Om att drömma, fundera och inte veta

DSC_2807

”Fönster är husets ögon”

 ”ögonen är själens spegel”

Jag går förbi detta vackra fönster då och då. Vet att det inte är någons hem men fantiserar ändå om hur det skulle vara att bo där. Drömmer vidare om framtiden och kan inte släppa tankarna på flera dagar. Någon gång vill jag nog bo i ett riktigt gammalt hus placerat där ingen finns nära, där jag vaknar i fullständig tystnad med utsikt som inte går att tröttna på och där golven är nötta efter de tusentals fötter som trampat runt år efter år.

Någon gång, men inte riktigt nu. Än så länge är närheten lite för viktig. Bekvämligheten att slippa sätta sig i bilen och istället kunna gå till jobb och skola på några minuter väger tungt. Och vi bor bra. Jag påminner mig gång på gång. Samtidigt gör det ont i mig när jag lämnat mitt hem i ordning för att senare på dagen komma hem till brödsmulor, disk på bänken och tvätt. Det gör ont, jag vantrivs, kan inte finna den ro jag behöver och framför allt skäms jag. Kan jag inte bara blunda?! Inte se smulorna? Men det går inte.

Ett gammalt vackert hus med ögon som speglar själen hjälper inte mot brödsmulornas vardagsrealism, men jag fortsätter drömma, fantisera och undra hur det hade varit. Någon gång. Kanske.

DSC_2808

Formex II

Frida, Trendenser, skriver tänkvärda ord om Formex. Om stirriga blickar och säsongsprodukter och att inte vilja delta i spelet. Orden har satt igång tankar och funderingar på vad det är med Formex som tilltalar mig.

Dagen före Formex startade träffade jag en vän som frågade vad jag såg fram emot att se på mässan? Något speciellt varumärke? Någon nyhet?

Jag har inte sett mässan så. Mest nyfiken är jag nog på hur kulörer används, hur montrar byggs för att skapa rumslighet, vilken känsla utställarna vill förmedla. Själva prylarna är inte så intressanta. Sällan har jag lyckats komma ihåg vad jag såg i vilken monter eller vilka nyheter som lanserats, men däremot sitter känslan kvar. Jag minns den där montern med löv-tak, järnsängen som var bäddad i fina kontraster mellan senapsgult och blått och väggen som var klädd i textil. Jag minns mannen som berättade om keramiken han tillverkade för hand, jag minns den unga fotografen som blygt tackade för berömmet och jag minns kvinnan som generöst delade med sig om sina tankar kring att välja ekologiskt kontra närproducerat till sina produkter.

När årstiden växlar är det som om hela min sinnesstämning ändras. Våren drar mig ut och jag vill bara omge mig med knoppiga grenar och nygröna blad. Sommaren är för mig piggare kulörer, tunna textilier och öppna dörrar och fönster. När hösten kommer händer samma sak år efter år, suget efter murrigare, djupare kulörer och att få tända ljus kommer som ett brev på posten. Varje år plockas det där senapsgula kuddfodralet fram för att få se dagens ljus någon månad tills höstkänslorna lagt sig något. Att på Formex få ”bada” i hösten är som att tvätta av sig sommaren och ladda upp för en ny säsong. Rätt…..mysigt?

Nä, något bra förhållningssätt eller slutsats om Formex har jag nog ännu inte hittat, men bredvid rostiga röda toner kan jag i alla fall konstatera att där fanns en hel del gult. Precis som det brukar vara om hösten.

 

Det där med att vara mamma

DSC_6925

3 dygn i Stockholm med bara ena dottern är fint. Att storasyster inte alltid måste vara storasyster och ta hänsyn till lillasyster är något vi misslyckas med gång på gång, särskilt när storasyster är ansvarstagande, medkännande och lätt ger med sig. 3 dygn utan småsyskonet gör gott.

DSC_6941

DSC_6986

Att vara mamma är den svåraste uppgiften jag tagit mig an. Att säga nej och sätta gränser för att framtiden skall bli bra känns för mig viktigt även om det är så mycket lättare att säga ja och vara ”snäll” just där och då. Att alltid behöva vara den som säger stopp och får ta rollen som ”dum” är inte så roligt men det finns nog ändå något i uttrycket ”björntjänst” som är sant och trots allt frågar hon mig om vi inte kan åka bort tillsammans. Mitt bland konflikterna finns ett förtroende. Kanske något skört nu när tonåringen börjat komma fram. Hur vet man vad som är rätt väg att gå?

DSC_6897

DSC_7003

I går sa hennes stegräknare närmre 23 000 steg men ändå följde hon med ut i solnedgången. Kvällen slutade på närmre 27 000 steg och stolt och trött somnade hon. Men jag funderar… 27 000 steg det är väl inget alls när man tänker tillbaka på hur mycket man själv rörde sig som barn? Eller? Då var det återigen det där med gränser och björntjänster – hur mycket skärmtid och hur mycket rörelse skall man reglera…?

DSC_6942

Fotoutmaning mars 2018

Sedan några år tillbaka har Hanna Wendelbo bjudit in till fotoutmaning i mars. Ett ord per dag, fri tolkning, man deltar de dagarna man vill. Tycker så mycket om detta fina initiativet som känns varmt och inkluderande men helt utan tvång. Tänk om vårt samhälle kunde vara lite mer på det sättet?

