Vårens gröna nyans

Mossgrönt, olivgrönt, limegrönt… hundratals olika nyanser, så att kalla det ”grönt” blir nästan som en allt för grov förenkling. I november vill jag bara ha växter som Aloe Vera, Corokia eller Echeveria – grågröna, lite kallare toner. Nu är längtan någon helt annan stans. Det grågröna känns dammigt och sömnigt och jag drömmer om det där spirande ljust gröna, det som ger hopp om att livet startar om igen, det pigga, glada nästan lysande gröna – där finns min önskan nu.

DSC_7070

Jag behöver inte mycket, en kvist viburnum räcker gott. Jag återupprepar mig gång på gång – hur mycket jag än älskar att få se de pampiga, ståtliga, stora buketterna (titta på denna FANTASTISKA!) så räcker det fint med det lilla hos mig, den enda kvisten ger så mycket glädje och ny energi. Kan inte önska något mer just nu.

DSC_6978

Vintern har inte lämnat över stafettpinnen ännu, men vårkänslorna börjar långsamt närma sig. Inga stora förändringar sker hemma hos oss, men det är just de där små sakerna – som hur de gröna nyanserna skiftar – som gör så mycket för mig.

DSC_7075

Hur flyttar våren in hos er?

 

 

Lite tapet

DSC_6122

En liten väggyta i köket gick inte längre få riktigt ren och den vita tapeten hade ändå suttit där strax över tolv år så kanske är det inte så konstigt att en del märken tillkommit under åren. ”Någon” har klagat över för få kulörer här hemma så efter att ha valt ut ett par alternativ fick samma någon välja vilken tapet som skulle upp. Och nu sitter den där. Värmer köket och gör det ombonat och mer mysigt. Lika varmt och mysigt som köket nu känns är Cissela som ju har koll på alla tapeter och berättade om tapetens historia, vilken också går att läsa lite kort om här.                                       DSC_6132

Inte en så häftig knivsamling här inte, men loppisknivar är ju så fina! Och till bröd och en del annat funkar de utmärkt även utan att ha lämnat in dem för slipning.

Återigen…

…söndagsstilleben på fel dag. Men det spelar ingen roll. Läser Johannas Bradford och slås återigen av tanken att man får göra som man vill. Och fint är väl ändå det? Oftast har jag inte öppnat min ingstagram-app på hela dagen, jobb, barn, träning – det verkliga livet pågår liksom under dagtid, men när jag slår mig ner med min tekopp på kvällen efter att barnen somnat är det en av mina favoritstunder. Jag drömmer mig bort bland vackra foton, noterar kulörkombinationer och hur former samspelar i bilderna, skriver ner fina platser som jag vill besöka, sparar ett och annat recept. Jag slukas upp av en annan värld, en plats där jag inte behöver planera, fixa saker, ta beslut, strukturera – saker jag egentligen tycker om, men som är så skönt att för en liten stund bara släppa. Jag bildknarkar fullt ut och mitt huvud vilar lugnt och tryggt. Jag följer bara sådant jag njuter av att titta på, känner ingen press att hålla koll på ”vad som händer därute” eller vad ”bekanta” gör, sorterar bort om det är något som inte riktigt ger mig vad jag önskar. Mitt flöde är bara min njutning, och jag bestämmer själv vad som skall få hamna där.

dsc_5801

Vad är instagram för er?

I mitt kök för ett år sedan

DSC_5803Inte mycket har hänt på kökshyllorna senaste året. Några småsaker byts ut efter säsong, men det mesta är det samma.DSC_5809Tehyllan har fått några nya te-sorter, och jag dricker några koppar för mycket varje kväll… DSC_5800Lisalisas fina brickorna har fått sällskap av några fler loppisfynd, men annars ingen större skillnad.DSC_5807I år har jag funderat så mycket på blommor. Jag läser om miljöpåverkan och grubblar. En bukett svenska tulpaner har stått i köket en vecka nu. Antagligen odlade i växthus som drar energi i mängder. Samvetet känns inte riktigt bra och ändå älskar jag varje sekund ögonen får vila på de där tulpanerna. DSC_5815Loppis från Röda Korset i JärpenDSC_5836Hur är det med vårlökarna? Känslan av det där spirande knopparna som så sakteliga blommar ut i full skönhet är ju så ljuv. Om man jämför tulpanerna med vårlökarna – vad är minst dåligt? Kan jag någon gång då och då få njuta av lite växtkraft eller är det bara att inse att det är dags att sätta undan egoismen även på detta område?

Nytt år

Årets första dag.

Solen visar sig. Stina orkar ta sig 9 km runt Härsjön trots att magen fortfarande är sjuk. Kunderna möter mig med stora leenden och hälsar välkommen tillbaka. Jag längtar efter ljusare kulörer och kunde inte motstå tre små anemoner. Ett helt nytt år framför oss att ta del av nya upplevelser, få utveckling på flera plan och möta nya möjligheter.

