Liljevalchs vårsalong 2020

DSC_9495Någon gång har jag hört Ernst Billgren säga att bra konst skall skava lite och jag tänker att det är samma sak som med musik; de där låtarna som man gillar från första början är också de som man tröttnar snabbt på och sedan inte orkar höra en enda gång till. DSC_9503Favoritlåtarna som följer en hela livet är däremot de som kanske var lite intressanta vid första lyssningen och sedan växt ju fler gånger man fick höra musiken. Efterhand hittar man nyanserna, upptäcker nya harmonier och noterar markeringar i takter som inte hör till de vanliga.DSC_9504Så är det kanske med konst också? Det som bara är vackert från första stund blir rätt platt när ögat letar efter mer.DSC_9509Liljevalchs vårsalong är en härlig tradition. Konstnärer i alla åldrar får söka för att vara med och variationen blir så fin. Här kan alla hitta något som passar just dem. Teknikerna varierar och priserna likaså eftersom konstnären själv väljer. DSC_9500Kanske en konstnär inspirerad av Lars Lerin? Björkstammar i akvarell kommer jag nog alltid förknippa med just Lars Lerin.DSC_9499Kölapparna på en vårdcentral fick jag känslan av…DSC_9508Om blicken på killen i översta bilden ger olust, utstrålar hundens ögon motsatsen. DSC_9486Min vän gillade inte alls denna medan jag stannade länge, länge, länge. Hos mig kom känslan av hur fantastisk människokroppen är, hur allt hänger samman i oss, hur åldrandet sliter och hur viktigt det är att ta hand om vårt fysiska jag som skall bära oss genom livet. Min vän tyckte mest ”läskig!”DSC_9510Kastas tillbaka till träslöjden i mellanstadiet! När man fick löda in sitt namn i ljusstaken man just svarvat till. Ganska långt ifrån hantverksskickligheten i verket ovan. DSC_9483Men denna var ändå min favorit. ”Ett par som levt ihop länge. Båda med lite för mycket på agendorna. Ingen tid tillsammans, barnen börjar bli stora, borde kanske skiljas. Går på släktkalas och träffar den ensamma farbrodern som nyss blivit änkling och nu är ensammast i hela världen. Kommer hem. Trötta efter att försökt hålla god min utåt. Vill inte vara ensamma. Vet inte om ensamheten är störst som skild eller om ensamheten är ännu större som gift där livet ändå inte är gemensamt. Slår sig ner. Närhet gör för ont. Avståndet måste finnas där, handens hudkontakt väcker alla de där förhoppningarna igen. Kanske måste inte ensamheten fortsätta.”

Ingen aning om konstnären tänkte så i och för sig, men här är det just det där ”skavet” som gör att jag inte vill sluta titta.

Är ni i Stockholm så missa inte utställningen som pågår till 22 mars.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s