Slottsträdgården Malmö

DSC_8351

Gamla växthus kan vara något av det mysigaste som finns. Gärna lite regn som droppar på glaset och ger ett lugnt bakgrunds ljud. Värmen som stannar inne även om kylan smyger sig på utomhus. Dofterna av grönt, jord och fukt.

DSC_8343

Nu var ju inte detta en dag med varken regn eller kyla, men visar man i sin marknadsföring en bild på ett gammalt växthus så är jag fast och när det var lunchdags var då valet enkelt. Växthus, slottsträdgård och dessutom allergiinformation – vi traskade mot Slottsträdgården i Malmö.

DSC_8389

Väl där passade vi på att gå en runda i trädgården, för inte har man upplevt staden fullt ut före även trädgårdar är besökta. Eller? Oftast är det inte växterna i sig som intresserar mig utan snarare hur man har satt dem samman för att skapa olika strukturer och former. Hur små bollar kan få sväva över en lägre plantering eller hur gräs av olika slag kan lätta upp en kompakt rabatt fångar mitt intresse mer än vilken sorts allium själva bollen är. Pergolor, störar och andra byggelement förhöjer också hela upplevelsen och stannar i mitt minne.

DSC_8436

Detta skulle ju vara sommaren då vår egen trädgård fick lite omtanke. Inget har hänt ännu, men sommaren är inte slut. Med lite ny inspiration (och längtan efter tid) kanske det är dags nu?

Fredagsbuketten

Underbart är kort stämmer ibland. Vallmon lever inte länge när den hamnar i vas och kanske är det därför vi uppskattar den lite extra? Hemma plockar jag sällan röda blommor men nu när vi bor några dagar här passar vi på då det röda riktigt lyser mot den monokroma bakgrunden. Om boendet finns förresten att läsa här.

Volangs fredagsbukett har idag fått namnet ”sommarens bästa” och kanske vågar jag sätta samma epitet på vallmon. Svårt bara att bestämma mig om just det där ”bästa”, har fler än en favorit, men vallmon ger så många barndomsminnen och kvalar nog åtminstone in på topp 10.

Söndagsstilleben med sommarsmak

 

DSC_7999

När vi flyttade in här för snart 11 år sedan fanns ett par buskar svarta vinbär. Buskarna stod vid gaveln på huset och hade sett sina bästa år. Något år senare insåg vi att vi behövde någonstans att stoppa undan krattor, längdskidor, grillen, jordsäckar – allt de där sakerna som ingen orkar bära upp och ner på vinden, och gaveln var bästa platsen att sätta upp ett litet förråd. Sedan dess finns inga vinbär kvar och just svarta vinbär är ändå ingen favorit här så sorgen över dem uteblev.

Med vita vinbär är det något helt annat! Plockar gärna och äter som dom är, inga tillägg behövs även om det funkar med fil också om det kniper. Allt är väl nästan gott tillsammans med fil i och för sig? Vita vinbär växer turligt nog hos vår granne. Grannen är ännu mer turligt min bror som gav mig tillåtelse att plocka med mig några idag. Förutom att de är sådär lagom syrligt goda är de ju också vackra och fin mat smakar väl alltid ännu lite bättre?

 

Lerum lately

I metropolen Lerum händer inte så mycket och kanske är det därför byn passar mig så bra, lugn, stilla och trygg. Under semesterveckorna töms gatorna och på väg hem från jobbet är det inte många grannar att hälsa på. På jobbet är det däremot full fart, så hur det blir med semester därifrån återstår att se.

Lerums centrum kanske inte får några fantastiska hurra-rop men hittar man i skogar och vid sjöar finns så mycket fint. Frukost vid sjön, en tidig morgonprommenad eller lite blomsterplockning i dikeskanten, aktiviteter som passar fint när resten av tiden går i fullt tempo.

Så precis som vanligt – Ut och Njut!

Min fredagsbukett

DSC_7580

Ibland blir jag nästan rädd. Saker jag vet att jag kunnat namn på förut minns jag inte längre. Känslan är att det finns där långt, långt inne och ibland kan första bokstaven kännas tydlig – men ändå kommer inte namnet, inte ens efter en dag, som det brukade göra förr.

Tack då instagram som hjälpte mig denna gången. Något med viol gissade jag men rätt skall ju såklart vara rosenvial som @evalenaadamsson hjälpte mig med. TACK för det, så skönt när jag slipper fundera mer!

DSC_7584

Så några avklippta så blommor från min rosenvial fick bli #minfredagsbukett och hos Linda/Volang finns fler fina blommor. Trevlig helg!

Från förra veckan

Lite av allt möjligt – både från dikeskanten och krukan på altanen – fick samsas i favoritvasen som lika väl fungerar fint som ljuslykta vid andra tillfällen. Lite skirt gräs för att få luftig känsla, en kvist murgröna för det där härliga utsvävande och några klassiker i form av prästkragar för riktig sommarkänsla. Visst är snittblommor ljuvliga, men de man själv plockat hamnar nog ändå högre upp i favorit-listan. Kanske handlar det om att buketten vid varje ögonkast påminner om sommarens dofter, den där stillsamma promenaden och hur få dagar om året möjligheten att plocka eget finns? Så många fler känslor inbakade i dessa små buketter och hos mig viner känslorna över ren skönhet.

