Vardag

DSC_0589

Vardagen är i full gång och rutiner börjar sätta sig igen. Ett själsligt lugn lägger sig när inte varje dag måste innehålla tusen nya beslut att fatta. Ungefär samma frukost plockas fram, klockan visar samma tid när det är dags att gå hemifrån och vägen att gå är den samma. Dag efter dag utan att behöva fundera så mycket. Huvudet finner vila i rutinerna.

DSC_0585

Kanske är det så för alla, men tröttast är jag efter att ha jobbat med hjärnan och min bästa återhämtning hittar jag utomhus; en söndagsmorgon med dimma, en onsdagskväll med värmande kvällssol eller en regnig torsdag klädd i regnställ. Allt fint på sitt sätt ❤

DSC_0605

En annan kväll i Hunnebo

Det är just såhär jag tycker om kusten allra mest. Solnedgången (men inte för rosa kulörer) när dagen lämnar över till natten, lite vind i håret, stickad tröja och tystnad.

DSC_8571Solens sista trålar träffar det glittrande gräset som är torrt efter sommarens oräkneliga soltimmar. Ett annat år hade man kunnat likna det med att det brinner i gräset men detta året blir liknelsen allvarlig och oroande.DSC_8576Smällglim som på en sekund slänger mig tillbaka till barndom med segelbåt och evighetslånga sommarlov. Så skörstark och vacker ❤DSC_8586De blå tonerna med inslag av gula stråk ger mig ett sånt lugn.DSC_8589Detta har varit sommaren med de tusen baden. Till och med för mig. Havstemperaturer som inte skådats på många år och de snabba doppen har blivit långa simturer.DSC_8592Kommer jag någonsin växa upp och kunna gå förbi utan att plocka?DSC_8605De tunna stjälkarna, som finlemmade små damer med vackra hattar.DSC_8603Och den vackraste av de alla  – blåklockan. Det blåser och vinden gör sitt bästa för att bråka med klockan men trotts att stjälken är tunn som en sytråd står den envist upp.DSC_8568Väl tillbaka står lillasyster och agerar fotograf när storasyster och nyvunnen kompis behöver bilder till livsviktigheter som instagram och snapchat.DSC_8609Världens längsta sommarlov är snart till ända och läxor, aktiviteter, väcka barn och komma iväg i tid blir åter verkligheten. En fin verklighet även den.DSC_8610

Sommaräng

DSC_5838

Tänk en platt gräsmatta kantad med välklippt häck. Fyrkantigt, välskött och trist. Eller tänk en trädgård – hur liten den än må vara – som är indelad i olika rumsligheter med väggar, golv och tak. Inget trist gräs så långt ögat kan nå, lummigt, mysigt och ombonat. En sittplats gömmer sig bakom en grön vägg och en gång leder vidare till nästa plats. Det faller jag för. Håkesgård är en sådan plats, min jordplätt är så långt ifrån det man kan komma.

Jag går en sväng, tjuvkikar i andras trädgårdar för att kunna bestämma mig för vilka favoriter jag vill leva med länge, funderar, gör mentala noteringar. Går en bit till och kommer till en äng. Tistel och gräs. Helt ljuvlig. Inser att hur mycket jag än funderar och planerar kommer jag aldrig kunna mäta mig med naturens egen skönhet.

DSC_5840

 

Färöarna del III

fortsättning följer

Sidan där det står MAJ har hunnit vändas fram i almanackan och det är över en månad sedan flyg, tåg och bil tog oss från en helt annan värld till vårt vanliga Lerum inom loppet av ett par timmar. En – och en halv – månad och det känns som i ett annat liv.

En vän bosatt i huvudstaden var hemma och hälsade på och bad mig berätta lite om hur resan var. Något typ av autopilot visste svaret men samtidigt gick nästan inte känslan att frambringa. Den där frihetskänslan när havets vågor slår mot berget och du står några hundra meter längre upp på den vertikala bergskanten. Känslan av att snöra på sig löparskorna tidigt på morgonen och se ljuset komma tillbaka samtidigt som nya obekanta vyer visar sig bakom varje krön. Känslan av att se tusen får och åter tusen får och ändå vilja hoppa ur bilen för att bara knäppa en gång till på kameran. Alla de där känslorna har snabbt gömt sig bakom det som kallas vardag.

Men vackert var det. Natur som bara fått vara. Små byar utplacerade i dalsänkor. Storslaget. Svindlande. Jag vill hinna se allt och är rädd att missa något fantastiskt, för någonstans vet jag nog att jag inte kommer komma tillbaka närmsta åren.

DSC_2265

DSC_2295

DSC_2198

DSC_2071

DSC_2060DSC_2043DSC_1823

Söndag

DSC_3724

Det är söndag och väckarklockan sjunger och kvittrar som aldrig förr utanför sovrumsfönstret. Klockan har knappt passerat fem men det är ändå mer än en timma senare än gårdagen. Att somna om när orkestern utanför spelar som bäst och ljuset redan nått ögonen skulle vara en omöjlighet.

