag i alla fall bestämt mig för att det skall bli några blommor och jag tänker blått, aprikos och vitt. Kanske låter konstigt, men vi får väl se. Att göra om är aldrig omöjligt.

”Det beror på”

DSC_7725

Hur många gånger har man egentligen blivit tillfrågad vilken som är favoritkulör? Fler gånger än man kan hålla räkningen på i alla fall. Barnen brukar ju även vrida på frågan och undra ”vilken färg som är fulast”.

Ibland önskar jag starkt att några av mina personlighetsdrag kunde vara vänliga och tona ner sig lite. Eller så skyller jag bara ifrån mig och får inse att det är upp till mig vilka sidor som får fritt spelrum – för ”det beror på” är nog mitt mest frekventa svar. På alla sorters frågor…

Tillbaka till kulören. Favorit? Det beror på. Tänk gul blomma i november – nja, helst inte faktiskt. Tänk gula påskliljor någon vecka före påsk – ja tack! Tänk vita blommor i skymningen – ljuvligt! men vita blommor i fullt solljus – inte lika kul. Tänk nyansen av grönt som de spirande ljust gröna nyutslagna små knopparna har precis när våren gör sin entré – men i oktober vill jag ha eukalyptusens grågröna toner.

Så i just denna frågan håller jag mig nog till ”det beror på”.

DSC_7751

Rosendals Trädgård igen och igen och igen

DSC_6615

Kan man ha ”stammis-hak” som ligger 45 mil hemifrån? Om det är möjligt så skulle Rosendal och Pom och Flora vara mina sådana. Börjar ju nästan känna mig lite hemma där nu.

DSC_6592DSC_6646

Av alla pampiga växter med fantastiska blommor så är det ändå något i de små, enklare varianterna som lockar mig. Vildpelargonen överst – hur ljuvlig är den inte? Strukturen i bladen…

DSC_6666DSC_6645

Det var ju det där med det enkla. Taklök, några snödroppar. Vad är det Ernst säger; ”i det enkla bor det vackra…”

DSC_6583DSC_6648

En plantering med vildtulpaner eller en kruka som egentligen inte stämmer i storleken. Ljuvligt ändå!

DSC_6595

Och denna väggen! Som jag funderar på i förväg och undrar vad som kommer finnas uppställt just idag. Kondensen på rutorna, det mjuka ljuset som skapas av de dimmiga rutorna. Inget kunde väl vara bättre?

DSC_6571DSC_6573DSC_6585

Sedan finns ju de mer maffiga kreationerna. Vackra dom med såklart. Fint också att lite mer vild natur med grenar fått lyfta buketten ytterligare ett snäpp.

DSC_6576

Valde soppa. Som alltid. God topping, gillar när det blir kontraster i struktur och kallt och varmt samsas.

DSC_6559DSC_6603

Egentligen skulle man ju vilja smaka på allt. Vet inte riktigt varför jag inte tog en smörgås också? Färskost, citron, mandel, oregano, sotad purjolök – ungefär alla goda smaker samlade.

DSC_6604

Denna var ju också fin, men kanske inte mitt förstahandsval.

DSC_6563

Blomblad på fin-fikat. Klart det skall se fint ut! Undrar om det ger någon smak?

DSC_6662DSC_6663

Krispiga tulpaner. Tänk, snart är dom där ute i rabatterna. Om rådjuren är snälla vill säga.

DSC_6681

En av mina barndomsfavoriter – iris – men då hellre i blått. Nu gillar jag den även i den ljusgula kulören.

DSC_6677DSC_6676

Vårgäck, eller är det korrekta namnet vintergäck förresten?

DSC_6607

Undrar just om det går att få till ett besök i kommande vecka…

Någon som vet

Tåget hem går långsamt på lördagseftermiddagen. Långsamt brukar ha negativ klang, men inte denna dagen. Det finns tid att fundera och tid att sortera, både bland tankar och i datorn.

En bild med funderingar om hur långt våren är kommen läggs ut på instagram. Snälla vänner och syskon upplyser om vart man kan hitta de första snödropparna och min förväntan och längtan riktigt bubblar i kroppen. Ibland slår den strukturerade, vettiga och sansade delen av mig till och berättar att det rör sig om några snödroppar och inget livsomvälvande, sekunden efter skenar ändå längtan iväg och jag funderar gång på gång om det kommer finnas några små vita droppar som växer så långt ut mot gångbanan så samvetet säger att det är okej att plocka med något.

Klockan blir åtta, tåget rullar in i Lerum, jag går en omväg hem och kliver sedan innanför dörren med jordiga fingrar och något som för mig är mer värt än guld i handen.

