När man inte får nog

Grenarna är överallt! Varje rum, varje yta – små knoppar på väg att slå ut. Kan inte titta mig mätt på hur något som bara är en liten knöl på grenen några dagar senare har gått igenom en metamorfos och plötsligt är en vacker blomma eller ett blad – betydligt större än den där lilla knoppen var alldeles nyss.

DSC_8553

 

Ett av livets underverk. Samma sak varje år och ändå lika fascinerande.

Aprils första fredagsbukett

I mars rullar dagarna på och det känns som en lång väntan, som om det inte händer så mycket. Våren rör sig långsamt.

DSC_8116

Så slår det om till april och plötsligt händer allt samtidigt! Det går att plocka så mycket fint nu, allt från späda små söta blommor till grenar med nygröna knoppar.

DSC_8119

En hållbar fredagsbukett är fixad på någon minut och för att öva tålamodet har även kommande fredagsbuketter börjat titta upp i den små krukorna. Vi får väl se om jag lyckas hålla dem vid liv så juni kan bjuda på trädgårdsbuketter  : )

DSC_8121

Nu är det verkligen dags

DSC_0007

Idag var det riktigt varmt ute. Ett telefonmöte kan ju pågå vart som helst, så passade på att andas in vårluften, i alla fall för en stund. Solen värmde skönt på näsan och påminde om att det som skall föreställa en trädgård är dags att ta några beslut om och börja jobba på…

DSC_0016

Vad skall klättra här?

DSC_2725

Förra året. Gillar att fylla krukan med gamla löv, som om blommorna spruckit genom jordtäcket och inte alls planterats ”färdiga”…

DSC_2732

Daggkåpan – en favorit sedan barnsben ❤ Ofta faller jag ju för de gröna växterna och blommorna nästan glöms bort…

DSC_5947

…men nu har jag i alla fall bestämt mig för att det skall bli några blommor och jag tänker blått, aprikos och vitt. Kanske låter konstigt, men vi får väl se. Att göra om är aldrig omöjligt.

Torkad hortensia

DSC_7378

Rensar skåp och lådor – sorterar, gallrar, organiserar om. Minnen väcks till liv och att åren gått blir så tydligt. Syskon och föräldrar kommer och tar med det som allt för länge blivit liggandes här, röda korset får en egen kartong. Fint att redan på kvällen få en bild från systern som doppar sushin i soya uthälld på det lilla fatet som en gång i tiden burit hårnålar i mitt badrum. Multifunktionellt och glädje i att se sakerna leva vidare.

Lådan med torkade blommor är inte redo att flytta hemifrån, där finns torkad havre, vete, grenar med speciellt fina torkade bär, fröställningar med maracas-känslar, grenar av lärkträd, en grön hortensia och så denna vackra blå. I väntan på vår och spirande grönska får den återigen lämna lådan för en stund.

#söndagsstilleben

Vårens söndagsstilleben

Jag älskar blommor, eller snarare – jag ÄLSKAR växter! Det måste inte vara blommor, det måste inte vara storstilat, det måste inte vara pampigt. Men det måste vara LIV, natur, ett uttryck av hur naturens årscykel ständigt återupprepar sig, en påminnelse om att allt fortsätter, återkommer och ger nya chanser. De torkade fröställningarna i november som känns helt fel i februari, och omvänt, de nygröna snödropparna som inte alls hade känts rätt i november.

DSC_7216

Våren smyger sig långsamt närmre och kottar, fröställningar och torkade grenar med eklöv får lämna plats åt det som känns mer nu. En morgonpromenad förra veckan gav fantastiska fynd. För så känns det! Kommunen har tagit ner sly som fått ligga kvar i diket och där fanns de. Vide-grenarna ❤

DSC_7211

Efter ett par dagar inne i värmen tror nu grenarna att våren är här på riktigt. Mjukt gult. Känslan av att det börjar på nytt, livet kommer åter, nya chanser kommer alltid.

DSC_7204

Hörni, har ni inte läst om #blomsterupproret så klicka in till Hanna som är en av initiativtagarna, men läs även här hos Weronica – de fantastiska trädgårdsbuketternas okrönta drottning – och en av mina favoriter som berikar mig med just det jag själv inte har – mönstermixar och oväntade kulörkombinationer.

DSC_7213

Detta blev alltså denna veckans söndagsstilleben. Fler finns hos Åsa och Annelie, och roligt nog så börjar nu # fyllas på från fler än oss.

