Om påsken

DSC_1077

Det är nästan samma sak inför varje ”högtid”. Jag tänker att det skall bli fint med några lediga dagar och nu skall vi väl ändå hitta på något kul? Pynta och pyssla i tid tänker jag mig som självklart.

DSC_1240

 

Några veckor före (just i detta fallet tre veckor före) flyttar lådan med samlat krimskrams fram och barnen får börja plocka vad de vill ha till sina rum. Sen står lådan där. Tiden – som vi alla har lika mycket av – prioriteras varken till pynt eller pyssel. Det där tvättberget och disken slukar all tid. Påskpynta när det ligger halm efter kaniner på golvet och brödsmulor på matbordet lockar inte direkt.

DSC_1233

Någon kväll hör jag mig själv komma med idéer på vad vi kan hitta på. Idéer som möts med suckar eller bara kompakt tystnad. Uppenbarligen tycker vi inte samma i denna familjen.

DSC_1089

Några påskliljor köps och ett par gula kuddar plockas fram. Lite verkligt känns det ändå att påsken närmar sig när blommorna står där på bordet. Eller? Orimligt många funderingar läggs på om gult måste vara påskens färg? Låtsas att vi från och med nu kör rosa för hela slanten varje påsk – hade barnen då haft en annan syn på påskens färg när de blir vuxna? Gult är inte min favorit. I och för sig är ju inte rosa det heller. Skulle det funka med petroleum? Turkos? Lindblomsgrönt?

DSC_1239

Brist på arbete råder det inte och med tanke på att nästa vecka är lov-vecka och en resa är planerad mellan onsdag och söndag kanske det är lika bra att beta av lite jobb över påskhelgen? För det var ju det där, mina aktivitetsförslag landar sällan i jubel och få andra kommer upp, så kanske lika bra att försöka komma ikapp allt som jag ligger efter med.

DSC_1073

Men tänka sig, hur mycket besvikelsen ändå river i mig just nu så är det ändå samma sak varje gång: Ny högtid – allt känns möjligt – och tron att just denna högtiden kommer bära med sig gott om tid, harmoniskt pysslande barn, ett hem som känns mysigt att komma hem till och aktiviteter som alla vill vara med på verkar inte alls orimlig. Och kanske är det inte så viktigt hur det blir för bara känslan inför högtiden, de där varma förhoppningarna, skänker ju glädje längst vägen.

DSC_1097

Glad påsk till er!

DSC_1230

 

Kanske inte direkt påskgult…

…men ändå gult.

DSC_1225

Gult – särskilt som i påskkyckling-gult – har jag svårt för, men som alltid finns tusen nyanser som i grund och botten härstammar från gult och är det påsk så är det.

DSC_1230

Efter ett möte i kommunhuset stod denna ornithogalum nästan mitt framför fötterna på mig, nästan som om den bad om att få följa med hem. Nu är ju inte jag så svårövertalad när växter bjuder in sig så en kort stund senare var den borttagen från gatan och inflyttad hos oss.

DSC_1223

Väldigt ensam med sin mörka, nästan senapsgula, kulör stod den där och helt ensam vill väl ingen vara så efter lite letande i skåpen fick blomman lite gula vänner.

DSC_1171

Nu återstår att se hur länge det håller i sig. Påsken börjar om 5 dagar, håller jag ut tills dess…?

DSC_1175

Söndagsstilleben

DSC_1035

Halvvägs in i mars och vintern är som mest ´vintrig´. En stund i sol på isen och när vi kom hem ligger dessa fina tjusigt inslagna utanför dörren. Kanske är det min mormor, barnens gammelmormor, som promenerat förbi? Min mormor som jag tycker så mycket om, som aldrig pratar bara för att höras, som alltid vill hjälpa till och som inte tar mer plats än nödvändigt. Omtänksam och den i min familj som jag känner mest samhörighet med. På något sätt finns outtalade band mellan oss som kan drömma om en ljusstake när andra inte alls förstår hur förälskelse till något så banalt kan uppstå. Min fina mormor som samvetet säger att jag borde hälsa på oftare eftersom tiden – och åren – går allt för fort.

