Orange

Igår fick jag bara nog. Jag vill inte titta ut genom fönstret och varje gång mötas av något jag inte gillar, något som ögonen alltid fastnar på och hjärnan varje gång formulerar ”nej” ”fel” och ”synd”.

DSC_2725

Egentligen är det ju inget fel i orange tulpaner. Otroligt kraftiga, praktfulla, och dessutom som glödande klot där ute. Det är fascinerande att se hur de små lökarna sträcker sig mot himlen och växlar över från gult till orange. Men jag hade tänkt mig något annat.

DSC_2718

Förpackningen innehöll inte riktigt vad den lovade. Jag förväntade mig vitt, svart och aprikost. Och fick orange och lila. Missnöjd. Gnällig. Som snuvad på det där jag längtat efter. Och påmind om det vid varje tillfälle ögonen landade utanför stora vardagsrumsfönster.

DSC_2726

Regnkläder på, ruggigt, kyligt väder, men fast beslutsam. De med lila kulör får stanna ett tag till, utan orange blir intrycket så mycket lugnare. Att plocka upp de där knölarna som inte var vad jag trodde… Känns på något sätt syndigt, som matsvin eller att köra bil en sträcka som lika väl kunde tas till fots. Får man ens plocka bort tulpaner i full prakt bara för att kulören inte tilltalar? Kan man diskriminera blommor?

DSC_2715

Upplockade blir det så tydligt, vad är det egentligen vi köper i affären i januari? Kan det ens räknas som samma art? Mina orangea gnisslar, sträcker på sig och har så starka stjälkar så ett kraftigt finger mest kan mäta sig i omkrets. Så otroligt fina och så långt ifrån det den lilla mataffären kan erbjuda.

DSC_2729

Så fantastiskt fina där de ligger, och efter en dusch inne återfinns några i en stor vas i trappan. Helt perfekta! Som att solskenet alltid lyser där på vilosteget.

DSC_2714

Tänk, så perfekta på en plats och så fel på en annan. Känslan som kan vara precis den samma i verkliga livet.

Glädjeämnen

Det går inte förneka.

DSC_0702

Vardagsrummets stora fönster tar in altanen utanför. Visserligen gillar jag torkade fröställningar, grenar och fint gräs, men efter månader med beige, gråa och bruna toner känns det ändå uppiggande med blommorna som äntligen står där på bordet utanför fönstret. Det liksom spirar i kroppen i takt med de små växternas livskraft. Ögonen vill återigen leta sig utanför fönstret och snart står altandörren öppen igen. Snart är luften så ljum så dörren inte behöver stängas och snart går fötterna barfota obemärkta mellan ute och inne. Snart.

Och den där lilla ljuva? Någon slags ornithogalum skulle jag gissa, kanske vet någon hela det rätta namnet?

vår!

DSC_0520Försöker glömma verkligheten för en stund, planterar penséer, smörjer kylbalsam på vattkoppor, ser att det är mer än hög tid att skrubba altan, funderar på påskpyssel, jobbar sena timmar med jobbdatorn i soffan, springer i skogen, letar dikesfynds-grenar, norpar en och annan liten lökväxt som tagit sig utanför grannars tomtgränser, fryser i iskalla vindar och kommer ihåg att vattna de små fröna i fönsterkarmen. Mina senaste dagarnas verklighet. Hur är ert liv just nu?

Årets snödroppar

Kanske är snödroppar min flitigast fotograferade blomma. Troligen för att den kommer först på året och är så hett efterlängtad och ensam där mitt i den fortfarande frusna marken. Även om den såklart är helt bedårande söt så går det ju inte förneka att om den lilla droppen hade dykt upp i början på juni kanske inte uppståndelsen och responsen hade blivit riktigt lika himla-stormande, men nu när den står där skörstark samtidigt som kylan fortfarande ger rosiga kinder och luftånga i utandningen kan man inte annat än älska den och plita ner ”snödroppar” på tio- i-topp-listan.DSC_8949Årets allra första. Får erkänna ej plockade i egen trädgård.DSC_0068Årets nästan sista, när det blivit stora och sträcker sig många ståtliga centimetrar över marken.DSC_9565Alltid Kajsa Cramers fina keramik. Just den där aldrig använd som ljuslykta utan snarare helt fantastisk som liten vas eller kruka.DSC_9699Den tunna lilla stjälken som håller droppen, som ett litet finlemmat blodkärl som ser till att livet kan fortgå.DSC_9549Några långväxta och några lite kortare. Precis som vi människor. Lika fina alla!