Vårens gröna nyans

Mossgrönt, olivgrönt, limegrönt… hundratals olika nyanser, så att kalla det ”grönt” blir nästan som en allt för grov förenkling. I november vill jag bara ha växter som Aloe Vera, Corokia eller Echeveria – grågröna, lite kallare toner. Nu är längtan någon helt annan stans. Det grågröna känns dammigt och sömnigt och jag drömmer om det där spirande ljust gröna, det som ger hopp om att livet startar om igen, det pigga, glada nästan lysande gröna – där finns min önskan nu.

DSC_7070

Jag behöver inte mycket, en kvist viburnum räcker gott. Jag återupprepar mig gång på gång – hur mycket jag än älskar att få se de pampiga, ståtliga, stora buketterna (titta på denna FANTASTISKA!) så räcker det fint med det lilla hos mig, den enda kvisten ger så mycket glädje och ny energi. Kan inte önska något mer just nu.

DSC_6978

Vintern har inte lämnat över stafettpinnen ännu, men vårkänslorna börjar långsamt närma sig. Inga stora förändringar sker hemma hos oss, men det är just de där små sakerna – som hur de gröna nyanserna skiftar – som gör så mycket för mig.

DSC_7075

Hur flyttar våren in hos er?

 

 

Lite tapet

DSC_6122

En liten väggyta i köket gick inte längre få riktigt ren och den vita tapeten hade ändå suttit där strax över tolv år så kanske är det inte så konstigt att en del märken tillkommit under åren. ”Någon” har klagat över för få kulörer här hemma så efter att ha valt ut ett par alternativ fick samma någon välja vilken tapet som skulle upp. Och nu sitter den där. Värmer köket och gör det ombonat och mer mysigt. Lika varmt och mysigt som köket nu känns är Cissela som ju har koll på alla tapeter och berättade om tapetens historia, vilken också går att läsa lite kort om här.                                       DSC_6132

Inte en så häftig knivsamling här inte, men loppisknivar är ju så fina! Och till bröd och en del annat funkar de utmärkt även utan att ha lämnat in dem för slipning.

Återigen…

…söndagsstilleben på fel dag. Men det spelar ingen roll. Läser Johannas Bradford och slås återigen av tanken att man får göra som man vill. Och fint är väl ändå det? Oftast har jag inte öppnat min ingstagram-app på hela dagen, jobb, barn, träning – det verkliga livet pågår liksom under dagtid, men när jag slår mig ner med min tekopp på kvällen efter att barnen somnat är det en av mina favoritstunder. Jag drömmer mig bort bland vackra foton, noterar kulörkombinationer och hur former samspelar i bilderna, skriver ner fina platser som jag vill besöka, sparar ett och annat recept. Jag slukas upp av en annan värld, en plats där jag inte behöver planera, fixa saker, ta beslut, strukturera – saker jag egentligen tycker om, men som är så skönt att för en liten stund bara släppa. Jag bildknarkar fullt ut och mitt huvud vilar lugnt och tryggt. Jag följer bara sådant jag njuter av att titta på, känner ingen press att hålla koll på ”vad som händer därute” eller vad ”bekanta” gör, sorterar bort om det är något som inte riktigt ger mig vad jag önskar. Mitt flöde är bara min njutning, och jag bestämmer själv vad som skall få hamna där.

dsc_5801

Vad är instagram för er?

I mitt kök för ett år sedan

DSC_5803Inte mycket har hänt på kökshyllorna senaste året. Några småsaker byts ut efter säsong, men det mesta är det samma.DSC_5809Tehyllan har fått några nya te-sorter, och jag dricker några koppar för mycket varje kväll… DSC_5800Lisalisas fina brickorna har fått sällskap av några fler loppisfynd, men annars ingen större skillnad.DSC_5807I år har jag funderat så mycket på blommor. Jag läser om miljöpåverkan och grubblar. En bukett svenska tulpaner har stått i köket en vecka nu. Antagligen odlade i växthus som drar energi i mängder. Samvetet känns inte riktigt bra och ändå älskar jag varje sekund ögonen får vila på de där tulpanerna. DSC_5815Loppis från Röda Korset i JärpenDSC_5836Hur är det med vårlökarna? Känslan av det där spirande knopparna som så sakteliga blommar ut i full skönhet är ju så ljuv. Om man jämför tulpanerna med vårlökarna – vad är minst dåligt? Kan jag någon gång då och då få njuta av lite växtkraft eller är det bara att inse att det är dags att sätta undan egoismen även på detta område?