Kontrasterna

DSC_3236DSC_3110

En dag sol på näsan, lätta steg, värme mot huden och mjuka vindar i håret, en annan dag hänger regnet i luften, lamporna behöver vara tända hela dagen, jackorna får letas fram och tårarna rinner. En av de finaste människorna har blivit väldigt sjuk. Sjukvården har felat och tuff behandling väntar. En dag solsken nästa dag bara mörker. Men efter regn kommer solsken, visst är det så? ❤

 

Små steg framåt

DSC_3712DSC_3713

För tolv år sedan fick jag höra ”vad skall du med dansgolvet till?” när vi rev ett litet (men mycket konstigt placerat) förråd, plockade bort en stenläggning som sett sina bästa dagar och istället byggde altan. För att ha en liten mini-tomt så var – och är – det en rätt stor altan.

DSC_3710

Ett dansgolv är för mig en stor platt yta utan något mer, men det var inte alls så jag tänkte mig vår altan, utan altanen skulle ju bli den där platsen som alla klyschor refererar till som ”en förlängning av huset”.

DSC_3715DSC_3716

Trallen fick komma upp en bit från marken så golvet inomhus och altanen ute hamnade på samma höjd, dubbeldörrarna skulle kunna stå öppna när vädret tillät och då var visionen att golvet bara skulle fortsätta på utsidan.

DSC_3723DSC_3725

Altanen skulle få agera både matplats, växtplats och viloplats. Tänk att ha så många krav på sig…

DSC_3719DSC_3720

En dag plockade jag fram sågen och började såga upp altanens första hål. Idag finns fyra hål som alla bidrar med grönska. De första två hålen rymmer klotkörsbärsträd och de två senare klätterväxter till pergolan.

DSC_3721

Något år gick och vi insåg att det var dags att ta tag i behovet av förråd. Att använda trädgården som förvaringsplats blir ju inte så mysigt i längden. Vår granne som är arkitekt hjälpte mig rita upp mina tankar om förrådet och sedan var det bara att sätta igång. En kunnig vän kom och grävde och stom-reste tillsammans med min man och när det var dags att sätta panel tog en byggfirma helt över, viktigt för mig att där panelen möts i hörnen skulle bli fint gerat (stavas det så?).

DSC_3728

En stor rostig planteringslåda i rätt mått var omöjligt att hitta, men en dag fick jag tipset om en kunnig man som brukade vara på min arbetsplats, så efter att han hälsat på hos oss fick jag skissa upp vad jag var ute efter och bara någon vecka senare levererade han både pergola och en stor låda.

DSC_3729DSC_3731DSC_3736

Något bra bord hittade vi aldrig så en sommar byggde jag ett eget. Eftersom bordet står ute året om börjar det nu bli dags för ommålning…om det håller. Även en bänk blev till någon sommar.

DSC_3735

I år är träden så stora så en hängmatta kunnat hänga mellan träden. Plötsligt förstår man att det ändå gått några år, för de där taniga små klotkörsbärsträden har ”plötsligt” stammar stabilare än mina ben. En soffa har också fått ta plats i ett hörn.

DSC_3733

Inte för att jag tror att jag någonsin kommer känna mig klar, så något ”sista att göra” finns inte, men det som är mest aktuellt just nu (och har varit under ett års tid) är att hitta markbeläggning runt planeringslådan. Just nu ligger bara gruset där och några gångstenar är utplacerade så man inte behöver sätta på sig skorna för att gå till förrådet. Jag hade önskat något mörkt slitet marktegel som går att lägga i mönster där två ”plattor” ligger vertikalt och sedan två horisontellt, det Trendenser skriver om som dubbelt korsförband. Har letat på hus till hus och blocket, men ännu inga plattor jag fastnat för, så tips mottages gärna!

DSC_3742DSC_3743

Många funderingar finns och vi får väl se vilka små steg framåt som blir tagna nästa år. Att byta häck är något jag önskat länge nu, men tyvärr är jag inte ensam bestämmande, och några drömmar kanske man skall ha kvar? Efter att ha sett detta inlägget är jag nästan mer sugen på att ta tag i gången som leder runt huset, och sen styvmoderligt behandlade framsidan, och cykelparkeringen, och…

DSC_3738

Midsommarkransar

DSC_6704DSC_6714DSC_6705

Vissa år är det nästan svårt att hitta blommor till midsommarkransar, ibland har nästan allt hunnit blomma över, men i år – då våren varit lite kyligare – fanns många alternativ. Precis efter bron över till Ramsvikslandet står den finaste skylten: ”Artrik vägkant” och visst är det så; prästkragar, liksom klöver, kärringtand, olika sorters vädd, trift och mycket mer står i mängder längst de små slingrande vägarna. Vägar så fina att man önskar att de aldrig tog slut. Vägar med vind i ansiktet och frisk luft i bröstet.

DSC_6734DSC_6725DSC_6739

Några blommor fick följa med oss tillbaka och Lisa valde gult och vitt till sin krans medan Stina fick en mer klassisk med prästkragar och klöver. Även lilla kusinen fick en lite tunnare krans för när händerna väl börjat binda är det svårt att sluta, vissa år har kransar till jul producerats i överskott och även höst och vårkransar förekommer. Kanske tur att ståltråden tog slut efter tredje kransen.

DSC_6747

 

Juni

När chocken är total pga upptäckten av att halva juni redan gått behöver några foton som påminner om sommaren landa i det mentala fotoalbummet. Bilder är min bästa väg in till minnen och stämningar. Kanske kan det hjälpa på traven. Tänker att det är  bra om känslan av sommar får landa i medvetandet före höstens friska luft tar vid.