DSC_6999DSC_7006

Stockholm i juli del 2

DSC_7447

För mig är Stockholm de varma färgernas stad. Fasaderna som glöder i kvällsljuset och tunnelbanestationerna som bjuder på konst värd plats på vilket museum som helst. Funderar på att åka en station i taget på alla linjer för att inte missa något fint kakelmönster eller någon vacker målning…

Inget Stockholm utan Pom och Flora. Bondegatan stängde för sommaren men tur då att ett ställe till finns nu för tiden. Lite extra kärlek till personalen som också ordnade så att även Lisa kunde äta något. Att hon sedan smakade och konstaterade ”jag förstår inte hur du kan tycka sånt här är gott” är ju inte direkt Pom och Floras fel för godare kan jag inte tänka mig. Vi har bara lite olika smak…

Men vem är det egentligen som fastnat på bild? Händer ju inte varje dag direkt.

Tack Stockholm för denna gången. På återseende i augusti!

Stockholm i juli del 1

DSC_7269

Hur mycket jag än älskar att få komma iväg över en helg eller ett par dagar med barnen så går det inte förneka att det oftast blir på Stinas villkor. Är man yngst orkar man inte vara uppe lika sent eller titta i lika många affärer, benen blir fortare trötta och når man inte upp till Gröna Lunds längdgränser är det liksom inte mycket att göra. Som snäll storasyster får man ofta stå tillbaka för sin yngre – mycket viljestarka – lillasyster. Många gånger önskar jag att dela på barnen för att ha gott om tid med dem en och en men när livet liksom visar sig från sin sanna sida är tiden oftast knapp.

Men så plötsligt kom möjligheten. Lisa var Stockholmssugen, Stina ville vara hos farmor, mannen var bortrest på tävling och jobbet kunde vänta tre dagar. Man får passa på när möjligheten ges, så Lisa och jag bokade in oss på tåget mot huvudstaden.

Huvudstaden som jag börjat känna mig bekväm i. Staden jag aldrig trodde jag skulle lära mig hitta i men som så sakteliga har ristat in sitt vägnät i minnet. Stockholm som är så vackert så det inte går att förneka dess skönhet ens för en skogsmulle som mig.

 

Vem kan motstå en utsikt som denna? Oavsett väder är vyn så fantastiskt vacker men i kvällsljus blir allt – om möjligt – ännu lite vackrare. Lisa var kall och fick på sig min något för stora tröja, för man måste ju bara stanna och vila ögonen en stund.

Vila ögonen gjorde vi mer än en gång. En ros här, en fin lerskulptur i ett fönster där… Benen fick dock vila först innanför dörren hos en fin vän som är på väg att renovera köket. Betongväggen kan jag ändå inte låta bli att tycka om.

En lunch på Rosendals trädgård blev det också. Eller, som vanligt fanns inget att äta för Lisa men en glass tålde hon i alla fall. Och sin livs första råtta fick hon också se, en förvirrad en som sprang rakt in i ett stolsben. 11 år utan att sett en enda riktig råtta och sedan 2 råttor på 3 dagar, den andra sprang dock på Söder mellan de söta små husen. Lisa konstaterade att fler borde skaffa katt. En upplevelse om något att få se råttor på riktigt!

DSC_7400

Som sagt, mycket att titta på både här och där. En ros som fått några av lördagens regndroppar på sig eller en sprakande väggmålning. Så vilt skilda företeelser men likväl ögongodis.

DSC_7237

Lisa gladde sig åt att vara 140cm lång (med skor…) och få åka allt på Gröna Lund. Själv var min lycka lika stor att se hennes spänning och förväntan i köerna som var sådär rimligt långa. 20 minuter är helt okej att stå för att få falla fritt ner under några sekunder. Efter några timmar hade vi testat allt utom spökhuset, åkattraktioner skrämmer inte Lisa men spökhuset var det inte att tala om att gå in i. Vem vet, kanske blir det spökhuset nästa sommar, men för denna gången var vi mer än nöjda efter en fantastisk utsikt i Eclipse.

Söndagsstilleben

Hur mycket stad det än är runt omkring finns nog alltid ett litet träd, någon buske eller ett strå. Ständig inspiration från naturen. På södermalm under morgonen hittades natur i form av ljust gröna kastanjer. Små söta, visuellt taggiga men ändå så mjuka när man rör dem. Oemotståndliga.

En Whiteguide hittas mer sällan i naturen men en sådan skall nog skaffas. Tänker att det är perfekt att bläddra i den när man susar förbi en eller annan ännu oupptäckt mindre stad ute i landet. Kanske också som guide till vår egen närmsta stad. Tänk att vi så sällan uppskattar det som finns nära…

Slottsträdgården Ulriksdal

Ett par dagar i Stockholm och förutom Lisas önskemål om Bounce, Gröna Lund och Mall of Scandinavia försöker några av mina önskemål också vävas in. Ulriksdal var ett sådant – en plats jag läst om och sett vackra bilder på – och vilken handelsträdgård! Det man inte kunde hitta där finns nog inte alls att finna.

Används tåget som transportmedel och nästa stopp är Mall of Scandinavia så gör det lite ont i kroppen att traska runt bland raderna med spännande växter och annat fint och veta att det inte är möjligt att ta med så värst mycket…

DSC_7328

Den vegetariska buffén missades tyvärr med ett par minutrar och kvar fanns lite soppa och inte så mycket mer att räkna in till ”riktig” mat. Tyvärr tog även soppan slut sedan. Till Lisa fanns inget alls. Inte ens en isglass eller frukt fanns för allergiker som inte tål mjölk och ägg. Så ledsamt att det fortfarande är så på en del ställen och att köket inte heller försöker ordna något.

DSC_7345

Stort plus på handelsträdgården men något besviken över kafét.