Vilka ord är rätt…

En dag som denna är det svårt att samla tankarna och formulera ord. Det finns bara ett ämne som figurerar i alla samtal och tillsammans behöver vi göra kloka val. Vi påverkas på så många sätt, och utöver smittspridningen som vi såklart måste göra allt vi kan för att begränsa, kommer fler och fler konsekvenser som inte primärt handlar om själva virusets spridning. Som ansvarig på anläggning som behöver besökare för att gå runt sprider sig oron över om jag kan fortsätta låta mina medarbetare gå till jobbet och hur allas ekonomi kommer påverkas. Oron sprider sig på så många plan.

Och när allt känns sådär tungt, får man då ens bry sig om de små vackra tingen? De där som ögonen får stanna och vila på för en kort stund när surrandet i huvudet inte blir tyst. Det som känns helt banalt, meningslöst och fjantigt, men ändå bidrar till att hemma får vara den där trygga platsen jag, och säkert många med mig, behöver så väl just nu.

Om en månad är det påsk. Tiden går så fort, och jag vill mer än någonsin planera in något fint att se fram emot, men så är ju den där gnagande känslan där. Man vet ju inte alls hur det är om en månad…

När allt detta är över, vad tar vid då? Emma Sundh och Maria Soxbo har kloka tankar om hur vi kanske hittat andra värderingar? Om vi behöver hålla oss hemma närmsta månaderna – vad kommer hemmet då betyda för oss? Kommer vi ”boa” ännu mer? Värdera hemma som vår trygga plats som vi vårdar mer när allt runt om oss känns osäkert? Kan vår oro för ekonomin resultera i att vi börjar vårda det vi redan har hemma? Tills vidare försöker jag vila tankarna med blicken på påskliljor plockade i trädgården och en gren från en buske på jobbet.

solstrålarna

Hur glad kan man bli för att att solen skiner in på det som råkar stå kvar på köksbordet? När en hushållspappersrulle, tre loppisfyndade ljusstakar (ursprungligen från IKEA tror jag) och ett litet glas med flingsalt skapar långa skuggor över bordet när man i all hast skall hämta något mitt i jobbdagen. Sann vardagsglädje ❤ 

Söndag & Weronicas fina @baravackrating

Det är söndag och trots morgonklass på jobbet, gymnastikkörning med löpning, läxläsning med Stina och schema-jobb så känns det som om det hanns med en hel del denna sensommar-söndag. ”Hinna med” har annars varit den känslan som saknats  lite för länge.

Weronica – som jag tycker så mycket om att titta in hos – ger varje dag i september ett nytt ord på @baravackrating. Ett konto – och utvalda ord – som vill inspirera till second hand och återbruk. Inspirera utan ”fy” och pekpinnar, precis den väg jag tror är lättast att få med sig den stora publiken på, och för att få förändring på riktig räcker det inte att några få gör mycket, utan alla måste vi ju bidra.

Måste också knappra ner några ord om inspirationen Weronica ger, både på blogg och instagram. Foton, bilder, kombinationer som är långt ifrån det jag ser när jag tittar runt omkring mig själv där jag nu sitter. Här hos mig finns inga vita väggar, men heller inte några kulörstarka väggar i mönster. Kuddarnas färgskala ligger nära soffans som i sin tur är lik väggen och mattan. Hos Weronica finns allt det där jag inte har, och jag älskar att få se det! Inte för att jag kommer ta efter, utan bara för att jag verkligen inte bara vill se samma, samma, samma. Hem som är älskade, vårdade och omtänksamma inspirerar mig oavsett om det är beige eller röd kulör som dominerar, det jag vill se är att någon har valt från hjärtat, har lagt ner en del av sig själv i valen och älskar sitt hem för just det.

Tillbaka till orden Weronica valt – idag är det HÅLLBART som står i listan och jag tittar på mina hyllor. Uppväxt i familj där loppis aldrig existerat blev second hand en helt ny upptäkt när flyttlasset till eget hem gick för sisådär 18 år sedan. Nu är nog mer än hälften av hyllornas kompisar saker som redan bott hos någon annan. Känns fint! 

Hundkäx

Den där lilla aklejan i sovrummet, samma kärlek känner jag nog till hundkäxet i köksfönstret. Just hundkäx är en av alla favoriter som inte går att placera in på en topplista, så skira, luftiga, lätta. Och smuliga efter någon dag… Kan man ha 15 olika arter som alla är förstaplats-favoriter?

