Liseberg

Helgen bjöd på kyla, klart väder och sol. Bäst då att passa på att besöka Liseberg när regnet håller sig borta.

Var gång vi besöker nöjesparken blir jag lika förundrad. Vilken insats som skall till för att få alla delar av parken att fungera. Just till detta evenemanget är det är inte en pumpa som burits dit, om man säger så…

Vad tror ni händer med alla pumpor när Liseberg är färdiga med Halloween? Jag och barnen funderade på om personalen ropar ut i högtalaren att alla besökare får ta med sig en pumpa hem nu på söndag någon timma före stängning…

Oavsett pumpornas framtid så kryllar hela Liseberg av dem än så länge.

Brännö – Morran

Vissa hus etsar sig fast i minnet och Morran på Brännö är ett av dem. Jag har läst, tittat och drömt om Johannes Norlanders skapelse. Huset är så enkelt och samtidigt så vackert. Inlindat i ljuvlig natur.

Inte trodde jag att jag skulle få chansen att besöka huset, att få sova över på loftet, att äta middag i köket, men ibland har man turen på rätt sida.

Att vakna på ett loft med takfönster, se hur dagen vaknar och ljuset väcker naturen. Snöra på sig skorna och kliva rakt ut i havsluft och hala klippor. Inte mycket slår det.

Hus där konceptet är genomfört ut i minsta detalj går inte annat än älska. Plywood överallt. Inte bara i  väggar och tak, utan även i t.ex. förvaring och köksskåp. Genomtänkt, noga utfört.

Tack för besöket! Ett minne som kommer leva kvar länge.

 

Söndagsstilleben vecka 42 2016

Mörkret infinner sig redan före sju och konsumtionen av stearinljus stiger för var dag som går. Loppisljusstakar plockas fram ur gömmorna och får lysa upp ett piano som undrar när det är dess tur att få ljuda. Ett renhorn ligger där i väntan på rätt plats. Söndagsstilleben utan någon större ambition.

Hus till Hus

Vanligtvis får jag tjata lite på resten av familjen för att få med dem till nya ställen – så även den där dagen i mars. Men efter den gången har det smugit fram att vissa familjemedlemmar tar ”vägen förbi” Hus till Hus lite titt som tätt.

Utan att behöva något särskilt akut blev det ändå ett besök idag. Vi håller i och för sig på att ersätta våra trycken till äldre modell, så spaningen efter fler handtag är ständigt pågående.

Inga trycken idag, men ett renhorn lyfte ändå regnet något. Stina hittade också en liten nysilver-skål som hon blev förälskade i och skulle ha till ballong-förvaring. Utöver dessa föremål fastnade jag för en soffa. Svart slitet skinn och otroligt skön! Måste mäta lite först.

Utomhus strilade regnet ner och temperaturen nådde inte mer än till två grader, men vad gör det när blommor planterade i en stol möter upp en på parkeringen?

Så vill ni förgylla en lite grå dag eller är ute efter äldre dörrar och fönster (utbudet är enormt!) är Hus till Hus ett bra alternativ.

 

Höstskog

Det är nu jag upplever skogen som vackrast. Kulörernas intensitet lyser upp vilken grå dag som helst. Övergången till brunt och kala grenar kommer närmre för var dag som går och jag är så kluven. Hösten ligger mig varmt om hjärtat med sitt vackra lugn men längtan efter mer frost, lite snö och advent kommer smygande. Man kan inte få två världar samtidigt.

Det är en övning att leva i nu, att inte alltid längta till nästa fas. Jag övar, traskar runt i skogen och försöker andas in så mycket höstluft lungorna kan ta emot. Tids nog kommer vintern.

Höstmarknad

Kanske är jag helt ute och cyklar nu, men jag kan inte minnas några höstmarknader eller skördemarknader för fem – tio år sedan? Nu hittar man alla möjliga marknader och tillställningar på temat, och inte mig emot. Hösten upplevs av många som grå och trist så varför inte uppmärksamma alla fördelarna istället?

Många verkar det vara som vill ha något att hitta på under hösthelgerna för vi var långt ifrån ensamma på Nääs Fabriker förra söndagen.

