Någons trädgård

Fredagen togs upp av jobb och fredagsbuketten uteblev. Lördagen kom i rasande fart och Blomsterlandet levererade ett tråkigt standardutbud som var enkelt att tacka nej till. Söndagen gav en abstinensliknande känsla i kroppen och när Ica bara visade upp liljor som redan passerat ”bäst före” får huvudet fundera vidare…dsc_5614

Och det är då man tar vägen förbi systerns trädgård och tigger till sig en päronkvist. Dessutom med ett fint päron på.

Jönköping

Det finns två platser jag skulle kunna tänka mig att åka till även om resan blir lång. Island är en och efter Cecilia Hedins fotografier från Färöarna har just Färöarna blivit den andra. Nu är inga av de resmålen aktuella om man bara har två dagar på sig, vilket både barnen och miljön tackar för, så vad skall man då hitta på över helgen…? Jag googlade ”äventyrsbad” och hamnade i Jönköping.

Google kan vara en av livets bästa vardagshjälpredor som nu fick hjälpa mig att leta reda på ett blogginlägg som svagt låg kvar i minnet. Men visst, google hittade det på några sekunder, så utöver äventyrsbadet fick vi sett lite fler platser.

dsc_5073

Tändsticksområdet påminde mig om en av mina favoritplatser, Nääs Fabriker. Teglet som är så vackert, som man tyvärr ser så sällan nu för tiden. Varför är det så egentligen?

dsc_5084

Finakademin, en sån där söt liten butik som man bara önskar allt gott  <3 Trevlig personal, fina saker och kärlek i luften.

dsc_5110

Google rekommenderade även restaurangs N.E.O. men jag blev inte direkt imponerad. Maten var bra, men min och barnens mat kom på olika tider och utan dricka. Under tiden vi väntade passade Lisa på att klicka några bilder på solnedgången utanför. Hon önskar sig en egen kamera i julklapp.

dsc_5158

Att vakna med glada barn och hotellfrukost kan vara en av de bättre söndagarna i livet. Hotell med alternativ även för allergiker är ju för oss en förutsättning för att det skall fungera, och när alternativen är syltmackor passar Lisa på. Hör ju inte direkt till vardagen om man säger så…

dsc_5173

Stina föredrog också att hålla sig långt från vardagsmat och valde pannkaka med nutella. Vanemänniska som jag är tog jag det vanliga.

dsc_5168

Inget slår fil. Skulle välja det hundra gånger av hundra.

Lite pingis efter frukosten, sedan var det dags att se lite mer av Jönköping. Den fina utsikten och lekplatsen i stadsparken var rolig för både vuxna och barn. Dessutom fanns fågeldamm med nästan tama ankor och vackra torkade blommor.

dsc_5258dsc_5284

 

 

En sväng in till centrum för besök på Fabriken fick det också bli.

dsc_5195

 

 

dsc_5199

Framåt eftermiddagen blev det dags att tänka på hemfärd, men först ett stopp på Dumme Mosse.

dsc_5351

Någonstans där tyckte barnen att jag blev lite tjatig, men det var nästan tvugnet att utbrista ”ser ni hur vackert det är?” ungefär var femte steg. Men hur vacker miljön än var så är ju ändå det bästa med att vara borta att få tillbringa tid – utan disk, städ, läxor, tvätt…- med mina bästa människor, de där två som växer allt för fort  <3

dsc_5510dsc_5403

 

 

 

 

 

Om morgonen

Det är något fridfullt med att vara ute före resten av världen vaknat, före dagens alla sysslor pockar på uppmärksamhet och före solens skarpaste strålar visar sig. Det är bara jag, en ensam bil och någon hundägare i morgontofflorna. Hundägaren kliar sig i ögonen och hälsar med ett leende – något som enbart händer denna tiden på dygnet, tre timmar senare är det bara nära bekanta och möjligtvis andra hundägare som får det där leendet. På morgnarna lever vi i en annan värld, en värld med gemenskap mellan oss morgonmänniskor.

