Det är nu det händer

DSC_3535

April levererar äkta aprilväder men oavsett minusgrader och hagel som låg kvar fram till niosnåret på morgonen så är ändå våren här. Knopparna är överallt och både här och där har naturen redan slagit ut i full blom. Vackert så det förslår!

DSC_3539

När miljön runtomkring fortfarande visar upp många toner av beige och grå så lyser  de små blommorna ännu starkare. Ut och njut!

DSC_3544

Att unna sig

 

Mitt uppe i nyanställningsintervjuer på jobbet är det några ord som fastnat. Jag ställer frågor om smått och stort men många frågor landar i samma ämne. ”Vad är egentligen hälsa?” ” Hur gör det avtryck i ditt vardagsliv?”

 

DSC_2135

Söker man jobb inom kategorien friskvård landar många av svaren i samtal om träning och kost. Kanske för att man ger de svar man tror förväntas av en? Men är det mat och rörelse som är definitionen på hälsa?

DSC_2327

Helst verkar det som om man inte vill framstå som sträng och dömande och många samtal innehåller meningar om att ”unna sig”, men vad betyder egentligen det? Vad är en rimlig belöning? Är det ens en belöning att ge oss själva något som de flesta av oss anser är mindre bra för vår fysik? Eller är det kanske så att även om belöningen inte gynnar vår fysik så kan den ändå skänka vårt sinne så stor njutning att det i slutändan faktiskt ger lyckohormoner och blir till en fysisk fördel? Och borde vi inte ge oss själva det bästa, så ofta det går? Ta hand om oss och vårda det som är vi?

DSC_3089

 

Jag tror inte på rätt och fel. Knappt i några sammanhang. Rätt för mig idag behöver inte vara rätt för dig idag, och inte heller behöver det betyda rätt för mig i morgon. Jag har inga svar, men just nu tänker jag nog att jag skall unna mig lite mer.

DSC_2045

Men vad skall jag unna mig? Jo, det blir inga färgglada småbitar att plocka från ett påskägg och stoppa i munnen. Det blir inte heller den där ljuskällan jag drömt om i många år. Men det blir mer tid utomhus. Jag skall ta mig tiden att lukta på skogen, samla kottar, kasta stenar i vattnet med barnen, plocka små vårbuketter, skynda mig ut i morgondimman och utforska nya stigar. Saker som fått stå tillbaka när annat som tagit mycket tid känts viktigt, men nu skall jag unna mig. Unna mig det som faktiskt för mig är ”en rimlig belöning”.

DSC_2329

 

En annan dag.

Morgonpigg har jag alltid varit. Tycker så mycket om lugnet som ligger som ett tjockt täcke över hela samhället, lugnet före alla andra vaknar och får bråttom till jobb och skolor. De få människor man möter – nästan alltid hundägare – hälsar lite yrvaket men glatt, något som aldrig skulle hänt tre timmar senare. Lustigt det där med sociala koder.

DSC_2337DSC_2327

I torsdags låg dimman tjock. Strax efter fem på morgonen syntes inte närmsta grannens hus hur mycket ögonen än ansträngde sig. Kompakt men ljus dimma lindade in morgontimmarna och gav en något dämpad ljudbild. Till och med doften kändes frisk och vårlig.

DSC_2392

Från att ögonen öppnats till att skorna knyts utanför dörren tar det inte många minuter. Jackan kan knäppas på vägen och vantarna ligger förhoppningsvis i fickan sedan sist. Måste bara ut så fort det går, som om dimman har en fysisk dragningskraft. Scenen i Ronja Rövardotter där Birk knyter ett rep runt Ronjas mage så att hon inte skall dras in i dimman känns inte det minsta orealistisk.

DSC_2450

 

DSC_2437

Alla tecken visar att det kommer bli vad många benämner som ”en vacker dag” med plusgrader och sol. Jag tänker snarare att det är nu det är som vackrast. Ett par minusgrader, soluppgång och dimma. Ljuset som sprider sig mjukt och färger som är milda.

DSC_2429

Vissa morgnar är helt enkelt bättre än andra.

 

Hej då vintern!

Nu har jag velat ett par dagar. Almanackan säger mars och årets första vårmånad, men någonstans långt inne i hjärtat har en liten gnista hopp brunnit med förhoppningar om att kunna plocka fram skidorna och ta längre lunchrast. I år har det inte hänt en endaste gång. Skidornas valla sitter kvar sedan förra året medan snödropparna så sakteliga växer sig större. Ibland vet jag inte vad jag vill.

Idag kom tillslut de tydliga tecknet. Eucalyptusen med sin dova gröngrå kulör såg plötsligt dammig ut och älskade torkade fröställningar med evigt liv störde ögonen. Ljust gröna vårlökar och ornitogalum kändes lockande samtidigt som mörka kuddfodral ersattes med vita. Kottar hittade sin viloplats i vinterlådan på vinden och penséer hoppas på överlevnad på entrétrappan.

dsc_1439

Små tydliga tecken. Nu är jag färdig med vintern. Vintern som aldrig kom.

