Höstkrans

En krans för varje årstid var tanken.Ormbunkar, gråbo, rölleka, gräs, bär. Lite allt möjligt som gick att hitta. Blått sidenband som kontrast mot det torkade bruna. Så gott som gratis materia som står sig fint – och går att finna – fram till våren när ljuset återvänder och knopparna visat sin växtkraft.…och redan är julens kransar på ingång. Tänk så fort det går.

Lökarna

144st. Förhoppningsvis blir det en härligt blommande vår, men visst är de vackra redan som lökar? Nästan lite svårt att förstå att allt liksom redan finns där i, att växtkraften bara ligger där och väntar, att den lilla knölen skall genomgå en metamorfos, sträcka på halsen och bli en ståtlig tulpan.

De första två butikerna jag var i hade redan sålt slut alla tulpanlökar, så när jag väl hittade var glädjen stor och det blev en blandning av vita (såklart!), mörka och aprikosa. Att få ner dem i jorden är alltid lika tråkigt, är det dessutom en dag när det regnar igenom alla kläderna och jorden börjar likna lera känns det inte direkt roligare, men två timmar nu jämfört med (förhoppningsvis) flera fina veckor i vår gör ju ändå valet enkelt. Kommer bli så fint! Men nej, jag längtar ändå inte efter våren. Nu vill jag ha frost och snö. Gärna tre månader på raken utan en enda plusgrad : )

En krans för varje årstid

Visst behöver varje säsong sin egen inramning? Våren med de nygröna små knopparna på grenarna som får slå ut i inomhusvärmen, sommaren med sprakande blomsterprakt i alla färger som får bilda buketter i hemmets alla vrår, vintern med doftande hyacinter och hösten med rönnbärskvistar och färgsprakande blad. På samma sätt kanske man kan tänka med kransar?

Några år har det nästan gått över styr till jul med just kransar. Mina händer har bundit krans efter krans som någon slags meditation och tillslut har dom fått flytta hemifrån på grund av platsbrist. Men som med allt går det ju upp och ner och sedan har det ibland gått flera månader utan att en enda ring klätts på nytt.

För några dagar sedan var det dock dags igen och det var då Stina – som för övrigt är familjens experten på kransbindning – sa det; ”man borde ju binda en krans för varje årstid”, och jag är inte sen att haka på, så nu är höstens kransar bundna, när det närmar sig jul blir det nya, kanske med bas av lingonris, gran eller tall.

Kransen på bilden är bunden med ljung och spansk mossa och är från förra hösten, de vi gjorde härom dagen kommer kanske bildbevis på senare : )

Halloweenpumpor

Halloween som högtid har jag inte riktigt lärt mig ännu, har inte riktigt förstått vilken dag som gäller och tänker nog att ”bus eller godis” inte alltid är ett bra nytillskott till traditionerna. Eller…snarare så känns det väl inte riktigt okej på sättet det i vissa fall utförs, att kasta ägg är aldrig en bra idé oavsett om det är halloween eller inte.Att mötas av levande ljus och pumpor när man kommer hem känns däremot betydligt trevligare så idag gjorde vi varsin pumpa. Som alltid är det lite vånda före barnen kommer igång, svårt att bestämma sig och så har man ju liksom bara en chans. En googling bort finns dessutom tusen möjliga alternativ vilket inte gör valet lättare.Men till sist bestämde sig Stina för en mer klassisk pumpa och när hon väl bestämt sig är viljan stark. Söt och lite lagom läskig blev den tillslut.Något självporträtt blev det uppenbarligen inte : ) Lisa gjorde en ny variant med ett spöke utskuret ur skalet. Superfin den med! Min egen pumpa skall vi dock inte prata om utan den får nog stå lite mer undangömd och låta resten av pumporna ta rampljuset. Men visst är det härligt att mötas av alla ljuskällor på entrétrappan? Nästan så man vill gå ut för att få komma hem igen : )

 

Höststädning

Varje årstid har verkligen sin egen charm och jag älskar dem alla. Eller…inte den varmaste sommaren kanske. Hur mycket jag än längtar efter en vinter med vit snö och mil på längdskidor så är det inte utan lite sorg i bröstet som trädgården höststädas efter att så gott som allt förlorade livet under förra helgens frost. Jag vet ju att en hel del växter mår bäst av att få stå kvar, men att titta ut på en trädgård som ser stökig ut närmsta månaderna är inget som lockar, så jag är rätt flitig med sekatören… Nu är det också dags att välja vilka tulpanlökar som skall ner i jorden och jag funderar på att variera mig lite. Vanligtvis blir det vita och mörka, men kanske att några aprikosa får möta upp de blå kaukasiska förgätmigejen till våren. Vad tror ni om det?

