Advent

Minns ni när internet svämmade över av bokstavsgirlander? Glada uppmaningar blandat med kloka citat uppsatta i både barnrum och rum för vuxna. När något blir så exponerat försvinner det ju oftast lika plötsligt och senaste åren har internets väggar burit prints och tavlor medan bokstäverna har fallit i glömska.  Våra bokstäver hamnade i en kartong i pysselskåpet och häromdagen när det var dags att se vad som faktiskt låg där bland tapetbitar och papperstejp fick dom återigen komma ut i dagsljuset (…om det nu ens går att prata om dagsljus de senaste dagarna?) Så nu sitter där ett ”advent” som en påminnelse att novemberrusket förhoppningsvis snart byts mot frostmorgnar och glimrande stjärnor i kvarterets alla fönster. Något annat som också fått komma fram ur gömmorna är denna stjärnan från Afro Art. Kanske den finaste jag har faktiskt. Ville nästan inte plocka ner den i januari förra gången.Kanske – men bara kanske – blir det något tallgren med små kulor när december är ett faktum, men tills dess känns det lagom med några torkade grenar som fått behålla sina bär. Pappershängena har också några år på nacken, men lägger man bara ner dem försiktigt så kan de nog klara ytterligare ett par år.Nu är advent verkligen overkligt nära och nog känns det efterlängtat? Gråvädret har fått ta emot en hel del kritik men visst finns ändå det vackert mitt bland snålblåsten och regnet som tränger innanför jack-kragen? Några bär på en gren och allt känns genast fint igen.

Jul på Håkesgård

Som alltid vill jag tipsa om fina platser att besöka. Just Håkesgård är kanske, som bekant, en av mina favoriter som vi även bland annat besökt på sommaren här och på hösten här. Detta besöket fick jag dela med Tina. Fint med någon som också gärna stannar upp med kameran ❤En liten titt in i butiken. Måste ut i skogen och leta grenar med mossa. Kan ju inte bli finare?Hade jag haft ett riktigt stort bord utomhus hade en låda gamla glasvaser fått stå där för jämnan. På våren med de första kvistarna på väg i blom, på sommaren med praktfulla pioner och kombinerade med vippiga gräs, på hösten med grenar från bok där både bladen och bokollonen sitter kvar och på vintern med enris som fått behålla sina små blå bär. Visst hade det varit tjusigt?En marschallhållare har jag länge, länge tänkt att jag vill ha i den stora lådan på baksidan. Vill ha liv även när det inte växer, och nu var det dags. Tog bara kanske två år att bestämma sig för vilken som var finast… men denna blev det tillslut. I växthuset ❤ Enris är nog min favorit bland barren (eller kanske lärk?). Tänker på min morfar som förr rökte fisk (tror jag det var?) på landet i en egenbyggd mojäng fylld med just enris.Just ett sånt här växthus skulle jag kunna tänka mig. En plats att vara, fixa, göra fint. Fly vinden när det blåser, fly stormen i sinnet när vinden blåst dit…Älskar trädgårdar med många rum och många olika platser att slå sig ner på. Lite som ett äventyr att gå runt en häck och se vad man hittar där.Återigen. Enris-kärlek!Såhär såg det ju ut hos mig förra året. Detta året blev det bara tre hyacinter i en mindre kruka. Alltid denna ambivalens. Vill fixa redan tidigt, men då känns det för tidigt – och sedan när det är dags har jag redan börjat räkna ner tills vi skall åka till Åre och då blir det nästan onödigt att göra för mycket för några få dagar.Och till sist, nedan: Kanske har hon råkat få lite av maten utanför munnen? Hur gullig? Påminns om djurens förmåga att bara utstråla självklarhet. Inte bry sig, bara göra det som känns bäst just där och då. Har så mycket att lära…Tack Marie för ett – som alltid – fint besök! Och har ni chansen – Bo över en natt!

En granskog

Papperspyssel ändå ❤ Händer som jobbar och koncentration som inte tillåter för många distraktioner.

Ämnet ”skärmar och barn” kan ses ur så många perspektiv, med både negativa och positiva konsekvenser, men något jag gärna ser att mina barn använder sin skärmtid till är att hitta nya pyssel. Att pysslandet sedan kan gå lite överstyr gör inte så mycket… Nu har vi i alla fall en granskog hemma. De på bilderna är nämligen bara en liten del av samlingen : )

Googla och gör en egen skog vetja! En film finns här. Och har du tips på andra papperspyssel får du gärna dela med dig!

Höstkrans

En krans för varje årstid var tanken.Ormbunkar, gråbo, rölleka, gräs, bär. Lite allt möjligt som gick att hitta. Blått sidenband som kontrast mot det torkade bruna. Så gott som gratis materia som står sig fint – och går att finna – fram till våren när ljuset återvänder och knopparna visat sin växtkraft.…och redan är julens kransar på ingång. Tänk så fort det går.

Söndag och stilleben

Ibland finns inte orden. Och vilka ord skulle egentligen kunna göra en loppisfyndad vacker tekanna mer intressant? Kanske om den hade någon märkning under och då ”var värd” något. Eller om den funnits i släkten i många, många år. Men nu är det faktiskt bara en enkel loppisfyndad tekanna. Hittad på en hylla på Röda Korset i Järpen. Men JAG tycker den är så vacker och för mig spelar det ingen roll om det är ett fynd sett ur ett ekonomisk perspektiv eller inte, vacker räcker gott och väl. Hej lilla kanna och välkommen hem till oss, för att betala din hyra är ditt första jobb huvudroll i ett #söndagsstilleben.

