Söndagsstilleben – andra advent

DSC_4950

När julgranen lyser med sin frånvaro hamnar julgranskulorna lite här och var.

DSC_4965

Sedan 1992 – då jag var tio år – tror jag det endast är 2 julaftnar vi inte tillbringat i Åre. Ett år var jag i yngre tonåren och minns jag rätt hade nog mer eller mindre hela familjen feber eller magsjuka. Det andra året var 2011 och Stina behandlades för leukemi. Två dagar före julafton fick pappa dessutom hjärtinfarkt.

DSC_4968

Julgran hör julen till och i Åre har vi haft granar som varit vindpinade av fjällvindar, något annat år stod där ett formklippt, själlöst, importerat exemplar från Danmark och någon gång kånkade vi in en gran så lång så stegen fick hämtas och stjärnan sättas på plats från ovanvåningen. Julgran i Lerum brukar vi däremot hoppa över eftersom vi oftast brukar söka snön redan i mitten av december.

DSC_4955

Julgranskulor kan jag däremot inte motstå. De vackrast har jag hittat på loppisar och samlingen utökas varje år. Så sent som igår fick ett par stycken följa med hem från Östhjälpen. Fina milda kulörer och tillräckligt blanka för att kontrastera till den matta keramiken (och skapa någon form av självporträtt).

DSC_4962

Något år har kulorna hamnat på ett fat, ett annat år har de hängt i fönstret för att ett tredje år pryda en tallkvist eller trollhassel. I år har några av kulorna hamnat i köket tillsammans med tekopparna och där hänger de nu välvilligt och ger köket lite extra julkänsla.

Titta in här för fler söndagsstilleben. De flesta av fina Åsa och Annelie.

Fredagsblomma

Veckans kontraster har varit påfallande stora. En måndag svår att beskriva med ord utan att falla i klyschor som drömmig eller rädsla för att urvattna ord som fantastisk. Men kanske var måndagen det tillfälle då just de orden var som mest lämpade. Från vacker fukt i luften i form av dimma till mindre mysig fukt i luften i form av spöregn från sidan någon dag senare. Mindre älskvärt. Igår ställde jag mig tveksam till om dagen ens varit ljus?

DSC_4945

När dagsljuset helt saknas växer längtan efter tända ljus, jul-dofter och blommor sig ännu större. Ändå är det något slags limbo. Nästa helg kanske vi åker till Åre för att stanna över julen så att ta hem fler hyacinter, amaryllis och julrosor verkar något onödigt. Längtan står mot realisten i mig. Och idag fick helt enkelt jordorkidén – där den står i fönstret – duga som fredagsblomma.

DSC_4946

Slättens gård

Just här och nu bor vi bra, samma plats sedan 11 år tillbaka. Barnens skola och min arbetsplats finns på knappt 5 minuters gångavstånd, lilla mataffären som ändå har allt man behöver är närmre än så. Till vardags är bil onödigt eftersom benen funkar bra och ändå är skogen och sjöarna nära. Barnens vänner bor på armlängdsavstånd, ett par av våra vänner likaså. Alla mina 3 syskon har med sina familjer flyttat inom en radie på ett par hundra meter och när kallelsen till tandläkaren kommer hinner vi dit på under tio minuter. När löparskorna är påknutna finns många varierande möjligheter och skulle regnet ösa ner finns ju jobbets alternativ nära. Vi får plats i vårt hus och har alla bekvämligheter vi kan behöva. Men ändå.

Hur skulle det vara att vakna upp mitt ute på landet? Med utrymme som snarare blir över än räcker? Med så mycket luft utanför fönstret att fåglarnas kvitter aldrig konkurreras ut av grannens gräsklippare? Med årstiderna mer levande än någonsin?

DSC_4701

I lördags var vi – i regnet, blåsten och gråvädret – på Slättens gård som hade en liten julmarknad och jag kan inte låta bli att fundera på hur det hade varit att bo sådär. Mitt ute på landet, där vägen tar slut. Med plats att bygga kojor och hönsgårdar. Med växthus och odlingslådor. Med en liten verksamhet att lägga hela hjärtat i.

Eller med ständigt skjutsande av barn? Få vägar att springa på? Ensamhet? Många bilresor och tid till förflyttning? Ständigt planerande för att inte missat att handla allt nödvändigt?

Livets svåra val.

Amaryllis

DSC_4929

Aprikos amaryllis kanske just nu är den vanligaste blomman på instagram? Inte mig emot, vackert går väl ändå inte att få för mycket av?

DSC_4909

Så står jag där i affären och skall välja. Röd, vit, rosa, aprikos… Ser de vackra buketterna i minnet. Bilder med fantastiska kombinationer av de stora aprikost färgade blommorna tillsammans med orangetonade små bär och eukalyptus kommer upp – och jag väljer…vita.

DSC_4930

Tråkigt kan tyckas, men sanningen är den att kulörer som inte riktigt gifter sig med de nyanser som redan finns här hemma retar mina ögon. Det där ”skavet” som kan vara så vackert hos någon annan fungerar inte i min vardag, jag får inte riktig ro. Vita – trist eller ej – blir inte alls den där ”wow-effekten” som jag själv känner hos t.ex. Weronica, men för mig funkar det fint. Lite tall får stötta upp blommorna i den hemknutna ampeln. Enkel – på gränsen till banalt – men ändå, kärlek för mig.

November

Alla månader är på sätt och vis mina favorit-månader. November gör tända ljus, eld i brasan och många koppar te lite mysigare är vad samma saker är i juli och det är väl ändå en fin egenskap?

