Hundkäx

DSC_0406

Den där lilla aklejan i sovrummet, samma kärlek känner jag nog till hundkäxet i köksfönstret. Just hundkäx är en av alla favoriter som inte går att placera in på en topplista, så skira, luftiga, lätta. Och smuliga efter någon dag… Kan man ha 15 olika arter som alla är förstaplats-favoriter?

Loppis på kökshyllan

DSC_9656

Första lediga lördagsförmiddagen på….länge, länge, länge, så passade på att åka till Östhjälpen för att leta några nya ramar. Köksbord och stolar skulle ju inte heller vara fel att hitta, men det verkar omöjligt att hitta rätt mått till bordet och stolar har vi letat i ett par år nu. Hopplöst. Kanske också på grund av beslutsångest.

DSC_9651

Koppar behöver jag dock inga fler, men det går ju inte lämna något som ger sådan kärlek vid första ögonkastet, så nu står de där på hyllan. För små att drick te ur och kaffe dricker jag ju inte, men fina är dom i alla fall. Ibland kan det räcka så.

DSC_9640

Tänk att det nästan alltid är på loppis de där riktiga förälskelserna dyker upp.

När man inte får nog

Grenarna är överallt! Varje rum, varje yta – små knoppar på väg att slå ut. Kan inte titta mig mätt på hur något som bara är en liten knöl på grenen några dagar senare har gått igenom en metamorfos och plötsligt är en vacker blomma eller ett blad – betydligt större än den där lilla knoppen var alldeles nyss.

DSC_8553

 

Ett av livets underverk. Samma sak varje år och ändå lika fascinerande.

Lite tapet

DSC_6122

En liten väggyta i köket gick inte längre få riktigt ren och den vita tapeten hade ändå suttit där strax över tolv år så kanske är det inte så konstigt att en del märken tillkommit under åren. ”Någon” har klagat över för få kulörer här hemma så efter att ha valt ut ett par alternativ fick samma någon välja vilken tapet som skulle upp. Och nu sitter den där. Värmer köket och gör det ombonat och mer mysigt. Lika varmt och mysigt som köket nu känns är Cissela som ju har koll på alla tapeter och berättade om tapetens historia, vilken också går att läsa lite kort om här.                                       DSC_6132

Inte en så häftig knivsamling här inte, men loppisknivar är ju så fina! Och till bröd och en del annat funkar de utmärkt även utan att ha lämnat in dem för slipning.

Återigen…

…söndagsstilleben på fel dag. Men det spelar ingen roll. Läser Johannas Bradford och slås återigen av tanken att man får göra som man vill. Och fint är väl ändå det? Oftast har jag inte öppnat min ingstagram-app på hela dagen, jobb, barn, träning – det verkliga livet pågår liksom under dagtid, men när jag slår mig ner med min tekopp på kvällen efter att barnen somnat är det en av mina favoritstunder. Jag drömmer mig bort bland vackra foton, noterar kulörkombinationer och hur former samspelar i bilderna, skriver ner fina platser som jag vill besöka, sparar ett och annat recept. Jag slukas upp av en annan värld, en plats där jag inte behöver planera, fixa saker, ta beslut, strukturera – saker jag egentligen tycker om, men som är så skönt att för en liten stund bara släppa. Jag bildknarkar fullt ut och mitt huvud vilar lugnt och tryggt. Jag följer bara sådant jag njuter av att titta på, känner ingen press att hålla koll på ”vad som händer därute” eller vad ”bekanta” gör, sorterar bort om det är något som inte riktigt ger mig vad jag önskar. Mitt flöde är bara min njutning, och jag bestämmer själv vad som skall få hamna där.

dsc_5801

Vad är instagram för er?

