Orange

Igår fick jag bara nog. Jag vill inte titta ut genom fönstret och varje gång mötas av något jag inte gillar, något som ögonen alltid fastnar på och hjärnan varje gång formulerar ”nej” ”fel” och ”synd”.

DSC_2725

Egentligen är det ju inget fel i orange tulpaner. Otroligt kraftiga, praktfulla, och dessutom som glödande klot där ute. Det är fascinerande att se hur de små lökarna sträcker sig mot himlen och växlar över från gult till orange. Men jag hade tänkt mig något annat.

DSC_2718

Förpackningen innehöll inte riktigt vad den lovade. Jag förväntade mig vitt, svart och aprikost. Och fick orange och lila. Missnöjd. Gnällig. Som snuvad på det där jag längtat efter. Och påmind om det vid varje tillfälle ögonen landade utanför stora vardagsrumsfönster.

DSC_2726

Regnkläder på, ruggigt, kyligt väder, men fast beslutsam. De med lila kulör får stanna ett tag till, utan orange blir intrycket så mycket lugnare. Att plocka upp de där knölarna som inte var vad jag trodde… Känns på något sätt syndigt, som matsvin eller att köra bil en sträcka som lika väl kunde tas till fots. Får man ens plocka bort tulpaner i full prakt bara för att kulören inte tilltalar? Kan man diskriminera blommor?

DSC_2715

Upplockade blir det så tydligt, vad är det egentligen vi köper i affären i januari? Kan det ens räknas som samma art? Mina orangea gnisslar, sträcker på sig och har så starka stjälkar så ett kraftigt finger mest kan mäta sig i omkrets. Så otroligt fina och så långt ifrån det den lilla mataffären kan erbjuda.

DSC_2729

Så fantastiskt fina där de ligger, och efter en dusch inne återfinns några i en stor vas i trappan. Helt perfekta! Som att solskenet alltid lyser där på vilosteget.

DSC_2714

Tänk, så perfekta på en plats och så fel på en annan. Känslan som kan vara precis den samma i verkliga livet.

Vårkänslor

DSC_1460När man sätter bara fötter i träskorna och kan plocka färska kryddor på altanen.DSC_1458När tvättlinan har återfått sina klädnypor och bara väntar på lakan som skall vaja lite lätt i vinden.DSC_1452När penséerna ännu känns roliga och inte sådär överväxta…DSC_1448…och tulpanerna är som knoppigast och knappt hunnit visa färg.DSC_1443Då trivs jag nog som bäst. Dofterna, det ny-gröna, krispigheten och känslan av på-nytt-födelse. Lika fantastiskt att det sker varje år.

Vad gillar ni bäst med våren?

”Hemma hos”

Listan om hemma hos mig:

Med tack till Frida och Weronica

Min favoritplats hemma

Är nog ändå köket. Navet i allt på sätt och vis. Där livet pågår – precis som IKEA-reklamen säger. 13 år gammalt kök, med mycket man skulle kunna önska annat om, men fungerar utan större problem, så önskningarna får stanna som önskningar.

DSC_7451DSC_7454DSC_7441DSC_7453

Min käraste ägodel

Kan bli störtförälskade i små vackra föremål, men nostalgisk över saker blir jag sällan. De flesta prylarna turas om att finnas framme och i skåpen, men ett par föremål finns alltid i mitt blickfång. Den runda lilla vasen från Vasakeramik är en sådan. Träskålen – ärvd, slipad och vaxad – är en annan. Kajsa Cramers keramik en tredje.

DSC_7105

Jag samlar på

Sedan Lisa och jag hade en hemlig klubb som samlade på glasspinnar har jag inte medvetet samlat på något, men skall jag vara mer insiktsfull så går det ju inte förneka svagheten för keramik…

DSC_2522DSC_3201DSC_7216

Det första jag gör när jag kommer hem

Är att vila blicken två sekunder på vad som för dagen står på hyllan innanför dörren. På så sätt slipper jag ju mötas av kaoset som oftast råder på golvet nedanför och de överfulla krokarna… Sedan tömmer jag fickorna så allt hamnar på rätt plats, tar av mig strumporna och sätter på tofflor eller mjuka ulliga sockor.

