We decor life – Till bords (& den trista sanningen)

I min önskevärd sitter vi alla fyra i familjen tillsammans runt köksbordet. Maten vi äter är god, grön och fylld av bra näring, men det är inte det som är det viktiga. Samtalet är glatt och varmt och ingen tittar på klockan. När alla ätit upp dukar vi tillsammans ut och när barnen plockat in i diskmaskinen fortsätter vi vuxna att städa undan det sista. Trevligt va?

Men det där har fortfarande inte hänt hos oss. Lisas allergier (mjölk, ägg, fisk, kyckling, skaldjur, bönor, ärtor, alla baljväxter, soja, alla nötter inkl. mandel och cashew, banan, ingefära, melon…listan är ännu längre) begränsar utbudet och Stinas första år med cancer och sondmatning är en del av sanningen, men lika mycket handlar det om tider att passa. Någon behöver stanna på jobbet, en annan har danslektion, den tredje får bråttom iväg till kusinen medan den fjärde har svårt att äta lagad mat för sent på kvällen.

Skulle tre av fyra ändå lyckats samlas runt bordet som är dukat med tre olika alternativ slår hjärtat ett extra litet glädjeslag. Några minuters samtal om vad som hänt i skolan under dagen. Några få minuter blir det sedan behöver någon tydligen hälla vatten på sina nudlar som efter det inte blir goda vilket sammanfaller med en plötslig mättnad. En annan undrar varför man inte får ha Ipad när vettiga samtalsämnen ändå inte avhandlas och den där tredje suckar lite men är ändå varm i hjärtat för de där minutrarna matstunden började med.

Sådan är vår sanning allt som oftast men med små steg kanske vi kan närma oss önskevärlden, åtminstone någon dag i veckan?

Hos Weronica finns ett mer levande bord jag mer än gärna sitta vid. Titta in där vet ja!

 

Min fredagsbukett

På Rallarrosen fanns idag färdiga höstbuketter fint sammansatta i två olika färgställningar. Med mig hem följde en variant som gick i rosa-blå kulörer tänkt att hamna som den var i en vas.

Men som vanligt kunde jag inte låta bli att börja plocka isär buketten. Någon gren fick stå ensam i en vas, några luktärter tillkom och det mesta klipptes ner i kortare längder. Tillslut hamnade en del av det i Tine K-vasen och blev till #minfredagsbukett.

Några tistlar som också följde med buketten fick istället hamna i en krans och hos Volang och Skillad finns just två fina kranser idag.

Delad glädje är dubbel glädje?

I jobbet och även privat har det blivit ett par resor till Stockholm senaste året så nu hittar till och med jag, helt utan lokalsinne, åtminstone hjälpligt i vår fina huvudstad. Några favoriter får återkommande besök men nu är jag lite sugen på att se nytt vid nästa besök. Så vart hittar man de bästa tipsen?

Artipelag var ett ställe jag länge velat besöka och när tillfälle gavs i augusti överträffade det förväntningarna.

En toalett som fått extra kärlek är aldrig fel. Dessutom hör den till bästa Pom och Flora. Skålmat (fortfarande favorit!) på högsta nivå!

På Pom och Flora finns ju även annat, men det är skålmaten jag ständigt längtar efter.

Oscar och Clothilde är väl egentligen inte riktigt mitt förstahandsval men bland sakerna som är ”lite för mycket” för mig finns ett och annat som får hjärtat att slå hårt. Dessa harar/kaniner (?) skulle jag mer än gärna ta med hem.

Även Snickarbacken 7 är värt återkommande besök liksom Gamla orangeriet, Zetas och Rosendahl. God mat har jag funnit på Portal och Hermans, är ju förtjust i mat som innehåller mycket grönt. Men kanske vill någon dela med sig av en ny pärla?

Söndagsstilleben

Stress och press är ämnen som det pratas om i många kretsar. Ibland handlar det om att vi, t.ex. via instagram, har tillgång till så många andras liv som alltid framstår som fantastiska och i jämförelse känns våra egna vanliga vardagar rätt grå. Detta sättet att prata om sociala medier återkommer frekvent och lösningen verkar vara att ha en skärmfri vecka eller liknande, att försöka vara i sitt eget liv utan att känna en stress att ”alla andra” hittar på ”fantastiska saker”.