I mitt kök för ett år sedan

DSC_5803Inte mycket har hänt på kökshyllorna senaste året. Några småsaker byts ut efter säsong, men det mesta är det samma.DSC_5809Tehyllan har fått några nya te-sorter, och jag dricker några koppar för mycket varje kväll… DSC_5800Lisalisas fina brickorna har fått sällskap av några fler loppisfynd, men annars ingen större skillnad.DSC_5807I år har jag funderat så mycket på blommor. Jag läser om miljöpåverkan och grubblar. En bukett svenska tulpaner har stått i köket en vecka nu. Antagligen odlade i växthus som drar energi i mängder. Samvetet känns inte riktigt bra och ändå älskar jag varje sekund ögonen får vila på de där tulpanerna. DSC_5815Loppis från Röda Korset i JärpenDSC_5836Hur är det med vårlökarna? Känslan av det där spirande knopparna som så sakteliga blommar ut i full skönhet är ju så ljuv. Om man jämför tulpanerna med vårlökarna – vad är minst dåligt? Kan jag någon gång då och då få njuta av lite växtkraft eller är det bara att inse att det är dags att sätta undan egoismen även på detta område?

Nytt år

Årets första dag.

Solen visar sig. Stina orkar ta sig 9 km runt Härsjön trots att magen fortfarande är sjuk. Kunderna möter mig med stora leenden och hälsar välkommen tillbaka. Jag längtar efter ljusare kulörer och kunde inte motstå tre små anemoner. Ett helt nytt år framför oss att ta del av nya upplevelser, få utveckling på flera plan och möta nya möjligheter.

Hoppfullt ❤

Det finaste man har sätter man på bordet

Gång på gång fastnar jag i tankar på vad det är som gör att lockelsen till olika kulörer skiljer sig så beroende på säsong. Varför känns senapsgult otroligt vackert nu men är trist som tusan i januari? Är det en spegling av naturen utanför vi försöker skapa? Och varför härmar vi efter utsidan? För att få en helhet som hör samman?

DSC_2705

Det finaste man har sätter man på bordet”. Inte det finaste jag har, för barn i storlek 12 och snart 8 år lämpar sig inte att förvara på köksbordet, men gott salt är alltid bra att ha nära.

DSC_2711

Och så är det ju de där små kära prylarna. Inget blir sämre av en söt räv. Helt utan funktion men ändå en glädjespridare sådär på fredagseftermiddagen.

DSC_2709

Söndagsstilleben

En vecka till är lite för fort över. Söndagen kommer strax efter att man somnat på måndagskvällen. Känns det som i alla fall. Vissa söndagar blir det söndagsstilleben, andra söndagar blir det annat. Lite som med det mesta, till och från.

DSC_2374

Stilleben – på Wikipedia står det: ”även kallat nature morte, är en motivkategori inom måleri och fotografi, som bara innehåller föremål. Ofta gäller det sådant som hör till hemmet: bordsserviser, blommor, böcker, men ibland dödskallar (vanitasmotiv), dött villebråd och dylikt sedda på nära håll.”

Kanske är allt runt mig stilleben, eller så är det tvärt om, att inget är det, men porslin, skålar, blommor och annat smått och gott kan inte bara ”hamna” någon stans. Posthögen mår jag bäst av när den är sorterad. En blomma i en kulör som inte riktigt stämmer i sammanhanget stör mitt öga tills den är flyttad, en sladd som ligger framme – men är i rätt kulör och snyggt virad, lagd symmetriskt högst upp på den sorterade posthögen där det översta pappret såklart är i rätt färgskala – gör inget, medan en skrikigt turkos sladd utspridd över bänken ger lätt hjärtklappning.

DSC_2370

Vårt kök är nu snart tolv år gammalt. Förr fick kök leva i evigheter, nu är det inte riktigt så längre, men vi har inga planer på att byta. Jag trivs även om en del detaljer helt klart känns daterade och börjar bli slitna. Öppna hyllor samlar dam, men jag skulle inte stå ut om väggen var full av överskåp då köket ju är litet och smalt.

DSC_2375

På de öppna hyllorna skapas – medvetet ibland, men oftast lite i farten – någon typ av stilleben. Saker som jag bara känner att jag vill ha nära, favoritprylar helt enkelt.

DSC_2381

Den lilla grenen råkade jag bryta av när jag planerade om busken. Nästan glad för det så den nu får stå och lysa upp ett av kökets stilleben. Om man nu kan kalla des stilleben när det bara är vardagen ståendes rakt upp och ner på ett hyllplan.