En ruffsig kossa i kvällsljus, stråhatten som ligger slängd på matbordet och spretiga prästkragar – vad känns mer sommar än det?

Sommarlistan 2017

I almanackan står det redan juni vilket tyder på sommar även om det just idag har regnat mer än marken kunnat svälja. I morgon är det redan dags för barnen att stå ute på skolans fotbollsplan och sjunga ”den blomstertid nu kommer” så alla tummar hålls för bättre väder under morgondagen.

Sommaren är onekligen på gång och Sverige längtar mer än någonsin efter semester. Stora planer sätts ihop och förhoppningar byggs upp. Hos mig är det inte riktigt så.

Sommaren är vacker på alla sätt och vis men jag har svårt att ta till mig att 4 veckor i juli skall vara årets höjdpunkt, stunden då alla drömmar skall slå in, och att resten av året mest liknar en transportsträcka. För en vardagsälskare känns det främmande, och kanske är det just att sommaren förväntas vara så festlig som ger mig motståndet.

DSC_1736

Med det sagt så fick ändå denna sommarlistan mig att fundera på närmsta månaderna. Efter lite googlande fanns många listor att finna.

Sommaren 2017:

Projekt:

Vår baksida behöver en stor dos kärlek. Planen finns redan färdig i huvudet. Tiden senaste året har dock gått till annat. Tid i sommar ser det inte ut att bli överflöd av men tummarna hålls ändå hårt att det är nu det händer…

En pergola skall byggas, en stor låda (likt denna) skall hamna på plats, spaljéer med tillhörande växter skall upp mot förrådsväggar, mossa skall ersättas av sten. Bland annat…

I Elsas lista finns frågan: ”Vad vill du verkligen hinna med?” och det enda jag verkligen önskar är att ha mer tid med barnen. Detta årets jobb har varit en stor kontrast till de senaste 10 åren och kommande halvår ser ut att bli likadant, men sedan skall jag nog vara i hamn och kunna bromsa lite.

Resa:

Mina bästa resor är de lite kortare. Sverige har så mycket att erbjuda och om det blir tid till att vara borta längre så skulle jag kunna tänka mig Norge, men min förhoppning är att få se små fina pärlor runt om i vårt vackra land.

Små fina pärlor finns också nära tillhands i vardagen. På Nääs bakas ibland bröd på gammaldags vis. Till vardags äter jag sällan mackor, men detta är något helt annat! Smaken av eld slår det mesta.

I Tollered finns också Nääs Fabriker som ständigt utvecklas. För någon vecka sedan öppnade badhus nere vid vattnet och så finns ju alltid de fina butikerna som bland annat Brique. Att sitta på Näss Fabrikers ute-servering en sommarlunch kan jag riktigt längta efter.

Vardagsäventyr kan få vara allt från Feskekörka till en kort sväng till Stockholm med favoriter som Zetas och Rosendals trädgård. Rosendals finns mer om här. Barnen längtar dock mer efter höghöjdsbanor i Borås och trampolin-parker i Stockholm. Att ta med barnen och resa själv är något jag verkligen gillar, allt måste inte göras som familj, när det ”bara” är jag och barnen läggs all tid på att faktiskt lyssna och prata med de två bästa som finns, något som vardagslogistiken ibland sätter käppar i hjulen för.

…eller varför inte Varberg som alltid lockar mig. Varberg bjuder på ett outtömligt utbud verkar det som!

DSC_4811

Tidiga sommarmorgons-prommenader före resten av världen vaknat är inte heller fel. Kanske är det just det jag saknat mest senaste året. Dags att försöka ta igen med andra ord.

…och någon gång under augusti kommer vi troligtvis få en liten kusin. Sommarens absoluta höjdpunkt. Så fint så ord inte kan beskriva.

Att sammanfatta sommaren med ”projekt” och ”resa” känns så traditionellt som det kan bli, lägger man till ”läsa” har vi sommarens hela grundplåt.

Nu har den värsta störtskuren dragit förbi här verkar det som. Kanske blir det ändå vita små klänningar utan regnjackor över och nya glansiga ballerinaskor istället för stövlar i morgon? Oavsett väder så blir det sommar och nog blir det en fint hur det än blir ❤

 

Midsommar 2016

Någon partyprinsessa har jag aldrig varit och kommer jag nog aldrig att bli, men en midsommarhelg är ändå en midsommarhelg. Kanske värd att minnas?

DSC_1194DSC_1188

Vanligtvis längtar jag till västkusten då den är lugn och stilla, då luften är svalare och måsarnas skrik inte störs av spotify-sommarplågor från en båt som luktar alkohol på flera meters avstånd. Vanligtvis vill jag, kanske något egoistiskt, kunna klättra, gå och hoppa mellan klipporna utan att behöva ta hänsyn till om någon annan ligger och solar i en skreva. Vanligtvis vill jag inte trängas på Konsum för att få med mig några mosade tomater eftersom det var det enda som fanns kvar. Men denna helgen var inte vanlig. Två alltid lika fina döttrar och en vän med sötaste valpen gjorde ändå tanken på en midsommarhelg i Hunnebo lite lockande. Där barnen vill vara vill jag också vara. Får man dessutom vän och valp med sig så lyser solen lite extra.

DSC_0964DSC_1018

Något som fascinerar mig är hur floran förändras när man flyttar sig 13 mil nord-väst. Vill stanna och fotografera mest hela tiden. Så nära min hem-skog rent geografiskt men ändå så annorlunda.

DSC_1240DSC_1171

Okej, den där sista rosen kunde lika gärna växt här hemma, men en ros är alltid en ros och därmed värd att dokumentera.

Hoppas ni fick den midsommar ni önskade ❤