För mig är sociala medier något helt annat. Det är sociala medier som för en stund helt plockar bort det där med stress och press. Mitt näst bästa sätt att lämna jobbet och vardagen bakom mig är att få scrolla igenom vackert bildmaterial och stanna för att ta ett djupt andetag när det där fantastiskt vackra fotot rullar fram över min skärm.

När jag har som mest att göra och huvudet inte kan släppa funderingarna ett tag vill jag gärna plocka fram kameran. Att bara fokusera på en bild. Se vart ljuset finns, hur färgerna harmonierar, om formerna samspelar. Det går inte tänka på timbudget, brandsäkerhet eller tillbudsrapporter då, ögonen och huvudet släpper allt annat.

Så nu längtar jag. Längtar efter att ta mig tiden att knäppa den där bilden. Att flytta något en liten bit till höger eller ändra höjden på stearinljuset. Idag fanns inte riktigt den tiden, men några korta minutrar snodde jag ändå till mig mellan en dusch med en rasande arg 6-åring och en sagostund med samma 6-åring – nu dock strålande mysig och nöjd. Några få minutrar, något slarviga bilder, och strax skall jag ta en kopp av det där teet i den fina burken.

Här finns mer om Bliss (bland annat teet) som är ett samarbete mellan Kajsa Cramer och Emma von Brömssen.

Och PS. mitt allra bästa sätt att koppla bort och varva ner är fortfarande skogen, hög puls och svett. Helt prestationsfritt utan mätningar av distanser eller tider.

 

Höstlistan 2017

När regnet inte vill ge upp kan man välja att låta regndropparna rinna hela vägen in i själen och färga sinnet, eller så låter man elden spraka i brasan, skorna stå och torka i hallen och kortleken bli underhållning tillsammans med de två som är meningen med livet.

Höstlistor, vackra som sagor, finns hos Babes in boyland och KarinEvelina. September har verkligen varit höst hittills så även Maria Husligheters lista får räknas in.

Förra hösten gick hösttankarna såhär och året före var nog rätt likt. Detta årets svar skulle inte skilja sig mycket från tidigare år, fortfarande smakar soppa fantastiskt på hösten och tekopparna är alltid för små, så listan har fått ändras något.

Hösten 2017 är…

…längtan efter färgerna naturen snart skall bjuda på. Färgerna en fin vän redan omger sig med.

…längtan efter att göra hemmet mysigare och varmare med textilier och levande ljus.

…tillvaratagandet av de god bär och vackra ting som fortfarande finns i naturen.

…suget efter den första frosten som biter i näsan och gör luften krispig.

…butiker som fylls med dova färger och rustika material.

…fina människor som tiden inte riktigt räcker till för.

…mjuka material som omfamnar hösttrötta små medmänniskor.

…vattendroppar vackrare än pärlor som speglar en hel värld.

…några små växter som kämpar på och vägrar ge upp för höstrusket

…inredningsplaner som pausats på tok för lång tid.

Ja, hösten verkar onekligen vara min favorit och inte blir det sämre när foton vackra som dessa finns att få ta del av. Fin hösthelg till er ❤

Om hösten

När ljusstakarna blir fler och fler för var dag som går och doften av eld stiger upp som favoritdoft. Sommargömda stakar får återse dagens ljus och framförallt kvällens mörker.När morgnarna är blöta och vantarna saknas. Luften doftar jord och himlen är opålitlig. Chansen att ha stigarna i skogen för sig själv är stor och ensamheten är som balsam. När tillslut pergolan är på plats och växterna som skall slingra där känns ett steg närmre. När ögonen ser höstfärgat vildvin helt utan att det egentligen existerar.När en liten kvistros blir över och finner sin plats på kaminen. När knopparna som annars skriker ”vår!” plötsligt talar annat språk tillsammans med tunga lervaser och gjutgärnsrör.När skogarna är överfulla av svamp så alla som vill kan plocka obegränsade mängder. Några kan också äta sina svampar på vackert porslin. När regndropparna bildar de allra vackraste runda mönstren i vattnet och sjön som haft det tufft att locka besökare hela sommaren nästan ber om att någon skall vilja doppa sig. När jag funderar på om skorna kanske skulle snöras av för att ge stranden den kärlek jag aldrig ger på sommaren.När man fortfarande – efter år – velar om ”In between” är stolen som skall flytta in i köket och inte blir klokare bara för att man återigen provsitter. När knäna plötsligt kan bli svaga för att ledstången är så vacker. Och samtidigt inser att en ny ledstång aldrig skulle vara lika fin.