Informationen som stod på hagen berättade att ”mamman spottar på sina kalvar i uppfostrande syfte”. Ett knep jag inte testat ännu…

Försäljarna som hade med sig allt från mjöl och korv till vantar hade fullt upp. Redan efter 2-3 timmar tog vissa produkter slut! Foodtrucksen fick ropa ut i köerna att det nog skulle dröja en stund tills ny mat var på gång.

Hos Lisalisa fick barnen (och vuxna också) pyssla och måla lite.

Hoppas att detta är en ny tradition som får stanna länge framöver både på Nääs Fabriker och runt om i landet.

De som aldrig ger upp

Sanningen är den att gult aldrig varit en favorit för mig. Undantaget höstens björklöv som prasslar under grova kängor och lönnlöv stora som barnansikten. På min lilla jordplätt skymtas då och då en och annan maskros men utöver de misstagen hålls kulören gult utanför tomtgränsen. Vad som finns innanför samma gräns låter jag vara osagt, men till nästa år kanske det finns mer att berätta, dock inga gula historier…

…eller? För visst blir jag lite knäsvag när grannens rabatt fortfarande står i full blom efter både en och tre frostnätter. Ni tåliga små liv kanske förändrar mina tilltänkta val.

Bra att ha

Ibland springer man på småsaker som bara måste få följa med hem. För mig kan det lika gärna vara några fina löv eller en blänkande kastanj som något i en affär. Just denna gången var det några fjädrar.

I påskas plockade vi en samling fjädrar ute på Ramsvikslandet. Stina tvättade dem sedan omsorgsfullt för att få behålla dem, men på något sätt lyckades farmor överta hela samlingen. Sedan dess har vi tittat efter nya fjädrar lite då och då, men utan några större framgångar, så när vi i en butik hittade fint mönstrade små slog vi till. Egentligen helt utan att veta hur vi skulle använda dem, men allt för vackra för att bara gå där ifrån.

Fjädrarna blev liggandes på ett fat någon månad, men sedan hände det igen. Ute i skogen denna gången. Den perfekta pinnen, för fin för att bara lämnas kvar. Helt utan plan på användningsområde. Men pinnar kan man väl alltid ha till något?

Och så blev det.  Två stycken ”Något vackert, kan vara bra att ha” blev tillsammans med barnens pyssliga händer en ny skapelse som nu fått ta plats på väggen hemma.

#På Väggen

Under hela oktober pågår #daysandweekendsoktober på instagram. Initiativtagare är trädgårdsbukettgudinnan Weronica och de mjuka ordens mästare Tina som nu bor i samma hus. Varje dag finns ett nytt ord att sätta en bild till.

 

Idag är ordet ”på väggen” och tavelväggar är något jag fått lova mig själv att inte klä in hela huset med. Bilder, foton, målningar och allt där i närheten är alltid ”mitt bästa” och jag har svårt att känna att det räcker…

Denna väggen sitter i vår trappa och har suttit uppe säkert 6-7år. Motiven och några småsaker har ändrats med tiden, men i stort sett är den intakt. Kanske med anledning av att den är placerad på en plats ögonen inte når allt för många timmar om dygnet. Mindre risk att tröttna med andra ord. Skulle dock gärna byta några av ramarna till några äldre i mörkt trä…

Kulör

Dagar både kommer och går och jag ägnar långa stunder åt att fundera över kulör. Blir man glad av färg? Några nyfunna vänner med stor kärlek för sina hem har skänkt så många nya tankar. Nya infallsvinklar, nya intryck, nyskapande. Hur kommer det sig att jag nästan alltid faller tillbaka på de grå, bruna, vita och svarta tonerna?

Hösten bjuder in till dova, rostiga, mustiga kulörer. Ljust, fräscht och krispigt är långt borta ur färgbilden. Varma kulörer att värma kalla kinder med efter höststormarna. Kuddarna på Nääs Fabrikers café är just det, inbjudande, mysiga.

I naturen dominerar torkade, bruna, vissna toner, men inte visset på något negativt sätt. Bara visset som i vackert åldrande. Visset som doftar höst.

 

Kanske är det dessa toner jag kan ta till mig?

Vilka färger får er att känna höstkänslor?