DSC_5593DSC_8579DSC_8057

Min älsklingsfärg är

Blått, beige, grått, brunt. Svärta i kulörerna och naturnära.

DSC_8693

Det här skulle jag lämna kvar om det började brinna

Allt utan barnen kanske?

När ingen är hemma brukar jag

Passa på att byta ut blommor och grenar som blommat över. Har så gott som alltid små vaser stående både här och där.

DSC_1337

Mitt bästa loppisfynd är

Svårt att välja ut. Blå-vitt porslin står högt på listan i alla fall.

DSC_5450

Det här vardagsljudet gör mig lycklig

De gånger barnen spelar på pianot eller grannens katt ligger och spinner. Full pott om båda händer samtidigt. Mer hemma-känsla går inte få.

DSC_6190

Den som hälsar på hos mig får inte

Pluspoäng om man köpt stora maffiga buketter ”bara för att”. Noga utvalt, genomtänkt efter vad just jag gillar, oavsett storlek eller prisklass, uppskattas så mycket mer!

DSC_3168

Jag fantiserar om att

Bli ”färdig” i det lilla, lilla som är vår trädgård. Vill så mycket; Byta häck, hitta bra marktegel, lägga gång runt gaveln, sätta nytt staket, fixa cykelparkering, göra nya planteringar på framsidan. Så tråkigt att inte vara två med gemensam entusiasm när hemma-projekt skall göras.

DSC_0696DSC_0695DSC_0699

Mitt lyckligaste minne från mitt hem

Har inte med hemmet att göra. Minns hur Lisa och jag gick hit (Lisa tre månader gammal i vagn) när vi precis fått tillträde, minns första natten hemma med Stina, mindre än ett dygn gammal. Barnen – det enda som egentligen betyder något.

Men nu är ju detta en något mer materiell lista så första eldningen i nyinsatt kamin, när sprakandet från elden hördes och doften spred sig var inte heller fel.

DSC_9565

Hemma ❤

Platsen jag vill skall ge återhämtning, trygghet, lugn. Platsen som växer av fina minnen. Platsen för experiment med färg och form. Platsen att samla mina käraste på. Platsen som efter snart fjorton år fått stå ut med både det ena och det andra. Älskade hem!

 

 

Oro

DSC_0152Rör det inte barnens hälsa eller välmående är jag sällan orolig, men nu är jag det. Inte orolig för min egen skull, att jag skulle bli sjuk, men orolig för allt annat viruset för med sig. Sorgsen att se mitt mycket älskade jobb gå från en av kommunens mest levande platser för alla åldrar, till ett tyst, stort, tomt hus.

Försöker hitta små stunder och bara se det fina, hur solen faller på en knopp på väg att slå ut, eller hur kulören på ljusen plockas upp i loppis-ramens rand. Det där lilla som ger mig lugn för en liten stund. DSC_0103Må alla medmänniskor ta sitt ansvar och hålla sig hemma vid minsta lilla symptom, samtidigt som de fullt friska kan hålla samhället i rullning. Och må detta nå en vändpunkt inom en snar framtid. För allas skull. Tills dess skall jag samla på de där små vackra ögonblicken och försöka vila i dem.

Vilka ord är rätt…

En dag som denna är det svårt att samla tankarna och formulera ord. Det finns bara ett ämne som figurerar i alla samtal och tillsammans behöver vi göra kloka val. Vi påverkas på så många sätt, och utöver smittspridningen som vi såklart måste göra allt vi kan för att begränsa, kommer fler och fler konsekvenser som inte primärt handlar om själva virusets spridning. Som ansvarig på anläggning som behöver besökare för att gå runt sprider sig oron över om jag kan fortsätta låta mina medarbetare gå till jobbet och hur allas ekonomi kommer påverkas. Oron sprider sig på så många plan.