Loppis på kökshyllan

Första lediga lördagsförmiddagen på….länge, länge, länge, så passade på att åka till Östhjälpen för att leta några nya ramar. Köksbord och stolar skulle ju inte heller vara fel att hitta, men det verkar omöjligt att hitta rätt mått till bordet och stolar har vi letat i ett par år nu. Hopplöst. Kanske också på grund av beslutsångest.

Koppar behöver jag dock inga fler, men det går ju inte lämna något som ger sådan kärlek vid första ögonkastet, så nu står de där på hyllan. För små att drick te ur och kaffe dricker jag ju inte, men fina är dom i alla fall. Ibland kan det räcka så.

Tänk att det nästan alltid är på loppis de där riktiga förälskelserna dyker upp.

När man inte får nog

Grenarna är överallt! Varje rum, varje yta – små knoppar på väg att slå ut. Kan inte titta mig mätt på hur något som bara är en liten knöl på grenen några dagar senare har gått igenom en metamorfos och plötsligt är en vacker blomma eller ett blad – betydligt större än den där lilla knoppen var alldeles nyss.

 

Ett av livets underverk. Samma sak varje år och ändå lika fascinerande.

#fotoutmaningmars2019

Dagens ord i @hannawendelbos #fotoutmaningmars2019 är hylla…

…och på min kökshylla hyllas våren!

Min mamma hade en dag med sig några kvistar forsythia och en av de mindre grenarna fick stå på kökshyllan i en av mina favoritvaser.

Med tanke på hur mycket tid som tillbringas i köket känns det fint att ha en liten påminnelse om vilken årstid som råder ute.

Lite tapet

En liten väggyta i köket gick inte längre få riktigt ren och den vita tapeten hade ändå suttit där strax över tolv år så kanske är det inte så konstigt att en del märken tillkommit under åren. ”Någon” har klagat över för få kulörer här hemma så efter att ha valt ut ett par alternativ fick samma någon välja vilken tapet som skulle upp. Och nu sitter den där. Värmer köket och gör det ombonat och mer mysigt. Lika varmt och mysigt som köket nu känns är Cissela som ju har koll på alla tapeter och berättade om tapetens historia, vilken också går att läsa lite kort om här.                                       

Inte en så häftig knivsamling här inte, men loppisknivar är ju så fina! Och till bröd och en del annat funkar de utmärkt även utan att ha lämnat in dem för slipning.

Återigen…

…söndagsstilleben på fel dag. Men det spelar ingen roll. Läser Johannas Bradford och slås återigen av tanken att man får göra som man vill. Och fint är väl ändå det? Oftast har jag inte öppnat min ingstagram-app på hela dagen, jobb, barn, träning – det verkliga livet pågår liksom under dagtid, men när jag slår mig ner med min tekopp på kvällen efter att barnen somnat är det en av mina favoritstunder. Jag drömmer mig bort bland vackra foton, noterar kulörkombinationer och hur former samspelar i bilderna, skriver ner fina platser som jag vill besöka, sparar ett och annat recept. Jag slukas upp av en annan värld, en plats där jag inte behöver planera, fixa saker, ta beslut, strukturera – saker jag egentligen tycker om, men som är så skönt att för en liten stund bara släppa. Jag bildknarkar fullt ut och mitt huvud vilar lugnt och tryggt. Jag följer bara sådant jag njuter av att titta på, känner ingen press att hålla koll på ”vad som händer därute” eller vad ”bekanta” gör, sorterar bort om det är något som inte riktigt ger mig vad jag önskar. Mitt flöde är bara min njutning, och jag bestämmer själv vad som skall få hamna där.

Vad är instagram för er?

I mitt kök för ett år sedan

Inte mycket har hänt på kökshyllorna senaste året. Några småsaker byts ut efter säsong, men det mesta är det samma.Tehyllan har fått några nya te-sorter, och jag dricker några koppar för mycket varje kväll… Lisalisas fina brickorna har fått sällskap av några fler loppisfynd, men annars ingen större skillnad.I år har jag funderat så mycket på blommor. Jag läser om miljöpåverkan och grubblar. En bukett svenska tulpaner har stått i köket en vecka nu. Antagligen odlade i växthus som drar energi i mängder. Samvetet känns inte riktigt bra och ändå älskar jag varje sekund ögonen får vila på de där tulpanerna. Loppis från Röda Korset i JärpenHur är det med vårlökarna? Känslan av det där spirande knopparna som så sakteliga blommar ut i full skönhet är ju så ljuv. Om man jämför tulpanerna med vårlökarna – vad är minst dåligt? Kan jag någon gång då och då få njuta av lite växtkraft eller är det bara att inse att det är dags att sätta undan egoismen även på detta område?