Välkommen vår!

 

 

Minusgraderna…

dsc_0918

…har äntligen visat sig, och med dem kom även ljusare dagar. Ljuset som verkar vara en av de största faktorerna till välmående. Ljus och sol, som är samtalsämne i var och varannan konversation.

dsc_0902

Morgnarna är riktigt kyliga och äntligen går solen upp före det är lunchdags. Att gå en liten runda på morgonen funkar fint utan pannlampa men än så länge behöver man inte vara uppe i ottan för att få uppleva soluppgången.

dsc_0900

Framåt dagen värmer solen riktigt gott och vårrusiga människor samlas längst byggnadernas fasader med näsorna riktade mot ljuset. Underskottet på D-vitamin minskar drastiskt och plötsligt är medmänniskorna på betydligt bättre humör. Pigga ögon, skratt och leenden syns och hörs.

dsc_0880

Tänk att en så enkel sak – som att ta sig utomhus en stund varje dag – kan göra så stor skillnad. Kan inte annat än undra hur sjukskrivningstal och ohälsa hade påverkats om det var obligatoriskt att promenera 30 minuter utomhus på lunchrasterna runt omkring i landet. Jag tror, ända in i själen, att de 30 minutrarna hade fått oss alla att bli friskare, gladare, produktivare och nöjdare.

dsc_0944

Vad tror du?

 

 

 

Gråväder

Sedan i början på hösten har jag, med mina mått mätt, varit ovanligt mycket inomhus. Vissa dagar har solen bländat mig när jag försökt se datorns skärm men ändå vägrar jag dra ner persiennen på kontoret. Mitt skrivbord är helt oanvänt, fönsterkarmen är platsen där datorn allt som oftast hamnar, på så sätt får jag i alla fall uppleva vädret utanför. Telefonmöten är efterlängtade – då kan man ju lika gärna traska runt i skogen samtidigt som man pratar, men tyvärr har hösten inneburit fler fysiska möten än de på telefon. Nu var inte tanken att beklaga sig utan snarare förklara hur den stora utomhuslängtan växer sig större och större i både fötter och huvud. Varje tillfälle som finns vill jag finnas till utomhus. Utomhus i frisk luft, utomhus i grå-dis, utomhus i duggregn. Ja, det spelar ingen större roll vad väderprognosen säger, jag greppar gärna de tillfällen som tas.

dsc_0054

Idag var ett sådant tillfälle. Grått och snöblandat regn i luften. Precis noll grader men ändå ljuvligt. Lungor som slår kullerbyttor av glädje  och till och med ko-skit luktar ljuvligt.

dsc_0033

Och visst är de söta – kossorna? Önskar att de inte var så skygga bara.

November

dsc_7814

November har gett oss många fina dagar med klart väder. Frosten glittrande, krispig luft och rökmoln runt ansikten med kyligt rosiga kinder. Utomhus-längtan som växer så stor att bröstet nästan spricker. Samtidigt är sanningen den att annat ibland måste prioriteras, fint då att stanna upp och titta på småsakerna när man ändå är på väg. Frostnupna rönnbär som kan rädda en dag.

dsc_7818

Variationer

dsc_7338

Ett par dagar i Stockholm och längtan efter frisk luft, natur och skog växer i bröstet. När tåget rullar in på stationen, dörrarna öppnas och luften slår emot ansiktet saktar hjärtat ner rytmen. Hur trevligt det än är att hälsa på i storstaden så kan det inte bli mer tydligt att det är i ett mindre samhälle min plats är.

 

dsc_7402

Ett varv runt sjön. Barnen har med sig kompisar och fika som mutor. Mannen nöjer sig med kaffe som nästan ser gott ut sådär på en sten i strandkanten. Men bara nästan.

dsc_7404

Tallbarr som signalerar vinter. Rötter som är vackra även i gråväder. Små kottar att plocka och vackra grenar att samla. Bästa sysselsättningen och extra uppskattad efter stads-luft.

dsc_7361

Borta kan verkligen vara bra men hemma är ändå bäst. En insikt lite extra stark efter livets kontrastrika upplevelser.

Kontraster

Regnet har varierat sig idag. Stora tunga droppar – så minsta lilla steg utanför dörren kräver full regnmundering – har alternerats med små minidroppar som mest bara finns i luften utan att verka vilja landa på marken. Regnet har sin charm det också, utan det hade inte helgen uppskattats lika mycket.

dsc_7233

Ljuset var nästan bländande. Fortfarande fanns lite snö kvar inne i skogen. Allt gnistrade och ljudet av skorna var krispigt. Barnen gjorde fynd i form av granris, kottar och en mängd andra småsaker som kan vara bra att ha.

dsc_7345

Tänk vad vi är rika här, att fritt få röra sig i Sveriges vackra natur. Det förvånar mig, gång på gång, att så få ser denna möjligheten som vi alla bjuds på.