Hösten i Stinas händer

Nyponen har blivit liggandes. Torkat, tappat spänst, skrumpnat något. Nypon som sett sina piggaste dagar, men ändå så vackra. Livets höst, nedräkning och ett värdigt sätt att åldras.Det är jag och nyponen. På många sätt så lika. Skrumpna med de bästa dagarna bakom, men ändå inte helt slut. Inte riktigt ännu. Så länge jag får vila i Stinas händer är jag nöjd ❤ 

Min fredagsbukett

Det är fredag och för några år sedan hade instagram svämmat över av maffiga fredagsbuketter. Men nu? Nja, inte så vanligt. Kunskapen om hur importerade blommor påverkar klimatet har nått ut i hemmen och på precis samma sätt som vi pratar om flygskam finns nog även en ”importerade-blommor-skam”.

Ändå älskar jag verkligen blommor! Eller kanske inte blommor specifikt, det duger ju lika bra med grenar, blad och gräs, men växtlighet vill jag gärna omge mig med, på något sätt påminner det mig om livet, hur man föds, lever en stund och sedan lämnar livet. Att leva bland blommor, blad, grenar och annat plockat direkt i naturen är också ett sätt att få njuta av årstidernas växlingar, tänk grenen med kaprifol som visar nya små blad redan i januari, snödropparna i den minsta vasen i början på mars, körsbärsblom i maj, lupiner i juni och rönnbären tillsammans med några nypon nu i slutet på augusti. Hösten som visar sin framfart på hedersplats hemma hos mig.

Så vad säger ni, skall vi sluta ”skamma” och skälla, och istället gå tillbaka till att visa massor av fredagsbuketter, men fredagsbuketter som inte har så stor klimatpåverkan? Just denna sista fredagen i augusti får några rönnbärsgrenar bli mitt bidrag.

Dimma

Här skulle man kunna bo, men det gör jag inte. Inte nu i alla fall, men kanske någon gång i framtiden?

Söndagen börjar med kompakt dimma. På vissa ställen ser man bara några meter, på andra ställen rör sig luften lite snabbare och sikten blir lite längre.

En vanlig väg ser plötsligt ut som plockad ur en saga som skulle kunna heta ”från här till evigheten”. Inga bilar är ute på söndagsmorgonen. Inga människor heller. Allt är tyst och världen har tagit helg.

Där dimman är lite tunnare letar sig solens strålar igenom. Daggen i gräset glittrar.

Strax till vänster utanför bild ligger ett hus. Utsikten är helt fri över ängarna och åkrarna. Vem blir man av att vakna till vyer som denna? Vänjer man sig?

Någon gång kanske det är jag som vaknar där. Drar undan gardinerna och fastnar med blicken. Dricker te i fönsterkarmen och lyssnar på musik. Ser hur rådjuren lugnt traskar vidare och funderar på vart deras bo finns?

Kanske någon gång.

 

Höstvärldar

Väckarklockan är ställd före solen går upp, ändå hinner den inte ringa. Drömmar väcker tidigare, någon ramlar, faller långt, en arm skadas. Bilderna från natten sitter kvar och lämnar en känsla av att leva i två världar samtidigt.

Några minuter före 06 drar världen som innehåller minusgrader, frost och frisk luft så mycket i mig så det inte går att stanna inne. Den tidiga morgonen före resten av världen vaknat och har bråttom är den världen jag känner mig hemma i.

Under tiden som solen sakta stiger rör sig benen som lättast. Lungorna vidgas av luft fylld av friskt syre och väldoft och ögonen ser det lilla utan att behöva hasta vidare. Ett löv är vackrare än någonsin och frostens kristaller upphör aldrig att begeistra.

Älvorna dansar sista dansen på sjön före det är dags för dem att gå hem och vila till nästa gång. När älvorna väl går hem börjar bilarnas ljud höras, cyklister med morgonstress börjar trampa fort mot tåget och en och annan brevlåda töms på morgontidningen. Morgonvärlden har bytts ut mot en helt annan värld och jag traskar hem. Benen bara går och ögonen har plötsligt blivit blinda för allt det där vackra som nyss syntes, för alla de där småsakerna lever bara i den lugna tysta morgonvärlden.

Höstlistan

Hösten 2018 är….

…rester som står kvar sedan sommaren

…önskningar om morgondimma. Eller, den önskningen gäller året om.

…soluppgång och solnedgång i guldiga toner

…växter som tar igen sig och lever upp efter sommarns torka

…kanske några kalla bad? Dock bara efter bastu!

…ögon som verkar åldrats och har svårt att hitta skärpan på morgonen

…ljudet av vingar som fångas in av dimman när alla änder samtidigt plötsligt lyfter ur vattnet och landar några meter längre bort

…att vilja rensa hemma och skänka vidare det som inte används. Att bara ha kvar de där riktiga favoriterna och kunna komma hem med en vacker fjäder som enkelt finner sin plats.

…återupprepningar. Verkar gå på repeat varje höst. Gula kulörer blir plötsligt intressanta.

…tid i tystnad.

 

Den vackraste hösten finns här.