DSC_0073

Och när allt känns sådär tungt, får man då ens bry sig om de små vackra tingen? De där som ögonen får stanna och vila på för en kort stund när surrandet i huvudet inte blir tyst. Det som känns helt banalt, meningslöst och fjantigt, men ändå bidrar till att hemma får vara den där trygga platsen jag, och säkert många med mig, behöver så väl just nu.

DSC_0079

Om en månad är det påsk. Tiden går så fort, och jag vill mer än någonsin planera in något fint att se fram emot, men så är ju den där gnagande känslan där. Man vet ju inte alls hur det är om en månad…

DSC_0081

När allt detta är över, vad tar vid då? Emma Sundh och Maria Soxbo har kloka tankar om hur vi kanske hittat andra värderingar? Om vi behöver hålla oss hemma närmsta månaderna – vad kommer hemmet då betyda för oss? Kommer vi ”boa” ännu mer? Värdera hemma som vår trygga plats som vi vårdar mer när allt runt om oss känns osäkert? Kan vår oro för ekonomin resultera i att vi börjar vårda det vi redan har hemma? Tills vidare försöker jag vila tankarna med blicken på påskliljor plockade i trädgården och en gren från en buske på jobbet.

DSC_0076

solstrålarna

DSC_9558Hur glad kan man bli för att att solen skiner in på det som råkar stå kvar på köksbordet? När en hushållspappersrulle, tre loppisfyndade ljusstakar (ursprungligen från IKEA tror jag) och ett litet glas med flingsalt skapar långa skuggor över bordet när man i all hast skall hämta något mitt i jobbdagen. Sann vardagsglädje ❤ 

Hemma hos oss…

DSC_8681…ser inte jag att det är färglöst. Brunt, Blått, Grått är väl också kulörer?DSC_8679De pigga kulörstarka, klara färgerna utan svärta är däremot inte vanliga. Faktum är att avstickande kulörer retar mina ögon mer än själva stöket i sig. En bok/tröja/strumpa på fel ställe kan ligga kvar så länge den har en kulör som smälter in.DSC_8670Kulörer sätter för mig hela sinnesstämningar och som en motpol mot resten av livet är de lugna kulörerna hemma ett sätt att bli lite mindre rastlös och istället hitta lugnet. Kulörer och tända ljus förstås!DSC_8915DSC_8698Här är mitt hörn i soffan. Ryggen mot TV´n, särskilt om den är påslagen… Ipad med vackra bilder och te är mer min melodi, gärna varje kväll för att varva ner.DSC_8676Vilka färgskalor fastnar ni för?

Senaste veckorna har Hildur delat med sig av så mycket kulör-kunskap, så klicka in här för att lära mer.

Söndagsstilleben

DSC_8693Ibland är det bara skönt att städa och ställa fram lite favorit-saker. Bara låta ögonen och händerna jobba tillsammans utan någon större mening.DSC_8695En favorit-ljusstake. Blev så sugen på lite ljust och vitt när det känns som att solen glömt bort oss och det aldrig blir riktigt ljust.DSC_8696Där i soffan sitter jag nu. Min plats med kvällens sista kopp te dricks, pulsen sjunker. Som jag behöver den där kvällsrutinen.

Julstil

DSC_7804

”Min julstil” – har jag någon sådan?

Sedan jag var 10 år har vi firat jul i Åre. Något år var vi hemma sjuka och när Stina var mitt inne i sin leukemibehandling bodde vi ju på sjukhuset, men de andra jularna har varit vita med skidåkning.

I oktober börjar längtan, i mitten på november får några små saker smyga fram, men sedan när det väl är dags på riktigt är det få dagar kvar tills vi skall åka iväg och ingen idé… I Åre är det inte riktigt mitt ”hemma”, inte mina saker, inte det jag hade valt, sällan har man väl precis samma smak som sina föräldrar?

Nästan varje år när julen kommer riktigt nära kommer en längtan att ”få göra jul” precis som jag själv hade önskat, och tankarna glider iväg till att nästa år blir nog första året hemma. Dock vinner alltid den där snölängtan när nästa år faktiskt är ett faktum. Och jag står utan julstil ännu ett år.

Mera Julstil av härligt färgglada Weronica finns här.