Här är några av bilderna:

DSC_0485HÄLSA

Kanske en presentation skulle varit på sin plats, men hur presenterar man sig egentligen? Jag vet ju knappt ens själv vem jag är. Ordet hälsa är ett ord som det för mig finns så många definitioner av, så många – så texten skulle bli oändligt lång och spekulerande. Hälsa är vad jag tänker att jag jobbar med dagligen.

DSC_0601FEM

Med bara 5 ingredienser kan man komma långt. Matlagningssituationen hemma hos oss skall inte beskrivas med några sköna ord. En med allergier mot allt och lite till, en uppväxt med sond och sondnäring, en som tänker att maten är viktig för hälsan och en som kanske inte har så starka åsikter men gillar falukorv i ugn. Vi har svårt att mötas på ett sätt där alla är helt nöjda. Tråkigt – men säga annat skulle vara lögn.

DSC_0634

KONTRASTER

Vintern har vägrat släppa taget utomhus men inne på köksbordet försöker vi lura oss själva att våren är här.

DSC_0638UPPÅT VÄGGARNA

En köksvägg har fått en String-hylla. Kanske att en kök skulle ha mer koppar och glas framme och mindre lindform-vaser? Men jag struntar i det och glädjs varje dag av de där små vaserna. Och förresten, det är olika te-sorter i burkarna på nedre hyllplanet så det känns väl ändå som köks-saker?

DSC_0788GREN

Liten grön gren vid sängen gör kanske morgonen lite bättre?

DSC_0806HÄLFTEN

Brickor är tveksamt om man kan få för många av. Eller? Här är kanske hälften av mina favoriter. Som synes dras jag alltid till djurmotiv. Den där djupa blå kulören i koppen och brickan från Götefors och skålen från loppis tycker jag så mycket om, särskilt tillsammans med det mörkare träet. Kulörkombinationer kan verkligen uppta mina tankar titt som tätt.

DSC_1035HELT ÅT SKOGEN…

…är det kanske att våren inte kommit längre? Men vi fortsätter att låtsas inomhus.

DSC_1077MAKALÖST

Jag hänger inte riktigt med, helt makalöst vad tiden går fort. Vips! och det verkar närma sig påsken. Samma påskpynt får duga år efter år.

DSC_1163UPP OCH NER

Den ena är ”min” och hon är bäst i världen, den andra älskar jag nog nästan lika mycket som om hon var ”min”. Så mycket så det gör ont i mig ibland och jag nästan inte vill träffa henne för att skydda mig själv. Kusinkärleken går det i alla fall inte ta miste på och just denna kusinen som är min lillasysters dotter har fått mig att återigen undra vad livets mening är. Min syster är 10 år yngre än jag och som barn kunde jag nästan få känslan av att ha henne som min dotter. Att få hämta henne hos dagmamman och passa henne långhelger när våra föräldrar var bortresta var bara förknippat med glädje. För är det inte det som är livets mening? Att ha barn?

Ibland tror jag att jag ”kommit över” att ”bara” ha 2 barn, andra dagar inser jag hur gärna jag skulle haft fler. Samtidigt är tacksamheten över de två fantastiska döttrarna stor då det inte var självklart att det skulle bli någon alls, eller att Stina skulle överleva. Tänker på de som inte fått några barn och skäms nästan när jag önskar fler och beklagar mig…

DSC_1198LJUS

Om man nu får vara elak mot naturen så skulle jag nog säga att den visar sig från sin sämsta sida nu. Ingen morgondimma, när det är sol är det för starkt solljus för bild, bara gråa toner och inte ens vacker frost när det är minusgrader. Näe, skärpning på dig – leverera lite bättre i april tack!

DSC_1242EXTRA ALLT

Så blev det påsk. Vilket kanske inte innebar extra allt hos oss, men lite gult fick komma fram, även om det inte höll många dagar…

DSC_1274MÖNSTER

Snödroppar igen!?   Ja, det finns ju inte mycket annat att plocka direkt. Naturens mönster är ändå de vackraste av alla. Efter naturen kommer mönster från Hanna, Emma von Brömsen och LisaLisa på delad andraplats.

 

TACK HANNA för att du håller i detta år efter år. Hoppas på återseende om sådär 11 månader.

Här hos Volang-Linda kan du se några av hennes bidrag i fotoutmaningen.

 

SparaSpara

Vad är hälsa?

Vårens första dag. Eller kanske inte. Även om termometern visat fler minusgrader än någon annan gång i år och vinden letar sig in genom både märg och ben så står det 1:a mars i almanackan vilket – förutom ”vårmånad” – betyder Hanna Wendelbos årliga #fotoutmaningmars2018.

Ordet för dagen är #hälsa och tolkningen är fri.

DSC_0485

Med tanke på att ”hälsa” är min vardagssysselsättning – och helgsysselsättning också för den delen – så borde det väl inte vara så svårt att formulera några tankar om det? …Men det är det. Börjar jag så tar det liksom inte slut, resonemangen löper vidare och jag som är dålig på prata blir plötsligt inte tyst. Att prata hälsa i korta formuleringar funkar inte för mig när jag inte tror på absoluta sanningar allmängiltiga för hela vår population eller när jag inte ens kan svara på ”är denna bra att äta?” utan att börja med ”det beror på syftet”.

DSC_0489

Så för att knyta ann till bildvalet väljer jag istället att #hälsa att boken på bilden finns med på årets bokrea. Det vackra omslaget fick mig på fall men om boken bidrar till bättre hälsa låter jag vara osagt än så länge.