Söndagsstilleben vecka 7 2017

Vårt hem saknar förvaring. Några ”stickvindar” finns, men där är kallt och knöligt att förvara sådant man faktiskt använder regelbundet. I Stinas sovrum, och även i vårt, har vi fällt in en byrå i väggen men i övrigt finns inte många bra ställen att förvara lakan, spel, dammsugare och annat mindre snyggt. I ett försök att åtgärda detta är det just nu något av en liten byggarbetsplats i vardagsrummet då det förhoppningsvis blir en stängd förvaring längst bort i rummet. Stökigt och rörigt med vattenpass, skruvdragare och allt annat som hör till och så får det väl också vara några dagar.

dsc_1067

Men man kan också vända ryggen till och låtsas som om stöket inte är där. Har man selektivt seende och riktar blicken mot soffbordet finns istället för hammare och spik ett söndagsstilleben att titta på. Och tittar man in hos Åsa eller Annelie kan man ha turen att finna ännu fler stilleben.

dsc_1069

Fin söndag till er!

 

På bordet

Senaste åren har det varit en hög tröskel att ta sig över för att laga mat. En lillasyster som sondmatats på grund av leukemibehandling och inte kommit igång med maten efter det och en storasyster med allergier mot allt möjligt från ägg och mjölk, via fisk och kyckling till baljväxter, melon och banan. Lägg till det en pappa och man som förr önskade sig ett piller som växte i magen så man slapp äta. Den tanken har han dock släppt och kan nu för tiden se mat som något helt okej, men i familjen är det med andra ord få som hurrar för middag. Lika bra att äta ”frukost” flera gånger om dagen…

dsc_1002

Frukost har senaste 20 åren varit favoritmålet för mig. Under gymnasiet kalljäste jag ofta bröd i kylen för att kunna få nybakat på morgonen. Behöver det läggas till att de flesta jämnåriga hellre sov en halvtimma längre? Fortfarande är frukosten – och morgonstunden vi sitter ner – något jag kan längta till.

dsc_1009Till frukost vill jag gärna ha mycket att välja på, att kunna plocka lite av allt. Dock måste alltid te och en skål filmjölk finnas med. Just nu lägger jag gärna till lingon vilket är något jag för 10 år sedan inte tyckte om alls. Lustigt det där att smaken ändras med tiden.

dsc_1013

Nu är både blodapelsinerna och granatäpplena lite extra goda, så det gäller att passa på. Vad är era frukostfavoriter?

 

 

Fredagsbuketten vecka 7 2017

Stora buketter har sin charm men även den lilla, lilla blomman kan ge mig lika mycket glädje. En maffig bukett kanske inte får plats på köksbordet när frukosten dukas fram men en liten kvist kan alltid få stå kvar. Och är det inte så, att mest glädje får man av det man kan se ofta och ha nära sig?

dsc_1018

På vårt köksbord står just nu denna blomma. Någon typ av skilla skulle jag gissa. Och på tal om skilla, så finns fler fina blommor hos Skillad, volang eller på #minfredagsbukett.

Minusgraderna…

dsc_0918

…har äntligen visat sig, och med dem kom även ljusare dagar. Ljuset som verkar vara en av de största faktorerna till välmående. Ljus och sol, som är samtalsämne i var och varannan konversation.

dsc_0902

Morgnarna är riktigt kyliga och äntligen går solen upp före det är lunchdags. Att gå en liten runda på morgonen funkar fint utan pannlampa men än så länge behöver man inte vara uppe i ottan för att få uppleva soluppgången.

dsc_0900

Framåt dagen värmer solen riktigt gott och vårrusiga människor samlas längst byggnadernas fasader med näsorna riktade mot ljuset. Underskottet på D-vitamin minskar drastiskt och plötsligt är medmänniskorna på betydligt bättre humör. Pigga ögon, skratt och leenden syns och hörs.

dsc_0880

Tänk att en så enkel sak – som att ta sig utomhus en stund varje dag – kan göra så stor skillnad. Kan inte annat än undra hur sjukskrivningstal och ohälsa hade påverkats om det var obligatoriskt att promenera 30 minuter utomhus på lunchrasterna runt omkring i landet. Jag tror, ända in i själen, att de 30 minutrarna hade fått oss alla att bli friskare, gladare, produktivare och nöjdare.

dsc_0944

Vad tror du?

