Något av det svåraste

En morgon i förra veckan började ute. Kanske är det en av de saker jag tycker om allra mest – att smyga iväg ut före alla andra vaknat, att få lite tid att tänka klart utan att nya saker hunnit trilla in som måste besvaras eller funderas över. En stunds att bara vara i rörelse och låta tankarna få luft.

DSC_7251

Oftast är inte planerna så stora, fötterna trampar på och jag hamnar där jag hamnar. Just denna dagen gick jag förbi gården med får, där vi något år fått komma och klappa de alldeles nyfödda små lammen. Barnen fick hjälpa till att mata någon stackare vars mamma inte kunde dia och några av fåren gick efter och ”buffade” om man slutade klappa. Mysigare kan det väl knappt bli.

DSC_7264

Några månader senare ringer pappa och frågar om vi vill ha kött… Pappa känner gårdens ägare och sanningen är ju den att inte alla lamm får leva vidare. På något sätt känns det sorgligt och på ett annat sätt känns det både rätt och väldigt falskt, för även om jag äter betydligt mindre kött nu än tidigare så är det ju just denna sortens kött jag borde äta om nu något kött skall ätas. Jag vet ju att fåren haft det hur bra som helst, att de fått gå ut och in som de velat och haft så stora hagar att de inte gått att överblicka. Bättre får-liv kan man nog inte tänka sig. Och ändå ser jag framför mig de där små lammen som vi klappade så fint och känner ett litet tryck i bröstet. Den känslan har ju inte infunnit sig när livets tidigare köttfärssåser eller fläskkotletter ätits…

DSC_7097

Andra tankar kommer längst vägen. Vide hittas och jag funderar på vad som kommer hända med framtidens blomsterbutiker. Hur fort kommer det ske en omställning? Minns någon förresten Landet Järna? Var de kanske lite för långt före sin tid? Jag minns att jag rev ut artikeln ur Residence och tänkte att det var rätt likt mina blomval hemma – även om jag också älskar att lägga till vackra snitt.

DSC_7341

Men just nu duger de där videkvistarna fint.

DSC_7389

Benen fortsätter gå och så många tankar snurrat runt, runt utan att få några kloka svar. Tänker så mycket på vilket sätt vi faktiskt vill leva på och vad vi förmedlar vidare till våra barn. Hur gör jag egentligen för att bemöta en -snart – 13-åring som bara vill åka till ”Ullared och shoppa”, helt utan att egentligen ha behov av någon nytt? Konflikterna hänger i luften och det är svårare än någonsin att vara mamma.

 

 

En reaktion på ”Något av det svåraste

  1. Verkligen inte lätt. Något av det. Kanske att man i samtalen kring köksbordet ändå kan få fram hållbara budskap utan att bara neka den där shoppingstunden som ju i deras värld är viktig. Jag vet inte, svårt. Vår dotter älskar secondhand och är väldigt sparsam av sig, så har inte behövt tackla det. Sonen har gärna handlat större teknikgrejer som kostat mer men har fått spara ihop själv. Där har vi pratat mycket om sakers värde och att tänka klokt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s