Vilka ord är rätt…

En dag som denna är det svårt att samla tankarna och formulera ord. Det finns bara ett ämne som figurerar i alla samtal och tillsammans behöver vi göra kloka val. Vi påverkas på så många sätt, och utöver smittspridningen som vi såklart måste göra allt vi kan för att begränsa, kommer fler och fler konsekvenser som inte primärt handlar om själva virusets spridning. Som ansvarig på anläggning som behöver besökare för att gå runt sprider sig oron över om jag kan fortsätta låta mina medarbetare gå till jobbet och hur allas ekonomi kommer påverkas. Oron sprider sig på så många plan.

DSC_0073

Och när allt känns sådär tungt, får man då ens bry sig om de små vackra tingen? De där som ögonen får stanna och vila på för en kort stund när surrandet i huvudet inte blir tyst. Det som känns helt banalt, meningslöst och fjantigt, men ändå bidrar till att hemma får vara den där trygga platsen jag, och säkert många med mig, behöver så väl just nu.

DSC_0079

Om en månad är det påsk. Tiden går så fort, och jag vill mer än någonsin planera in något fint att se fram emot, men så är ju den där gnagande känslan där. Man vet ju inte alls hur det är om en månad…

DSC_0081

När allt detta är över, vad tar vid då? Emma Sundh och Maria Soxbo har kloka tankar om hur vi kanske hittat andra värderingar? Om vi behöver hålla oss hemma närmsta månaderna – vad kommer hemmet då betyda för oss? Kommer vi ”boa” ännu mer? Värdera hemma som vår trygga plats som vi vårdar mer när allt runt om oss känns osäkert? Kan vår oro för ekonomin resultera i att vi börjar vårda det vi redan har hemma? Tills vidare försöker jag vila tankarna med blicken på påskliljor plockade i trädgården och en gren från en buske på jobbet.

DSC_0076

Rosendals trädgård

DSC_9452DSC_9463DSC_9466En söndag i Februari. Snålblåst, regnigt och kallt. Riktigt ruggigt! Att vilja ha krispig vinter före våren anländer, men tänka att nu är det kanske ändå för sent  så låt våren komma…DSC_9462DSC_9469DSC_9460Jag öppnar dörren in till Rosendals trädgårds växthus. Doften av jord, växtkraften och den spirande känslan gör mig nästan yr av vårkänslor! Blommor och blad blandas med vackra vaser och fröer. Underbart!DSC_9473DSC_9439DSC_9442Men också inte en endaste sittplats ledig, otroligt långa köer i cafét och trångt till och med utanför växthusen. Jag är långt ifrån ensam att fly söndagsrusket.DSC_9472Ändå måste jag stanna en liten stund, dofta på mimosan, förundras av de skira små anemonbladen och räkna antalet pelargon-sticklingar. Vissa platser är så kära så till och med trängsel går att stå ut med ❤

Dikesfynd

DSC_9883Vintern som aldrig kom visade sig till sist och bjöd på sol och minusgrader. Under alla veckans telefonmöten spenderas tiden utomhus, längtan har nog varit undanträngd, men nu när solen visar sig slår den till med full kraft och det går inte hejda sig. Varenda cell i kroppen bara skriker efter solen, ljuset och den friska luften. Varje tillfälle tas och det är som att senaste veckornas brister måste tas igen omedelbart.

Fötterna traskar på, lungorna drar djupa andetag och ögonen letar vårtecken. Och plötsligt; någon har klippt ner en buske och slängt grenar i ett dike strax utanför tomtgränsen. Grenar med små, små knoppar. Grenar som inte ser så mycket ut för världen där dom ligger huller om buller uppblandade med annat utrensat från trädgården, men de små knutorna är ändå så tydliga i mina ögon, viskar hemlighetsfullt om stundande potential och fägring, bara dom får chansen. Och chans får dom.

