Färöarna del III

fortsättning följer

Sidan där det står MAJ har hunnit vändas fram i almanackan och det är över en månad sedan flyg, tåg och bil tog oss från en helt annan värld till vårt vanliga Lerum inom loppet av ett par timmar. En – och en halv – månad och det känns som i ett annat liv.

En vän bosatt i huvudstaden var hemma och hälsade på och bad mig berätta lite om hur resan var. Något typ av autopilot visste svaret men samtidigt gick nästan inte känslan att frambringa. Den där frihetskänslan när havets vågor slår mot berget och du står några hundra meter längre upp på den vertikala bergskanten. Känslan av att snöra på sig löparskorna tidigt på morgonen och se ljuset komma tillbaka samtidigt som nya obekanta vyer visar sig bakom varje krön. Känslan av att se tusen får och åter tusen får och ändå vilja hoppa ur bilen för att bara knäppa en gång till på kameran. Alla de där känslorna har snabbt gömt sig bakom det som kallas vardag.

Men vackert var det. Natur som bara fått vara. Små byar utplacerade i dalsänkor. Storslaget. Svindlande. Jag vill hinna se allt och är rädd att missa något fantastiskt, för någonstans vet jag nog att jag inte kommer komma tillbaka närmsta åren.

DSC_2265

DSC_2295

DSC_2198

DSC_2071

DSC_2060DSC_2043DSC_1823

Söndag

DSC_3724

Det är söndag och väckarklockan sjunger och kvittrar som aldrig förr utanför sovrumsfönstret. Klockan har knappt passerat fem men det är ändå mer än en timma senare än gårdagen. Att somna om när orkestern utanför spelar som bäst och ljuset redan nått ögonen skulle vara en omöjlighet.

DSC_3708

 

Kameran över axeln, bekväma skor och de kläder som råkar ligga närmst åker på. Utanför dörren är stillheten slående. Fåglarna sjunger som om det gällde livet och spelrummet är fritt nu när resten av världen är tyst.

DSC_3754

Solens strålar är nästan varma – trotts tidig morgontimma – men händerna får ändå landa i fickorna. Vantar i maj kommer inte på fråga. Dragkedjan dras ännu en bit högre upp och stegfrekvensen får öka för att hålla värme. Tio minuter senare glittrar det i sjön och på vägen dit har inte en enda levande själ visat sig, men där – långt ut på sjön – rör sig något. Sakta och ljudlöst kommer båten närmre och den gamla mannen och jag hälsar utan ord i någon slags samhörighet.

DSC_3760

Tänk om man kanske skulle skaffa sig en roddbåt ändå?

Söndag…

…idag igen? Hänger inte riktigt med i veckorna som bara flyger fram.

DSC_3149För några år sedan (när det känns som ”några” år sedan har det säkert gått 10-15…) hade jag nog aldrig noterat hur ljuset skiftar över dagen. Att kura skymning i den blå timman hade jag ju hört om men nog aldrig reflekterat något mer över.DSC_3160Nu tittar min dotter med undrande och något uttråkade ögon varje kväll när jag drar för gardinen för hennes takfönster och kommenterar hur ljuset är just där och då, men det slår mig gång på gång och jag kan liksom inte låta bli att förundras över skiftningarna. DSC_3143Men just den här dagen var det verkligen guld som strålade ut och färgade allt med värme ❤

Lördagsmorgonen

 

DSC_6314

Morgonen är min favoritstund på dygnet. Vaknar pigg och kan inte ligga kvar i sängen, längtar upp efter dagen.

DSC_6305

Morgnarna nu är fortfarande mörka. Tittar man noga går det urskilja om temperaturen är över eller under nollan men mycket mer än så syns inte genom fönstret. Varje dag bjuder soluppgången på en överraskning trots väder-appar som vill berätta om temperaturer och vind timma för timma. Många dagar har ljusets intrång vid åtta-snåret knappt varit märkbart, bara en något tunnare grå utsikt.

DSC_6316

Men så kom lördagen och morgonen bjöd äntligen på ett ljus som lockade ut kameror. På något sätt en fin tyst gemenskap när vi möts på gator och broar.

DSC_6315

En morgon som får börja med siktlinjer som äts upp av dimma, med luft som luktar fukt på ett positivt sätt och fåglar som tar sina första vår-toner sparas som ett varmt minne. Ett minne som troligen behöver plockas fram redan i morgon när barnens frukost är svår att tugga i sig, skolböcker skall packas och blötväder återigen väntas. Men egentligen, trotts vardagens negativa klang är det ju just det där kontrasterna jag tycker så mycket om, barnens lugna morgon-närvaro en dag och dimmans lika lugna närvaro en annan. Fint är det, vardagen här i vårt eget lilla fågelbo.

DSC_6318

Grå-beige – väldigt trendigt just nu…

DSC_2437

Långa arbetsdagar, men vad gör egentligen det när ljuset knappast visar sig om dagen? Det där med väderprognoser och appar är oftast inte för mig, det blir ju ändå vad det blir, men nu kommer nästan suget efter att titta om det finns NÅGON chans till en ljus helg.