Missa inte Åsas och Annelies fina bilder. Och ett litet extra hurra för Annelie som vann matbloggpris förra veckan. Så självklar vinst ❤

Äntligen

Frosten som förstärker konturer, glittrar till som små kristaller. Bären, rödare än någonsin, pockar på uppmärksamhet. Ögonen kan inte annat än landa där på trappan. Ögonen landar och huvudet snurrar. Aldrig någonsin kommer jag kunna skapa något vackrare än det naturen bjuder på och vinterlängtan tar över varje cell i mig. Äntligen har tågbiljetter till Åre bokats. Äntligen. För hur väl jag än kommer överens med november har nedräkningen börjat. Kliva på nattåget på en brusig grå station och vakna i en annan värld. I ett annat liv. Jag längtar.

November

November. Ingen favorit va? Sommartiden är slut och det är lång väntan till advent. Mörkret är överallt, tränger sig på, och det saknas helt förväntningar att allt skall vara livat, glatt och ”så himla häääärligt”. Och vet ni, det är just det jag tycker om. Inga stora förväntningar, inga krav, inga besvikelser.

Hos Frida Ramstedt och Johanna Bradford har jag sett listor med tips på hur dom tar sig genom november med ambitionen att göra den till lite mer än bara en grå transportsträcka inför julen och min längtan väcktes då att…

…ta en morgonpaus på jobbet och gå bort till sjön de dagar frosten välsignat löven med vita kanter och vassen med skimrande små diamanter.…läsa orimligt många kapitel i spännande böcker framför brasan tillsammans med Stina. Hjärtesorgen i insikten att det snart är ”för sent” har slagit mig så hårt denna hösten. Ibland kan jag knappt andas. Vet inte vad meningen med livet är om det inte finns barn att ta om hand.…städa ur trädgården ordentligt, Bara låta det jag faktiskt Vill titta ut på från fönstret finnas kvar.…ta tiden att stanna här och bara se hur vackra platser som finns nära. I alla fall vissa tider på dygnet.…dricka te, te och sedan ännu mer te. Testa nya sorter. Kanske en te-adventskalender för att bli lite modigare i valen.…inte alltid välja sjöarna utan ibland ta vägen ut på åkrar och ängarna. Hälsa på djuren när dagens första ljus visar sig. …plocka fram ljusstakar som fått vila över sommaren.…gå på någon utställning…se vilka saker som fins där i jullådorna i god tid före första advent.…och hålla ögonen öppna på loppis. Det är ju där de vackraste kulorna finns.…och vara här. Platsen jag ibland tror är min.

November ändå ❤

Robin Delselius

Om det är något jag skulle önska till vårt lilla torg i Lerum så är det en bra soppbuffé. Soppa känns väl mest förknippat med höst för många, men tänk t.ex. nässelsoppa på våren och kall gazpacho på sommaren – visst finns det soppor för varje årstid?Härom dagen passade jag på att gå förbi Robin Delselius för pumpa-soppa. Älskar när det är just buffé så man själv kan välja vad man skall toppa med. Just den dagen fanns grönkål, yoghurt, kockos, krutonger och en mix av rostade frön och nötter. Hur gott som helst! Som alltid är lokalen nästan lika viktig som maten för mig. Visst kan smakerna vara bra på många ställen, men för att jag verkligen skall vilja sitta kvar och känna riktig matro måste omgivningen ge mig lugn. Mjuka kulörer, vackra detaljer och fin bordsgranne, kan inte annat än trivas.Avslutar med en kyrka – Katarina kyrka. Odöpt och icke-konfirmerad älskar jag ändå kyrkor, byggnader som fått så mycket kärlek av stolta arkitekter genom tiderna. Hoppas verkligen vi förstår värdet i att bevara och ta hand om våra fina kyrkor även framöver. Vackra omgivningar gör nog oss alla gott, oavsett om det är hem, caféer, gator och torg eller i naturen.

De första små tecknen…

…smyger sig så sakta in. Lite trevande, försiktigt till att börja med, som om man inte ens vid 37 års ålder faktiskt själv får välja vilket datum hyacinter känns okej. Vem är jag rädd skall döma ut mig, säga att det är på tok för tidigt? Vad spelar det för roll vad någon annan anser?Nä, nu skall jag bli vuxen på riktigt och göra det jag själv känner för. Till helgen kanske det blir en inventering av stjärnor, ljusslingor och stakar. Lite förberedelse så allt fungerar när det väl är dags. Om det nu inte är dags redan till helgen…

HAY

Hotell lite då och då – himla härligt alltså ❤ Glömma tvätten, disken och allt annat för en natt eller så. Särskilt när utsikten från rummet är arkitektur vacker som få. Fler byggnader borde ha denna härliga blå kulören! Gissar att byggnaden känns igen…Skrivbordet på rummet hade nog ingen av döttrarna tackat nej till. I alla fall inte spegeln!Blir sugen på att sätta tavlor sådär – över ett hörn. Måste bara hitta lämpligt hörn. Har ett i åtanke men lite osäker på om man verkligen kan sätta upp ramar såpass nära kaminens skorsten?Lobbyns kulörer som går igen i rummen. Älskar koncept som går hela vägen, där alla detaljer hänger ihop. Där inget lämnats åt slumpen och alla valen är gjorda för att bidra till helheten.Men visst är det lite Stena Line-känsla med heltäckningsmatte-korridorer?Frukost!Och frukost igen. Älskar att slippa ordna själv och kunna sitta länge. Smaka på sådant min vanliga frukost inte brukar bestå av. Vara mätt fram till nästa dag…Golv – kanske skulle man inte vara så feg ändå? För visst blir man glad av att få gå på stjärnor?Tack HAY Market för denna gången. Kanske ses vi igen!

Lite fler hotell här