Väl hemma hamnar fynden i en vas och tittas till lite då och då. De små knutorna växer till större knoppar, snart är förlossningen nära. Och en morgon har det äntligen hänt! Vita ljuva små blommor och det går inte ta miste om min glädje. Skulle vilja bjuda hem alla blomstervänner till mitt vardagsrum för att få ta del av blom-lyckan. Dagen där på tappar jag nästan hakan. Det som var ljuvligt igår är nu ett vitt moln, nästan overkligt många små blommor svävar runt grenarna. Jag blir liksom som förstelnad, undrar om någon luras och har satt dit något konstgjort. Har aldrig sett så tätt blommande grenar. Men det är sant, ut i vart och ett av de små bladen.

Så det är nu jag säger välkommen hem till mitt vardagsrum – till alla blomstervänner där ute. Bästa dikesfyndet någonsin finns att beskåda! DSC_9887

Brytpunkten

DSC_8949Januari tar sin slutsuck och snart är vinterns sista månad här. Men vinter, det är väl knappast någon sanning i år. Brytpunkten mellan vinter och vår känns snarare som en lång seg höst som så sakteliga går mot fler ljusa timmar.

I ett rum står det små vårtecken som utstrålar hopp om livskraft, i ett annat rum blommar vinterns sista amaryllis och påminner om att julen faktiskt var här alldeles nyss. Kontraster och variationer som jag är så förtjust i. Tänk vad tråkigt om allt bara hade varit det samma hela tiden?

Låter jag tanken glida lite längre kanske inte variationerna alltid är ljuvliga. När man ena sekunden får dotterns dörr i ansiktet (nästan i alla fall) för att nästa minut bli visad bilder på Biancas nya lägenhet… Kanske hade jag gärna hoppat över just de kontrasterna. Brytpunkten mellan barn och vuxen liknar inte detta årets årstidsväxling, snarare reser vi mellan nordpolen och Dubai, men jag försöker ta ett djupt andetag, titta på snödropparna och påminna mig om att växtkraften ibland kanske stämmer in i ”visst gör det ont när knoppar brister”. Att vara förälder alltså, livets mest älskade, och utan tvekan, svåraste uppgift. DSC_8941

Hanna Wendelbo i Palmhuset

Nu känns det ju nästan taskigt att visa bilder från något så fint när det redan är för sent för att få uppleva det på plats, men Palmhuset är ju alltid en bra idé och nu blommar Kameliorna så även om Hannas utställning inte längre finns kvar kanske Palmhuset ändå lockar. Och blomsterpill kan ju ske precis vart som helst.

DSC_8616

Att träffa Hanna är som en vitamininjektion. De mönster i vackra kulörer hon skapar är precis som hon själv; varm, yvig, ärlig och framför allt så inbjudande och strålande. Det går inte att lämnas oberörd. Grattis till dig Martin!

DSC_8611

Hanna har varit med och startat blomsteruppropet som inspirerar oss att tänka svenskodlat i säsong på precis samma sätt som vi försöker tänka om maten. Av någon anledning har blommorna stått utanför det tänket förut men senaste året har frågan blivit aktuell på agendan hos flera av oss.

DSC_8607

Hannas utställning i Palmhuset visar torkade blommor i vackra små buketter, installationer i glaskupor och ett stort moln med svävande blommor och gräs. Det torkade växtmaterialet kommer från mindre svenska blomsterodlare i blomsteruppropets anda.

DSC_8617

Blomsterpill är något som för ett par år sedan växte som en stor instagram-trend. Någon gång har jag testat hemma, men denna gången fanns så mycket mer roligt material att välja på och att få sitta mitt emot Tina och bara låta mönstren växa fram ger ro i sinnet. Dofterna i växthuset, de små bladen som flyttar på sig av minsta lilla vindpust och kulörkombinationerna gör att tiden bara springer iväg. Testa själva!

DSC_8632

Tack Hanna för allt fint du delar med dig av! Nu ser jag fram emot att bläddra i denna fina boken.