Nääs Fabriker-kväll

Nääs Fabriker har som tradition sedan 4 år tillbaka att ordna event då och då. Vid föregående tillfällen har t.ex. Frida Ramstedt, säker stil och trend-stefan bjudits in men igår var det dags för en sammansättning av intressanta människor som bl.a. Frida Zetterström (vårmode och moderator),  Karin Andersson (bl.a. kökschef på Toso) och Emma Olbers (möbelformgivare, designer, en av mina absoluta favoriter).

Butikerna hade öppet och som alltid är det hos Brique jag vill strosa runt längst tid. Längst in i butiken fanns nu några av Emma Olbers möbler och även en mindre variant av Emmas utställning som visar på olika materials påverkan på naturen. Tror utställningen visades på möbelmässan för något år sedan. I en av Emmas fåtöljer sitter Emmas syster Ida som på sin fritid bl.a. tillverkar marmelader.

En trappa upp – i Co-working ytan – var middagsbuffén uppdukad. Så mycket gott, och min favorit var en blandning med kronärtskockor och mandel. Funderar på att ringa och fråga om vad som mer var i för att kunna göra här hemma. Fin vägg med Waldersten-tavlor här också.

Bredvid Bomullsfabriken har Sandeng en pop-up butik för tillfället. På plats fanns Katja Ragnstam som jag följer på instagram. Alltid roligt att få se ”instagram-människor” i verkliga livet.

Och på tal om Instagram-vänner så skall ju det varmaste tacket gå till Cissela för fint sällskap. Vad hittar vi på nästa gång?

Fredagsbukett

När Hanna Wendelbo väljer ”det bästa som finns” som tema i #fotoutmaningmars2018” landar första tanken på barnen, och konstigt vore det väl annars?

DSC_0560

Men utöver dem? Ganska vardagliga saker när jag tänker efter. En tidig promenad ute när dimman smyger över vattnet, en löparrunda i skogen när våren precis gjort träden sådär ljuvligt ny-gröna, en höstskog med doft av mustig jord, tända ljus när snön faller utanför. Och blommor. Alltid blommor!

DSC_0558

Fredagsbuketten förra veckan var till min granne, min vän och min bästa träningskompis som under ett av våra träningspass bröt två ben i foten. Nu har det gått 10 dagar och gipset skall sitta kvar många dagar till. Ännu en sak att skriva upp på listan över ”det bästa som finns” – en alltid lika positiv träningskompis – och på ”det sämsta som finns” – när gips behövs…

Kontraster

Vaknade till en Madickenvärld fylld med vit fluffig snö. Tystnaden som uppstår blir så påtaglig när snöns knarrande under skorna är det enda som hörs. Hela världen sover på något sätt och vinterlandskapet är ljust och mjukt.

DSC_0631

Samtidigt står våren och gör sig påmind på mitt köksbord. Det bästa av två världar med bara en vägg i mellan.

Vad är hälsa?

Vårens första dag. Eller kanske inte. Även om termometern visat fler minusgrader än någon annan gång i år och vinden letar sig in genom både märg och ben så står det 1:a mars i almanackan vilket – förutom ”vårmånad” – betyder Hanna Wendelbos årliga #fotoutmaningmars2018.

Ordet för dagen är #hälsa och tolkningen är fri.

DSC_0485

Med tanke på att ”hälsa” är min vardagssysselsättning – och helgsysselsättning också för den delen – så borde det väl inte vara så svårt att formulera några tankar om det? …Men det är det. Börjar jag så tar det liksom inte slut, resonemangen löper vidare och jag som är dålig på prata blir plötsligt inte tyst. Att prata hälsa i korta formuleringar funkar inte för mig när jag inte tror på absoluta sanningar allmängiltiga för hela vår population eller när jag inte ens kan svara på ”är denna bra att äta?” utan att börja med ”det beror på syftet”.

DSC_0489

Så för att knyta ann till bildvalet väljer jag istället att #hälsa att boken på bilden finns med på årets bokrea. Det vackra omslaget fick mig på fall men om boken bidrar till bättre hälsa låter jag vara osagt än så länge.