Kulör

Dagar både kommer och går och jag ägnar långa stunder åt att fundera över kulör. Blir man glad av färg? Några nyfunna vänner med stor kärlek för sina hem har skänkt så många nya tankar. Nya infallsvinklar, nya intryck, nyskapande. Hur kommer det sig att jag nästan alltid faller tillbaka på de grå, bruna, vita och svarta tonerna?

Hösten bjuder in till dova, rostiga, mustiga kulörer. Ljust, fräscht och krispigt är långt borta ur färgbilden. Varma kulörer att värma kalla kinder med efter höststormarna. Kuddarna på Nääs Fabrikers café är just det, inbjudande, mysiga.

I naturen dominerar torkade, bruna, vissna toner, men inte visset på något negativt sätt. Bara visset som i vackert åldrande. Visset som doftar höst.

 

Kanske är det dessa toner jag kan ta till mig?

Vilka färger får er att känna höstkänslor?