De som aldrig ger upp

Sanningen är den att gult aldrig varit en favorit för mig. Undantaget höstens björklöv som prasslar under grova kängor och lönnlöv stora som barnansikten. På min lilla jordplätt skymtas då och då en och annan maskros men utöver de misstagen hålls kulören gult utanför tomtgränsen. Vad som finns innanför samma gräns låter jag vara osagt, men till nästa år kanske det finns mer att berätta, dock inga gula historier…

dsc_6199

…eller? För visst blir jag lite knäsvag när grannens rabatt fortfarande står i full blom efter både en och tre frostnätter. Ni tåliga små liv kanske förändrar mina tilltänkta val.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s