Hej då vintern!

Nu har jag velat ett par dagar. Almanackan säger mars och årets första vårmånad, men någonstans långt inne i hjärtat har en liten gnista hopp brunnit med förhoppningar om att kunna plocka fram skidorna och ta längre lunchrast. I år har det inte hänt en endaste gång. Skidornas valla sitter kvar sedan förra året medan snödropparna så sakteliga växer sig större. Ibland vet jag inte vad jag vill.

Idag kom tillslut de tydliga tecknet. Eucalyptusen med sin dova gröngrå kulör såg plötsligt dammig ut och älskade torkade fröställningar med evigt liv störde ögonen. Ljust gröna vårlökar och ornitogalum kändes lockande samtidigt som mörka kuddfodral ersattes med vita. Kottar hittade sin viloplats i vinterlådan på vinden och penséer hoppas på överlevnad på entrétrappan.

dsc_1439

Små tydliga tecken. Nu är jag färdig med vintern. Vintern som aldrig kom.

Välkommen vår!

 

 

Minusgraderna…

dsc_0918

…har äntligen visat sig, och med dem kom även ljusare dagar. Ljuset som verkar vara en av de största faktorerna till välmående. Ljus och sol, som är samtalsämne i var och varannan konversation.

dsc_0902

Morgnarna är riktigt kyliga och äntligen går solen upp före det är lunchdags. Att gå en liten runda på morgonen funkar fint utan pannlampa men än så länge behöver man inte vara uppe i ottan för att få uppleva soluppgången.

dsc_0900

Framåt dagen värmer solen riktigt gott och vårrusiga människor samlas längst byggnadernas fasader med näsorna riktade mot ljuset. Underskottet på D-vitamin minskar drastiskt och plötsligt är medmänniskorna på betydligt bättre humör. Pigga ögon, skratt och leenden syns och hörs.

dsc_0880

Tänk att en så enkel sak – som att ta sig utomhus en stund varje dag – kan göra så stor skillnad. Kan inte annat än undra hur sjukskrivningstal och ohälsa hade påverkats om det var obligatoriskt att promenera 30 minuter utomhus på lunchrasterna runt omkring i landet. Jag tror, ända in i själen, att de 30 minutrarna hade fått oss alla att bli friskare, gladare, produktivare och nöjdare.

dsc_0944

Vad tror du?

 

 

 

Gråväder

Sedan i början på hösten har jag, med mina mått mätt, varit ovanligt mycket inomhus. Vissa dagar har solen bländat mig när jag försökt se datorns skärm men ändå vägrar jag dra ner persiennen på kontoret. Mitt skrivbord är helt oanvänt, fönsterkarmen är platsen där datorn allt som oftast hamnar, på så sätt får jag i alla fall uppleva vädret utanför. Telefonmöten är efterlängtade – då kan man ju lika gärna traska runt i skogen samtidigt som man pratar, men tyvärr har hösten inneburit fler fysiska möten än de på telefon. Nu var inte tanken att beklaga sig utan snarare förklara hur den stora utomhuslängtan växer sig större och större i både fötter och huvud. Varje tillfälle som finns vill jag finnas till utomhus. Utomhus i frisk luft, utomhus i grå-dis, utomhus i duggregn. Ja, det spelar ingen större roll vad väderprognosen säger, jag greppar gärna de tillfällen som tas.

dsc_0054

Idag var ett sådant tillfälle. Grått och snöblandat regn i luften. Precis noll grader men ändå ljuvligt. Lungor som slår kullerbyttor av glädje  och till och med ko-skit luktar ljuvligt.

dsc_0033

Och visst är de söta – kossorna? Önskar att de inte var så skygga bara.

November

dsc_7814

November har gett oss många fina dagar med klart väder. Frosten glittrande, krispig luft och rökmoln runt ansikten med kyligt rosiga kinder. Utomhus-längtan som växer så stor att bröstet nästan spricker. Samtidigt är sanningen den att annat ibland måste prioriteras, fint då att stanna upp och titta på småsakerna när man ändå är på väg. Frostnupna rönnbär som kan rädda en dag.

dsc_7818

Variationer

dsc_7338

Ett par dagar i Stockholm och längtan efter frisk luft, natur och skog växer i bröstet. När tåget rullar in på stationen, dörrarna öppnas och luften slår emot ansiktet saktar hjärtat ner rytmen. Hur trevligt det än är att hälsa på i storstaden så kan det inte bli mer tydligt att det är i ett mindre samhälle min plats är.

 

dsc_7402

Ett varv runt sjön. Barnen har med sig kompisar och fika som mutor. Mannen nöjer sig med kaffe som nästan ser gott ut sådär på en sten i strandkanten. Men bara nästan.

dsc_7404

Tallbarr som signalerar vinter. Rötter som är vackra även i gråväder. Små kottar att plocka och vackra grenar att samla. Bästa sysselsättningen och extra uppskattad efter stads-luft.

dsc_7361

Borta kan verkligen vara bra men hemma är ändå bäst. En insikt lite extra stark efter livets kontrastrika upplevelser.