dsc_4899

Dimman ligger tät över sjön, fåglarna sitter nära nära varandra och även om luften är kylig vet man att det kommer bli en fin dag. Fina dagar börjar med bättre morgnar.

dsc_4902

Jag funderar på längtan. Vad är det med hösten som drar så? Frisk, klar luft, vackert färgad natur eller kravlösheten? Elden i kaminen, de extra filtarna eller att kusten äntligen inte behöver betyda hög musik på klipporna, öl i stora mängder och sena festnätter?

dsc_4929

När inte benen bär mig längre (må det aldrig hända!) skall jag fundera över sovmorgon, men tills dess är morgonen min bästa stund.

 

Söndagsstilleben vecka 36 2016

I vår övre hall, eller om man nu vill kalla det vardagsrum, har vi testat lite olika möbleringar och funktioner. Rum för förvaring, arbetsrum och nu extra TV-rum. Dock behöver vi mer förvaring och hyllorna är tillfälliga. Får se vad som händer här framöver, idén att detta skulle vara ett extra rum med TV för barnen, verkar vara onödig. Ingen i familjen tittar direkt mycket så det räcker gott och väl med en TV. Tanken att det skall vara ett extra rum för barnen finns ändå kvar, men vilka funktioner skall då finnas där? Får fortsätta fundera på det.

Just nu är färgerna grått, brunt och blått, något som återkommer på många ställen hos oss. Lugna, ganska dämpade toner, nära naturen.

 

dsc_4686

Har egentligen fler bilder härifrån, men utrymmet här på sidan är ju som sagt slut så varje gång jag skall ladda upp en ny bild behöver jag radera en gammal…. måste fundera på hur jag skall lösa detta.

Snart ny vecka och nya utmaningar – alltid lika kul!

Fredagsbuketten och några funderingar

Doften av luktärt är bara så fin. Jag kan inte gå förbi utan att ta ett lite djupare andetag och stanna till en kort stund mitt i steget.  De små charmigt snurriga antennerna växten lagt sig till med för att kunna klättra upp mot ljuset och fascinationen över hur allt det fina kunde komma ur de små fröna vi stoppade ner i krukan i slutet på våren. Otroligt och nästan overkligt men i samma stund hur vanligt som helst, för det händer ju runt oss hela tiden.

Jag går förbi gång på gång och hämtar kameran nästan lika många gånger. Vrider på lite kamera-rattar och klickar. Funderar över varför det blev ännu en bild på samma stackars luktärt. Vad skall jag med alla bilder till? Inga svar känns vettiga, logiska, strukturerade eller smarta…

dsc_4829

Men ändå, någon timme går och plötsligt finns där tre bilder till sparade på minneskortet. Kanske är det själva klickandet, att se genom linsen och fundera över bildskapandet? Att för en liten kort stund bara se en liten bildruta och stänga ute resten av världen?  Kanske är det ett snabbt sätt att ersätta de långa stunderna med pennor och papper eller färg och duk som jag ägnade mig åt för femton år sedan?  Ja, jag vet helt ärligt inte, men att det ger mig glädje är otvivelaktigt.

dsc_4830

För ett par år sedan var min upplevelse att jag aldrig kom framåt med mina påkomna hemmaprojekt. Allt kändes långsamt även om omgivningen ibland kunde påpeka att här alltid var något gjort sedan sist. Tanken att dokumentera de små stegen föddes, kunde jag känna mig mer nöjd om jag svart på vitt fick se att handtagen faktiskt bytts ut och fotlisten hamnat på plats? Om jag kunde bläddra tillbaka och jämföra då och sen? Och klappa mig själv på axeln? Kanske kunde det hjälpa och denna websidan föddes.

Sedan kan man undra vad som hände. Någonstans blev det bara en samlingsplats för saker sökaren på kameran riktats emot. Visst riktades objektivet ibland mot en nytapetserad vägg eller en ommöblerad hall men oftast dokumenterades bara de små sakerna runt omkring mig. Och någonstans kändes det lite fint att ha en plats där även den dokumentation fanns kvar.