Ja, när oroliga röster höjs för att mörkret redan är här försöker jag förstå. Försöker känna den där saknaden efter en sommar som aldrig kom. Försöker och misslyckas. Känner istället lugnet som mörkret sprider om kvällen. Och trivs i omfamningen det ger.

Den största av alla kärlekar

Hon som är så omtänksam och ytterst sällan sätter sig själv först

 

Hon som redan nu är fullfjädrad inom barnpassning

Hon som älskar alla djur

Hon som inte tål några andra djur än de av porslin

Hon som har som högsta önskan att bli allergi-fri, eller åtminstone katt-allergi-fri

 

Hon som har en mamma som påminner så ofta om läxor och undanplockning att det absolut kan ses som tjat

Hon som är så mån om att vara alla till lags så hon snällt ställer upp sig i kvällens sista ljusstrålar

Hon som kan vakna om natten och vara skör som harsyra

Hon som helst ger upp och faller till marken när dyselexin gör sig påmind

Hon som funderar lite för mycket

Hon som älskar mode och smink

Hon som tycker det är värt att åka hela vägen till Stockholm för att studsa runt på Bounce

Hon som aldrig tål något och i bästa fall får hålla sig till vatten och pasta med salt utan något mera till

Går det någonsin att räcka till för en så fin människa?

Loppis

Konsumtion har tagits upp på många sätt och inom många områden senaste åren. Vi bör konsumera mindre och mer medvetet. Våra tankar och önskningar måste landa längre bort än hos oss själva och vad som är bäst och lättast för just mig – just nu. I denna andan sprider sig loppis-fyndandet som en löpeld. Våra loppis-inköp sätter ett mindre avtryck på jordklotet och samvetet blir lättare. Men behöver vi de saker vi köper? Även om det är loppis?

Jag är en av dem som kan bli riktigt förälskad i en skål, en ljusstake eller ett fint fat. Vill känna, bära runt och ha nära mig. Men ibland undrar jag… Hur många ljusstakar är befogat att ha? När äger sakerna mig istället för tvärtom?

 

Men vem kan motstå en kanna? Rosa, handmålad, med fina koppar till från Florence. Loppisfynd, kärlek och ännu en pryl.

Formex IIII

Återkommer gång på gång till Jotuns monter som välförtjänt var mest omtalad på Formex med sina mjuka behagliga kulörer. Att mer färg är på ingång i våra hem har det pratats om en längre tid och kanske är det just denna smygande övergången som behövs för att vi skall våga. Färg måste inte vara synonymt med LEGOs blå, röda och gula klossar, kulör kan vara så mycket mer finstämt och lugnt i sitt uttryck än så.

Höstens kyla ger längtan att kura ihop hemma, gärna omgiven av varma toner, så vi får se om detta blir året då det rostigt röda, varmt rosa eller nude-tonerna slår igenom på bred front.

Mer formex här

 

Hus till Hus

I Alingsås ligger Hus till Hus som jag skrivit om förut. Bra platser tål dock att tipsas om igen.

För 11år sedan flyttade vi in här. Huset var ett dödsbo, mycket behövde renoveras och helst skulle det gå att bo relativt bekvämt så snart som möjligt så många beslut gick allt för fort. En del av besluten var inte ens beslut utan saker som hände utan att någon tänkt efter. Såhär i efterhand tjänar det inget till att ångra det som var då; tiden var knapp och en liten ljuvlig Lisa bodde i min famn så gott som dygnet runt.

Hade val av trycken, strömbrytare och fönsterbrädor fått ta tid från Lisa hade snarare ångern funnits nu, för inget kan ersätta tid med hon som är mitt allt. Trycken, strömbrytare och fönsterbrädor kan däremot några extra kronor och Hus till Hus ersätta.

Så letar du efter fönster, dörrar, marktegel, eldstäder, strömbrytare eller annat gammalt fint så titta in här.