Kontraster

Regnet har varierat sig idag. Stora tunga droppar – så minsta lilla steg utanför dörren kräver full regnmundering – har alternerats med små minidroppar som mest bara finns i luften utan att verka vilja landa på marken. Regnet har sin charm det också, utan det hade inte helgen uppskattats lika mycket.

dsc_7233

Ljuset var nästan bländande. Fortfarande fanns lite snö kvar inne i skogen. Allt gnistrade och ljudet av skorna var krispigt. Barnen gjorde fynd i form av granris, kottar och en mängd andra småsaker som kan vara bra att ha.

dsc_7345

Tänk vad vi är rika här, att fritt få röra sig i Sveriges vackra natur. Det förvånar mig, gång på gång, att så få ser denna möjligheten som vi alla bjuds på.

Höstlistan 2016

Förra året såg höstlistan ut såhär. Ett år har gått och hösten i år har känts kort. Sommaren stannade så länge och när hösten var som mest sprakande var jag fullt upptagen med annat. Nu har första snön både fallit och försvunnit och även om almanackan fortfarande skriver höstmånad visar vinden att vintern är på ingång. Här kommer årets höstlista.

dsc_5833dsc_5284

Det bästa med hösten?

Lugnet som infinner sig. Inga stora förväntningar. Vardagen – som är det jag tycker mest om.

dsc_4882

Hur har mat-hösten varit?

Som vanligt längtar jag efter soppor och grytor. Pumpasoppa har värmt i magen ett par gånger. Linneas köttfärs med morot och linser har också testats. Som vanligt kan jag inte följa recept till punkt och pricka utan ändrar både här och där. ”Mer grönsaker till folket!”  är, liksom alltid, mitt budskap och är det inte dags att ändra momssatser på matvaror, för att främja bra val?

Att dricka då?

Te och vatten. Möjligtvis varm mjölk med kakao. Minns faktiskt inte när jag drack något annat än de tre alternativen. Nyvunna fina vänner skålar dock med en kork whiskey, men fina vänner accepterar också att whiskey inte är min melodi.

dsc_6504

dsc_6742

Vilket plagg blev mest använt?

Något stickat, varmt. Eller….vid närmre eftertanke är det kanske några lurviga varma sockor som åkt på om kvällarna.

dsc_6681

Vad har du gjort om dagarna egentligen?

Denna hösten har Stina börjat i skolan så nu jobbar jag för fullt igen.

dsc_6582

Vad lyssnar du på?

Senaste veckorna, mycket hesa halsar och hostningar. Hade hellre svart jazzen som fortfarande är högt älskad.

dsc_6612

Vad läser du?

Inte mycket att berätta om här. En del fakta för jobb och i övrigt fina bloggar.

dsc_6199

Vad tittar du på?

Naturen utomhus! Inte ett TV-program sedan ”På spåret” slutade. Men nu är det kanske snart säsongspremiär igen. Min man brukar berätta när det är dags.

Vad var bäst med sommaren?

Jag som inte är så förtjust i att resa långt har uppskattat de mindre utflykterna, som fyra dagar i Stockholm med barnen, tre dagar i Helsingborg och en helg i Jönköping. Lagom nära, mat som Lisa tål och inget dåligt miljösamvete för flygplan.

dsc_5867

Några planer för resten av hösten?

Hoppas på att få fota mer frost! Och även snö framöver.

dsc_5873

 

Här finns några fler listor om hösten:

Caisa K

Atilio

 

Första snön

3:e november och flingor faller i skenet från gatlyktan utanför mitt kontorsfönster. Natten kommer och marken täcks av ett tunt, tunt, men ändå ljust täcke. Någon centimeter och hela världen blir med ens ljusare. Kläder läggs fram, pannlampan kontrolleras på batterier.

Några timmar i olika (barn)sängar och 3:e november har blivit 4:e. Klockan är strax 06 och kläderna är på. Pannlampan redo i fickan. När ljuset kommer vill jag redan vara i skogen. Förväntansfull.

dsc_7088

Två steg ut på trappan och regnet slår i ansiktet. Besviken. Nya planer, in och byta om, lika bra att träna inomhus…

dsc_7070

5 timmar senare och ridlektion för en lite krasslig dotter som aldrig skulle medge något som liknas vid sjukdom och vila då ridlektion kommer på tal. Och tur det. Kanske kallas det slask i folkmun men för mig duger det som årets första snö. Hur blött det än må vara mår jag bra utomhus.

dsc_7095

 

 

Brännö – Morran

Vissa hus etsar sig fast i minnet och Morran på Brännö är ett av dem. Jag har läst, tittat och drömt om Johannes Norlanders skapelse. Huset är så enkelt och samtidigt så vackert. Inlindat i ljuvlig natur.

dsc_6622dsc_6577

Inte trodde jag att jag skulle få chansen att besöka huset, att få sova över på loftet, att äta middag i köket, men ibland har man turen på rätt sida.

dsc_6582dsc_6562

Att vakna på ett loft med takfönster, se hur dagen vaknar och ljuset väcker naturen. Snöra på sig skorna och kliva rakt ut i havsluft och hala klippor. Inte mycket slår det.

dsc_6634dsc_6627

Hus där konceptet är genomfört ut i minsta detalj går inte annat än älska. Plywood överallt. Inte bara i  väggar och tak, utan även i t.ex. förvaring och köksskåp. Genomtänkt, noga utfört.

dsc_6612

Tack för besöket! Ett minne som kommer leva kvar länge.