Nu säger dock min plats här att den är full. Lagringsutrymmet är maxat. Tekniken runt detta är något jag varken förstår eller försökt förstå, kanske är det så att bilderna borde göras mindre för att inte vara så skrymmande? Ja, som sagt, inte vet jag. Något jag vet är dock att det är möjligt att köpa till plats. Men känns det rimligt att lägga pengar på det? Kanske går det bara att starta en ny plats? Upplys mig gärna.

Prickigt

Martin har onekligen orden i sig och när ”prickigt” dök upp i instagramflödet trodde jag nästan att det var dags för veckans hiss eller diss, men fel hade jag där, för prickar verkar vara något vi båda – och många fler – fattat tycke för.

DSC_4660

Sedan i lördags sitter ett par tusen prickar uppe på en vägg i vardagsrummet. Fler skall det bli för en meter av väggen är fortfarande otapetserad.

DSC_4662

Tapetvalet har en lite speciell historia, men mer om det en annan dag.

Favorit

Bukett beskrivs som – ”en bunt blommor för dekoration eller gåva” så kanske kan denna lilla succelent inte kvala in till #minfredagsbukett, men efter en lite för full vecka är det vad som bjuds på kökshyllan, och jag gillar den – mycket! Både vasen (som ni kanske förstått) och den lite rustika känslan ”blomman” ger.

DSC_4385

Therese som gjort vasen finns bland annat på instagram på @vasakeramik.

Trevlig helg!.. och PS. blunda för dammet på hyllan.

Söndagsstilleben vecka 34 2016

Både jag och Hanna (nygift dessutom!) har sagt det förut; allt man äter i skål är helt enkelt lite godare. Det är något med att kunna hålla skålen i ena handen, lite lagom avslappnat, i motsatts till formella middagsbjudningar där det blir viktigt att börja äta med rätt bestickpar. Inget fel i fina middagar men en skål då och då uppskattas.

DSC_4373

Bläddrade några sidor i Made by Marys fina frukostbok till skålen idag. Så mycket ljuv inspiration. Och prisvärd! Tips med andra ord. Tips både för recepten och otroligt vackra bilder.

DSC_4368

Ett annat tips avslutningsvis är att se efter vad Annelie och Åsa har för sig. Börjar bli en liten bildbank nu.

Min fredagsbukett vecka 34

Veckorna rusar fram i faslig fart, men vad kan bättre få en att stanna upp för en stund och bara njuta av doften, än luktärt?

DSC_4379

Anspråkslösa och enkla står dem där på soffbordet och får till uppgift att sprida helgkänsla till förkylda, hostiga barn och något sömniga föräldrar.

Fredagsbuketter av alla de slag hittas annars här.

Storasyster

Känns som några månader sedan jag tapetserade hos Lisa med Midbecs Miss Print (som för övrigt fortfarande är en av mina favorit-kollektioner), men tiden går tydligen fort för i början på sommaren kom små försiktiga förslag från Lisas sida att det var dags för något annat. Lite har vi (läs: jag) skämtat om att först kommer den rosa perioden, efter det lila och turkost för att sedan gå över till svart… Och ja, precis där är vi nu. Men nej, det blir inget helsvart rum (kanske inte hennes önskan heller). Däremot känns det viktigt att låta barnen välja det mesta själva i sina egna rum, och är det mörk färg med koppardetaljer som önskas (inte något favorit hos mig, någonsin…) gäller det att bita sig i tungan och uppmuntra barnens kreativitet.

De flesta väggarna i rummet är fortfarande ljusa men sovalkoven blev målad matt mörkt grå. Och som sagt, önskar hon koppar så får det bli så. Motiven har hon omsorgsfullt valt ut själv, även om räven snart fick bytas ut med tanke på att ramen hamnade åt fel håll. En del kvarstår fortfarande att fixa så fortsättning följer…