DSC_3708

 

Kameran över axeln, bekväma skor och de kläder som råkar ligga närmst åker på. Utanför dörren är stillheten slående. Fåglarna sjunger som om det gällde livet och spelrummet är fritt nu när resten av världen är tyst.

DSC_3754

Solens strålar är nästan varma – trotts tidig morgontimma – men händerna får ändå landa i fickorna. Vantar i maj kommer inte på fråga. Dragkedjan dras ännu en bit högre upp och stegfrekvensen får öka för att hålla värme. Tio minuter senare glittrar det i sjön och på vägen dit har inte en enda levande själ visat sig, men där – långt ut på sjön – rör sig något. Sakta och ljudlöst kommer båten närmre och den gamla mannen och jag hälsar utan ord i någon slags samhörighet.

DSC_3760

Tänk om man kanske skulle skaffa sig en roddbåt ändå?

Söndag…

…idag igen? Hänger inte riktigt med i veckorna som bara flyger fram.

DSC_3149För några år sedan (när det känns som ”några” år sedan har det säkert gått 10-15…) hade jag nog aldrig noterat hur ljuset skiftar över dagen. Att kura skymning i den blå timman hade jag ju hört om men nog aldrig reflekterat något mer över.DSC_3160Nu tittar min dotter med undrande och något uttråkade ögon varje kväll när jag drar för gardinen för hennes takfönster och kommenterar hur ljuset är just där och då, men det slår mig gång på gång och jag kan liksom inte låta bli att förundras över skiftningarna. DSC_3143Men just den här dagen var det verkligen guld som strålade ut och färgade allt med värme ❤

Lördagsmorgonen

 

DSC_6314

Morgonen är min favoritstund på dygnet. Vaknar pigg och kan inte ligga kvar i sängen, längtar upp efter dagen.

DSC_6305

Morgnarna nu är fortfarande mörka. Tittar man noga går det urskilja om temperaturen är över eller under nollan men mycket mer än så syns inte genom fönstret. Varje dag bjuder soluppgången på en överraskning trots väder-appar som vill berätta om temperaturer och vind timma för timma. Många dagar har ljusets intrång vid åtta-snåret knappt varit märkbart, bara en något tunnare grå utsikt.

DSC_6316

Men så kom lördagen och morgonen bjöd äntligen på ett ljus som lockade ut kameror. På något sätt en fin tyst gemenskap när vi möts på gator och broar.

DSC_6315

En morgon som får börja med siktlinjer som äts upp av dimma, med luft som luktar fukt på ett positivt sätt och fåglar som tar sina första vår-toner sparas som ett varmt minne. Ett minne som troligen behöver plockas fram redan i morgon när barnens frukost är svår att tugga i sig, skolböcker skall packas och blötväder återigen väntas. Men egentligen, trotts vardagens negativa klang är det ju just det där kontrasterna jag tycker så mycket om, barnens lugna morgon-närvaro en dag och dimmans lika lugna närvaro en annan. Fint är det, vardagen här i vårt eget lilla fågelbo.

DSC_6318

Grå-beige – väldigt trendigt just nu…

DSC_2437

Långa arbetsdagar, men vad gör egentligen det när ljuset knappast visar sig om dagen? Det där med väderprognoser och appar är oftast inte för mig, det blir ju ändå vad det blir, men nu kommer nästan suget efter att titta om det finns NÅGON chans till en ljus helg.

DSC_2429

Kameran och jag längtar efter annat än det gråa som visat sig vara så uthålligt sista dagarna. Eller är det sista veckorna? Kan knappast minnas när ljuset faktiskt var med oss sist. Och inte förväntas gnistrande sol, frost och långfärdsskridskor varje dag, men skulle det kunna bjudas på    n å g o n    dag med lite riktig vinter skulle den sparas nära hjärtat.

DSC_2341

Typiskt Svenskt är det väl att fundera sådär mycket på vädret och kanske är det dags att bara acceptera och planera för aktiviteter som inte innebär promenerande utomhus, så kanske skulle aqvarellmuseet besökas? Eller Konstmuseet? Troligen jublar inte barnen av de förslagen så om någon har aktivitetstips med barn 7 & 11 år så dela gärna med er!

DSC_2447

Lerum

DSC_5039

Lerum växer så det knakar. Förskolor och skolor räcker inte till och nybyggen ploppar upp både här och där. Det är inte ovanligt att möta nyinflyttade som inte har någon koppling till Lerum men som ändå valt att flytta hit då ”nära till Göteborg men ändå natur” lockat.

DSC_5040

Många vänner har flyttat från Lerum och sedan återvänt efter ett par år, men vår flytt är inte längre än 8km. Är man beroende av luft, skog och att lätt kunna komma ut så är man.

DSC_5044

Fortfarande finns fina röda lador både här och där och vem vet, när barnen blir lite äldre kanske det är vi som flyttar till något sådant. Ännu lite närmre landet, luften och de öppna vackra vyerna. Hoppas bara inte allt hunnit byggas över.

DSC_5046DSC_5043