Söndagsstilleben vecka 34 2016

Både jag och Hanna (nygift dessutom!) har sagt det förut; allt man äter i skål är helt enkelt lite godare. Det är något med att kunna hålla skålen i ena handen, lite lagom avslappnat, i motsatts till formella middagsbjudningar där det blir viktigt att börja äta med rätt bestickpar. Inget fel i fina middagar men en skål då och då uppskattas.

Bläddrade några sidor i Made by Marys fina frukostbok till skålen idag. Så mycket ljuv inspiration. Och prisvärd! Tips med andra ord. Tips både för recepten och otroligt vackra bilder.

Ett annat tips avslutningsvis är att se efter vad Annelie och Åsa har för sig. Börjar bli en liten bildbank nu.

Min fredagsbukett vecka 34

Veckorna rusar fram i faslig fart, men vad kan bättre få en att stanna upp för en stund och bara njuta av doften, än luktärt?

Anspråkslösa och enkla står dem där på soffbordet och får till uppgift att sprida helgkänsla till förkylda, hostiga barn och något sömniga föräldrar.

Fredagsbuketter av alla de slag hittas annars här.

Storasyster

Känns som några månader sedan jag tapetserade hos Lisa med Midbecs Miss Print (som för övrigt fortfarande är en av mina favorit-kollektioner), men tiden går tydligen fort för i början på sommaren kom små försiktiga förslag från Lisas sida att det var dags för något annat. Lite har vi (läs: jag) skämtat om att först kommer den rosa perioden, efter det lila och turkost för att sedan gå över till svart… Och ja, precis där är vi nu. Men nej, det blir inget helsvart rum (kanske inte hennes önskan heller). Däremot känns det viktigt att låta barnen välja det mesta själva i sina egna rum, och är det mörk färg med koppardetaljer som önskas (inte något favorit hos mig, någonsin…) gäller det att bita sig i tungan och uppmuntra barnens kreativitet.

De flesta väggarna i rummet är fortfarande ljusa men sovalkoven blev målad matt mörkt grå. Och som sagt, önskar hon koppar så får det bli så. Motiven har hon omsorgsfullt valt ut själv, även om räven snart fick bytas ut med tanke på att ramen hamnade åt fel håll. En del kvarstår fortfarande att fixa så fortsättning följer…

Luktärt & Söndagsstilleben vecka 33 2016

Finns det bättre doft än luktärt?  Tror nästan inte det. Ändå lyckades jag inte peta ner frön i tid, så det är faktiskt först nu jag har gott om blommande luktärter. När det kommer till blommor och blad väljer jag ofta genvägar, lägger helst inte tid på att förkultivera inne eller så från frö på plats om det finns små plantor som är redo att sättas ut, men de luktärter man ofta hittar i gröna boxar brukar vara i blandade färger. Inget fel i det, men inte just vad jag vill ha så därför är luktärter något jag sår från frö.

Förutom doften är det helt klart en fördel att man nästan får fler blommor ju fler man plockar av. Och att gå ut en tidig morgon när fukten fortfarande hänger i luften för att plocka, det gör jag gärna gång på gång.

 

Söndagsstilleben vecka 32 2016 och en fråga.

Egentligen startade det med att jag skulle ta en bild till instagram. En bild som innehöll Stinas choklad-flingor. Typ coco-pops eller vad det nu kan heta. Men flingorna var verkligen inte bra på bild, så detta var vad som blev kvar.

Min tanke var i alla fall att fråga hur ni tänker ang. maten barnen får. Det mina barn äter skulle jag själv aldrig stoppa i mig och då kan det ju tyckas ytterst märkligt att jag låter barnen göra det, men saken är ju den att Stina levt med sond allt för lång tid. Ett tag under hennes sjukdomstid åt hon inte något alls via munnen. Nu finns inte sonden kvar men fortfarande består mer än hälften av det hon får i sig av samma sondnäring, men som hon nu dricker.

Sjukhuset tycker, i princip, att hon skall få allt i matväg som hon pekar på (även glass och godis alla dagar i veckan) för att komma igång med ätandet, men där är faktiskt min gräns passerad. Så svår – och laddad – fråga detta (kanske lite extra för någon som har ”hälsa” som sitt jobb). Fel och rätt skall man väl inte prata om, men hur skall man göra?

Stockholm

För några veckor sedan, när sommaren var som varmast, var jag och tjejerna några dagar i Stockholm. I en av mina många – man måste bara samla på fina – anteckningsböcker skriver jag ner platser, butiker, restauranger och caféer jag gärna skulle vilja uppleva.  Några av noteringarna handlar om Stockholm, men reser man med barn är det inte direkt de platserna även barnen önskar att se. Turligt nog (för mig) finns undantag, så utöver Gröna Lund och Skansen var vi även på Moderna museet och fick en familjevisning som avslutades i skaparverkstaden. Tjejerna ville nog stannat där för evigt. Penslar, färger, sax, lim, papper av alla de färger och storlekar… en dröm för mina barn. I skaparverkstaden hittade jag dessutom tapeten som bara var rätt, men mer om det en annan gång.

Utöver skaparverkstaden var även Yayoi Kusama-utställningen något som barnen verkligen fastnade för. Vi fick gå tillbaka och titta mera efter att familjevisnigen var slut.