På bänken ligger ett kuvert. Legat där sedan igår eftersom min mormor inte missar en födelsedag. Jag öppnar kuvertet och värmen i bröstet sprider sig hela vägen ut i fingerspetsarna. Min fina mormor har plockat snödroppar i sin trädgård, plastat dem väl – de lever ännu – och lämnat en liten lapp med vackert nedskrivna bokstäver som berättar det latinska namnet.

DSC_6831

Hur visste min fina mormor att det var den finaste presenten jag någonsin kunde få? Känslan av lyx är nu total, två små, små glas med snödroppar. Vackrare kan det inte bli.

Palmhuset i trädgårdsföreningen

När längtan efter grönt är som störst kan man bara öppna dörren och kliva rakt in i en annan värld. Utanför ligger snön tjock, vinden biter i kinderna och solen saknas, innanför de stora glasrutorna är det fuktigt, varmt och doftar jord. Kontraster med bara en tunn glasruta mellan sig.

DSC_6031

Detaljer ❤

Det lite mer dämpade gröna tonerna tillsammans med vita kamelior. Enkelt. Tröttnar aldrig.

Vet nästan inte om jag tycker bäst om den jordiga växthus-doften eller alla blommornas våriga toner.

De gånger jag varit här har det nästan varit folktomt. Kan inte riktigt förstå det? När något så vackert finns tillgängligt för oss alla, varför nyttjas det inte mer?

Gult och trassligt, men lika fint för det.

Förra årets blomning såg ut såhär.

Ganska långt ifrån ett växthus man har hemma på tomten; höjden, volymen, det rundade taket – inte direkt byggsatsen som kommer med manual och sätts samman på en helg.

En lång stång med taggar på? Kanske inte den finaste av växter, men såhär i grupp i rätt miljö blir även kaktusarna ögongodis.

DSC_6104

Men allra bäst gillar jag nog ändå denna klätterväxten – som jag inte kan namnet på. Stora, kraftfulla blad som av egen kraft strävar uppåt. Precis som de människor jag beundrar mest.

Det dåliga samvetet

Fredagsbuketterna blir färre och färre. Med all rätt. Information om klimatpåverkan är inte alltid lätt att få tag på och kunskapen är inte självklar eller svart/vit.

dsc_5767

Jag funderar på valen jag gör. Jag älskar blommor men samvetet säger stopp och köp-buketterna blir mer och mer sällsynta. De få gångerna något ändå får följa med hem kanske det blir några få snittblommor som får fyllas ut med de grenar och kvistar som går att plocka utanför dörren? Och skall jag egentligen välja en bunt svenska tulpaner eller är det kanske ett snällare val med små lökar i kruka? Just den frågan slängde jag ur mig på instagram och fick i alla fall lite till svar här. Kunskap är makt och på detta ämnet vill jag lära mig mer, blommor är något av det bästa jag vet så att tänka sig ett liv helt utan skulle kännas sorgligt.

Fröer? Och odla själv? Bör vara ett av de bättre alternativen. Och inte välja fröer, knölar eller lökar som beställs från långt-ifrån och skickas med flyg?

Drömmer mig bort till mina favoritbuketter, de där man plockar i diket under kvällens promenad. De måste ju ändå vara de allra bästa på alla sätt ❤ men idag skäms jag lite och köper med mig tre stänglar fresia. Fresia påminner mig om när min lillasyster föddes, doften är en av mina favoriter och jag minns genast den där spända förväntan när vi skulle få se vår nya syster på sjukhuset. Att det var en alldeles fantastisk syster gör inte minnet sämre. Så många fina minnen genom dessa tre stänglarna. Nästan som om jag försöker försvara mitt köp.

Odla.nu står följande om Fresian:

Eftersom freesia odlas under förhållandevis låga temperaturer kräver odling av produkten relativt lite energi. Kemiska bekämpningsmedel används i mycket liten omfattning och produkten tar inte mycket plats, vilket innebär färre transporter. Produktion och frakt av freesia är därför tämligen skonsam för miljön.

Nytt år

Årets första dag.

Solen visar sig. Stina orkar ta sig 9 km runt Härsjön trots att magen fortfarande är sjuk. Kunderna möter mig med stora leenden och hälsar välkommen tillbaka. Jag längtar efter ljusare kulörer och kunde inte motstå tre små anemoner. Ett helt nytt år framför oss att ta del av nya upplevelser, få utveckling på flera plan och möta nya möjligheter.

Hoppfullt ❤

Julen på väg ut

DSC_5457På samma sätt som julen långsamt smyger sig in, städas den nu långsamt ut.DSC_5437I år blev det inte många hyacinter men de två som ändå fick sprida doft var helt torra när vi kom hem från Åre. Dags för något annat med andra ord.DSC_5458Rallarrosen fanns små fina taklökar. Perfekt lättskötta som passar en som mig som lätt missar att vattna…