DSC_3481

I år har november bjudit på ett Åre där snön hade vänligheten att ligga en hel förmiddag så barnen han åka pulka.

DSC_4502DSC_4482

2 nya fina medlemmar i familjen har hälsats välkomna. Och jo, vi lever med allergier här så Isa och Svea får bo utomhus och hälsa på korta stunder inne. Dock glömmer (förtränger) vi ibland allergierna och lånar in en och annan grann-katt. Vad skall man annars fylla ut dagarna med när det blir VAB efter VAB…?

DSC_3713DSC_4413

Frosten har också visat sig både en och tre gånger. Ute-suget blir gigantiskt och som tur var har frost och några tillgängliga morgontimmar haft vänligheten att infalla samtidigt.

DSC_3698DSC_3694

Även dimman har visat sig några morgnar. Just där och då förstår jag precis varför jag är en lantis i själen och nog alltid kommer förbli det.

DSC_3719

Någon dag var ljuset nästan svårt att förstå sig på. Färgerna blev nästan overkliga.

DSC_4173

Men även denna månaden har jobb tagit mig till Stockholm och då passar jag mer än gärna på att stanna en dag extra. Förstår dock fortfarande inte varför i hela friden jag inte ens testade skorna?

DSC_3636DSC_4389

Bort bra men hemma bäst även om vår baksida – som vardagsrummets stora fönster vetter mot – ser stökigare ut än någonsin. Kaninbur, halm, strö… jaja. Jag väljer att titta på frosten som la sig över bordet istället.

Och det var väl på ett ungefär vad november bjöd på i år. Förutom allt regn då som gjort gräsmattan till lerpöl, långa nätter med hosta som aldrig tar slut och djupt sorg på jobbet. Men sådant gör sig sällan bra på bild.

 

 

SparaSpara

Om ordet pynt

Ord, och dess status kan uppta mina tankar. Pynt hamnar långt ner på värdighets-skalan. Pynt är meningslösa prylar utan någon längre livslängd. Kanske är det dessutom plastigt och lite för mycket glitter. Eller?

DSC_4319

Vad är egentligen skillnaden på pynt och dekorationer? På prydnadsföremål och rariteter? Kan en raritet användas som pynt?

DSC_4320

I den världen jag växte upp var inte inredning intressant. Känslor jag fick med mig – och nu brottas med – är bland annat ytlighet och meningslöshet, men hur många gånger jag ändå sett de där axelryckningarna eller känt av ointresset påverkar miljöerna i min omgivning mig mer än mycket annat. Så här och nu slår jag ett slag för julPYNT, och pappersPYNT är något av de första som nu finns på plats inför adventshelgen. Kanske inte några rariteter direkt men ändå – så enkla och fina!

Tisdags önskningar

28:e november och bara några dagar kvar till december. Dagarna rinner iväg även om november bestått av allt för mycket VAB. Svårt att inse att julafton är mindre än en månad bort och före dess skall vi förflytta oss från lilla Lerum till Åre. Men får jag önska skulle det kännas mjukt i hjärtat att fått några fler morgnar med morgondimma och kylig luft före väskorna skall packas.

DSC_3673

En julmarknad att bara strosa runt på lockar också. Skulle det gå att önska ett lätt snöfall samtidigt skulle jag inte tacka nej. Men vart hittar man julmarknaden där man inte måste trängas och gärna helt utan blinkande kulörta lampor. Finns ponnyridning eller andra djur blir det alltid trevligare stämning i familjen…

DSC_3681

Ett julbord som består av allt det där goda – alltså grönkåls-sallader med granatäpple, brysselkåls-blandningar med apelsinzest, rödkålsröror med strimlor av äpplen – längtar jag också efter. Skinka är också gott, men mycket av den tunga maten kan jag vara utan.

DSC_3715

Än så länge funderar jag på att testa julmaten här, här, här eller här. Kanske blir det julmarknad här eller här, men om någon sitter inne på tips tar jag gärna emot!

min fredagsbukett

Det sista som fick följa med från Stockholm i lördags var några amaryllis från Hötorget. Då var det bara knoppar men nu är de utslagna i full prakt. Kanske att jag nästan är lika förtjust i knopparna i och för sig, knoppar ger mig den mjuka känslan av att något fint skall komma.

DSC_4284

Tredje omgången VAB nu på en dryg månad. Möjligtvis samma bacill som inte vill ge med sig helt, men varje gång febern stannar lite för länge slår oron till. Återfalls-rädslan kommer nog aldrig släppa.

Götefors Selma

Någon gång i början på sommaren stod vi några stycken i en vacker gammal byggnad belägen i kvarnbyn i Mölndal. Emma von Brömssen berättade om de mönster hon skapat för en servis tillsammans med Götefors. Vackert var liksom bara förnamnet.

DSC_4259

Och så härom dagen kom en kopp på posten. Lika fin nu som då. Några dagar har den fått stå på köksbänken till beskådan men idag var det dags att fylla den med te.

DSC_4246

Det kan låta löjligt men jag är lite petig med vilka koppar jag gillar dricka ur och en sak jag kan ha svårt för är när porslinskanten är för tjock. Min nya kopp kvalade dock snabbt in på favoritlistan med sin tunna kant. Fin och skön, inte mycket mer att önska.

DSC_4268

Mörkret är här tidigt så man kan lika gärna ta en kopp te till…. Tack Götefors ❤