Bästa julklappen

Får man känna sig lite ledsen över att vara för gammal för att få önska sig julklappar?

DSC_7811

Nej, jag vill inte ha massor av paket med saker i som ändå inte är riktigt vad jag själv hade valt, men ni vet de där sakerna som är så svårt att ge till sig själv? Som det känns som att man inte riktigt förtjänar? Som man inte tar sig tiden till? Det hade väl ändå blivit perfekta julklappar?

DSC_7815

Hade jag fått önska hade jag velat ha en natt här på Nääs. Nu är det inte så längesedan Stina och jag bodde över, men min längtan tar ändå inte slut. Det är något med hotellrum med högt i tak, stora fönster mot Sävelången, gammalt tegel och kalla bad i sjön tillsammans med varm bastu. De vackra miljöerna påverkar mig så starkt ❤

DSC_7807

Nu är väl jag för gammal för att skriva önskelista men i mina drömmar finns även en övernattning på Nääs Slott, en helg på Varbergs kusthotell och en weekend i Köpenhamn. Vad finns bland era önskningar?

DSC_7813Jag tror inte på att sluta med julklappar helt och hållet, på något sätt är det ändå ett sätt att visa omtanke, och traditionen har nog en så stark rot så den inte välts omkull i första taget. Men för allas skull kan vi väl försöka tänka lite längre än till de där enkla snabba köpen? Kanske kan dessa julklappstipsen vara något?

 

Hav

DSC_7790DSC_7732DSC_7782Tänk så mycket enklare livet varit om jag älskade en dag på stranden vid havet i 30 graders värme, om kusten mitt i sommaren med ett glas vitt vin i handen var en målbild och om solstolen kändes lockande en kväll vid en sjöbod.

DSC_7748Istället vill jag stå på klipporna med vinden i ansiktet, jag vill se när det går gäss på vågorna och jag mår utmärkt när fingrarna behöver vantar.

DSC_7711En arbetsdag i Varberg och en lunchrast vid havet. Vågorna slår mot berget så skum bildas och för säkerhetsskull står jag lite bredbent så inte vinden kastar omkull mig. Varberg påminner mig om Åre; I Åre möter man löpare även när det är 20 minusgrader och massor av snö – det skulle inte hända i Lerum. I Varberg pågår fullt med vattenaktiviteter när vinden kommer oavsett om det är början på december eller mitt i sommaren – skulle heller aldrig hända i Lerum. Friluftslivet, rörelsekulturen finns inte riktigt här i min hemort och kanske är det just det som gör att både Åre och Varberg känns lite nära hjärtat, att ute alltid är ett bra alternativ oavsett väder?

DSC_7717DSC_7715Denna gången lämnar jag Varberg med lungor fyllda av havsluft och trassligt hår. Vinden sätter ju sina spår, och snart får blåsten en ny chans, nästa vecka blir det två dagars jobb i Varberg igen. Längtar lite.DSC_7754

Slättens Gård

Julmarknad, krispig luft, sjunkande ljus och alldeles lagom stort. Lite trängsel i den vackra ladan men gott om luft ute på gården och i växthuset. Lika mysigt båda alternativen. Och växthuset ja, Växthuset med stort V, som kanske är det vackraste jag sett med sina arbetade detaljer helt utan att bli pråligt. Det står där stolt tillsammans med trädgårdens odlingslådor som ger sånt lugn med sin symmetri.DSC_7691DSC_7686DSC_7664DSC_7675Ett kliv innanför dörren och det som redan var ljuvligt blir ännu bättre. Vill flytta in och bli bofast.DSC_7679DSC_7681DSC_7673DSC_7674Efter novembers gråa dagar kom frosten och gjorde allt lite vackrare. Konturer som förstärks, glittret när solens låga strålar träffar kristallerna, ljuset som terapi. Hade nog längtat mer än jag själv anade.DSC_7689DSC_7661DSC_7667DSC_7654Frosten gör verkligen underverk, men en plats som denna skänker skönhet även en grå och regnig dag.Och fortfarande går mina tankar på precis samma sätt. Att bo – hur vet man att man valt rätt?

Här kan man följa Slättens gård på instagram.

Advent

DSC_7375Minns ni när internet svämmade över av bokstavsgirlander? Glada uppmaningar blandat med kloka citat uppsatta i både barnrum och rum för vuxna. När något blir så exponerat försvinner det ju oftast lika plötsligt och senaste åren har internets väggar burit prints och tavlor medan bokstäverna har fallit i glömska.  Våra bokstäver hamnade i en kartong i pysselskåpet och häromdagen när det var dags att se vad som faktiskt låg där bland tapetbitar och papperstejp fick dom återigen komma ut i dagsljuset (…om det nu ens går att prata om dagsljus de senaste dagarna?) Så nu sitter där ett ”advent” som en påminnelse att novemberrusket förhoppningsvis snart byts mot frostmorgnar och glimrande stjärnor i kvarterets alla fönster. DSC_7414Något annat som också fått komma fram ur gömmorna är denna stjärnan från Afro Art. Kanske den finaste jag har faktiskt. Ville nästan inte plocka ner den i januari förra gången.DSC_7417Kanske – men bara kanske – blir det något tallgren med små kulor när december är ett faktum, men tills dess känns det lagom med några torkade grenar som fått behålla sina bär. Pappershängena har också några år på nacken, men lägger man bara ner dem försiktigt så kan de nog klara ytterligare ett par år.DSC_7392Nu är advent verkligen overkligt nära och nog känns det efterlängtat? Gråvädret har fått ta emot en hel del kritik men visst finns ändå det vackert mitt bland snålblåsten och regnet som tränger innanför jack-kragen? Några bär på en gren och allt känns genast fint igen.