 

 

 

Skifte

dsc_0935

Hälften av februari har redan passerat. Februari, som enligt almanackan, sägs vara den sista vintermånaden skall sedan lämna över till våren. Våren som så många längtar efter, våren som väcker jorden ur vinterdvalan, våren som ger många livet åter.

dsc_0934

Nu är inte jag en av dem. Våren är älskvärd på alla vis – verkligen! – men jag känner mig inte riktigt redo ännu. I några dagar har det varit minusgrader nu och gärna får det fortsätta så någon vecka till. Sedan kanske det är dags för vår.

dsc_0937

Dock får gärna våren göra sig påmind i vaser, krukor och korgar. Idag har några hyacinter tillsammans med grenar planterats utanför dörren. Att mötas av lite spirande grönt när man kommer hem känns välkomnande på alla sätt och vis. Ett årstids-skifte är på gång och det tar sin början på min entrétrappa.

 

Stockholm furniture & light fair 2017

Några dagar har gått sedan fredagen på Stockholmsmässan. Så många hallar, gångar, stolar, mattor och lampor att se och ett lokalsinne under all kritik som gör att förvirringen gång på gång blir total. Helt plötsligt är där samma lampa som förra timman, eller är det samma? Kanske är den bara lik den jag såg förra timman? Att jag i minnet skulle kunna behålla vad jag såg eller vem som producerade vad, var en stor överskattning av hjärnans förmåga. Mycket fint fanns, en del fastnade i kameran, en del fastnade i minnet och en del flög mest förbi.

String´s monter hade Lotta Agaton stylat och ljuset flödade. Köksredskapen luktade fortfarande sprejfärg och t.o.m. vinterälskaren upplevde något av en vårlik ljusterapi.

Blått och varianter av rosa fanns lite här och där. Blått och rosa som mina klasskompisar i nian skrattade åt när vår lärare kombinerade i sina klädval. Jag förstod inte då hur kulörkombinationen kunde hånas och har väl fortfarande inte förstått varför kombinationen inte skulle uppskattas.

Blått kombinerat med närliggande kulörer fanns i många montrar. Blått är fortfarande flott tycker jag nog.

Även lite mörkare kulörer – bl.a. något som skulle kunna nämnas vid mörkt smaragdgrönt – fanns som bakgrunder till möbler och detaljer. Fint djup skapas och jag vaggas in i något mysigt, mjukt och lugnt.

Ett och annat stilleben fanns också. En gammal skrivmaskin tillsammans med penslar och en hand har kanske synts en längre tid nu, men fina saker är alltid fina saker, oavsett om de synts mycket eller inte.

Även här en mörk kulör som bakgrund. Ljusare detaljer får lysa upp och kommer verkligen till sin rätt. Om kulören är lila, brun, plommon eller rosa låter jag vara osagt, men även denna nyans tilltalar mig.

Anslagstavlor hos Fritz Hansen som påminner om hemma hos mig, även om våra anslagstavlor även innehåller mindre vackra klasslistor o.dyl.

De mörka fonderna var inte ensamma på mässan utan det var fler montrar än String som körde på det ljusa spåret.

Marbodal visade ett fint kök och någon annan stans fanns fina ljusstakar. Ljusstakar som hade skön tyngd i handen. Modulerna sitter inte ihop utan kan placeras som man vill. Minns jag inte fel har jag sett dem i både en och tre butiker i Göteborg.

Som alltid dras jag till växtligheten. En stor, stor mässa med massor av möbler och hälften av bilderna som fanns i min kamera avbildar växter och blommor av något slag. Kanske var det någon slags kompensation för att befinna sig inomhus på mässa utan dagsljus och dessutom i storstad. Kanske är det bara så att det som jorden skapar ändå är lite vackrare än det vi människor kan tillverka…

Stockholm

dsc_0573

Stockholm är så fint med vattnet som slingrar sig in i staden. Vackra fasader – en del av dem nästan i klass med Paris fantastiska byggnader – och båtar som nära på kantar de stora gatorna.

dsc_0561Men ändå, jag kan nog inte stämma in i ”Stockholm i mitt hjärta”. Inte främst på grund av att det bara är just den textstrofen som stannat i minnet, utan snarare för att mitt hjärta alltid kommer sätta naturen främst. Det är i skogen, vid vattnet, på berget eller vid åkrar och ängar som mina axlar sänks ner och pulsen saktar av.  dsc_0572 För varje Stockholmbesök känner jag mig mer och mer hemma, steget till att bli stadsbo känns dock ändå avlägset. Det slitna uttrycket stämmer fortfarande; ”borta bra men hemma bäst”.