I kafét på museet fanns en glass på havrebas som Lisa tålde och som nu är hennes nya favorit. Tyvärr är det ytterst sällan det finns något – överhuvudtaget – som Lisa tål. Kafét var i alla fall väldigt fint och jag hade inte haft något emot att stanna och äta på uteserveringen.

En annan plats jag länge velat se är Rosendals trädgård. Dock kom vi så sent så butik, restaurangs och kafét precis stängde. Nästa gång ser vi till att inte drömma oss bort lika länge på Moderna museet, för en nästa gång får det allt bli.

Kommande vecka blir det Stockholm igen ett par dagar, men då med jobbet. Kanske att jag ändå hinner pricka av något som finns med där i den fina anteckningsboken…

 

 

Just nu – augusti 2016

Tittar man bara på vädret skulle det kunna vara slutet på oktober. 10 grader och regn från sidan. Även om regnet gärna hade fått göra uppehåll lite längre stunder så medför det väl ändå en mysig höstkänsla?

Men den delen av sommaren som jag inte känner mig riktigt, riktigt klar med är de där kvällarna man tar en sen promenad. Mörkret har redan fallit och dofterna blir intensivare. Det är då de vita blommorna mot en grön bakgrund är som vackrast.

Det är nog något åt detta hållet målbilden är – nu när det börjar bli dags att sätta spaden i marken vid det nybyggda förrådet.

För hur mycket jag än älskar att få besöka eller se vackra foton på andras ljuvliga färg och blomsterprakt så hamnar jag oftast själv i lite lugnare uttryck.

 

Ek

Idag har vinden inte bara blåst snålt runt knutarna utan riktigt sjungt ut i trädtopparna. Silverpäronet som väntar på plantering men som tillsvidare står i kruka på altanen återfanns ett par meter längre bort, turligt nog fortfarande relativt intakt. Dörrmattan vid entrén är ännu försvunnen och funderar man på att ta cykeln skall man nog tänka på vilket håll man skall åt.

Jag vet inte hur det är med er, men för mig är det omöjligt att gå förbi en nedfallen fin gren, vackra små stenar eller någon blomma som bara ropar på uppmärksamhet. Hela jag bara sugs dit och måste plocka upp. Det händer inte sällan att jag tar några steg förbi och får vända tillbaka.

Det bra vinden för med sig är att jag kunde göra ett toppen fynd, helt gratis direkt ur diket idag. Vinden var vänlig att lämna sina spår genom att knäcka grenar både här och där och lämna till vem som ville ha. Nu låg där avbrutna grenar från en stor ek och dessutom satt otroligt vackra ekollon kvar. Omöjligt att bara gå vidare. Gladare kan man knappt bli.

Den här sortens grönska ger så mycket liv hemma. Det måste inte alltid vara stora fantastiska arrangemang med snittblommor – även om jag ju älskar det med. Grenen som nu hamnat i DBKD-vasen i trappan påminner mig om ett av mina favoritställen, skogen. Och vem vill inte bli påmind om sådant? På samma sätt som man samlar reseminnen. Så ut och fynda 😉

Söndagsstilleben vecka 31 2016

Ibland är det som om det är stökigt överallt samtidigt. Alla hyllor, fönsterbrädor och badrumsskåp blir olidligt dammiga och röriga samtidigt. Bara för någon dag sedan kändes allt liksom helt okej? Eller var uppmärksamheten någon annan stans…?

Senast en sådan dag kom så passade jag på att plocka ner alla saker från hyllorna och sedan är det sällan koppar, fat, brickor och vaser kommer tillbaka på precis samma plats… Nästan alltid blir det några stackars små saker ”över”. Just den där dagen var ändå de överblivna sakerna något sånär färgmatchade så de fick hamna på en hylla tillsammans. Också en sorts söndagsstilleben.

Om hösten

Ibland kan nästan en oro sprida sig i mig. Det regnar, temperaturen når knappt över femton grader, det är vecka 30 och landet är Sverige.

Stora delar av mina medmänniskor har längtat efter sommaren sedan…oktober? Förväntningarna har varit så höga. Förhoppningarna ännu större. Det är nu livet skall levas! Och så regnar det?

Solbrännan uteblir, hängmattan ligger oanvänd kvar i sin kartong, människorna trampar varandra på tårna utan att nudda varandra rent fysiskt. Det som skulle bli återhämtning från det gångna – och uppladdning inför ett helt år till – känns snarare som en ballong med ett litet lömskt hål som sakta, sakta släpper ur all luft.

Jag är orolig för hur kollektivet, som befolkningen ibland är, skall klara den mörka årstiden. Hur många tunga tankar kan i sin grund härledas till fel valda semesterveckor?

 

Nä, jag tror på att året runt se till att vistas utomhus i dagsljus, oavsett årstid eller väder. Att se till att få fina stunder ute i naturen både nära och lite längre bort så ofta det går. Och nu kommer snart min favorit-årstid (kanske säger jag det om alla?) – nämligen Hösten! Hög, frisk luft. Svala, krispiga morgnar och dimma över sjön. Vem bryr sig egentligen om sommaren när man kan få allt det där?