DSC_2429

Kameran och jag längtar efter annat än det gråa som visat sig vara så uthålligt sista dagarna. Eller är det sista veckorna? Kan knappast minnas när ljuset faktiskt var med oss sist. Och inte förväntas gnistrande sol, frost och långfärdsskridskor varje dag, men skulle det kunna bjudas på    n å g o n    dag med lite riktig vinter skulle den sparas nära hjärtat.

DSC_2341

Typiskt Svenskt är det väl att fundera sådär mycket på vädret och kanske är det dags att bara acceptera och planera för aktiviteter som inte innebär promenerande utomhus, så kanske skulle aqvarellmuseet besökas? Eller Konstmuseet? Troligen jublar inte barnen av de förslagen så om någon har aktivitetstips med barn 7 & 11 år så dela gärna med er!

DSC_2447

Lerum

DSC_5039

Lerum växer så det knakar. Förskolor och skolor räcker inte till och nybyggen ploppar upp både här och där. Det är inte ovanligt att möta nyinflyttade som inte har någon koppling till Lerum men som ändå valt att flytta hit då ”nära till Göteborg men ändå natur” lockat.

DSC_5040

Många vänner har flyttat från Lerum och sedan återvänt efter ett par år, men vår flytt är inte längre än 8km. Är man beroende av luft, skog och att lätt kunna komma ut så är man.

DSC_5044

Fortfarande finns fina röda lador både här och där och vem vet, när barnen blir lite äldre kanske det är vi som flyttar till något sådant. Ännu lite närmre landet, luften och de öppna vackra vyerna. Hoppas bara inte allt hunnit byggas över.

DSC_5046DSC_5043

 

November

Alla månader är på sätt och vis mina favorit-månader. November gör tända ljus, eld i brasan och många koppar te lite mysigare är vad samma saker är i juli och det är väl ändå en fin egenskap?

DSC_3481

I år har november bjudit på ett Åre där snön hade vänligheten att ligga en hel förmiddag så barnen han åka pulka.

DSC_4502DSC_4482

2 nya fina medlemmar i familjen har hälsats välkomna. Och jo, vi lever med allergier här så Isa och Svea får bo utomhus och hälsa på korta stunder inne. Dock glömmer (förtränger) vi ibland allergierna och lånar in en och annan grann-katt. Vad skall man annars fylla ut dagarna med när det blir VAB efter VAB…?

DSC_3713DSC_4413

Frosten har också visat sig både en och tre gånger. Ute-suget blir gigantiskt och som tur var har frost och några tillgängliga morgontimmar haft vänligheten att infalla samtidigt.

DSC_3698DSC_3694

Även dimman har visat sig några morgnar. Just där och då förstår jag precis varför jag är en lantis i själen och nog alltid kommer förbli det.

DSC_3719

Någon dag var ljuset nästan svårt att förstå sig på. Färgerna blev nästan overkliga.

DSC_4173

Men även denna månaden har jobb tagit mig till Stockholm och då passar jag mer än gärna på att stanna en dag extra. Förstår dock fortfarande inte varför i hela friden jag inte ens testade skorna?

DSC_3636DSC_4389

Bort bra men hemma bäst även om vår baksida – som vardagsrummets stora fönster vetter mot – ser stökigare ut än någonsin. Kaninbur, halm, strö… jaja. Jag väljer att titta på frosten som la sig över bordet istället.

Och det var väl på ett ungefär vad november bjöd på i år. Förutom allt regn då som gjort gräsmattan till lerpöl, långa nätter med hosta som aldrig tar slut och djupt sorg på jobbet. Men sådant gör sig sällan bra på bild.

 

 

SparaSpara

Tisdags önskningar

28:e november och bara några dagar kvar till december. Dagarna rinner iväg även om november bestått av allt för mycket VAB. Svårt att inse att julafton är mindre än en månad bort och före dess skall vi förflytta oss från lilla Lerum till Åre. Men får jag önska skulle det kännas mjukt i hjärtat att fått några fler morgnar med morgondimma och kylig luft före väskorna skall packas.

DSC_3673

En julmarknad att bara strosa runt på lockar också. Skulle det gå att önska ett lätt snöfall samtidigt skulle jag inte tacka nej. Men vart hittar man julmarknaden där man inte måste trängas och gärna helt utan blinkande kulörta lampor. Finns ponnyridning eller andra djur blir det alltid trevligare stämning i familjen…

DSC_3681

Ett julbord som består av allt det där goda – alltså grönkåls-sallader med granatäpple, brysselkåls-blandningar med apelsinzest, rödkålsröror med strimlor av äpplen – längtar jag också efter. Skinka är också gott, men mycket av den tunga maten kan jag vara utan.

DSC_3715

Än så länge funderar jag på att testa julmaten här, här, här eller här. Kanske blir det julmarknad här eller här, men om någon sitter inne på tips tar jag gärna emot!

Om snön

Att vakna till snöfall överglänser det mesta. Jullängtan slår till med full kraft och barnens ögon glittrar. Snötäcket dämpar alla ljud och ljuset är ett helt annat än det novembers morgnar brukar bjuda på.

Väder-appen sa dock att det var läge att inandas snön där och då, plusgrader förväntades några timmar senare.

Och tyvärr var det just så. Nu kom regnet ganska snart och fortfarande regnar det – men vi låtsas – eld i kaminen, julmusiken igång och några plåtar pepparkakor är bakade – känns ändå som om vinter och julkänslan höll i sig. Rätt fint ändå.