 

Söndagsstilleben vecka 6 2017

dsc_0754

Nyss fyllda 35år och några fina presenter har plockats upp. En av dem var en liten ljuvlig ask från Klei studio som en fin vän, via Tambur, gav mig. Kleis små askar såg jag för första gången på Formex i entréutställningen, troligen var året 2015, månaden augusti och jag föll som en fura. Äntligen har nu en av askarna funnit sin väg hem till mig och då i ett utförande med den finaste råa leran.

dsc_0780

Andra favoriter som hängt med många år nu är Kajsa Cramers fina tunna vaser. Favoriter är även torkade blommor och fröställningar av alla de slag. Evighetsblommor som varken kostar eller har odlats i mindre miljösnälla växthus (även om jag köper även dem då och då).

dsc_0772

Den lilla saltskålen i olivträ finns hos Isabelle på Brique, och i samma sekund som fingrarna formade ”Brique” satte Nääs-längtan in.

dsc_0773

Den större skålen, också den i olivträ, följde med hem från Malmö och AB Småland. Isbjörnen tillhör egentligen dottern men jag har lånat den senaste åren och tänker nog fortsätta låna den på obestämd framtid.

dsc_0758

Fler söndagsstilleben finns både här och här.

 

Trendutställning på Stockholm Furniture & Light fair 2017

”Trend” är kanske ett av de mest utskällda orden just nu. Att vara trendig innebär att inte följa trender men ändå är de flesta hemmen som syns och får medialt utrymme relativt likartade. Trend har blivit ett skällsord som förknippas med ogenomtänkt, slarvig och överdriven konsumtion som i sin tur knyts samman med miljöhot. Vi vill gärna ta avstånd från den typen av köp men samtidigt flyger vi runt hela jorden och till och med mellan svenska orter som vi lika lätt kunnat åka tåg mellan. Vi vill absolut inte ha en trendig kaktus (när nu den var populär) men en stor ny SUV visar vi stolt upp.

Hur som helst, trendutställning på Stockholmsmässan är skapad av Lotta Agaton. Lotta, som varit stilbildande senaste åren i inrednings-sverige, hade också kunnat få titeln trendskapare men det hade kanske uppfattas som skällsord?

Varje rum i utställningen har fått en egen färg. Matrummet är djupt blått. En färg som synts mycket senaste året och som jag förknippar med Kristin.

Inredningen är monokrom, något som också synts mycket senaste tiden. Färgerna är behagliga med en del svärta i.

Rosa är en kulör jag oftast inte väljer men nyansen i arbetsrummet är mjuk och långt ifrån den skrikiga rosa som barnen gärna förordar.

Självklart fanns stilleben som träffade ännu en trend – materialprover med olika taktila ytor.

 

På eftermiddagen lyssnade jag till NCS´s kreativa ledare som pratade om att kulörerna vi kommer se framöver tenderar att bli mörkare. Återstår att se om det stämmer.

Oavsett trenders vara eller icke vara så verkar utställningen gått hem hos de flesta. Och jag säger inte emot.

 

 

 

 

 

Söndagsstilleben vecka 5 2017

Mat som går att äta ur skål hamnar alltid högt på topplistan för mig. Soppa, gryta eller kanske främst fil skulle vara min sista måltid om jag tvingades välja en sådan. Chiapudding funkar också fint i skål och som en del av frukosten eller kanske som efterrätt gillar jag de allra flesta varianter, men som favorit håller jag nog ändå chiapudding smaksatt med kanel högst.

dsc_0131

Oftast när jag gör chiapudding gör jag en stor sats samtidigt. Jag brukar ta:

1 liter osötad mandelmjök,  1,5dl chiafrön & ganska mycket kanel + lite mindre kardemumma.

Till Chiapuddingen äter jag gärna keso, någon frukt och gärna några nötter eller frön. Just idag blev det päron och hasselnötter. Har ni tips på annan skålmat så berätta gärna!