Min fredagsbukett vecka 12

DSC_2481

Om bara tre veckor är vi mitt inne i påskhelgen. Traditionellt förknippas nog högtiden med gult och kulörta fjädrar. Just den där påsk-gula kulören är inte någon av mina favoriter så lite extra glad blev jag när jag hittade veckans fredagsbukett.

DSC_2477

Om detta är en variant av påsklilja eller pingstlilja vet jag inte – har aldrig riktigt förstått skillnaden mellan dem – men vacker i färgen tycker jag att den är. Två buntar fick följa med i all hast, kanske får buketten kompletteras med något mer under morgondagen.

DSC_2473

Såhär års törstar kanske vi alla lite extra efter blommor och blad och vad passar inte bättre då än #minfredagsbukett, eller Veronicas ljuvliga Söndagsbukett?

Skifte

dsc_0935

Hälften av februari har redan passerat. Februari, som enligt almanackan, sägs vara den sista vintermånaden skall sedan lämna över till våren. Våren som så många längtar efter, våren som väcker jorden ur vinterdvalan, våren som ger många livet åter.

dsc_0934

Nu är inte jag en av dem. Våren är älskvärd på alla vis – verkligen! – men jag känner mig inte riktigt redo ännu. I några dagar har det varit minusgrader nu och gärna får det fortsätta så någon vecka till. Sedan kanske det är dags för vår.

dsc_0937

Dock får gärna våren göra sig påmind i vaser, krukor och korgar. Idag har några hyacinter tillsammans med grenar planterats utanför dörren. Att mötas av lite spirande grönt när man kommer hem känns välkomnande på alla sätt och vis. Ett årstids-skifte är på gång och det tar sin början på min entrétrappa.

 

#jaggillarknoppar

dsc_9803

Vad är det som gör knoppen så fantastisk? Är det all förväntan, framtidstron eller kanske fascinationen att något så litet kan slå ut i något mycket mer som gör att knoppar är så älskvärda?  Eller är det känslan av att så mycket vackert ligger framför oss? Vad det än är så är knopparna nästan som små bebisar som man får se utvecklas och växa upp.

dsc_9808

Kanske var det Åsa som startade #jaggillarknoppar? På tagen finns i alla fall många av hennes otroligt fina foton så missa inte dem.

Tiden

Tiden före jul är för mig årets bästa. Känslan av att ha snö, skidor och ledighet framför oss. Gott om tid med lediga barn, frisk luft och vackra vyer.

 

 

Tiden före jul är nu och om två veckor har nog ett par mil hunnits med i längdspåret, barnen sover med trötta ben efter heldagar på berget och utsikten får mig att tappa andan var morgon. Snart är vi där.

dsc_7927

Vi längtar och tänker att det inte gör så mycket att julpysslet hamnat på provisoriska platser och pepparkaksdegen är obakad för snart kommer lediga dagar.

Äntligen är det dags!

Jo, skall jag vara ärlig så är advent så mycket bättre än själva jul. Inte fullt så mycket röda tomtar och betydligt mindre hysteri. Fortfarande finns längtan där och traditionerna är inte lika spikade. Blommorna är knoppiga och dofterna känns fortfarande nya och samtidigt välkända men utan att bli uttjatade.

dsc_7254

Första hyacinten. Alltid lika efterlängtad.

De som aldrig ger upp

Sanningen är den att gult aldrig varit en favorit för mig. Undantaget höstens björklöv som prasslar under grova kängor och lönnlöv stora som barnansikten. På min lilla jordplätt skymtas då och då en och annan maskros men utöver de misstagen hålls kulören gult utanför tomtgränsen. Vad som finns innanför samma gräns låter jag vara osagt, men till nästa år kanske det finns mer att berätta, dock inga gula historier…

dsc_6199

…eller? För visst blir jag lite knäsvag när grannens rabatt fortfarande står i full blom efter både en och tre frostnätter. Ni tåliga små liv kanske förändrar mina tilltänkta val.

Någons trädgård

Fredagen togs upp av jobb och fredagsbuketten uteblev. Lördagen kom i rasande fart och Blomsterlandet levererade ett tråkigt standardutbud som var enkelt att tacka nej till. Söndagen gav en abstinensliknande känsla i kroppen och när Ica bara visade upp liljor som redan passerat ”bäst före” får huvudet fundera vidare…dsc_5614

Och det är då man tar vägen förbi systerns trädgård och tigger till sig en päronkvist. Dessutom med ett fint päron på.

Fredagsbuketten och några funderingar

Doften av luktärt är bara så fin. Jag kan inte gå förbi utan att ta ett lite djupare andetag och stanna till en kort stund mitt i steget.  De små charmigt snurriga antennerna växten lagt sig till med för att kunna klättra upp mot ljuset och fascinationen över hur allt det fina kunde komma ur de små fröna vi stoppade ner i krukan i slutet på våren. Otroligt och nästan overkligt men i samma stund hur vanligt som helst, för det händer ju runt oss hela tiden.

Jag går förbi gång på gång och hämtar kameran nästan lika många gånger. Vrider på lite kamera-rattar och klickar. Funderar över varför det blev ännu en bild på samma stackars luktärt. Vad skall jag med alla bilder till? Inga svar känns vettiga, logiska, strukturerade eller smarta…

dsc_4829

Men ändå, någon timme går och plötsligt finns där tre bilder till sparade på minneskortet. Kanske är det själva klickandet, att se genom linsen och fundera över bildskapandet? Att för en liten kort stund bara se en liten bildruta och stänga ute resten av världen?  Kanske är det ett snabbt sätt att ersätta de långa stunderna med pennor och papper eller färg och duk som jag ägnade mig åt för femton år sedan?  Ja, jag vet helt ärligt inte, men att det ger mig glädje är otvivelaktigt.

dsc_4830

För ett par år sedan var min upplevelse att jag aldrig kom framåt med mina påkomna hemmaprojekt. Allt kändes långsamt även om omgivningen ibland kunde påpeka att här alltid var något gjort sedan sist. Tanken att dokumentera de små stegen föddes, kunde jag känna mig mer nöjd om jag svart på vitt fick se att handtagen faktiskt bytts ut och fotlisten hamnat på plats? Om jag kunde bläddra tillbaka och jämföra då och sen? Och klappa mig själv på axeln? Kanske kunde det hjälpa och denna websidan föddes.

Sedan kan man undra vad som hände. Någonstans blev det bara en samlingsplats för saker sökaren på kameran riktats emot. Visst riktades objektivet ibland mot en nytapetserad vägg eller en ommöblerad hall men oftast dokumenterades bara de små sakerna runt omkring mig. Och någonstans kändes det lite fint att ha en plats där även den dokumentation fanns kvar.

Nu säger dock min plats här att den är full. Lagringsutrymmet är maxat. Tekniken runt detta är något jag varken förstår eller försökt förstå, kanske är det så att bilderna borde göras mindre för att inte vara så skrymmande? Ja, som sagt, inte vet jag. Något jag vet är dock att det är möjligt att köpa till plats. Men känns det rimligt att lägga pengar på det? Kanske går det bara att starta en ny plats? Upplys mig gärna.

Min fredagsbukett vecka 34

Veckorna rusar fram i faslig fart, men vad kan bättre få en att stanna upp för en stund och bara njuta av doften, än luktärt?

DSC_4379

Anspråkslösa och enkla står dem där på soffbordet och får till uppgift att sprida helgkänsla till förkylda, hostiga barn och något sömniga föräldrar.

Fredagsbuketter av alla de slag hittas annars här.