Hoppfullt ❤

Julen på väg ut

DSC_5457På samma sätt som julen långsamt smyger sig in, städas den nu långsamt ut.DSC_5437I år blev det inte många hyacinter men de två som ändå fick sprida doft var helt torra när vi kom hem från Åre. Dags för något annat med andra ord.DSC_5458Rallarrosen fanns små fina taklökar. Perfekt lättskötta som passar en som mig som lätt missar att vattna…

Drömfåtöljen

DSC_5056

Min fina gungstol som står där borta i hörnet. Fin som få men inte den mysigaste att krypa upp i när man vill ha det mjukt och skönt. Kvar står den ändå, mest för att jag gillar dess mjuka former. Min nya kudde från Emma von Brömssen gör ju det hela lite skönare men drömmen är ändå att hitta en Karin eller Jetson.

DSC_5064

Har haft en bevakning på Bukowskis en evighet nu för visst är det vackrast när skinnet är sådär fint slitet? När man inte behöver vara rädd för att göra den första repan?

DSC_4971

Det sägs ju att hoppet är det sista som överger en så fortfarande slår hjärtat ett litet extra slag när bukowskis-appen visar en liten 1:a där på bevakningen. Har jag riktig tur kan det ju få bli en julklapp till mig själv. Eller en nyårspresent, eller en födelsedagspresent, eller en semesterpresent, eller…

Söndagsstilleben Andra advent 2018

Det är andra advent och jag slits mellan längtan och realism. På lördag tar jag och barnen nattåget till Åre och med få dagar kvar här hemma och lite för ont om ledig tid är det ingen större idé att försöka få till någon mer julstämning. Julblommor kan inte följa med på tåget och när vi kommer hem igen är det dags för nytt år. Hade velat gå på fler julkonserter, marknader, testa nya julsmaker, leta vackra julkulor på loppis, bjuda på glögg, äta julbord…

DSC_4864

Men lördagen kommer vara här snabbare än jag hinner säga ”julklapp”. Ändå längtar jag så mycket efter att tända ljus, gå till torget och välja ut den finaste amaryllisen, hänga upp de vackraste julkulorna i fönstret. Dricka varmt jul-te och finna lugnet att sitta framför en sprakande eld. Lyssna på julmusik. Saker som de flesta verkar rätt onödiga när man t.ex. inte kommer få se den där fina knoppiga amaryllisen slå ut.

DSC_4868

Men här och där finns ju ändå spåren av advent. Några julkulor i en skål, en och annan krans, några stjärnor som sprider ljus. Försöker nöja mig med det lilla och leta efter pausknappen så inte dagarna går så fort.

DSC_4866

Vad gör ni allra helst för att känna julstämningen?

Att sova

DSC_3575

Sömn kan vara något alldeles underbart eller något nästan ångestframkallande. En renbäddad säng efter kvällens dusch när man är riktigt trött jämfört med natten då man nästa dag skall ha ”viktiga” möten och verkligen behöver sova, men barnen hostar och mannen snarkar…

Att sova fram till lunch har aldrig hänt mig, inte ens som tonåring, men när äldsta dottern föddes för tolv år sedan blev morgnarna ännu tidigare, och nätterna upphackade. De tidiga morgontimmarna slutade inte heller efter ett eller två år, och sedan efter fyra år vaknade nästa dotter tidigt. Efter alla år med morgontider vid femsnåret har dygnsrytmen vant sig, är kvällen sen kanske det går att sova till sju, men annars vaknar jag pigg vid sex eller ibland tidigare än så.

De där bilderna med frukost på sängen där man ligger och drar sig timma efter timma ser så sköna ut. Ibland tror jag att jag skulle kunna gilla det där, men så kommer nästa morgon och tålamodet räcker högst en minut före rastlösheten sprider sig och jag behöver kliva upp ur sängen. Finns ju alltid något som behöver göras…

Men en fint bäddad säng med nytvättade lakan som fått torka utomhus och en liten blomma vid sängen är det bästa slutet på dagen, även om precis samma säng morgonen efter inte går att ligga kvar i mer än några sekunder. Konstigt det där : )

DSC_3579

Hur har ni det med sömnen? Och har ni sett detta fina sovrum? Kan flytta rätt in, gärna tillsammans med djuren.

Det finaste man har sätter man på bordet

Gång på gång fastnar jag i tankar på vad det är som gör att lockelsen till olika kulörer skiljer sig så beroende på säsong. Varför känns senapsgult otroligt vackert nu men är trist som tusan i januari? Är det en spegling av naturen utanför vi försöker skapa? Och varför härmar vi efter utsidan? För att få en helhet som hör samman?

DSC_2705

Det finaste man har sätter man på bordet”. Inte det finaste jag har, för barn i storlek 12 och snart 8 år lämpar sig inte att förvara på köksbordet, men gott salt är alltid bra att ha nära.

DSC_2711

Och så är det ju de där små kära prylarna. Inget blir sämre av en söt räv. Helt utan funktion men ändå en glädjespridare sådär på fredagseftermiddagen.

DSC_2709