Sanningen är den att gult aldrig varit en favorit för mig. Undantaget höstens björklöv som prasslar under grova kängor och lönnlöv stora som barnansikten. På min lilla jordplätt skymtas då och då en och annan maskros men utöver de misstagen hålls kulören gult utanför tomtgränsen. Vad som finns innanför samma gräns låter jag vara osagt, men till nästa år kanske det finns mer att berätta, dock inga gula historier…
…eller? För visst blir jag lite knäsvag när grannens rabatt fortfarande står i full blom efter både en och tre frostnätter. Ni tåliga små liv kanske förändrar mina tilltänkta val.