Jul på Håkesgård

Som alltid vill jag tipsa om fina platser att besöka. Just Håkesgård är kanske, som bekant, en av mina favoriter som vi även bland annat besökt på sommaren här och på hösten här. Detta besöket fick jag dela med Tina. Fint med någon som också gärna stannar upp med kameranDSC_7462En liten titt in i butiken. Måste ut i skogen och leta grenar med mossa. Kan ju inte bli finare?DSC_7443Hade jag haft ett riktigt stort bord utomhus hade en låda gamla glasvaser fått stå där för jämnan. På våren med de första kvistarna på väg i blom, på sommaren med praktfulla pioner och kombinerade med vippiga gräs, på hösten med grenar från bok där både bladen och bokollonen sitter kvar och på vintern med enris som fått behålla sina små blå bär. Visst hade det varit tjusigt?DSC_7454En marschallhållare har jag länge, länge tänkt att jag vill ha i den stora lådan på baksidan. Vill ha liv även när det inte växer, och nu var det dags. Tog bara kanske två år att bestämma sig för vilken som var finast… men denna blev det tillslut. DSC_7439I växthuset ❤ Enris är nog min favorit bland barren (eller kanske lärk?). Tänker på min morfar som förr rökte fisk (tror jag det var?) på landet i en egenbyggd mojäng fylld med just enris.DSC_7438Just ett sånt här växthus skulle jag kunna tänka mig. En plats att vara, fixa, göra fint. Fly vinden när det blåser, fly stormen i sinnet när vinden blåst dit…DSC_7430Älskar trädgårdar med många rum och många olika platser att slå sig ner på. Lite som ett äventyr att gå runt en häck och se vad man hittar där.DSC_7434Återigen. Enris-kärlek!DSC_7433Såhär såg det ju ut hos mig förra året. Detta året blev det bara tre hyacinter i en mindre kruka. Alltid denna ambivalens. Vill fixa redan tidigt, men då känns det för tidigt – och sedan när det är dags har jag redan börjat räkna ner tills vi skall åka till Åre och då blir det nästan onödigt att göra för mycket för några få dagar.DSC_7458Och till sist, nedan: Kanske har hon råkat få lite av maten utanför munnen? Hur gullig? Påminns om djurens förmåga att bara utstråla självklarhet. Inte bry sig, bara göra det som känns bäst just där och då. Har så mycket att lära…DSC_7429Tack Marie för ett – som alltid – fint besök! Och har ni chansen – Bo över en natt!

En granskog

DSC_7364Papperspyssel ändå ❤ Händer som jobbar och koncentration som inte tillåter för många distraktioner.

Ämnet ”skärmar och barn” kan ses ur så många perspektiv, med både negativa och positiva konsekvenser, men något jag gärna ser att mina barn använder sin skärmtid till är att hitta nya pyssel. Att pysslandet sedan kan gå lite överstyr gör inte så mycket… Nu har vi i alla fall en granskog hemma. De på bilderna är nämligen bara en liten del av samlingen : )

Googla och gör en egen skog vetja! En film finns här. Och har du tips på andra papperspyssel får du gärna dela med dig!DSC_7365

Höstkrans

DSC_6595En krans för varje årstid var tanken.DSC_6596Ormbunkar, gråbo, rölleka, gräs, bär. Lite allt möjligt som gick att hitta. Blått sidenband som kontrast mot det torkade bruna. Så gott som gratis materia som står sig fint – och går att finna – fram till våren när ljuset återvänder och knopparna visat sin växtkraft.DSC_6598…och redan är julens kransar på ingång. Tänk så fort det går.

Söndag och stilleben

DSC_7294.jpgIbland finns inte orden. Och vilka ord skulle egentligen kunna göra en loppisfyndad vacker tekanna mer intressant? Kanske om den hade någon märkning under och då ”var värd” något. Eller om den funnits i släkten i många, många år. Men nu är det faktiskt bara en enkel loppisfyndad tekanna. Hittad på en hylla på Röda Korset i Järpen. Men JAG tycker den är så vacker och för mig spelar det ingen roll om det är ett fynd sett ur ett ekonomisk perspektiv eller inte, vacker räcker gott och väl. Hej lilla kanna och välkommen hem till oss, för att betala din hyra är ditt första jobb huvudroll i ett #söndagsstilleben.

Missa inte Åsas och Annelies fina bilder. Och ett litet extra hurra för Annelie som vann matbloggpris förra veckan. Så självklar vinst ❤

Äntligen

DSC_6583Frosten som förstärker konturer, glittrar till som små kristaller. Bären, rödare än någonsin, pockar på uppmärksamhet. Ögonen kan inte annat än landa där på trappan. Ögonen landar och huvudet snurrar. Aldrig någonsin kommer jag kunna skapa något vackrare än det naturen bjuder på och vinterlängtan tar över varje cell i mig. Äntligen har tågbiljetter till Åre bokats. Äntligen. För hur väl jag än kommer överens med november har nedräkningen börjat. Kliva på nattåget på en brusig grå station och vakna i en annan värld. I ett annat liv. Jag längtar.